Barnmisshandel

Erik Sandberg om Barnmisshandel

Domstolarna undergräver demokratin

Publicerad: 2010-04-16 11:04, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

"Riktigt varför Rolf Hillegren anser att barn inte ska omfattas av samma skydd mot våld, som andra medborgare, framgår inte riktigt. Men det är inte bara i denna fråga som Hillegrens åsikter går tvärt emot svensk lagstiftning." Det skriver Dokument inifråns ERIK SANDBERG.

59 millningar
10 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Erik Sandberg är undersökande journalist på oberoende Laika Film & Television och har i dokumentären "Hon ville ju inte lyda" (Svt-s Dokument inifrån) undersökt attityderna till barnaga och granskat hur domstolarna dömer när vuxna misshandlat barn.

I april 1994 prövade Stockholms tingsrätt ett ärende där en pappa slagit sin 7-årige son i ansiktet. Det var ett slag med öppen hand, en örfil, som gav upphov till övergående smärta och näsblod. Tingsrätten dömde pappan till en månads fängelse för misshandel av normalgraden, en dom som sedan fastställdes av Svea hovrätt. Förra året dömde tingsrätten i Växjö i ett nära nog identiskt fall. En mamma hade gett sina båda söner upprepade örfilar med just övergående smärta och näsblod som följd. Samma gärning alltså. Ändå gav de helt olika utfall. Det som för femton år sedan betraktades som misshandel av normalgraden får idag rubriceringen ringa misshandel.

Det som skiljer domarna är inte bara de femton åren som gått utan också attityden hos dem som dömer. I ärendet från 1990-talet gör domstolen en tydlig markering. "Att i en familjekrets utsätta ett litet barn för en både nedsättande och smärtsam behandling av ifrågavarande slag är enligt tingsrättens mening i allt fall ett så klandervärt beteende att samhällets starka ogillande därav endast kan komma till uttryck genom att (pappan) nu ådöms ett kortare fängelsestraff."

I det aktuella fallet är tonen en annan. Nu finns inga skrivningar om barns särskilda utsatthet eller samhällets starka ogillande mot aga. Istället antyder tingsrätten att barnen gjort sig förtjänta av stryk. "Syftet med slagen har inte i första hand varit att framkalla smärta utan att få pojkarna att vårda sitt språk. Det fritar naturligtvis inte från ansvar men bör i förevarande fall påverka rubriceringen." Åtalspunktens rubricering ändras till ringa misshandel eftersom våldet skett i uppfostrande syfte.

De senaste åren har såväl åklagarmyndigheten, barnombudsmannen och forskare i straff- och processrätt, uppmärksammat domar där vuxna som misshandlat barn kommit undan med låga straff. Det förefaller som att domstolsväsendet utvecklat en egen praxis i de här ärendena, som går helt på tvärs mot utvecklingen på lagstiftningsområdet. Det var bakgrunden till att jag och mina kollegor valde att gå igenom tingsrättsdomar från hela landet, som gäller vuxnas våld mot barn. Det vi fann var uppseendeväckande. En rad domar strider mot gällande lag och mot grundläggande rättsprinciper.

Om en lärare i klassrummet ger en örfil till en elev så bedöms det som ringa misshandel och ger lägsta tänkbara antal dagsböter. Om det i stället är en elev som ger läraren en örfil så bedöms gärningen plötsligt som så allvarlig att det rubriceras som misshandel av normalgraden och pojken döms till ungdomstjänst. Hovrätten slår fast att det som gör brottet allvarigt är att det är riktat från en elev mot en lärare. Det är alltså offrets och gärningsmannens position i samhället som avgör brottsrubricering och påföljd, inte gärningen som sådan.

Vi upptäckte att domstolarna, när de hanterar barnärenden, många gånger struntar de i att ta upp försvårande omständigheter som de är skyldiga att beakta och istället hittar på förmildrande omständigheter som det saknas täckning för i lagen. I brottsbalkens 29 kapitel har riksdagen angett vilka omständigheter som ska påverka straffmätningen. Där anges att en gärningsman ska få ett hårdare straff än annars ifall "brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person." Ändå väljer domstolarna många gånger att inte ta med den omständigheten alls i sin bedömning, eller så låter de olika förmildrande omständigheter väga tyngre.

