Kapitalismen räddar den sjuka välfärdsstaten

Bortskämda små ungar vet inte bättre.

Av den arbetande befolkningen i landet arbetar 65% inom den privata sektorn (varav 9% är företagare). Den offentliga sektorn sysselsätter 35% av den aktiva arbetskraften.
De offentliganställda har som andra genom LAS, MBL och annan lagstiftning ett rättsligt skydd av varierande kraft. Men framförallt har de skydd i kraft av att det bara är att höja skatterna om det går dåligt med de resurser de redan har. Sådant skydd har inte privatanställda och framförallt inte företagare.
Genom MBL och kunskapsmonopol styr de offentliganställdas översta skikt den offentliga verksamheten. Ur denna krets rekryteras politiker (medborgarnas representanter). De styr alltså sig själva på - bokstavligen - andra medborgares bekostnad.
Sverige har starka korporativistiska drag, vilket inte är något kontroversiellt påstående. Den offentliga verksamhetens översta skikt (inte sjukvårdsbiträden som de brukas fösa fram) är starkt formellt och informellt organiserad som maktskikt. Den starkaste korporation vi har.
Att bryta ner dessa strukturer är av avgörande betydelse för landets utveckling; det gäller både teknisk utveckling ( som Unné exemplifierar med) och social och kulturell utveckling. Det borde ju denna elit inse också i eget intresse, men gör det inte. Den är för långt från ekonomiska och sociala realiteter för att uppfatta problemställningarna.

Till Greger Morin #2: Det är intressant att du påpekar att Sverige har starka drag av korporativismen. Har du sett min artikel när på Newsmill, som handlar om just det ämnet? Artikelns titel är "Sozismen".

Tack för en bra artikel som visar på den enkla men omtvistliga logiken bakom kapitalismens överlägsenhet som välstånds skapare.

Tyvärr får kapitalismen just nu en massa badwill i alla medier och kapiatalismen anses till mans vara något ont som ska bekämpas.

Sosse Kajsa försöker t.o.m. skylla naturens klimat variationer på kapitalismen vilket är så totalt baklänges att man inte ens vet vart man ska börja sågningen, så det blir väll bara till att börja kapa jäms med fotknölarna.
Man kan säga att det lyser men ingen är hemma eller att hissen inte går äna upp eller...

det är tvärtom vad artikelförfattaren skriver faktiskt inget under att den kapitalistiska sektorn i välfärdsstaten Sverige har lyckats med konsten att hålla den blytunga välfärdsstaten under armarna så länge. Trots att välfärdsstaten har funnits i mera än 50 år och under de åren vuxit nästan kontinuerligt.

Expansionen av välfärdsstaten startade vid krigslutet när vad som skulle komma att bli de ekonomiska rekordåren redan gick att förutse på grund av den obefintliga konkurrensen i en krigsdrabbad omvärld. Enligt 1814 års regeringform hade samtidigt socialisterna/fackföreningsrörelsen aldrig möjlighet att driva samhällsskadliga krav för långt eftersom Kunglig Majt med politisk makt öppet kunde sätta gränser. Efter OPEC-krisen/1975 års regeringsform har ju kapitalismen heller inte kunnat hålla välfärdsstaten under armarna. Den mobteras ju ner eftersom den är för dyr att driva vidare.

Till Tobias Wallin #5: Givetvis finns det rationella orsaker till att den blytunga välfärdsstaten ännu inte har kollapsat. Men det *är* en imponerande prestation som våra affärsmän och kapitalister har uträttat! De har fått jobba hårt för att hålla skutan flytande, och därmed rädda skinnet på sådana parasiter som Kajsa Borgnäs och hennes partikamrater.

