Jag har sett även kvinnliga chefer sextrakassera

Kvinnor kan, är vad man hade som slagord för några år sedan. Och visst kan kvinnor liksom män både vara duktiga, inneha chefsposter och utnyttja det motsatta könet. Där råder jämlikhet.

Dessvärre är det svårare att få upp just detta på chefredaktörernas skrivbord. Lika svårt som det en gång var att få upp mäns våld mot kvinnor. Hoppas det inte tar lika lång tid att få upp kvinnors kränkningar och misshandel av män.

Solveig: Vilken vacker bild på dig! Halleluja!

Kvinnliga chefer kan vara riktiga ragator. Fy farao vilken maktkamp det är. Undrar vilken bransch som är värst: tidningsvärlden eller teatern? Jag ser tidningssidan som en scen som alla vill briljera på med text och bild. Det är en osynlig kamp. Den maktapparaten måste man smaka med sitt sinne och sitt skinn. Det är många som gått sängvägen där. Inget som är specifikt för Hollywood med andra ord.

Makt och sex hör ihop. Fråga Shakespear!

"Solveig Ternström, du skriver: Kvinnliga skådespelare som säger att de aldrig blivit utsatta för sextrakasserier ägnar sig åt förnekelse".
Det kallar jag för riktigt fläskig härskarteknik, att inte låta andra kvinnor ha andra åsikter. Och at inte sätta tilltro till dem.
http://soldatmamma.blogspot.com

Jag skulle tro att det handlar om att många inte kan skilja på vanliga sexuella inviter och trakasserier. Utan inviter skulle det aldrig bli någon sex, och människosläktet skulle dö ut. Meningar som "Kvinnliga skådespelare som säger att de aldrig blivit utsatta för sextrakasserier ägnar sig åt förnekelse. " syftar till att omdefiniera denna nödvändiga invit till en trakasseri, och leder till släktets undergång om det tas på allvar.

Jag arbetar som teaterregissör och är konstnärlig ledare för 2 olika frigrupper. Jag är innerligt trött på debatten om övergrepp, där ni (kvinnliga teaterskapare) ständigt gör er till offer och era medarbetare till förtryckare/förövare! Sluta hyckla!
Ni som nu sitter på säkra poster inom skådespeleriet, teaterchefandet, dekoren/scenografin har allihop - på ett eller annat sätt - lyckats sälja in er själva så bra att ni nu har fri lejd att få ytterligare uppmärksamhet.
Inom de fria grupperna är vi beroende av varandra, vi håller öppna dialoger ständigt eftersom vi inte har råd att förlora varann till de stora scenerna (läs institutionerna). Endast vid ett tillfälle har jag haft en situation där ett misstänkt övergrepp skett och då såg jag till att ta upp det per omgående, och i tre-partssamtal med både "offer" och "förövare". Vi kallade det hela för "ofrivillig sex" och det gällde på båda parternas begäran. Bägge hade samtal med professionella psykologer och båda har gått vidare i livet utan större men.
Vid flera tillfällen sedan jag började regissera (1992) har jag sett exempel på individer som gjort vad som helst för att nå en viss position. Det kan handla om allt från att springa ärenden i tid och otid för chefens räkning, eller klä sig utmanande för att bli inbjuden på hans/hennes kontor. Jag har sett tjejer bjuda ut sig upprepade gånger för att får Den Stora Rollen, och när de inte fått den så ropar de "övergrepp, övergrepp".
Varje dag ser vi hur individer i samhället råkar illa ut på olika vis. Så är livet. Att vi ska tro att vi kan gå förskonade från obehagliga situationer i livet är patetiskt och naivt.
Jag har själv blivit utsatt för kränkningar i min roll som arbetsledare och regissör, av skådespelare som inte är lojala utan väljer att i tysthet smyga runt och snacka skit, men när jag tagit upp det med vederbörande så har han/hon slagit ifrån sig och egentligen menat något annat. Ska jag då sitta och gråta på min kammare över orättvisan i detta? Nej, jag inser faktum: den personen kommer jag aldrig mer att arbeta med.
Blir du kränkt så finns det bara en sak att göra och det är att säga ifrån - kosta vad det kosta vill!
Vill du inte ha sex med chefen för att få bättre antällningsförhållanden, högre lön, bättre position - säg upp dig. Svårare än så är det inte.
Men kom inte och hyckla och säg "buhu, han förgrep sig på mig" när du själv bjöd ut dig för att få en roll.
Dessutom, Ekots "undersökning" är vedervärdig. Att vända sig till Teaterförbundets medlemmar är mycket märkligt, eftersom många av dessa de facto inte är representativa för branschen. De flesta av oss är inte anställda alls, tar knappt ut lön och tillhör inget LO-förbund. TF hjälper inte branschfolket, det gynnar de som redan har sitt på det torra och det är inte oss verkliga kulturarbetare de stödjer och löneavtalar för. Så, debatten initierad av Ekot är återigen en debatt utan riktning, utan stöd och utan tyngd.

Malin
Tack för att du nyanserade debatten och tog upp det bråddjupa komplexet att vara människor.

Det finns i verkligheten tusentals dimensioner som samverkar och drar åt alla riktningar.

I dessa komplexa kraftfält ploppar det understundom upp företeelser som kan betecknas sextrakasserier.. Men mäter vi tidsandelen är det en bråkdel av alla mellanmänskliga förehavanden.

I botten finns behov av statistisk analys ungefär på samma sätt som när man möter en granne på en badstrand i Thailand.. Oftast möter man inte en granne i Thailand - på en badstrand.

Och?

Blev du orolig för de negativa kommentarerna på ditt förra inlägg, Solveig? Vill du härmed bevisa att "jag är minsann inte feminist" eller "jag hatar inte män?

En doft av 50talets USA slår emot en där kulturarbetare kallas in till förhör här där feminister står med sina anklagande fingrar å rabblar man inte deras dogm så utesluts man & får höra att man är korkad å dum som inte ser vad dom ser.Men allt fler ser att feminism är sexism å förtryck som leder till hat genom enögdhet å lögn.Är du trött på att hata är du trött på att moralist feminister ska bestämma vad du får tycka å tänka äter denna tvångströja upp dig inifrån har du glömt varför du är här.Att vara feminist är att se med ett öga att vara humanist är att se med båda

Då jag var ung (16-årig) önskade jag att någon äldre (28-åring) skulle stöta på mig. Jag var lite blyg. Något sådant hände emellertid inte.................tyvärr.