Resan till korallrevet började när jag var 15

Äntligen verkar sommaren vara slut. Man kanske måste bo i norra Queensland i Australien for att kunna säga så och faktiskt mena det. Om jag istället säger så här; jag brukar vakna innan solen går upp, dra på mig träningskläder och ge mig ut på en löprunda lagom till solen går upp över havet. I morse var det första gången på länge som jag inte badade i svett när jag kom hem, det var "bara" 24 grader. Men jag gillar värmen och jag gillar havet, så ett par månader om aret med lite FÖR varmt (och fuktigt) väder är faktiskt inte något större problem. Nu är ju frågan vad detta har med naturvetenskap att gora och svaret är att jag gjorde ett val en gang för länge sedan och detta val ledde till att jag nu är en av världens få experter på korallgenetik och jobbar sedan ett par ar pa the Australian Institute of Marine Science. Man kan jobba för att leva, eller så kan jobbet vara en källa till livskvalitet, vilket det är for mig. Kort sagt, jag älskar mitt jobb.

"Stäng inga dörrar innan du måste", vad något min mamma sa en gång i tiden och det är lite av en ledstjärna i mitt liv. Faktum är att naturvetenskap stänger väldigt få dörrar. Du kan bli nästan vad som helst eftersom du har universitetskompetens i princip alla ämnen (utom kanske språk). Så mitt första "karriärsval" var att jag valde Natur pa gymnasiet eftersom jag inte hade en aning om vad jag ville göra sen.

Denna ambivalens kvarstod även efter studentent då jag sökte till Vetrinärhogskolan, KTH (Teknisk fysik) och Uppsala Universitet (Geologi och Biologi), med andra ord, jag hade fortfarande ingen aning om vad jag ville göra. Kom in pa Vetrinärhogskolan, men var nog bara si så där intresserad, kom in på Teknisk fysik, men kunde inte riktigt se vart det skulle leda (vilka dörrar som skulle hållas öppna), så tillslut bestämde jag mig för Bio-Geo programmet i Uppsala. Med det kan man ju bli nästan vad som helst, från vetenskapsjournalist till tja, varför inte korallgenetiker? Så sakterliga började jag utveckla ett intresse for ekologi, och efter tre år i Uppsala hade jag läst allt som gick att läsa inom ämnet ekologi och naturvård och det var än en gång dags att göra ett val, vad skulle jag ta min magisterexamen som? Det blev Göteborg och marinekologi, lagom brett, men lite mer specialiserat.

Enda problemet jag hade med marinbiologi och Svergie var kylan. Bastu i all ära - fy vad jag frös i slutet av varje dags insamlande och slabbande i havet! En lektor på min kurs förbarmade sig över min frusenhet och innan jag visste ordet av så hade han fixat ett stipendium för mig att göra mitt examensarbete i Australien (lite tur skall man ha där ute, bland sina öppna dörrar!). Fick min magisterexamen i marin ekologi 1995 och fick sen ytterligare ett stipendium för att jobba med grundvattenprover på Zanzibar i Tanzania under ett par månader i slutet av samma år. Sen flyttade jag helt sonika till Australien, Sverige var fortfarande alldeles for kallt.

Väl tillbaka i Australien fick jag jobb men något så osannolikt som att spana på koalor i syfte att se hur man bäst skulle återskapa ett koalavänligt landskap efter kolgruvorna sinat (ekologi!). Spenderade därför en ansenlig tid uppe i träd runt kolgruvorna i centrala Queensland under åren 1996/97. Förutom artnamn på 100-tals eukalyptusträd, lärde jag mig att undvika galna gruvarbetare, köra i diket för att undvika lastbilar med upp till 6 släp (road trains) som inte kan svänga eller stanna, köra 4-hjulsdrivna gamla jeepar i lera, grus och kvicksand och klättra i träd (och klättra ner med arg koala i sack under armen). Efter ett par år tog dock detta projekt slut och jag insåg att det var dags att göra ett av dessa val igen, vad ville jag nu göra?

Svaret blev att jag ville tillbaka till Sverige för där fanns helt plötsligt en chans att få ett jobb på Sida (Sveriges u-landsmyndighet) som höll på att expandera sitt marina forskningssamarbete med Östafrika och Sydostasien (precis vad jag ville jobba med just då). Med kombinationen marinekologi, Östafrikakunskap (växte upp i Östafrika), bra kontakter (Australien, Kenya, Tanzania, Sverige) och ett enträget tjatande (jag var rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle) så fick jag jobbet. Från fältassistent i ett koalaprojekt i Queenslands kolgruvor, till handläggare på en statlig myndighet... Tur att jag gillar förändringar och utmaningar!

Jag spenderade nästan två år på Sida. Under den perioden genomgick hela det marina programmet en "gör om mig"-process och slutresultatet finns än i dag kvar som ett starkt och bärkraftigt projekt som stödjer marin forskning och marina forskare i framförallt Tanzania och Kenya. Jag känner mig fortfarande stolt när jag tänker på vad vi åstadkom under dessa år. Under hösten 1999 fick jag för mig att det var dags att doktorera, dvs återigen dags att göra ett val, denna gång att lämna ett jobb och börja söka pengar för att doktorera (för jag visste vad jag ville doktorera på och det var ett ämne som det inte fanns några färidga doktrandtjänster för; populationsgenetik, korallrev och Östafrika).

Ja, steget därifran till där jag är idag är kanske inte så stort, jag fick pengar, samlade prover på korallreven i Östafrika, fran Malindi till Mtwara, upplevde underbara korallrev, sagolika platser, och fantastiska människor. Under tre månader av min forksarutbilding så återvände jag till Australien (där världens experter inom detta omrade finns) och i samband med det sa knöt jag de kontakter som sedemera ledde till att jag fick vad jag faktiskt måste erkänna är mitt drömjobb. Jag är forskare, jag jobbar med något så vansinningt nerdigt som "funktionell genomik". På vanlig svenska forsöker jag hitta den genetiska koden som gör att koraller har olika tolerans mot klimatförandringar, för liksom hos oss människor så är vissa individer bättre än andra på att hantera värmestress, och det verkar vara ärftligt.

Många dörrar är forfarande öppna och just nu är världens korallrev min arbetsplats, allt tack vare ett val jag gjorde nar jag var 15, valet att bli naturvetare.

Fotnot. Den breda linjen har under åren haft många namn som NA, Natur, Naturvetenskaplig linje, n-linjen. De breda naturvetenskapliga studierna på gymnasiet idag kallas NV.

Petra Souter (1 artiklar)

Anmäl