Delad föräldraförsäkring den viktigaste frågan för oss barnlösa kvinnor

Det har du säkert rätt i eftersom att flera opinonsundersökningar visar att den absolut största majoriteten av sveriges kvinnor är emot att en liten klick gaphalsfeminister ska bestämma hur de ska leva sina liv, lär de partier som driver denna fråga förlora stort i valet.

Jag förstår inte hur vissa resonerar när de tycker att de borde få bestämma hur andra människor lägger upp sin tillvaro. Varför stoppa med detta, varför inte lagstifta om varannan gräsklippning damernas? Vartannat oljebyte på bilen?
I mitt eget fall kommer jag och min sambo dela jämt på vår dotters föräldraförsäkring av vår egen vilja. Andra fria medborgare som väljer en annan lösning borde få ha rätt att göra det. De enda som straffas av sanktioner mot de föräldrar som inte delar lika är barnen som förlorar värdefull tid med föräldrarna. Är det inte bättre att ett barn åtminstone har tillgång till en av föräldrarna i 390 dagar än att hälften fryser inne för att en av föräldrarna inte kan vara hemma? Hur tänker man när man vill offra barnen på sitt ideologiska altare?

@Chris 76: Men artikelförfattaren förklarar ju just det du säger dig inte förstå. En gång till: Människors privata val påverkar inte enbart dem själva utan även samhället i stort. Det faktum att en förkrossande majoritet av Sveriges pappor inte är hemma med sina barn under någon längre, sammanhängande period leder till att arbetsgivare i princip räknar med att en kvinna i barnafödande ålder kommer att vara borta från jobbet i minst ett år vid ett eller flera tillfällen. Detta är inte direkt en konkurrensfördel på arbetsmarknaden.
Parallellen med oljebyten och gräsklippning haltar för övrigt betänkligt då dessa aktiviteter till skillnad från föräldraförsäkringen inte finansieras genom våra gemensamma skattemedel.

Vad feministerna inte förstår är att den paroll som de satt fokus på som lösning för världen är att alla kvinnor jobbar 100%. Helst skulle männen jobba 80% och ta hand om barnen 20%. Barn är helt oviktiga i feministens liv.
Så tänker inte 87% av kvinnorna. De vill kunna avgöra själva om den man de allierat sig med är lämplig att ta hand om småban. Det finns teorier som säger att i o m männens föräldraledighet så sker också fler olyckor i hemmet.
Jag känner en ung kille som är så stor och fumlig att han erkänner att han aldrig skulle kunna ge en bebis den omsorg som krävs.
Sedan finns det fenomenala pappor som har hela småbarnsperioden på sina fem fingrar.
Lämpligheten i en familj bör vara en fråga för två inblandade parter, inte en fråga för feministernas genusplaneringssamhälle.
Om du kollar hur man millat över frågan Delad föräldrarförsäkring?, ser du att 68% är Arga, förbannade helt enkelt.

När jag jobbade på Ericsson ifrågasatte min chef varför jag var hemma för vård av sjukt barn, och inte min fru. Jag gick direkt från det medarbetarsamtalet och sökte annat jobb.

Det finns inga bra lösningar, utom den som ingen kan ändra på och den är att kvinnor föder barn.

Tänk ur småföretagarens synpunkt:

Du har en liten firma, på sin höjd har du råd att anställa två personer. Om du tar några unga personer utan tidigare erfarenheter måste du lära upp dem och i genomsnitt tar detta sex månader. Vilket också betyder att ditt eget engagemang i din lilla firma blir lidande. Dygnet har inte mer än 24 timmar.

Efter sex månader är de nya relativt inkörda, presenterade för dina kunder, har fått rutin på sina arbetsuppgifter. Dessa två personer kostar företaget cirka 100 000 kronor i månaden inklusive lön, skatter och försäkringar. Efter fast anställning och ytterligare sex månader är båda gravida och du vet att inom några månader står du med två tomma stolar men trots det har du utgifterna.

Nu måste du söka vikarier som i sin tur ska läras upp och samma sak börjar om.

Vad tror du att en arbetsgivare tänker?

Skillnaden är om företaget har över hundra eller flera tusen anställda, då är det en annan modell.

Men alla småföretagare som skulle vilja anställa en ung kvinna, törs inte för det är dyrt och krångligt om det blir barn.

Kunder förväntar sig service och det är inte alla som godtar orden: Mamma/pappa ledig!

Vi har långt kvar till jämlikhet mellan könen, men att barn behöver sina pappor lika mycket som mammor är nog alla överens om. Det tar nog bara lite tid att övertyga alla.

Framförallt är det de små företagarna som behöver andra regelverk än de som finns idag. Det måste bli MYCKET billigare att anställa för oss!

Argumentet faller ju på att delad föräldraförsäkring förutsätter även utan löneskillnader att bägge föräldrarna har lika kvalificerade yrken. Jag tjänar dubbelt så mycket som min fru och det kommer ingen jämställdhet i världen ändra på. Men jag måste kanske välja en livspartner som har kommit precis lika långt i karriären som jag själv?

Bra rutet samt ett nytt perspektiv! Tack!

Själv skulle jag ju kunna tillägga att det inte alls är självklart att disponera sin föräldraförsäkring hur som helst. Det finns irreguljära familjesituationer där detta är ett stort problem.

Men man kan ju också undra om skattebetalarnas pengar skall användas på ett samhällsekonomiskt suboptimalt sätt? Kvinnor idag högutbildas i samma höga, eller högre grad, som män. Därför bör de vara ute i arbetslivet lika mycket.

Också barnen blir med största säkerhet vinnare med lika tillgång till båda föräldrarna, menges också större chans till ekonomisk stabilitet vid exempelvis skilsmässa..
----
#1 Susanna Svensson: lägg ner invektiven och debattera istället. Vad är en "gaphalsfeminist" och hur vet du att artikelförfattaren är en sådan? Jag känner ett antal lagomliberaler som skulle kunna ställa upp på artikelns innehåll och problematik, men de kan ha alernativa lösningar. Bidra istället!

