Bättre samverkan mellan Högskola och arbetsmarknad

När vi nu är inne i en valrörelse så blir det naturligt att mycket olika sakfrågor tas upp och diskuteras från olika håll. En av dessa sakfrågor är utbildningspolitik. Här tycker jag vi behöver bredda diskussionen bortom att bara diskutera grundskolan och gymnasiet. Det saknas en diskussion kring hur vi gemensamt skall kunna lösa de problem som bland annat har diskuterats av Svenskt Näringsliv och av TCO, nämligen bristen på samverkan mellan akademi och verklighet och akademi och arbetsmarknaden.

Tänker man på detta utifrån individ perspektiv och funderar kring varför är ungdomsarbetslösheten så pass hög som den är så är en av svaren att bristen på samverkan mellan akademi och verklighet ställer många ungdomar vid sidan av arbetsmarknaden efter examen. Men, här gäller det ju helt klart att också vara försiktig och ta hänsyn till den akademiska friheten och det innebär att det så klart kan bli svårt att hitta en fungerande lösning som inte innebär att man inkräktar på någon annans område.

Därför behövs det en aktiv diskussion ute på sveriges universitet och högskolor kring det här med samverkan. Dessutom så alla vinner på samverkan och det är jätteviktigt för studenterna den dag de skall försöka ta steget in på arbetsmarknaden. Här kan vi tex lära av Kanada och deras samverkan på federal nivå. De har ett utmärkt system som går under beteckningen "Federal student work experience program" som knyter ihop akademi med arbetsmarknad och att det är riktiga jobb som har direkt med students utbildningsprogram att göra.

Dessutom har man i Kanada något som heter "The Canada School of Public Service" som fungerar som en väg "in" på arbetsmarknaden genom att där får de spetskompetens som efterfrågas av bland annat federala myndigheter som prioriterar att rekryteras just akademiker. De vill inte anställa personer som bara har en High School Diploma eftersom de som kommer direkt från gymnasiet saknar tex juridisk kompetens som behövs på många federala myndigheter. De saknar också den teoretiska kompetens som akademikerna har. Så Sverige skulle kunna lära mycket av Kanada och hur deras samverkan mellan akademi och verklighet fungerar. Detta därför att samhället består inte bara av näringsliv, dvs de privata arbetsgivarna. Det finns en offentlig sektor som man måste ta hänsyn till. Deras rekryteringsbehov är också viktiga, och att man kan rekrytera tex nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade unga akademiker, istället för att rekrytera personer som bara har gått gymnasiet. Sedan kan man titta en del på Amerika också när det gäller samverkan mellan akademi och verklighet, och titta närmare på deras "University-Community Partnerships" som förbereder studenterna mycket väl för tiden efter studierna, då de får just den nödvändiga arbetslivserfarenheten genom samverkan med olika aktörer i samhället. Aktörer som ofta anlitar unga akademiker därför att aktörernas saknar den relevanta akademiska kompetensen internt i sin verksamhet. Så genom att de får hjälp av studenter som har en gedigen akademisk kompetens inom olika discipliner så kan aktörerna lösa olika samhällsproblem och sociala problem.

I Amerika är det just samverkan mellan akademi och verklighet , och det är just samhällsvetarna som vinner på det eftersom de annars skulle hamna "vid sidan om" samhället efter examen, eftersom de utan samverkan skulle helt sakna arbetslivserfarenhet. Just det som har drabbat många samhällsvetare i Sverige. Att problemen finns just inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna i Sverige finner man i rapporten "Akademi eller verklighet" skriven av Svenskt Näringsliv. Dessutom hittar man liknande resonemang i TCO rapporten "Jakten på anställningsbarhet". Så genom att sätta fokus på samverkan mellan akademi och arbetsmarknad/samhälle och inte låsa fast sig vid den "akademiska friheten" så förbättrar man studenternas anställningsbarhet efter examen och då blir det en win-win situation. För ju snabbare de nyutexaminerade lyckas ta steget in på arbetsmarknaden och etablera sig där desto bättre för individen och för samhället. Att jag funderat på det här beror på att det borttagna studerandevillkoret har skapat en oönskad situation för individen där man utan någon arbetslöshetsförsäkring inte får någon omställningsperiod utan tvingas gå till socialen om man inte får ett jobb genast efter examen, dvs en individ kan tvingas in i vad som helst och därmed skapar vi en risk för permanenta inlåsningseffekter. Detta därför att det är stor risk att individens kompetens och kunskaper då inte tas tillvara på ett optimalt sätt.