Nu känns det som att det börjar gå snett i denna intressanta debatt. Självklart har delar av den offentliga sektorn ett produktions- och produktivitetsvärde, även om den sätts som noll eller schablonmässigt två procent. En sjuk som kan botas tillbaka till arbete är ett klassiskt exempel. Utbildning är ett grundvillkor för all utveckling, etc.
Problemet, som jag ser det, är maktkoncentrationen och hotet mot medborgarstyret. Det tar sig också ekonomiska uttryck i form av svårigheter med teknologiskt (inte bara teknisk, alltså) utveckling. Mycket forskning, men lite verkstad.
Det bero också på våra kapitalister vars mest kända egenskap i egenskap av riskkapitalister är att de inte tar några risker. Det kommer nog att i växande grad leda till att samhällsinstitutionerna blir våra viktigaste riskkapitaltillgångar.
Sedan får vi inte glömma att exempelvis en sociabidragstagare håller igång en viss konsumtion till båtnat för handeln.
Sambanden är knepiga att reda ut om man ser det enbart i ekonomiska termer. Jag tycker att ämnet är värd en debatt med nyanser och inte ännu ett "vi mot dom"-scenario. Det är svensk samhällsdebatt överfylld av.
Även samhällsdebatten tycks vara korporativistisk där var och en företräder sitt...
(Och åsikter av enkla skäl är exakt desamma som det egna intresset - läs tidningarnas debattsidor!)

Otroligt mycket sakfel i denna artikel. Det är uppenbart vilken agenda författaren har.

Först och främst så finns det olika typer av offentliga verksamheter, och det är endast ett fåtal som faktiskt inte är vinstdrivande. Att sedan beteckna utgifter (för det är faktiskt det de är) som "parasiterande" är faktiskt rent ut sagt löjligt. Du nämner att det skulle endast kosta 70% om det var privatiserat, en siffra som du verkat ta ur tomma luften. Sjukvården i USA (som är väldigt privatiserad) är en av de DYRASTE i världen, vilket gör att många överhuvudtaget inte ens har råd med den.

Sen vet jag inte vilken årgång du har av ekonomistudier, men de rådanade neoklassicistiska ekonomiska teorierna har uppenbara falluckor och hål.

Människan ÄR inte rationell, det FINNS något som kallas allmännytta. Även om det verkar som att du bestämt dig för att alla är rationella så finns det otaliga bevis på motsatsen. Det har även varit svårt att bevisa att detta "parasiterande", dvs sociala utgifterna, faktiskt leder till ett ökat bidragsberoende. Detta är även det en i mängden av de rationella antagandena.

Vilken fantastisk och brutal snedspark.
Vinstintresse i den offentliga sektorn förekommer visst. Inte i någon stor utsträckning i Sverige, men har prövats tidigare i Sovjet, Nazityskland och Kina (vilket fick deras ekonomier att ta en jävla fart förövrigt, så räknar vi bara ekonomisk tillväxt så vore väl det ett bra system?).
Sedan kan det vara bra att tänka lite längre än näsan räcker också. Det brukar inte kapitalister göra. Saker som utbildning, forskning och sjukvård är momentana förlustaffärer men kommer med all säkerhet att ge vinst på längre sikt. Därför brukar kapitalister inte riktigt bry sig om sånt. Välfärdsstaten utarmar inte kapitalismen, den matar den! Just det. Vad just gäller forskningen ja. Hade vi inrättat oavkortad kapitalism i hela världen vid tillfället för socialdemokratins intåg så hade vi antagligen inte uppfunnit persondatorn än. Forskning är som jag sa en momentan förlustaffär, och praktiskt taget allt som tas fram (som sedan exploateras av privat sektor) tas antingen fram av antingen direkt statliga institutioner som Universitet eller militär, eller via forskningsbidrag från den offentliga till den privata sektorn.
Själv är jag förbannat tacksam över socialdemokratin. Den har gett mig möjlighet att bruka mitt intellekt och få mig den utbildning jag vill ha, fått den vård jag behövt och är ytterst ansvarig för att jag befinner mig på universitetet och inte arbetar som dräng på en gård i mellersta Bohuslän.
Du är för rationell för att vara tacksam för socialdemokratin säger du. Nåväl, det kanske är dags att införa kapitalismen då. Jag och mina societetsvänner ska starta massvis av profitdrivande företag, vinsterna ska vi driva upp och lönerna ska ner. Du får givetvis jobba för oss. Men tro inte att du har råd att bo kvar där du bor, att du har rätt till någon dygnsvila eller att du kan vara säker på att få mat för dagen. Då kan du få vara hur rationell du vill.