#2: Chris 76: En liten reflektion är på sin plats när du väljer att jämföra gräsklippning och oljebyte med delad familjeförsäkring. Men du kanske vill ha en skattefinansierad trädgådsägarförsäkring? I övrigt samma uppmaning som till Susanna ovan: var god och debattera artikelns innehåll.

#3 Lisa Ekman
Med andra ord menar du att det är okej att man straffar barnen för att deras föräldrar har bestämt sig av olika skäl för att dela på BARNETS dagar på ett, enligt dej, politiskt felaktigt sätt? För att du ska kunna leva ut din tvångsfantasi över andras liv har du inga problem att offra barnen som bönder i ditt politiska shackspel. Sjukt om du frågar mej.
P.S. Jag skrev att jag inte förstår hur vissa kan resonera på detta sätt. Jag förstår inte dej heller. Det betyder inte att jag inte kan läsa vad ni skriver.

@Johannes.Om lönenivån höjs för kvinnor vid reglerad föräldrarförsäkring bör ju det i så fall ge dig ett större chans att hitta någon som har kommit lika långt i karriären som du själv.

1. Principen att vi ska lagstifta om alla val som påverkar andra är absurd, då alla våra val påverkar andra i varierande utsträckning. Att följa den principen hela vägen skulle leda till ett antal mallar, och sedan får man vid tidig ålder välja vilken mall man vill följa.

2. @Natalie; jag tror du missar hans poäng, att det är en absurd tanke att man ska vara tvungen att ta hänsyn till lön när man väljer partner. Kalla mig en naiv romantiker, men jag vill helst ha möjlighet att välja den som jag blir kär i.

#11 Chris 76

Till skillnad från dig anser jag inte att det vore att "straffa" eller "offra barnen" att ge dem tillgång till båda sina föräldrar.
PS: Att inte förstå och att inte hålla med är två olika saker. Ursäkta förvirringen.

@13 Så min fru som jobbar inom handels bör jag inte skaffa barn med eftersom jag själv är högutbildad chef?

Hmm. Tycker att hon har en poäng. Argumentet att enskilda drabbas negativt av införandet av en lag tycks uppvägas av att enskilda drabbas redan nu, det kanske är så.

@Rolf. Kalla mig för naiv romantiker, men att välja någon som inte har gjort karriär, som inte har samma materiella tillgångar, är att vara fri att välja någon som man är KÄR I.

Det du säger är att du kan inte bli kär i någon som inte gjort karriär i livet... och det är ju ditt problem. Inte samhällets.

@ Rolf. För att förtydliga: Om det är äktenskapet du refererar till så tycker jag att det lika gärna kan avskaffas.Det är förlegat och gynnar bara den som vill ha ekonomisk kontroll över sin partner så som det ser ut idag. Det reproducerar också bara könsrollerna. - Skapar orättvisor mellan män och kvinnor.

Vi har i alla tider lagstiftat om hur vi ska leva Rolf... Var har du varit?

Usch, som man är man rätt less på att feministerna får har problemformulerings-privilegiet. Jag tycker det är på tiden att dessa feminister här och nu berätta exakt vilka privilegier och rättigheter en person som är man har i samhället som inte kvinnor har. Ge mig en lista! Men den listan kommer aldrig... Kvinnor har idag huvudmakten men också huvudansvaret inom reproduktionen. Man vill ha kvar makten men slippa ansvaret. Det går inte. Men feminister slåss med näbbar och klor för att ha kvar makten inom reproduktionen. Feminister vill alltså att kvinnor ska ha samma möjligheter inom männens traditionella domäner, men vill inte släppa in männen inom kvinnors traditionella domäner (och då i såna fall bara utan övervakande av kvinnor). Ett typiskt fall av att båda ha och äta kakan.

Jag är tveksam till det rätta i att försöka lagstifta om att alla ska behöva dela barnledigheten för att *några* barnlösa kvinnor *kanske* skulle kunna slippa lyfta fram att de faktiskt kommer att kunna vara på det jobb de söker i sina ansökningar.

@Christina Lundqvist #4
Jag är också arg och förbannad, det var därför jag skrev inlägget. Millningarna lämnar enligt mig utrymme för tolkning.

@Johannes Eriksson #7
Det skulle vara intressant att höra din teori om varför kvinnor inte har lika kvalificerad yrken som män? Den poäng jag försöker göra är just att en delad föräldraförsäkring skulle möjliggöra en bättre löne- och karriärutveckling för kvinnor.

@Jens Rosbäck #10
Mycket bra poäng angående utbildningsnivå. I dagsläget tyder statistiken på att vi har fler kvinnor än män med högskoleutbildning. Högskoleutbildning är en stor investering för samhället och frågan är om vi i längden har råd att underutnyttja denna investering.

@Rolf Karlsson #14
Jag vill förtydliga att jag personligen inte har någon princip om att vi ska lagstifta om alla individuella val som påverkar andra. Dock anser jag att frågan om hur föräldraledigheten fördelas ger såpass långtgående konsekvenser för andra och samhället i stort att det är värt att lagstifta om delad föräldraförsäkring.

Kanske borde systemet utformas så att det ekonomiska utfallet för varje hushåll alltid blir samma, oavsett hur föräldrarna fördelar tiden hemma med barnen.

Man räknar först ut hur stor summan av löner och bidrag skulle bli om föräldrarna delade exakt lika, t ex om de var hemma varannan dag. Där har man det utfall som det ska bli. Oavsett hur föräldrarna sedan fördelar tiden fyller man på med bidrag, så att summan av löner och bidrag blir just det som man räknade fram.

