Kerstin Thorvall uppförde sig som en usel karl

Jag tycker mycket illa om den här artikeln. Läs gärna varför:
http://www.boktipset.se/blogg/carinas-blogg_1

Carina Rydberg,
Allt är inte OK. Kanske det t o m är så att det är skönt för efterlevande att höra att det var inte OK det mamma gjorde. Det kan kännas befriande, att omvärlden ser vad som hände.
En människa med barn är inte en ö, hon är omgiven av dem som blev offer för hennes uttryck. Och om det uttrycket sargar de närmsta är det att beklaga.
Om man tycker att den häftigaste situation man varit med om är när en svart man bankat på en toa på en krog så att skallen slog mot sitsen, är det beundransvärt? Får man en litterär höjd för att man haft modet att beskriva det?

Skulle man instället inte kunnat upplevt att den häftigaste situation jag varit med om var när ungarna och jag hittade 10 kg svamp i skogen?

Den tanken fanns överhuvudtaget inte. Här fanns fem barn lämnade när mamma var på raggarstråt. Fem barn som ingen frågat hur de mådde. Hur de känner inföf en mamma som blir upphöjd, men som lämnade allt övrigt att önska som mamma.

Nej Carina Rydberg, ingen har rätt att göra så mot sin avkomma. Och genom att släta över övergreppen så ställer man sig automatiskt på förövarens sida. Vem tänker på barnen?

Vem tänker du på? Kerstin Thorvalls anhöriga tar mycket illa vid sig av det som skrivs om henne. Det har de redan påpekat i andra sammanhang. De vill att Thorvalls minne förvaltas på ett respektfullt sätt.
Och jag anser att man ska respektera deras önskan.

Eftersom jag är under 100 år så tycker jag att meningar som denna är hysteriskt roliga:

"Så synd att hon aldrig fick uppleva hur fullt ett sådant "dygdigt" liv kan vara."

#4
Nej, det var inte rätt mot barnen. Men har du någonsin frågat var deras far var?

Det man tyckt om en människa ska man alltså inte säga efter dom dött då ska man tiga just detta är väl vad Kerstin Thorvall skulle kalla hyckleri och vända sig mot ni som säger att man inte får säga sanningen och ändå talar om Kerstin Thovall

Jag vill bara lägga en kommentar angående kommentaren jag ser här.
@8 hur exakt gör två fel ett rätt?
vissa säger att hon som man skulle vara mindre kontroversiell och ingen skulle gnälla på henne, men skulle ni som säger det ha en lika "positiv" uppfattning om henne om hon var en man? eller skulle hon bara vara ett av svinen i era ögon?

Anna-Lena Rudberg reagerar ,vad jag förstår, över vad hon anser vara oärliga beskrivningar i runorna över Thorvall.

Thorvall var en person som gjorde sig själv till en del av det offentliga rummet genom att göra sitt privatliv till sin karriär, författarskap och budskap. De beundrande författarkollegor som skrivit hennes runor är en fortsättning av detta.

Udden i Rudbergs kritik är väl inte att Thorvall var en "fultant" som köpte prostituerade småpojkar utan att författarkollegor i sina runor upphöjer sådant som de annars skulle fördöma.

Är det kanske "geniets rätt" att stå över den "småborgeliga moralen" som spökar hos dessa författare?

Tyvärr har Thorvalls beundrande författarkollegor gjort det omöjligt för familjen att få sörja utan skriverier i media. Drougges artikel kom före Rudbergs.

Hej Ann Helena,
du skriver läsvärt och roligt. När du är inne på mitt yrkesområde vill jag tillrättalägga ett missförstånd rörande Freud och Jung.
Freud var en återhållsam man, inte impulsdriven som Kerstin Thorvall eller CG Jung. Det vore Freud främmande att dansa rumba eller rumla om med afrikaner. I klassisk psykoanalys är det tillåtet att samtala om sex och sexfantasier i alla dess former. Men den som levde ut vad Freud ansåg vara ”fel” sorts sex fick ett kallt adjöss. Principen kallas ”abstinenskravet” i psykoanalytisk tradition.
Rätt psykoanalyserade män skulle vara medvetna om sin bisexualitet men leva i heterokärlek. Sexdrifter i andra riktningar skulle ”sublimeras” i hårt och kreativt arbete. Freud var puritan. Från sin sexualteori undantog han artigt alla kvinnor. Vi tillhör en för Freud ”mörk kontinent”.
Jung ville inte eller kunde inte sublimera. Hans ilska höll i sig mot Freud, som visste. Jung etablerade dubbellivet som paradigm:
Persona (Dr Jung) + Skugga (Mr Hyde) = Självet.
Karismatiker med hemligheter, kan predika om kvinnlighet och låta sig lyftas fram av inspirerade kvinnor. Medan ”vanliga” män anar att det som syns inte är hela sanningen.

