De stora är bäst men de små kan avgöra hela regioners framtid

Min personliga bild av det svenska högskolesystemet är att det å ena sidan fungerar rätt väl, å andra sidan står inför stora utmaningar. Inför framtiden finns därför en lång rad av vägval som är viktiga dels för hur lärosätena själva väljer att arbeta, dels för hur politik för utbildning, forskning och innovation utformas. Det som nu påverkar förutsättningarna mest är utan tvekan globaliseringen och den allt mer kunskapsbaserade och globala ekonomin.

Man kan säga att det sker en näst intill global kapprustning i olika länders och regioners satsningar på forskning, innovation och högre utbildning.

Kina är här ett tydligt exempel med deras stora satsning främst på forskning och innovation men även på utbildning, särskilt högre utbildning. Man kan säga att näringslivet är globalt konkurrensutsatt och detsamma gäller våra lärosäten. Därmed blir också politiken för området globalt konkurrensutsatt. En konkurrenskraftig politik skapar förutsättningar för kvalificerad jobbtillväxt och utveckling av attraktiv kompetens, inte minst på toppnivå. Om politiken inte är konkurrenskraftig så förlorar vi kvalificerade jobb och kompetens, särskilt toppkompetens. Till detta hör att för ett lands eller en regions system sammantaget skall bli konkurrenskraftigt fordras ett omfattande och kvalificerat samspel mellan näringsliv, lärosäten och politik/offentlig verksamhet.

Internationellt konkurrerar därför lärosätena om resurser, dvs om pengar, medarbetare, studenter, infrastruktur och ställning på olika rankinglistor. Samtidigt ökar samarbetena i olika internationella nätverk. De nationella regeringarna, inklusive den svenska, bejakar och stimulerar på olika sätt en ökad konkurrenskraft för att främja internationellt konkurrenskraftiga lärosäten. Det gäller tydligt inom forskningen genom konkurrensutsatta utlysningar från forskningsfinansiärerna men kommer även inom utbildning, senast genom regeringens nya aviserade system för premiering av kvalitet i utbildning, samt även inom innovationsområdet genom VINNOVAs olika utlysningar och satsningen på innovationskontor.

Konkurrenskraft om forskningsmedel, en jämförande studie

Debatten om värdet av nya högskolor och universitet kontra äldre etablerade universitet och fackhögskolor dyker med jämna mellanrum upp och kan också sägas pågå i viss mån ständigt. Är det klokt att sprida resurserna som man gjort och vilka resultat har man fått? Vore det inte bättre att slå samman till färre och större lärosäten. Fem stora universitet kunde vara nog enligt universitetskansler Anders Flodström. Under min VINNOVA-tid gjorde vi ett litet arbete om hur konkurrenskraftiga olika lärosäten är när det gäller att erhålla forskningsmedel i konkurrens. Frågeställningen var att undersöka om de större lärosätena var mer konkurrenskraftiga om externa forskningsmedel än de yngre och mindre lärosätena, självklart relativt sin storlek. Detta är något som relativt enkelt går att mäta. Studien publicerades i VINNOVA-Nytt 2007-4. (Ref. 1)

Denna studie utgår från siffrorna från 2005. De direkta anslagen, s.k. fakultetsanslag, till de tio största lärosätena var då ca 10 miljarder och utgjorde 85.7 % av de totala direkta anslagen varför övriga mindre fick 14.3 %. Vilken grupp är nu starkast att konkurrera om medel från forskningsråd, VINNOVA, statliga myndigheter och offentliga forskningsstiftelser? De 10 största får här 84.8 % av medlen medan de övriga får 15.2 %. Även när man räknar in övriga medel från bl.a. företag och internationella finansiärer blir resultatet likartat, 87.7 % resp. 12.3 %. Min slutats är att i detta avseende, konkurrenskraft om externa medel i relation till erhållna fakultetsmedel, måste gruppen stora resp. mindre lärosäten bedömas som rimligt likvärdiga.

Om man däremot väljer att enbart studera utfallet avseende Vetenskapsrådet, FAS och Formas blir resultatet ca 94 % resp. 6 %, dvs här är de tio största klart konkurrenskraftigare än de övriga lärosätena. Omvänt i fall man väljer att studera utfallet baserat på medel från VINNOVA och statliga myndigheter blir förhållandet ca 81 % resp. 19 %, dvs här är de övriga konkurrenskraftigare än de tio största lärosätena.