Då har alla större frihet att fördela dagarna precis så som passar bäst för varje familj. Det skapas ingen ekonomisk press att dela lika. Man slipper också den ganska kraftiga ekonomiska press som finns idag, att mamman ska vara hemma mest. Varje familj har istället största möjliga frihet att göra det som passar just den familjen bäst. Ekonomiskt blir det ingen skillnad.

Idén att man först räknar som om föräldrarna delade exakt lika kan låta som om det här systemet automatiskt måste leda till att de flesta hushåll får mindre pengar än idag. En sådan minskning får man ju om man räknar på det sättet idag.

Men en sådan minskning får man bara om man låter bidragen ligga kvar på samma löneprocent som idag. Då sjunker summorna överlag för de flesta hushåll. Alltså sjunker summorna som systemet som helhet betalar ut.

Men det nya systemet måste inte nödvändigtvis medföra en sådan minskning och besparing. Man kan motverka denna minskning genom att justera löneprocenten uppåt, precis lagom mycket så att lika stora summor som förut pumpas in i systemet och ut ur det, totalt sett. Resultatet blir då att de flesta hushåll får i stort sett samma ekonomiska utfall som före ändringen.

Kanske idén medför komplikationer som jag inte har tänkt på. Men om den går att genomföra kanske den kan lösa en del knutar och skapa större frihet.

#3 Lisa Ekman,
Hela feminismens riktning går ut på att slippa barnen, att fixa och dona ur olika synvinklar för att överlåta barnen på männen.
Jag menar vi är ju en mastodontgeneration som växte upp med mycket frånvarande fäder under småbarnsåren på 50-talet men som ändå har en kärleksfull relation till vår gamle far. Så det här argumentet med att fäder inte får någon kontakt med sina barn om han inte är hemma, den håller inte. En dålig bebispappa kan vara en underbar pappa i övrigt på alla sätt som visar sig under åren.
Men det är när tvånget kommer in, för att skapa det samhälle feministerna vill ha, det är då det blir fel.
Feministernas kamp är inriktad på att ta makten från männen, men lägg av det kan vi inte. Och när man stått och slagit pannan i betongväggen i 20 år utan att uppnå värst mycket, det mesta hände långt tidigare, bör man då inte lägga ner projektet och inse att det är ofruktbart?
Folk vill inte ha feministernas genusplansamhälle.

1. @Natalie #18&#19:

Jag tror du missade poängen. Problemet som Johannes tog upp var att han är gift med en kvinna som har ett jobb som ger mindre betalt. Poängen är att du skrev att han skulle leta efter en partner som hade ungefär samma lönenivå som honom, och jag svarade att jag hellre skulle vilja välja efter vem jag blir kär i en baserat på lönenivå.

Och ja, vi har i alla tider lagstiftat om hur folk ska leva, det gör det inte mer rätt. Är det rätt att slå barn/kvinnor bara för att det varit lagligt länge? (ursäkta det låga retoriska knepet, men det var det bästa sättet jag kunde komma på att exemplifiera min poäng)

2. @Joel #17:

Det är en milsvid skillnad mellan att någon drabbas indirekt av någon annans privata val och att staten ska styra dessa val. Det måste du väl förstå? Det ena är en konsekvens av att vi lever tillsammans i ett samhälle, det andra en frångång från principen att folk bör fatta sina egna val.

3. @Lisa #22:

Jag är en av de där konstiga typerna som tycker att principer är viktiga, och därför utgår jag ifrån att alla andra också vill grunda sina argument i allmängiltiga principer. Du för fram argumentet att vi ska lagstifta om X för att det påverkar andra än oss själva, och jag bara påpekade vart den principen leder oss. Om du baserat argumentet i någon annan allmängiltig princip så ser jag gärna att du förtydligar.

Om ditt argument istället egentligen är ett undantag, då vill jag att du förtydligar varför vi bör göra undantag i just specifikt denna fråga.

#24 Christina Lundqvist

Dina och mina grundläggande åsikter om kön, biologi etc skiljer sig ungefär så mycket som det över huvud taget är möjligt. Jag anser till exempel det vara ett absurt påstående att män på grund av sina gener inte "kan" ta hand om barn. Jag tvivlar därför en aning på meningsfullheten i att du och jag diskuterar, men okej:

1) Nej, "hela feminismens" riktning går inte ut på att "slippa barnen". Varför är tanken på att kvinnor och män ska dela lika på ansvaret för barnen så oerhört provocerande? (För att du anser att män inte "kan" ta hand om barn. Som sagt, svårt att diskutera detta.)

2) Det gläder mig att du har en kärleksfull relation till din gamle far. Dock finns det andra människor som inte har det, och det finns andra typer av livssituationer där det inte riktigt fungerar som det har gjort för dig. T.ex. undrar jag hur du ser på tragedin att många frånskilda fäder har väldigt, väldigt lite tillgång till sina barn. Varannan helg kanske, vissa inte alls. Det finns organisationer för pappor som efter skilsmässan får kämpa för att över huvud taget få träffa sina barn. Är det en bra ordning? Är det lätt att ha en bra relation till barnen då? Tror du att det hade sett ut så här om papporna hade varit hemma med barnen lika mycket när de var små?

3) Varför kan inte kvinnor och män dela makten lika?

4) Du säger att "det mesta" hände för mer ön 20 år sedan. Jag håller absolut inte med om det. Utvecklingen går verkligen framåt. Tyvärr går den i vissa fall plågsamt långsamt.

5) Det är intressant att du berättar vad "folk" vill ha eller inte ha. Jag är också "folk". Jag vill absolut ha förändringar på detta område.

Det var de som jag kallar för gaphalsfeminister som drev igenom en helt ny familjepolitik på 70 - talet för att få bort kvinnorna från spisen om man ser det som en frigörelse eller statligt tvång med hjälp av ekonomiska styrmedel beror på vilken ideologisk grundståndpunkt man har. Detta gjordes genom att avskaffa sambeskattningen. Samtidigt ökade dagis utbyggnaden.