Förresten. Det där med rationalitet, för att återkoppla till Adams inlägg. Att vara rationell och agera efter "sunt förnuft" är inget annat än att blanda ihop sig själv med resten av världen. Det handlar inte om att agera enligt vad som kommer att bli bäst för dig, utan att agera som resten av världen vill att du ska agera. Dumhetsprincip kan man kalla den för, även om jag också lider av den.

Till Adam Hjorth #8: Om "människan inte ÄR rationell" är du då irrationell när du skriver att "det FINNS något som kallas för allmännytta"?

Till B Henrik Jonsson #9: Varför skulle inte sådana verksamheter som utbildning, forskning och sjukvård kunna vara vinstaffärers, som drevs av privatföretag?

För övrigt noterar jag att du är en sådan där människa som inbillar sig att hon inte skulle vara något, om det inte hade vore för staten. Du har inte mycket respekt för dig själv.

Till Adam Hjorth #8: Vet du inte varför den amerikanska sjukvården är den dyraste i världen? Den är sönderreglerad av staten. Läkarna i USA har i stor utsträckning förslavats (genom sådana program som Medicare och Medicaid), och slavar kan inte producera mycket.

Objektivister och andra mindre-stats-förespråkare gör ett tankefel när de pratar om samhällsnyttan. De gillar inte att de blir tvingade att finansiera staten, fullt förståeligt, så de argumenterar mot den, fullt förståeligt. Dock är inte samhällsnyttan så som t.ex. Henrik Unné beskriver den bara summan av individernas nytta. Centralstyrning kan faktiskt skapa värde genom att undvika att individerna väljer det naiva valet i fångarnas dilemma-situationer. Fångarnas dilemma finns precis överallt, och oftast kan pengar lösa problemet, men inte alltid.
Det mest typiska frihetsberövandet som t.o.m. Henrik accepterar är polisväsendet som aldrig kan fungera utan att kränka frihet. Om alla agerade dumegoistiskt mot polisen så skulle de såklart vägra att bli häktade innan dom, vilket är ett krav för fungerande polisverksamhet.
Att mäta värde i pengar är f.ö. felaktigt.

Mårten Thurén: Du verkar ha missuppfattat objektivismen då vi objektivister nästan aldrig talar om något sådant som samhällsnytta. Syftet med objektivismens politik är inte att skapa maximal nytta för ett maximalt antal utan snarare att ge indviden den frihet som krävs för att hon ska kunna leva enligt sin natur.

Centralstyrning är i sig inget dåligt. Företag och vissa andra föreningar är i högsta grad centralstyrda. Problemet kommer när en organisation använder våld och hot om våld för att tvinga folk att lyda dem. Det är just detta staten gör i de flesta frågor och denna typ av centralstyrning bör bekämpas.

Jag personligen är också emot ett centraliserat polis- eller rättsväsende och ser hellre att detta kommer i privata händer men de flesta andra objektivister håller inte med mig där.

Pengar är ett bra sätt att mäta värde på eftersom pengarna motsvarar varor och tjänster som alla har ett värde av. Det gäller till exempel mat, husrum och vissa transportlösningar.

Till Douglas A-Hägglund #15: Tack, Douglas. Det var bra sagt.

Du skriver "vi objektivister". Du är en svensk objektivist som jag inte tidigare kände till. Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Kan du skicka mig ett email? Min privata emailadress är denna - henrik.unne@comhem.se .