Hej Ann Helena,
jag har aldrig läst något av Thorvall, har aldrig varit i behov av det.

Men jag måste säga att jag tyckte din artikel var grymt intressant. Lite lustigt är att Carina Rydberg inte gillar den, med tanke på hennes bok, Den hösta kasten 1997, som jag försökte traggla mig igenom, men gav upp efter tjugo sidor och mig veterligen försökte hon såra en och annan.

Jag förstår mig inte på författare som är ute efter att såra och hämnas genom att namnge personer eller göra dem igenkännbara.

Varför inte bara hitta på en story och baka in människor man inte gillar, så att man själv vet men ingen annan, det är en goare hämnd tycker jag i alla fall...

Hej Rigmor!

Jag har inte uppfattat det alls på det vis som du beskriver det. Utan tvärtom ser jag Freud som den inskränkte. Han fixerade sig alltså vid en drift istället för att se till hela människan. Jag anser att det är som jag säger, att vi är inte våra drifter. Visst kan vi uppslukas av dem stundtals både mat, sex och maktdriften, inklusive pengadriften. Men då går vi lite åt sidan och blir lite förförda av detta, eller tillåter oss det.

Och det är som jag skriver att Freud såg alla andra utvecklingar av människan, som "en slamflod" inklusive filosofi, andlighet och religion. Freud hade själv en sexualneuros eftersom han gjorde den driften till Gud och såg den som något heligt i sig. Och hans egen teori förstås.

Jung såg sig som personlighet 1 plus 2, som en som levde ett yttre liv med yrke och annat medan han själv också befann sig i en evig värld, där tiden inte fanns och där levde en person, som sträckte sig genom århundradena. Alltså han hade en övergripande syn på sig själv precis som på andra människor, vilket han grundade i egna upplevelser.

Och det betydde inte att han var Dr Jung resp Mr Hyde utan bara att han hade erfarit vissa ting, som gjorde att han inte kunde prata med andra människor om detta. För de förstod honom inte. Och det var inte sexhemligheter, utan inre upplevelser som han hade som barn och som formade hans liv.

Och när du skriver så där lite antydande om dubbelmoral hos Jung så fixerar du också dig själv vid denna drift, den sexuella, som tydligen fortfarande står för allt hos oss människor. Kollektivt lever vi oftast där i drifternas värld. Är det sant? Är det verkligen sant? Att vi som människor består av drifter, som måste kuvas?

Jag tycker inte heller att det är så. Det finns ingen Maslows trappa som gör att vi får finare och finare behov. Vi föds med alla de behoven bredvid varandra. En baby som inte får omvårdnad och kärlek (inte sex) tillsammans med maten och blöjbyten mår inte bra.

Och denna kärlek kan inte ses, utan tillhör det där osynliga fältet, som det går att göra fiosofiska och andliga utvikningar om, inklusive att skapa Gud i himmelen, som ska sörja för oss. Jung hade en direkt Gudsupplevelse inom sig själv som barn och det var det som intresserade honom också som liten.

Han hade åtta präster i familjen, men insåg att de inte hade denna upplevelse utan de trodde därför att de hade lärt sig att göra så, gällde också hans pappa. Och han försökte förmedla något av det han hade upplevt, men det gick förstås inte.

Detta är stora frågor och präglar som sagt vårt samhälle, särskilt på den kollektiva nivån. Och jag anser att vi som samhälle ofta har fastnat hos Freud och de flesta begriper ingenting av vad det innebär att bli födda en andra gång, eller att ha ett öppet hjärta för de har inte kommit dit. De är som Jungs präster i släkten de tror på ord, men begriper inte att de har en upplevelseinnebörd.

Ofta är den värsta sorten det slags intellektuella, som inte har greppat något av detta, men tror att de begriper allt, därför att de kan tänka.

Ann Helena: Thorvall har aldrig varit en ikon för mig heller. Någon man läste om i tidningarna där man gick och tog hand om sin avkomma. Med glädje. Fast ropen skallade daghem åt alla på 70-talet. Och disktrasan stundtals växte fast i handen. Men livet är långt och barndomsåren kort. Man kan göra karriär flera gånger under en livstid. Det är fel på samhället som inte hyllar det somThorvall hela tiden flydde från. Hon blev och blir nu ärad för att hon flydde kvinnans roll och hemmet. Och för att hon knullade runt. Sorgligt.