Denna förändring innebar inte endast att det inte längre blev möjligt att leva på en inkomst utan innebar även att skattetrycket ökade nått enormt för att finansiera möjligheten för båda föräldrarna att arbeta utanför hemmet. Det är självklart att endast en mycket liten minoritet av de kvinnor som har sina barn på dagis betalar in skatt och avgifter så att det räcker för att finansiera kostnaden för dagisplats och vård av sjukt barnförsäkting. En annan effekt var att efterfrågan på anställningar ökade med den ändrade familjepolitiken var att det genomfördes en hel del devalveringar av kronan för att hålla uppe sysselsättningen och undvika massarbetslöshet.

Under 90 talskrisen sprack bubblan sedan dess har vi fått lära oss att leva med hög arbetslöshet, att offentliga sektorn urholkas pga skattesänkningar. De kvinnor som enligt mig blev utlurade på arbetsmarknaden på 70 talet kunde med rätt gott samvete lämna sina barn på ett dagis med bra kvalitet, nu för tiden är dessa inrättningar i stället förvaringsinrättingar med stora barngrupper och bortrationaliserad personal.

Återinfördes sambeskattningen under den tid en familj har förskolebarn skulle trycket på arbetsmarknaden minska och de kvinnor som liksom artikelförfattaren inte är intresserade av att skaffa barn skulle ha betydligt lättare att hitta jobb. Nu tvingas du slåss om jobben med de kvinnor och män som ser andra värden i livet som viktigare än en yrkeskarriär, men som ändå tvingas att välja yrkeskarriären framför familjekarriären pga en felaktigt för familjeporiktik.

Lisa Ekman,
Du ser bara din egen sanning, såsom du vill att det ska vara men du ser inte verkligheten. Det är i verkligheten folk lever. Kvinna med en man som är helt insnöad i datorer, bilar eller idrott. Som trots att relationen är bra inte vet hur man ser till en småttings behov. Ingen kvinna kan tryggt lämna sitt barn i hans händer och därför ska paret själva få bestämma vem som är lämpad att vara hemma och när.
Det är idag vetenskapligt bevisat att kvinnor bär en leka-med-dockorgen, en omsorgsgen, som tillsammans med de hormoner som spelar under och efter graviditeten gör oss bättre anpassade att ta hand om spädbarn. Det finns också ett antal forskningsresultat som visar på stora olikheter i våra hjärnor.

Denna sanning vägrar feministerna ta till sig, den finns inte överhuvudtaget i deras sinnevärld för med den vetskapen skulle inte feminismen ha någon som helst bärighet. Feminismen går ut på att hävda att män och kvinnor är likadana, men som alltid med en lögn så kommer sanningen ikapp. Och sanningen är den att kvinna och man är olika och har olika behov och önskningar i livet.

Först måste vi bestämma oss; Är delad föräldraledighet för kvinnornas skull, männens skull, barnens skulle eller vinner alla på detta?

Frågar man mig så tror jag inte att alla familjer är uppstyltade på samma vis. I vissa familjer är det bra med delad allt. I andra löser man det på andra sätt.
Men om vi fokuserar på kvinnorna:
Är delad föräldraledighet en av de viktigaste frågorna för kvinnors löneutveckling? Vad är meningen med livet?
Är en karriär viktigast för alla? Hög lön? ELler finns det kvinnor som faktiskt tycker föräldraskapet, tiden med barnen och familjen är det viktigaste av allt?
Vi är alla olika, har olika mål i livet och olika syn på vad som är viktigt. Låt oss därför själva få välja vad vi vill prioritera.

#15 & #26 Lisa Ekman
Du säger att du vill ha förändringar på detta område. Vad du egentligen måste mena är att du anser att du har kunskap och insikt som gör dej mer kvalificerad att bestämma hur andra, både män och kvinnor, lägger upp sina liv och delar på de gemensamma sysslorna. För att visa hur absurt det är att detaljstyra andras liv skrev jag tidigare om gräsklippande och oljebyten (inga övriga likheter med att vara föräldraledig syftas). Att staten inte betalar människor för att klippa gräs har inget med saken att göra. Staten ska inte styra människors privatliv, punkt slut, oavsett vilken ism som för tillfället sätter den dagliga agendan.
Sedan hävdar du att du vill möjliggöra så att barnen får (mer?) kontakt med båda föräldrarna. Bra där, det vill jag också, därför delar jag och min sambo 50-50. Dock vill jag inte tvinga som du och ta barnen som gisslan och villkora dagar till respektive förälder. I den verkliga världen kan inte alla människor välja "rätt" i alla lägen. Kanske har den ena av föräldrarna en enskild firma som omöjliggör föräldraledighet, det finns många olika scenarier. I dessa fall tycker du ju i så fall att det är rätt att barnen bara får hälften av sina dagar med sina föräldrar (dagarna borde uttryckligen tillhöra barnet) eftersom du inte får dina ideologiska lustar mättade. Barnen blir de största förlorarna utan att de överhuvudtaget kan påverka sin situation. De offras på ditt ism-altare.

@22 Jag känner många kvinnor som har ett bättre betalt jobb än vad jag har, dock har jag valt att gifta mig med en kvinna som inte har ett lika välbetalt yrke som jag. Löneskillnaden beror inte på diskriminering och hon har inte ett kvinnoyrke som "värderas lägre".

Ska man tvingas välja en partner som har exakt samma ekonomiska förutsättningar innan man skaffar barn?
En delad föräldraförsäkring skulle leda till att vi antingen fick flytta för att få det att gå ihop ekonomiskt om jag skulle ta hälften av dagarna, alternativt att jag inte tar ut dem.