Intressant är också att studera hur det går för individuella lärosäten. Det lärosäte som här växlar upp sina fakultetsmedel mest är Mälardalens högskola. Man slår alltså i detta avseende såväl KI som Lund och KTH.
Min sammanfattande slutsatt från denna studien var att långt viktigare än antalet universitet är:

- Långsiktig statlig finansiering av civil FoU på nivån 1 % av BNP, som i Finland
- Satsning på internationellt starka forsknings- och innovationsmiljöer
- Satsning på internationella FoU-program, även utanför EU
- Satsning på FoU-program för samarbete mellan lärosäten, näringsliv och samhälle

Rankingsystemen

Det är bara att konstatera, oavsett om man giller det eller inte, så betyder de olika rankingsystemen alltmer i den internationella och även nationella konkurrensen mellan lärosätena. Vi gläder oss när det går bra, t.ex. när Lunds universitet rankades som nr 67 i världen av Times Higher och främst i Sverige. Vi är mer kritiska när det går sämre och undersöker hur vi kan förbättra oss. Internationella studenter studerar utfallen i de olika rankingsystemen innan de väljer att söka till ett internationellt lärosäte. Vi tittar själva på rankingen när vi vill få en övergripande bedömning av ett universitet eller högskola som vi inte känner så väl.

I Lund har vi som övergripande mål att bli "ett av Europas absolut främsta universitet". Detta vill vi försöka mäta på lämpligt sätt genom att välja olika indikatorer och kunna bedöma om vi rör oss närmare målet eller inte, allt i relation till andra lärosäten i Europa.

Vi strävar efter dels en övergripande bedömning, dels bedömningar baserade på hur vi står oss inom utbildning, forskning samt innovation och samverkan. Vidare även en uppdelning på områden som Medicin och vård, Teknik och naturvetenskap, Samhällsvetenskap, Ekonomi, Humaniora och teologi, Juridik samt även konstnärlig verksamhet.

Vår egen bedömning inom forskningsområdet är att vi under 2009 stärkt vår konkurrenskraft. Detta kan vi basera på utfallet av utlysningen av de strategiska forskningsmedlen (mest av alla lärosäten), ökningen av fakultetsmedel baserat på konkurrenskraft och kvalitet (mest av alla lärosäten), beslutet om placeringen av MAX IV och ESS i Lund, kraftigt ökade externa anslag från Vetenskapsrådet, samt "lämpligt valda" rankingutfall, senast den svenska från URANK (Ref.2) inom dels Medicin och vård, dels inom Teknik och naturvetenskap. Här placerades Lund främst bland lärosätena i Sverige inom båda dessa utbildningsområden. Detta illustrerar också hur man använder rankingen, dvs man väljer ut de bästa delarna och därför nämner jag inte lika gärna placeringen i den för alla områden sammantagna rankingen här.

Vad säger då URANK om större och mindre lärosäten? När det gäller den övergripande rankingen, s.k. totalranking 2009 så vinner de specialiserade och större lärosätena mycket klart över de mindre. Bland de 30 rankade hamnar de mindre först på plats 13. De specialiserade lärosätena vinner över de breda dvs Karolinska institutet, Handelshögskolan i Stockholm och SLU placerar sig före Uppsala och Lund. Detta beror naturligtvis på hur man valt sina indikatorer. Man redovisar också en ranking baserad på "breddkriterium" i studentrekrytering (förstagenerationsstudenter, utländsk bakgrund och jämn könsfördelning). Här placerar sig Södertörns högskola som etta följt av Karolinska, Örebro, Jönköping, Mälardalen och Malmö.

Väljer man sedan att titta på utbildningsområdet Medicin och vård så toppar här Lunds universitet följt av Göteborg och Karolinska. Örebro kommer på plats 7 följt av Halmstad, Borås, Kalmar och Malmö. Studerar man utbildningsområdet Teknik och naturvetenskap placeras Lunds univertsitet först följt av Uppsala, Chalmers och KTH. Karlstad kommer på plats 11 följt av Södertörn, Mälardalen, Kalmar, Mittuniversitetet och Blekinge Teknisk Högskola. På samma sätt har URANK också studerat Humaniora och samhällsvetenskap. Här toppar Handelshögskolan i Stockholm följt av Uppsala och Lund. Örebro kommer på plats 8 följt av Växjö, Jönköping, Karlstad och Malmö.

Sammantaget placerar de olika rankingsystemen i regel de större och äldre universiteten och specialhögskolorna klart för de yngre och mindre universiteten och högskolorna. Detta om man inte väljer att helt andra än traditionella akademiska kvalitetsindikatorer, t.ex. baserade på bredd i rekryteringen.

Två mer subjektiva bilder och reflektioner

Den första subjektiva bilden rör min personliga erfarenhet från främst tiden i Blekinge. Jag lämnade Lund 1989 för att bli förste rektor vid Högskolan i Karlskrona/Ronneby och stannade där i drygt 11 år. Det var en enastående tid av utveckling och förnyelse i Blekinge och även i stort av högskolelandsskapet i Sverige. Den politiska idén var att ge varje län en högskola för att öka rekryteringen till den högre utbildningen och därmed också placera ut en stark utvecklingskraft till varje län.

