Tack o lov att jag stod emot tjejgänget

När jag själv utbilde mig var det helt naturligt att välja den "matnyttiga linjen", -eller m a o den naturvetenskapliga, då visste man att med de kunskaperna kunde man försörja sig, man behövde inte frukta för framtiden och många vägar stod öppna. Det som avskräckte mindre läsbenägna eller mindre kunskapstörstande blev i stället en sporre att lära sig förstå och är så än i dag. Vad jag undrar över är om dagens ungdom har ännu lättare att välja minsta motståndets lag som ju inte heter Ohms lag utan borde kunna heta ungefär 1/ okunskap som går mot noll ju större okunskapen är och då blir alltså 1/okunskap < vetande och den formeln borde skrivas in i läroplanen för gymnasiet, det skulle kanske rent av kunna minska arbetslösheten.

Äsch, -"utbilde", skall förstås vara utbildade.

För mig var valet självklart när jag var 16. Naturvetenskapliga programmet var det enda vettiga valet. Därifrån kunde man bli precis vad som helst, till skillnad från alla andra program. Men - det var bara under förutsättning att det enda man ville göra var att läsa vidare direkt efter gymnasiet. Den som ville arbeta efter gymnasiet några år fick snabbt erfara att de kunskaper man hade tillgodogjort sig efter gymnasiestudierna inte betydde någonting på arbetsmarknaden. Där hade man ungefär samma förutsättningar som någon som inte alls gått gymnasiet.

De som gått något mer praktiskt program hade där mycket bättre förutsättningar, då de snabbt kunde få arbete exempelvis som elektriker eller bilmekaniker, med mycket bättre försörjningsmöjligheter. Och eftersom de praktiska programmen dessutom hade uppgraderats till att även innefatta kurser som gav högskolebehörighet så kunde även de läsa vidare efter några år ifall de ville. Och om någon kurs saknades fanns möjligheter att komplettera med komvux.

Därför har jag delvis omvärderat mitt gymnasieval. Om jag hade fått välja igen hade jag troligen gjort precis samma val, men jag hade nog inte idealiserat programmet lika mycket som jag gjorde då. Det är ett bra program med en större bredd än något annat program, men tyvärr är det inget som uppskattas på arbetsmarknaden. Så den som börjar läsa natur måste vara medveten om att det inte handlar om tre års hårt pluggande, utan om minst ytterligare tre år på högskola. Gymnasiestudierna kan för övrigt förefalla ganska enkla jämfört med de följande högskolestudierna.

Ja, själv gick jag N-linjen och faktiskt tyckte jag de andra i klassen var rätt "nördiga" (fast det ordet fanns inte då).

Och: som påpekats leder den inte till något yrke, utan man måste läsa vidare på universitetsnivå -- vilket jag gjorde efter något år av trista ackordsjobb i industrin (typ: packa varmkorv i plast).

Svårigheten med att välja väg för en tonåring är att man då dels ofta inte riktigt vet vad man egentligen är intresserad av, och dels har en rätt vag idé om hur arbetslivet egentligen ser ut. Ändå är det väldigt viktigt för ens framtida lycka vilken yrkesväg man väljer -- och då tänker jag mindre på pengar, och mer på vilken tillfredställelse man får ut av sitt yrke. Att vantrivas med sitt yrke är rena tortyren.

Positiv artikel om yrkesval, jag blir glad. Jag fastnade själv i en mindre fördelaktig inriktning redan på högstadiet, det är en lång historia och kan delvis skyllas på skolreformer som överlappade varann och oroliga tider med lärarlösa lektioner å ena sidan och å den andra kadaverdisciplin. De sociala problemen tog överhanden och skolans egentliga uppdrag, att lära ut viktiga kunskaper för oss elever att kunna söka vidare till gymnasier och yrkeslinjer blev lidande, till min stora frustration. Jag gillade verkligen Na-ämnen och var också duktig, men hade svårt att koncentrera mig och lärare var inte lika uppmuntrande mot oss tjejer, jag blev väldigt besviken på ämnet kemi som för mig var det jag sett fram emot, jag var säkert en nörd i andras ögon på mellanstadiet. En lång historia. Jag började jobba efter två misslyckade försök till NA-linjen där jag saknade för mycket förkunskaper och studiedisciplin. Tog sedan igen mina förlorade gymnasiestudier på folkhögskola, läste istället då samhällsprogrammet, de ämnena låg närmare mitt intresse då, eftersom jag blivit fackligt intresserad. Så kan det alltså gå. Det är bra att det finns möjlighet att omskola sig, och vidareutbilda sig som vuxen, ja, hela livet. Något som jag alltid propagerar för att vi svenskar ska vara stolta över att vi har den möjligheten i Sverige. Nu också att kunna resa till andra universitet och läsa i andra länder, det är toppen, tycker jag. Jag fick många vänner på folkhögskolan på 70-talet, som betytt mycket, och jag ångrar inte att jag gick där alls. Men då och då kan jag känna ett stygn av saknad över den där Naturvetenskapliga linjen. Kompenserar och läser mycket och tittar förstås på alla intressanta vetenskapsfilmer som SVT visar, Discovery, History channel m.m.
Glad att höra om någon som blev nöjd första yrkesvalet.

Läsvärt om NaturVetenskap ?

När jag läste naturvetenskap och biologi sà var màlet att bli Marinbiolog... Jag älskar den maritima faunan och biodiversiteten. Men min egen identitet tvingade in mig i politiken, som i sin tur ledde till mordhot och en flykt fràn Sverige. Jag började om i Frankrike och har nu har hamnat där allt började i Sverige, en facklig bana... Mais tout se passe dans la langue française... Ledde till en artistisk bana vid sidan om...

Men mitt naturintresse har inte försvunnit!