@Rolf Karlsson #25
Jag ska försöka förtydliga så gott jag kan: Argumentet är grundat i en allmängiltig princip om rättvisa, dock har jag ingen specifik princip om att vi ska lagstifta om ALLA val som kan ha någon som helst påverkan på andra människor. Men som du kanske förstår av mitt inlägg anser jag att frågan om delad föräldraförsäkring har en särställning just för att den har långtgående konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor och för att det är ett såpass enkelt fel att åtgärda. För ja, jag tycker det är fel att män inte är hemma med sina barn lika mycket som kvinnor är. Jag har förstått att du inte håller med. Du kanske inte alls tycker att jämställdhet är en viktig fråga eller hyser några som helst principer gällande rättvisa, vi har med andra ord ganska skilda utgångspunkter. Så jag har full förståelse för att du har svårt att förstå mig och jag tror bestämt jag har lite svårt att förstå dig också. I ärlighetens namn kan jag på rak arm inte komma på några andra "privata" val som får samma konsekvenser för samhället som föräldraförsäkringsfrågan. Kom gärna med exempel!

Den dag män får samma status som kvinnor i sitt föräldraskap så kommer också män att stanna hemma med sina barn i högre utsträckning. Lagstiftningen i området är diskriminerande och detta gör att män hellre går ut och arbetar då det är det enda säkraste kortet. Som man kan du förlora familjen, frun, barnen ,vid separation med modern antingen via ett dåligt deal med mamman eller om möjligt, ett ännu sämre vid en Domstol.

Det finns inget belöningssystem för män att stanna hemma med sina barn, att inse detta är ett första steg mot att pappor och barn ska gå tillgång till varandra samt att kvinnor får gå i arbetslivet.

1900-talet har varit ett dystert sekel sett ur ett manligt perspektiv med 2 världskrig samt oroligheter över hela världen där män offrats för att västerländska principer och fria demokratier som vi nu lever i skall framkomma.

Vem vet, kanske skriver vi år 2110 nya historieböcker där kvinnor står upp för jämställdhet/jämlikhet på alla fronter och sedda ur det andra perspektivet, vi har nämligen en samverkans-effekt som dagens vänsterfeminister lätt glömmer bort i sin alltför stora offerkofta.

Mao vi kan samarbeta kring detta Lisa men vi måste lära Oss att fråga vad den andre vill först och det du missar är enligt min mening att pappor vill idag vara hemma med barnen men det hindras mestadels av kvinnor, både inom hemmets väggar och i det politiska rummet. Det yttersta exemplet på detta är att se alla dessa vårdnadstvister där mammor bokstavligen kryper på väggarna för att få full tillgång i denna inre maktsfär.

#34 Mats Lind,

Njae, det finns också situationer där kvinnor är förtvivlade för barnens skull för att männen/pappan aldrig hör av sig, kommer inte och hämtar när han ska mm mm.

Just därför ska vi inte ha någon föräldraförsäkring. Vi är inga robotar som ska dirigeras enl feministernas regelbok. Vi är människor som utifrån olika livssituationer ska besluta hur vi kan arrangera livspusslet just nu. Imorgon kanske det ser annorlunda ut. En försvunnen pappa återvänder i takt med mognaden, en förlupen kvinna hittar tillbaka till sin roll i sammanhanget.
Vi är 87% som inte vill ha någon föräldraförsäkring. Vi vill bestämma själva.
V g respektera majoritetens önskemål. Eller är det så att 87% får anpassa sig eftersom feministerna vet bäst hur en slipsten ska dras?

Fullständigt sjukt i så fall.

#28 Christina Lundqvist

Du svarar inte på någon av mina frågor, i stället hävdar du att jag inte ser/lever i verkligheten. Det är ett ganska märkligt påstående då jag undrar var jag skulle leva någonstans om inte i verkligheten.
Ja, jag har mycket svårt att ta till mig ”sanningen” att män skulle vara inkapabla att ta hand om barn samtidigt som de kan vara statsministrar, piloter, hjärnkirurger, städare, servitörer, advokater, bärplockare och i princip alla andra yrken som finns. Det går inte ihop.
Och nej, jag anser inte att mina önskningar och behov i livet är till största delen avhängiga mitt kön. Det skulle innebära att jag har mer gemensamt med exakt alla kvinnor i hela världen än jag har med min egen bror, och det tycker jag låter högst orimligt. Men som sagt, vi har fundamentalt olika åsikter på denna punkt.

------

#30 Chris 76

Återigen: Att staten inte betalar människor för att klippa gräs har allt med saken att göra om du nu vill jämföra föräldraförsäkringen med gräsklippning och oljebyten. Föräldraförsäkringen bekostas av oss gemensamt, varför jag absolut tycker att jag har all rätt att ha synpunkter på hur den utformas. Tycker du att försäkringen som den är utformad i dag inte styr människors val över huvud taget? Det tycker nämligen jag att den gör.

Vad gäller enskild firma osv: Alla de kvinnor som i dag ”omöjligt” kan ta föräldraledigt på grund av egenföretagande, osäker anställning eller annat, hur gör de? Struntar de helt enkelt i att skaffa barn? För om de inte ”kan” ta föräldraledigt lär det ju inte spela någon roll att de har möjlighet till föräldrapenning. Och eftersom statistiken talar väldigt mycket emot att dessa kvinnor lämnar över hela ledigheten till pappan borde det alltså innebära att de helt enkelt avstår från barn. Är det så?

#34 Mats Lind

Jag utgår ifrån att du vänder dig till artikelförfattaren men kunde inte låta bli att svara.
Jag tror också att många män som vill vara hemma motarbetas, kanske särskilt av arbetsgivare och sociala konventioner. Men tror inte du att en lagstiftad uppdelning av föräldradagarna skulle just hjälpa män att få rätt till sina barn?