Lyckades detta och kunde man inte gjort det på annat sätt genom att satsa på de befintliga lärosätena? Min uppfattning är att strategin lyckades relativt väl, inte minst i Blekinge. Andelen av länets ungdomar som valde att skaffa sig högskoleutbildning ökade mycket tydligt. Om jag inte minns fel toppade faktiskt Blekinge något år i den nationella jämförelsen. Vi byggde då också upp den per capita mest omfattande kvalificerade yrkesutbildningen, det mesta av detta inom ramen för högskolan i samverkan med näringsliv och samhälle. Vi profilerade högskolan tydligt mot tillämpad IT, rekryterade flera medarbetare med toppkompetens och fick se dem blomma ut i sin nya kontext, satsade på få men relativt starka forskningsgrupper och ett omfattande externt samarbete.

Under min period där fick vi se en stor jobbtillväxt inom länet, särkilt inom IT/telekom-området. Men hade detta inte kunnat bli ännu bättre och starkare om det skett i regi av Lunds universitet och där särskilt av Lunds tekniska högskola? Jo det skulle man kunna tänkt sig, kompetensen var naturligtvis större där, men knappast villigheten att göra en satsning i Blekinge. Om man inte hade låtit högskolan i Blekinge vara självständig, få fatta sina egna beslut, så hade man, tror jag, aldrig vågat göra de djärva satsningar som nu kom till stånd.

Inte heller hade man så lätt kunnat få till det djupgående samarbetet med näringsliv och samhälle. En mycket påtaglig upplevelse var att man i Blekinge blev ytterst beroende av gott samarbete med politikerna och företagen i länet. Det var inte alltid lätt och en rad större och mindre konflikter uppstod. Jag brukar memorera det som "Learning by fighting", dvs ett konfliktorienterat lärande. Men genom dessa konflikter vann vi förståelse och respekt för varandra och kunde sedan hjälpas åt på ett utmärkt sätt. Jag tror inte detta varit möjligt om det yttersta ledarskapet inte funnits på plats i Blekinge.

Sedan kan man naturligtvis hitta andra saker att lyfta fram som den omfattande satsningen på forskning och profilering, där forskarna fick ansvar att också undervisa utanför sina ämnesområden, dvs ett litet mer amerikanskt arbetssätt. Professor Stig Hagström från Stanford var ordförande i vårt vetenskapliga och industriella råd och även i vår forskningsstiftelse och inspirerade och påverkade naturligtvis en hel del. Detsamma gällde kommunalrådet Roland Andersson i Ronneby som med yttersta respekt och generösitet stöttade högskolan. Dessa två blev också de första hedersdoktorerna då man fick rätt att ge doktorsexamen. Till sist skall också nämnas att vi i det mesta upplevde ett omfattande stöd från Lunds universitet och detta var också nödvändigt för den goda utvecklingen.

Jag tror att liknande saker kan sägas om utvecklingen av Högskolan i Malmö, dvs den goda utvecklingen där hade inte varit möjlig utan ett eget ansvar och utan ett omfattande positivt samarbete med Lunds universitet. SUHF, dvs Sveriges Universitets- & högskoleförbund, lyfter på liknande sätt fram betydelsen av profilering och samverkan mellan lärosätena. Detta framhålls i rapporten "Mot högre akademisk kvalitet - Det framtida högskolelandskapet", daterad 2008-12-04 (Ref. 3.)

Den andra subjektiva bilden rör framtiden och bygger även på erfarenheter från att leda VINNOVA och delta i det nationella och även internationella arbetet med policy och genomförande av program inom forskning, utveckling och innovation samt naturligtvis också på min nya roll som rektor för Lunds universitet. Globaliseringen har högst påtagligt ökat kraven på konkurrenskraft i den kunskapsbaserade ekonomin. Det gäller näringslivet, lärosätena men också utformningen av politiken. Även den är starkt konkurrensutsatt. Det vi då behöver är ett omfattande arbete med samarbete och profilering mellan lärosäten.

Jag tror i regel mindre på kraften i samgående än kraften i samarbete med ömsesidig respekt och en god rollfördelning. Samgående sätter ofta fokus på de inre kraftfälten och slukar ofta mycket energi som bättre kunnat användas för att stärka den externa konkurrenskraften. Därför gläds jag åt bildandet av Lärosäten Syd för samarbete mellan lärosätena i Skåne och Blekinge med syfte att öka vår konkurrenskraft internationellt och nationellt. Jag gläds också åt att vi nu som lärosäten skall få ökad frihet, t.ex. när det gäller att direktrekrytera toppkompetenta professorer och att förhyra studentbostäder. Detta kommer att öka vår internationella konkurrenskraft om de absolut främsta forskarna och öka vår möjlighet att rekrytera duktiga studenter med engagemang och intresse för utbildning, forskning, innovation och samverkan. Det är trots allt främst våra nya studenter som utgör universitets framtid.