I flera fall hävdar domstolarna att de slagna barnen är medskyldiga till misshandeln, eftersom de provocerat den vuxne. Men för att en provokation ska påverka straffmätningen i ett misshandelsfall ställs ganska höga krav. Det måste, enligt brottsbalken, vara fråga om ett "grovt kränkande beteende" från brottsoffrets sida, för att straffet ska bli lägre. Men om brottsoffret är ett barn räcker det med att barnen varit allmänt uppkäftiga för att den vuxne våldsmannen ska få straffet sänkt, eller rentav brottsrubriceringen nedskriven. En fritidsledare i Falun som dunkat in en elevs huvud i en tegelvägg, därefter knuffat honom i ryggen och sedan slängt in honom i ett trappräcke kommer undan med ringa misshandel enbart för att eleven innan dess kallat honom "idiot". En pappa utanför Nyköping som slagit sin dotter får ett lägre straff eftersom dottern varit "olydig" och inte lämnat ifrån sig sin mobiltelefon, som pappan velat. "Även om misshandeln är av allvarlig art", skriver tingsrätten, "så har den föregåtts av viss provokation från målsägandes sida - att inte lyda sin förälder".

Resultatet av undersökningen blev dokumentären "Hon ville ju inte lyda" som sändes i SVT på påskdagen. I en artikel på Newsmill kritiserar den tidigare åklagaren Rolf Hillegren dokumentären och menar att domstolarna gör helt rätt som utdömer lägre straff trots att det inte förekommit någon provokation som når upp till brottsbalkens krav för att gälla som förmildrande omständighet. Han går längre ändå och tycker att de som misshandlar barn ska slippa straff helt och hållet, genom åtalsunderlåtelse, ifall barnet uppträtt "ohyfsat".

Riktigt varför Rolf Hillegren anser att barn inte ska omfattas av samma skydd mot våld, som andra medborgare, framgår inte riktigt. Men det är inte bara i denna fråga som Hillegrens åsikter går tvärt emot svensk lagstiftning. Han gjorde sig känd i en större krets förra året då han uttalade att våldtäkt inom äktenskapet är att betrakta som "en ordningsförseelse". Det uttalandet ledde till att Hillegren fråntogs uppgiften att handha sexualbrottmål och han jobbar nu inte längre som åklagare. Med tanke på vad som framkommit om Hillegrens syn på kvinnors rättigheter, är det inte förvånanden att hans syn på barns rättigheter är lika otidsenlig och oförenlig med svensk lag. Vad som är värre, är att han inte är ensam i det svenska rättsväsendet om dessa åsikter.

Domaren i Nyköping, Eva Enetjärn, som ansåg att ett brottsoffers olydnad ska räknas som förmildrande omständighet, medger att hon saknar täckning i lagen för en sådan dom men hävdar att hon ändå gjort rätt och hänvisar till "gamla tusenåriga värderingar". Hennes chef, Magnus Widebäck, försvarar henne i lokalpressen och hävdar frankt att den som slagit ett barn ska ha lägre straff om barnet "obstruerat". Jag undrar ifall Hillegren, Enetjärn och Widebäck anser att alla som inte fått sin vilja igenom ska få strafflindring när de slår. Ska också en man som slår sin fru också få ett lägre straff om frun varit olydig mot mannen? En sådan ståndspunkt är naturligtvis också den helt lagvidrig men den vore i alla fall konsekvent. Om inte, ifall det bara är den som misshandlar barn som ska ha straffrabatt, så är helt enkelt diskriminering.

Tyvärr är den här diskrimineringen av barn ett återkommande mönster i våra rättssalar. För den som vill veta mer, går dokumentären fortfarande att se på Svt play. Jag hoppas att riksdag och berörda myndigheter nu tar tag i problematiken. Diskriminering i rättssalen är inte värdigt en rättsstat och att domstolar öppet obstruerar mot lagstiftarna, undergräver demokratin.

Erik Sandberg (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21104

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om hänvisningen till "gamla tusenåriga värderingar" och att det stämmer att Magnus Widebäck hävdat att strafflindring för misshandel ska ges om ett barn "obstruerat" så är det bara ännu ett par exempel på att vi har en bit kvar tills vi är lika inför lagen och lever i en rättstat.