Sen kommer barnbarnen. Jättekul! Vi leker affär och hoppar hopprep. De får sitta i mitt knä hur länge som helst. De får all tid i världen. Så måste det vara för hur skulle det annars se ut i naturen. Skulle människan kommit så här långt om cellen- flocken inte fick det den skulle ha där den samlades runt elden för värme och mat. Nej, det skulle den inte. Nu tar staten hand om barnen och TV:n är elden och släkten är Rederiet och Andra Avenyn o s v.

Rigmor: Det som syns är inte hela sanningen. Nej, det är det inte. Kvinnan har ingen penisavund eftersom hon har sin stake in i kroppen. Dra ner livmodern och äggstockarna och du får ett omvänt ryskt klockspel. Vi vet inte så mycket om kvinnan. Det ältas om och om igen om kvinnan har förmåga till vaginal orgasm. Mer förr som tur är. Klart kvinnan har den förmågan fast sex-paret Inge och Sten förklarade i TV att hon inte hade det på 70-talet. Absolut inte för att lugna en förvirrad publik som hört talas om den. Det skulle man inte stå efter för den fanns inte!

Tror inte Thorvall upplevde den dock. Möjligtvis upplevde Doris Lessing den orgasmen för hon skriver om en kvinna i den Femte Sanningen som hade den förmågan. Upplever Thorvall mer som en skrattmödis. Hon skriver i en bok att mannen frågade om det gått för henne. Det hade det naturligtvis inte. För att komma på den bogen måste man leva med en man som vill ha kvinnans svar och då duger det inte med one-night-stands. Där vinner mannen i regel eftersom det går så fort för dem vid såna möten. Som lämnar en kvinna ofylld och otillfredsställd. Inte ens feministikonen nummer ett - Simone de Beauvoir - som skrev klassikern Det andra könet blev fylld på rätt sätt. Hon fick ligga och stirra in i ryggen på Sartre där han snarkade och sov så sött eflter parningen.

Men det stiger fram en ny kvinna. Det kan man se i porrfilmerna på Viasat t ex. En kvinna som inte bara ligger som en madrass. Hon är ytterst aktiv, Hon sitter åt alla håll på mannen och grenslar honom stundtals. Hon är on top och tar för sig. Hur vi än vrider och vänder oss är drömmen den gemensamma utlösningen. Varje man vill ha den. Och det blir tragiskt när kvinnan ljuger om den för att smörja mannens ego. Kvinnor måste börja ta ansvar för sin egen orgasm. Ett bra tips: Åk mental rutschkana mot mannen! Släpp alla hämningar med andra ord.

Det finns tror jag åtminstone får svenska kvinnor som är författare födda på 20-talet som skrev så pass öppet om sexualitet som Kerstin Thorvall gjorde 1970.

Där bröt hon ny litterär mark och gjorde både män och kvinnor en stor tjänst.

Rudbergs synpunkter på hennes övriga moral är annars väldigt typiska.

Det är rätt typiskt svenskt att kräva något slags helhetslösning..

Läste just Capote en fantasisk biografi över en genial författare som fick halva det amerikanska kulturlivets förtroende som han sedan svek grundligt och till synes utan ånger. Hans övriga liv var också en smula kaotiskt. Men en av 1900-talet största nyskaparna inom litteraturen var han enligt mitt tycke. Sedan struntar jag i vem han knullade med och ifall han skötte sina förhållanden efter något slags mall från Folkhälsoinsitutet.

Jag vet inte om Rydberg är rätt person att be någon spara på krutet men hur som helst så tycker jag att Rudberg ställer lite väl höga krav på en kvinna som inte ens kommit i jorden och sedan faktiskt var 84 år.

En del stora konstnärer har lite underliga vanor luktar på sina svettiga hushålleskor för att få inspiration.

Tycker att Thorvall gav vardagsknullandet ett ansikte och faktiskt mycket mer än så.Jag skulle inte velat vara utan hennes konstnärskap. Sen får väl ni som är yngre experter på utlösningar ta över stafettpinnen.

Märkligt att skilja författarskapet från författaren.

Helena Pahlen Olofsson,
Jag håller med dig i vartenda ord du skriver, tack, jag fick t o m en aha-upplevelse.
Den kvinnliga sexualiteten är behängd med ett otal myter om orgasmer hitan och ditan men faktum kvarstår, en orgasm är en orgasm är en orgasm. Och jag är övertygad om att den är lika för kvinnor och män.
Lennart Nilsson har med sina fotografier bevisat att fram till 3 mån fosterstadie är våra kön identiska, sedan beroende på kromosoner vänder sig det ena utåt, det andra inåt.