Lisa Dahl, varför inte propagera för att det skall vara tillåtet att säga upp någon som blir gravid? Då skulle du ju inte innebära någon ökad risk för en arbetsgivare och inte sorteras bort?
Då kan de som prioriterar ett lyckligt liv skaffa barn och ta kostnaden för det, och de som prioriterar makt och pengar kan göra det och inte bli lidande av av andras prioriteringar?

Lisa Ekman;

Ställer mig bakom det förslaget men om vi ska vara ärliga så saknas ända belöningssystemet för män och det blir då tvångsmetoder vilket ju skulle innebära att "ändamålet helgar medlet" som i sin tur inte är någon god metod.

Dessutom så måste vi, detta tåls att upprepas, vi måste se till lagstiftningen så att den ger pappor möjligheten/säkerheten att vara just föräldrar. Idag har vi lagar som diskriminerar pappor och barn, dessa måste prioriteras så att vi åtminstone inte har ett system som eventuellt kan straffa ut pappor.

Var sak har sin tid, kvinnorörelsen började inte med att diskutera löneskillnader, de började med att först få rätten till ett arbete. Det är på den nivån vi måste börja, eller för att vara övertydlig:
När man bygger hus så börjar man inte med taket, man börjar med grunden.

@ Lisa #33:

Först och främst blir jag lite ledsen och besviken när du börjar försöka tillskriva mig åsikter. Så länge jag inte uttalat en åsikt är det ytterst arrogant att anta att jag har den, tycker du inte det? Jag har faktiskt inte uttalat någon åsikt alls, jag har bara ifrågasatt vissa argument.

Sedan angående din princip om "rättvisa". Problemet med det där är att "rättvisa" är ett ytterst subjektivt värdeord. För en del (dig?) är "rättvisa" att t.ex. män och kvinnor tar ut 50% av föräldraledigheten var, för andra (t.ex. mig) är rättvisa att alla har möjlighet att ta ut sin föräldraledighet som de vill.

Jag anser att "jämställdhet" och "rättvisa" hör ihop, att de egentligen är samma sak. Och precis som med "rättvisa" är "jämställdhet" ytterst subjektivt. En del anser att "jämställdhet" är när alla arbeten är fördelade 50/50 mellan könen och att medel-/medianlönen är densamma för båda könen. Andra (som jag) anser att "jämställdhet" är när alla har samma möjligheter. Jag anser inte att det måste vara så att varannan chef är kvinna, jag anser att alla kvalificerade kvinnor ska ha samma möjlighet till jobbet som motsvarande män. Och vice versa.

Vidare kan jag inte förstå varför ingen (så vitt jag vet) föreslagit den uppenbara lösningen på problemet; gör föräldrapenningen lika stor som den uteblivna lönen. Exakt hur reglerna ska formuleras, med hänsyn till OB-tillägg och övertid t.ex., måste så klart diskuteras, men genom att göra penningen mer eller mindre lika stor som lönen så försvinner en stor del av de ekonomiska bitarna.

Och angående andra val; bilar?

#38 Lisa Ekman
Du är lustig. Du undviker att bemöta mina synpunkter angående att du anser att du tycker att du har rätt att detaljstyra andras liv baserat på din ideologiska övertygelse. Du undviker att svara på om det är i barnens intresse om hälften av dagarna fryser inne ifall båda föräldrarna inte KAN vara hemma. Du undviker att ge svar på mitt påstående om att du offrar barnen på ditt ism-altare för att leva ut dina ideologiska lustar. Istället maler du på om att jag skrev att det är lika absurt att du eller staten ska få bestämma om vem som klipper gräset som att villkora vem som är hemma med barnen. Förövrigt är jag medveten om att 60 dagar redan är villkorade idag, behöver jag nämna att jag tycker det är fel? Minns du att jag skrev att jag och min sambo delar 50-50. Jag tycker som sagt att båda föräldrarna borde vara hemma lika mycket, tyvärr inser jag att det inte alltid går att lösa för alla.
Tycker du att jag har rätt att detaljstyra ditt privatliv efter mina ideologiska övertygelser? Om inte, varför tror du att just din övertygelse övertrumfar andras? Varför har ni på vänsterkanten (det är tydligt att du hör hit) svårt att acceptera individuell frihet?
Jag har faktiskt ingen aning hur andra familjer resonerar innan de skaffar barn. Ofta tror jag dock att de precis som i mitt och min sambos fall väntar att skaffa barn tills kvinnan anser att hon är redo eftersom det är en stor omställning och påfrestning för henne att gå igenom en graviditet. Det är väl säkert därför som åldern för förstföderskor alltjämt stiger för varje år som går, man vill utbilda och etablera sig innan man slår till. Jag jobbar förresten till sjöss (mansdominerat) och har absolut inte upplevt att min arbetsgivare har haft några negativa synpunkter på att vi män tar ut föräldraledighet, tvärtom.

Lisa Ekman,
Det går alldeles utmärkt att vara enskild företagare och samtidigt jobba hemifrån när barnen är i förskolan, skolan. Ett alldeles utmärkt sätt att finnas på plats när barnen kommer hem. Man har jobbat ostört hela dagen. Behövs ingen föräldraförsäkring för det.
Jag har gjort det under flera år, det krävs bara en disciplinerad almanacka.

Sedan om du ännu inte förstått att de yrkesområden du tagit upp som exempel är just manlliga områden.
Prata istället om manligt deltagande i omsorgen, äldrevården, vården. Du får inte män att ställa upp på den typen av arbete.. Kvinnodominansen är total utom bland läkarna.Sätt igång och kvotera. På sin plats.

Du ser inte hur verkligheten ser ut. Du vill att livet ska levas efter ett ideal om mäns och kvinnors likheter men nu är det så att vi lever i en verklighet med mäns och kvinnors olikheter som vi måste förhålla oss till.

