Kapitalism, konsumtion och alternativen

Kapitalismens, roll är inte, som Kajsa Borgnäs skriver på Newsmill, att leverera lycka, hälsa eller hållbarhet. Kapitalismen, dvs privat marknadsekonomi, är ett av fyra sätt att organisera en ekonomi på och en följd av hur ägandet ser ut (privat eller offentligt) och hur priserna sätts (på marknaden eller via politiskt (plan)beslut).

Alternativen är sålunda "privat marknadsekonomi" (dvs kapitalism), "offentlig marknadsekonomi" (offentligt ägda företag som agerar som privata företag), "planekonomi" (offentligt ägda företag som agerar enligt centralt satta direktiv) samt "privat planekonomi", dvs privata företag som verkar inom en hårt reglerad marknad (offentligt/centralt bestämda utbud och priser).

Kapitalismen som ekonomiskt system har flera brister, problemet är att de tre alternativen har större brister. Problemen med kapitalismen, dvs privat marknadsekonomi, är i första hand att:

• Den inte ger automatiskt en fördelning av inkomster och förmögenheter som står i överensstämmelse med vad som upplevs som rättvist eller rimligt.
• Den ger oss inte de kollektiva och sociala nyttigheter som det inte lönar sig att producera (för privata aktörer) pga att dessa nyttigheter, tex försvar och polisskydd, inte kan portioneras ut och säljas på marknader.
• Den garanterar inte av sig själv full sysselsättning och stabil prisnivå på grund av bristande rörlighet för produktionsfaktorerna.
• Dess externa effekter, dvs konsekvenserna av produktion och konsumtion på förhållanden utanför marknaderna, tex miljöförstöring, hanteras inte med automatik av systemet.

Att hantera dessa problem och att leverera lycka, hälsa och hållbarhet är politikernas (och den enskildes) roll. Problemet för politikerna (och fackförbunden) är att medan kapitalet idag är globalt så är politiken (och facken) fortfarande (i huvudsak) lokal. Det innebär att företag kan spela ut länder mot varandra och flytta produktion och tillverkning dit de bästa villkoren erbjuds. Över tiden växer företagens makt, medan små länder som Sverige får allt mindre att säga till om. Det finns två sätt att lösa detta problem på, antingen genom att göra kapitalismen nationell eller genom att göra politiken global. Eftersom det inte är möjligt att förstatliga, alternativt förbjuda företag som Ericsson att verka utanför Sveriges gränser behöver vi göra politiken global.

I en värld där företagen inte kan spela ut ett land mot ett annat har politikerna, inte företagarna makten. I denna värld sätter politikerna spelplanen och företagen får anpassa sig. I denna värld skulle det vara fullt möjligt med en helt grön kapitalism. I dagens värld är det inte det, eftersom sådana krav endast leder till att företagen flyttar produktionen någon annanstans.

Det finns samtidigt en typ av företag som generellt både är mer miljövänliga och mindre benägna att flytta verksamheten utomlands och det är småföretagare, i synnerhet små tjänsteföretagare. Småföretag är av naturen lokala och är i de flesta fall, i synnerhet de små tjänsteföretagen, i huvudsak "gröna" företag. Fler småföretag skulle också behövas för att komma till rätta med arbetslösheten som riskerar att bli bestående på en hög nivå. Men för att lyckas med detta behöver Sverige bryta med Saltsjöbadsandan, dvs med en politik anpassad efter storföretagen och fackförbundens behov. Så länge våra lagar och regler är anpassade efter storföretagens behov kommer allt för få småföretag att startas, växa och anställa. Och eftersom det inte finns någon politisk vilja att ända på detta kommer vi fortsatt att vara utlämnade till storföretagen vilja.

Jag håller med Kajsa Borgnäs att det är ett problem att en så stor del av vår tid och våra pengar går till varukonsumtion, men det är en annan typ av problem, som kräver andra lösningar.  Vad som krävs är att vår konsumtion styrs om till tjänstekonsumtion. I en alternativ värld finns inte Ullared, istället använder folk sin Ullaredsbudget till att gå på teater, konsert, till gymmet eller massören eller än hellre på någon kurs anordnad av ABF eller Medborgarskolan.  En ekonomi baserad på konsumtion av tjänster, levererade av lokala småföretag, skulle vara en grönare ekonomi, även om vissa tjänster (som charterresor) fortfarande är miljöbovar. Men detta är relativt enkelt att åtgärda, en skatt på flygbränsle är ett exempel.

I en sådan ekonomi behöver vi inte vara rädda för fortsatt tillväxt. För faktum är att vi behöver en ökad tillväxt. Utan en växande ekonomi kommer vi tex inte ha råd med framtidens pensioner. Tillväxt skapar resurser som kan användas för ökade satsningar i sjukvården och gör det möjligt att bota sjukdomar som folk i dag dör av.

Politikernas uppdrag är att sätta gränser och företagens (kapitalisternas) roll är att agera inom dessa gränser. Riksdag och regering skulle kunna göra Sverige betydlig grönare. Det är en fråga om poltisk vilja. Politikernas problem är att politiken fortfarande är lokal medan kapitalismen sedan länge är global. Därför fortsätter kapitalisterna att sätta spelreglerna och därför skapas problem, några som Kajsa Borgnäs gör rätt i att peka på. Men det är fel att skylla på kapitalismen, ytterst är det politisk ovilja. Och den politiska viljan finns inte därför att det inte finns någon folklig vilja att ändra på ett system som får oss att spendera våra pengar på saker vi inte behöver. // Lars

Lars Almquist (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21382

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Väldigt klokt skrivet och lärorik läsning. Väldigt generellt handlar det om att se att alternativen till det man kritiserar måste vara bättre. Det räcker inte med att påpeka problem och därmed tro att man vederlagt hela systemet. Om alternativet till marknadsekonomi har fler brister är det inte något önskvärt. Enligt hur folk förflyttat sig i världen under säg, senaste 70 åren står det mycket klart i vilket typ av system människor vill leva i. Inget demokratiskt kapitalistiskt system har ännu behövt stänga sina gränser för att förhindra folk från att flytta från landet.

Permalänk | Anmäl #1 Carl Åström, 2010-04-23, 10:45

Bra Lars Almquist! En välformulerad, lättläst och osjälvisk artikel. Jag tror Almquists huvudintresse är utveckling, inte den egoistiska viljan att ha rätt. Vi behöver fler kunniga röster som presenterar problem och potentiella lösningar.

Själv är jag inte övertygad om att tjänstekonsumtion är en lösning på överkonsumtion, men jag ser självklart hur näringslivet skulle bli grönare. Jag tror bland annat på individualiserad utbildning, kortare arbetsveckor och ökad invandring. Jag hoppas att debatten om kapitalism och konsumtion fortsätter så att jag kan lära mig mer.

Permalänk | Anmäl #2 Jesper Ahlin, 2010-04-23, 12:38

Artikelförfattaren efterlyser fler småföretagare. Den faktor som styr arbetskraftens - inklusive de presumtiva småföretagarnas - betende är tillgången till försäkringsersättning. Ska småföretagandet öka nämnvärt måste därför helt enkelt alternativen att fortsätta gå på arbetsmarknadspolitiska program och få aktivitetsersättning, uppbära arbetslöshetsersättning, bli förtidspensionerad osv. reduceras.

Någon sådan debatt kommer dock inte att föras eftersom varken användandet av ekonomiska styrmedel eller reservationslönebegreppet är öppet erkända av våra folkvalda.

Permalänk | Anmäl #3 Tobias Wallin, 2010-04-24, 22:53