Det som mest bekymrar mig inför framtiden är att många av oss i Sverige alltför dåligt följer och förstår den internationella utvecklingen. Jag har fått djupa intryck av att man på ministernivå i Kina och guvernörsnivå i USA i detalj sätter sig in i hur det svenska systemet arbetar inom utbildning, forskning, innovation och samverkan. De kan ofta mer än vi själva om detta och mer än våra ansvariga i näringsliv och regering. I alla fall är detta min erfarenhet och den är lite omskakande. Vad vet vi mer på detaljnivå om hur Kina och USA fungerar? Eller kanske viktigare hur man arbetar i Kanada , Sydkorea, Finland, Israel, Singapore, Tyskland. "Det mesta händer alltid någon annanstans" brukade professorn i regionalekonomi Jan-Evert Nilsson alltid framhålla. Och när Du lärt Dig något viktigt någonannan stans, kopiera aldrig utan översätt till din egen kontext.

Nu gör vi dock många rapporter om hur världen ser ut, t.ex. genom Globaliseringsrådets verksamhet. Men få läser och ännu allvarligare var är implementeringen? Liknande kan sägas om arbetet inom EU. Men trots allt finns det också mycket positivt som sker. Regeringen gjorde en stor och stark forskningssatsning i den senaste propositionen om forskning och innovation. Lokalt i Skåne har vi nyligen skapat FIRS, forsknings- och innovationsrådet i Skåne, efter förebild från Finland. Syftet är att stärka forskning och innovation i Skåne. Våra lärosäten ökar också samarbetena inom ramen för Lärosäten Syd. Därför sammantaget ser jag positivt på framtiden för hela högskolesverige och naturligtvis särskilt för Lunds universitet, Sveriges starkaste forskningsuniversitet. Men det kommer inte att gå av sig själv. Vi måste hjälpas åt med att profilera, samverka och kraftsamla för ökad internationell konkurrenskraft i den alltmer globala kunskapsbaserade ekonomin. Det är kvaliteten och den internationella konkurrenskraften vid våra lärosäten inom högre utbildning, forskning och innovation som blir alltmer avgörande för vårt lands framtid!

Referenser:
1. Per Eriksson, "Är färre och större universitet alltid bättre?", VINNOVA-Nytt , 2007-4, s 18 - 21, www.VINNOVA.se
2. URANK - 2009, En svensk universitetsranking - 2009, Rankingar per utbildningsområden - 2009, www.URANK.se
3. Göran Bexell m.fl. , " Mot högre akademisk kvalitet - Det framtida högskolelandskapet" 2008-12-04, Dnr: 07/019, http://www.suhf.se/web/Rapporter_2007-2008.aspx

Rektor Per Eriksson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/21025

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det här med rankingar är mer komplicerat än vad man kan tro. För vad är det som man egentligen mäter. Tittar man närmare på och granskar de kriterier och antaganden som görs för kriterierna är resultaten sällan entydiga. Ta tex. PEs exempel om de större lärosätena var mer konkurrenskraftiga om externa forskningsmedel än de yngre och mindre lärosätena, relativt sin storlek.

Ja säger han den samlade bedömningen är att de större lärosätena får mera pengar. Men är det inte just det att de större lärosätena är större och välkända som deras forskare får mera pengar? Här har vi kärnan: Dessa rankingar säger sig mäta resultat men i själva verket mäter de något annat. De mäter output och inte outcome.

Dessutom: Om man tittar på några av landets forskningsstifelser så ser man att en professor (tex. från Lund) sitter i en stiftelse och en annan professor (tex från Uppsala) sitter i en annan stiftelse och givetvis är det en ren slump att man tilldelar pengar till varandra.

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2010-04-15, 23:59

Jag känner till exempel på A. forskare som i stort bara skrivit en liten, tunn bok under hela sin karriär. Men den är berömd och läses av alla. Sedan finns det B. forskare som skriver och publicerar hela tiden men som inte räknas som något av sina kollegor och mer allmänt. Vilken forskare har högst kvalitet? I svensk högskola är det tveklöst B. Men min uppfattning är lika tveklöst A.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2010-04-16, 12:22

re Links of London Sweetie for sale affected butcher fast, he discount Pandora Beads gets a quicker standard Bvlgari Ring on sale of pop in channel fine jewelry besides this reduces his replica jewelry sale weight burden. Tooth whitening fine jewelry for cheap is recurrently prescribed being Cartier replica relatives that swear by discount Christian Dior colourless or s fine jewelry cheap jewelry

Permalänk | Anmäl #4 a4490302sc, 2010-07-22, 04:57