Hej Lisa Ekman, jag tror vi aldrig kommer nå full jämställdhet inom produktion och reproduktion förrän prioritering ändras hos kvinnor och män. Kvinnor prioriterar idag barnen (om barn finns med i bilden) framför arbete. "En god mor" sätter alltid barnen först, går ner i halvtid etc. för att orka med både barn och jobb. Männen sätter nästan alltid jobbet först. En man blir aldrig beskylld för att vara en dålig far om han jobbar heltid. Här tycker jag feminismen har rätt, värderingarna måste ändras och man ska nå målet med att vi alla först och främst är människor framför kön liksom att alla ska ha samma möjligheter oavsett kön. Det dock som händer när feminister kommer igång är att man glömmer att kvinnor måste släppa på makten inom reproduktion för att nå frihet och jämställdhet. På samma sätt som män måste släppa makten inom produktionen. Tyvärr vill inte feminister det, det syn bland annat när man kommer in på frågor som t.ex. abort. Då kommer ryggmärgsreflexen kvinnor ska bestämma över sin kropp (när det i första hand handlar om barnet). Detta gör att det idag är kvinnor som helst bestämmer om och när barn ska bli till. Männen har förlorat den makten, utom möjligen dom riktigt rika männen, som kan kompensera med pengar och/eller status. För så länge kvinnor har huvudmakten och huvudansvaret över barnen, så kommer kvinnor aldrig ifatt männen när det kommer till inkomster, även om det beror lite på hur man mäter. Män satsar hårdare på karriär och pengar, och en drivkraft är just att få mer makt inom reproduktionen genom att tjäna mycket pengar. Om män tilldelas den makten/ansvaret ändå, så kommer männens drivkraft att tjäna mycket pengar och bli framgångsrik att minska. Till fördel för hela samhället. Män som är närvarande och delaktiga med barnen, män som inser viktigare värden än att tjäna mycket pengar. Samtidigt kan då kvinnor kanske välja att prioritera karriären, även med barn, utan att pekas ut eller känna sig som en dålig mor.
Mvh /Leif

#26 Lisa Ekman

Har bara en kommentar kring punkt 2.

Kopplingen mellan fäders umgänge, vårdnad eller delaktighet i sina barn efter en separation har överhuvudtaget ingenting med hur mycket tid de tillbringade med barnen när dessa var små. Tyvärr är bestämms förutsättningar för detta helt och hållet av föräldern alltså kvinnan i dagens Sverige.

Det kommer inte att påverkas av en barnfientlig delad föräldraförsäkring.

#42 Chris 76

Jag tycker helt enkelt inte att det är att detaljstyra andras liv att tilldela båda föräldrarna lika antal dagar. Det är inte tvingande; vill den ena föräldern fortfarande inte vara hemma så behöver han/hon inte det. Den familjen får då lösa sin ekonomiska situation på annat sätt. Det fria valet är fortfarande fritt. Varför hävdar ni på högerkanten bara det fria valet och den individuella friheten när det passar er?

Själv tycker jag att individuell frihet är finemang, men jag är också medveten om att jag inte är ensam i det här samhället och att de val jag gör för det första är påverkade av allt möjligt runt omkring mig (t.ex. tidsanda och konventioner) och för det andra påverkar även andra människor.

Eftersom du i din tur hela tiden maler på om att du och din sambo delar 50-50 utgår jag ifrån att du vill ha någon slags respons på det, även om jag inte ser relevansen när vi diskuterar det större perspektivet. Men okej: Superhärligt att du ska vara hemma lika mycket. Hurra!

Min poäng med att fråga hur kvinnor som inte ”kan” vara föräldralediga gör i dag var givetvis att om de kan lösa det – vilket de uppenbarligen gör – borde det vara möjligt även för pappor.

--------

#43 Christina Lundqvist

Säg det till Chris 76; jag har aldrig hävdat att det är omöjligt att vara egenföretagare och ha barn.

Är städare ett manligt yrkesområde? Det var nyheter för mig. För övrigt är det en tankevurpa att ”manliga områden” är just manliga för att enbart män klarar av de jobben (och givetvis vice versa med kvinnodominerade yrken). Min poäng var dock att det är jättejättekonstigt att tycka att män klarar av alla dessa oerhört kvalificerade arbeten som ställer enorma krav men samtidigt inte tycka att de klarar av att ta hand om sina egna barn.

Du och jag lever uppenbarligen i väldigt olika verkligheter. Vilket iofs är intressant i sig, men det utgör (som sagt) inte grund för en fruktbar diskussion.

Lisa Ekman, om man ska generalisera vidare så är det ju så att för kvinnor är det så att hon får sin självkänsla genom att vara mamma. Kvinnans identitet är alltså att vara mamma, tar man bort "hennes" (jo kvinnor äger i praktiken barnen i Sverige) så förintas hon. Männens identitet är att jobba, en arbetslös man blir då på motsvarande sätt tillintetgjord. Feminismen i Sverige har insett detta och försökt få det så att kvinnor både ska jobba heltid och kontrollera/sköta barnen, och kvinnor blir då dubbelarbetande. Resultatet har vi sett ibland annat att kvinnor är mycket mer sjukskrivna än män som grupp, deprimerade kvinnor, liksom att kvinnor jobbar mycket mer deltid än män. Om man ensidigt beskriver problemet som att män tjänar bättre än kvinnor pga ojämställdhet bara, så kommer man ALDRIG nå jämställdhet. Man missar också alla marginaliserade män, vår tids kanske största problem. Män som slås ut ställer till enorma problem för sig själv och andra. Bl.a. då kriminalitet och våld mot kvinnor. Feminismen kan INTE se dessa män, deras problem bagatelliseras. När män inte får rätt möjligheter så beror det på dom själva, medan för kvinnor beror det på olika strukturer i samhället som gynnar män men missgynnar kvinnor, detta helt i linje med den övergripande teorin om att vi lever i ett patriarkat och att kvinnor är underordnade män på alla områden (vilket är på många sätt felaktigt i Sverige idag menar jag). Har man den problemformuleringen så blir ju då följden att män får alla chanser i världen (till skillnad från kvinnor) och får skylla sig själv om han inte tar den. Det konstiga är idag att feminismen levt en begränsat tillvaro, men deras problemformuleringar tycks helt tagit över ändå och kan knappast ifrågasättas. Snart kommer dock männen att tröttna och slå tillbaka (även om det sitter långt inne för män att gnälla och organisera sig då det är omanligt, så lågklassmännen reagerar först med våld och utslagning). Ett exempel på det är män som röstar på extremhöger i rent missnöje för att dom tycker att dom missgynnas idag i samhället. Att det skulle finnas reella problem för män förnekas dock av makten och man förstår inte signalerna alls utan ser det som "mörka krafter". För män står för ondskan enl feminismen, medan kvinnor är goda. Nånstans på vägen glömde alltså feminister själva bort att vi alla är individer först och främst. Feminismen har alltså blivit mer sexistisk än nån annan ideologi idag.
Mvh /Leif

Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006).(Wikipedia 26/4-10)

Samhällstrukturer påverkar jämställdhet mellan män och kvinnor. Män kan vara feminister, det finns fullt av dem. Kvinnor och män reproducerar könsroller, normer, värderingar och fördomar tillsammans. Endast förändring i samhällssturkturen kan påverka människor att förändra sina värderingar. Inte förrän aga förbjöds anågs det heller av alla som självklart. Att dela föräldraförsäkringen kommer till viss del att backa männens löneutveckling. Såsom kvinnornas också påverkas idag och har hittills alltid gjort. Det kommer inom en tid att balanseras med att fler kvinnor får en bättre löneutveckling och karriärsmöjlighet. Då först får vi ett jämställt samhälle. Men för att på djupet förstå detta, bör folk- kvinnor som män, våga utmana sina egna fördomar först och främst.

@Rolf Karlsson #41
Det var verkligen inte min mening att tillskriva dig åsikter, ber om ursäkt för att det uppfattades så. Det var ren nyfikenhet från min sida, därav "kanske":et men när jag läser om det ser jag att det hade varit lämpligt med ett frågetecken för att förtydliga. Jag kan inte nog be om ursäkt för att detta sårat dig.

Men nu när du förklarat dina principer ser jag att våra utgångspunkter inte alls skiljer sig åt: vi vill båda att alla ska ha samma möjligheter. Härligt! :-)

Gällande bilval tycker jag samhället i högsta grad försöker styra folks bilval genom t.ex. skattelättnader för miljöbilar.

@kafpauzo #23

De du skriver om att utforma ett system som gör att det ekonomiska utfallet för en familj alltid blir lika oavsett vem som stannar hemma är jätteintressant. Tål att tänkas på! Frågan är om ett sådant system kommer till rätta med konventionerna kring vem som tar huvudansvaret för barnen? För om det fortsätter att vara kvinnorna har jag svårt att se hur man kommer tillrätta med den skeva löneutvecklingen. Tack för en givande kommentar, jättekul att läsa!

Barn behöver tid med sina föräldrar. Så vad sägs om delad föräldraförsäkring som det är obligatoriskt att ta ut? Då jämnas det äntligen ut, pappa och mamma blir hemma lika mycket med de små barnen. Annars blir det bara att mamma är hemma halva tiden ... och resten av dagarna fryser i stort sett inne.
Det viktigaste är ju hur barnen mår. Och barn behöver mamma och pappa. Fick jag bestämma skulle proffsförälder vara ett avlönat, pensionsgrundande jobb (som i J D Robbs böcker).
Men i brist på den lösningen, ut med valfriheten, gör tiden med barnen till ett måste och dela tiden lika mellan mamman och pappan.
För övrigt måste jag säga att du, Lisa, går miste om mer än du anar om du väljer bort barn. Jag har fem och skulle hellre välja bort mina armar. Ingenting annat i livet ger samma kunskaper som tiden med barnen. Bara ett tips.

En intressant och fräsch tanke av artikelförfattaren som för jämställdhetsdebatten framåt i en av de viktigaste valfrågorna!
Tyvärr bemöts den av mycket gammal unken skåpmat som bara bidrar till att cementera bristen på jämställdhet i dagens Sverige. Det växer verkligen rikligt med mossa i "Kvinnornas val"-kommentarerna.

Britt Uhrenius,
Den unkna skåpmaten står feministerna helt och hållet för. Samma gamla klyschor, paroller; Vi tar makten...bara där är man ju helt verklighetsfrånvänd. Hur ska det gå till?
Ni har snöat in på att kvinnor SKA vara lika som män, men vi är inte det. Vi är olika och det är i olikheterna som det uppstår friktion/attraktion och det är vad som är intressant i livet. Inte denna tråkiga strävan efter makt och pengar som feministerna vurmar för.

Som Stalin sa mor å far ska arbeta åt staten & barnen ska uppfostras av staten till goda socialistiska medborgare.

Delad föräldraförsäkring är av godo på flera sätt. Ett är precis som författaren här ovan beskrivit gällande jobb och attraktivitet på arbetsmarknaden. Den viktigaste anledningen varför jag definitivt är för en sådan fördelning är att vi skjuter sönder delar av könsbetongen. Vad är manligt, vad är kvinnligt? Här ovan nämn en ung man som skall vara totalt värdelös i att ta hand om ett barn..några ler i mjugg och säger att det är sanning...men är det verkligen det? Eller bekräftar den unga mannen en bild han fått med sig från den omgivning han lever i? Finns det inga kvinnor som är "värdelösa" på att ta hand om barn?
Egenskapen och förmånen att närma sig en ny liten människa är knappast könsbunden även om skapelsen gett kvinnan skafferier i sina bröst.
För att bryta med tradition och fängslande normer måste vi använda lag. Att bara prata och sprida kunskap förändrar till en del men inte i stort.