Permalänk | Anmäl #1 Niclas Kuoppa, 2010-04-16, 13:14

Barn ska fostras av vuxna - inte tvärtom. Därför är det naturligtvis av stor vikt för straffmätningen ifall en vuxen har blivit allvarligt provocerad av ett barn före en våldshandling. Där har verklighetens folk och den stora majoriteten en helt annan syn än de som svävar på blå moln i Stockholm, vare sig det är på mediaredaktioner eller i riksdagshuset,

Med detta har jag inte försvarat våld emot barn - det får inte förekomma. Men demokrati kan inte få innebära att en lite klick i Stockholm berättar för vanligt folk vad som är rätt. Hillegren är tusen gånger mer verklighetsförankrad än Dokument inifråns Erik Sandberg.

Permalänk | Anmäl #2 Tommy Sandström, 2010-04-16, 16:16

Erik Sandberg,

Om det är som du beskriver, vilket jag inte alls betvivlar, så är det, som jag ser det, bara ett ytterligare bevis för att barn och unga tappar rättigheter och respekt i samhället.

Man får väl inte säga sådant, det är väl som att svära i kyrkan, men jag undrar om inte den intensiva debatten om kvinnors rätt och skydd, då ofta förknippat med barnens skydd har ställt till det i rättsväsendet.

Jag har personligen, flera gånger, besökt en barn och ungdomspsykiatrisk mottagning där hela anslagstavlan i entrén var fullklistrad med information om "slagna kvinnor". Däremot jag inget om barn och ungdomar som blivit slagna.

Även på toaletten så låg det fullt med broschyrer om "slagna kvinnor". Någon information om slagna eller psykiskt misshandlade barn kunde jag inte hitta.

På mottagningen så arbetade det, så vitt jag vet, inte en enda man.

Jag vill påstå att i så många fall som rört polis, socialvård och andra myndigheter, under så lång tid, har det fokuserats på de "slagna" och "utnyttjade" kvinnorna så att barnen och deras självklara och lagstadgade rätt, har ställts åt sidan.

Det påstås ju här, i andra inlägg, att mamma och barn skall behandlas som en enhet. Konkret att både mamma och barn blir misshandlade av pappan eller någon annan mansperson i familjen.

Det är inte så att jag vill skylla på mammor eller kvinnor i stort utan det är så att jag verkligen tror att problemen med "kvinnomisshandel", under så lång tid, stått i fokus så att problemet med barnmisshandel har kommit i skymundan.

Som vanligt så råkar barnen och ungdomarna värst ut.

Permalänk | Anmäl #3 Torbjörn Hellerstad, 2010-04-17, 03:39

Sandberg påstår att de två fallen är närmast identiska. Utifrån detta drar han slutsatsen att attityderna kring misshandel av barn har förändrats och leder numera till mildare straff för förövaren. Utan att känna till sakomständigheterna kan jag bara se en skillnad i de två fallen, och den skillnaden förklaras bäst av de svenska domstolarnas väldokumenterade gynnsamma särbehandling av kvinnliga förövare.

Permalänk | Anmäl #4 Per Plex, 2010-04-17, 12:59

Hmm. Efter att ha läst både Hillegren och Sandbergs inlägg och sett dokumentären finner jag att Hillegren verkar mer trovärdig.

De gånger jag själv haft kunskap i ämnet som tas upp i de granskande programmen har det som visas ofta varit uppåt väggarna fel. Inga direkta lögner men noggrant valda fakta och ett vinklat perspektiv. Så tycks också vara fallet i denna dokumentär.

Sanningen är nämligen ofta ganska tråkig och odramatisk. Sånt säljer inte.

Om juridik vet jag ingenting men om tv-journalister vet jag att de oftast är mer intresserade av att göra spännande TV och främja sin egen karriär än av att visa upp den tråkiga sanningen.

Varför har det blivit så, Erik Sandberg? Varför har journalister ingen trovärdighet längre?

Permalänk | Anmäl #5 Tomas Fredriksson, 2010-04-19, 10:15

Tack Erik för en välgjord dokumentär och en välformulerad artikel

Permalänk | Anmäl #6 Carolin Robson, 2010-04-20, 19:21

or this Rolex Ladies Datejust is their cheap availability. omega replica watches These replica Burberry handbags replica watches sale are similar with the replica watches sale original Burberry handbags. People cheap replica Mont Blanc Mont Blanc are now becoming smarter replica watches online and they prefer buying Omega Double Eagle the replica Burberry handbags replica watches instead of the original best watches Burberry handbags, which cost 116 Signoria Gucci them a lot. 6. Durability for a lifetime. T