Jag blev bara beklämd när jag läste Thorvalls sexskildringar för hängivelsen och orgasmen fanns inte där, där fanns bara ett slags straff. Straffknullad. penetrerad, bankad, men ingen känsla.
Vem vet, kanske det gav henne något ändå. Någon sorts tillfredsställelse på djupet i hennes, som jag upplevde,oerhörda förtvivlan.

Hej igen,
oj, här blir vi visst psykoanalyserade - Thorvall, Jung, Freud, jag.
Nej, du missförstår vad jag menar med Mr Hyde, Jungs skuggsida.
Har du tänkt på att du godtar och upprepar Jungs förakt för hans pappa, för hans farbröder, för hans läkarkollegor? Jung föraktade även kvinnorna runt sig och även sina beundrare: ”Thank God I am Jung and not a Jungian!” brukade han säga. Vilket jungianer gillar att citera, för de tycker sällan om varandra.
Jag ville också tro att Jung var lik en Gandalf med religionskritiska uppenbarelser redan i koltåldern. Därför begav jag mig till Zürich, har analytikerexamen vid Junginstitutet.
Jag gillar Jung, han blev en livskamrat. Men någon övermänniska var han inte.
Din Jungbild är din egen och jag ska inte peta i den.
Vänliga hälsningar /Rigmor

Intressant artikel. Jag vet eller visste inte särskilt mycket om Thorvall. Jag såg henne på TV en gång och fick exakt det intryck som du beskriver i din artikel, Ann Helena. Däremot vet jag ju en del om Freud och Jung och jag måste säga att jag håller med dig även i det fallet. Själv brukar jag ursäkta Freud med att han var pionjären. Det första försöket så att säga.

Ann Helena Rudberg,

Det du skriver, anser jag vara förvirrat och synnerligen kränkande för Kerstin Thorvall och hennes efterlevande.

Jag anser att det du skriver med hänvisning till "riktigt dålig karl", och enligt "Freud" och att du "följt henne och hennes liv i "veckotidningsbeskrivningar" gör att jag måste sucka djupt.

Lite anständighet och respekt, tack. Det gäller en nyligen bortgången människa.

Mycket tveksamt, tycker jag, att försöka få sina idéer hörda om en annan människa, när människan, i fråga, nyligen är avliden.

Torbjörn Hellerstad: Jag förstår att du är rädd för döden. Men Kerstin vilar säkert i frid. Jag kände till henne genom en god och nära väninna till mig som bodde alldeles bredvid henne på Söder och som ett tag var mycket god vän med henne, innan Kerstin tröttnade på henne också. Precis som hon själv har beskrivit att hon tröttnade på barn, make och älskare. Detta är fakta och varför ska detta förnekas för att hon inte lever längre?

Du projicerar saker på mig som kommer från dig själv för att du inte känner mig. Ett mycket vanligt beteende på internet.

Jag läste nyss en artikel om sen kvinnlig sexmissbrukare i Uppsala Nya:

http://www.unt.se/leva/att-leva-med-sexmissbruk-902272.aspx

Denna unga kvinna är en kopia av Kerstin Thorvall och beskriver detsamma som Kerstin har gjort, en olycklig barndom, där hon får ta hand om mamma, bror och också tar ansvar för sin pappa. Ingen vuxen bryr sig på riktigt om henne, utan hon måste ta hand om sig själv. Naturligtvis kom hon i kläm.

Detta är fortfarande något som vi inte erkänner finns. Att denna drift också kan användas till missbruk. Jag tycker mycket synd om Kerstin på det viset, att hon inte kunde få hjälp med att leva till slutet av sitt liv. För det gjorde hon inte. Hon gav upp för rätt länge sedan.

Och naturligtvis har hon skadat andra människor i sin omgivning med sitt beteende. Varför ska jag hyckla om det tycker du?

Sexmissbruk uppstår då människor är olyckliga. Och precis som min goda väninna Helena kommenterar ovanför så upplevde aldrig Kerstin det som kvinnor och män kan uppleva: ett sexuellt djupt och bra förhållande, som utvecklas genom livet och aldrig upphör, därför att de båda man och kvinna älskar sig själva och varandra. Och då blir sex något som naturligt ingår i förhållandet, men inte det allena saliggörande.

Rigmor Robert: Jung föraktade inte sin släkt varifrån har du fått det?Han var bara ledsen över att det inte fanns någon i världen som hade haft den där direkta Gudsupplevelsen. Och att det exempelvis inte gick att prata om detta med fadern. Jag tror du lägger in en god portion av dig själv i synen på denne man. Förakt, förakt, förakt. Jaha? Och vad mer?

För att vara så välutbildad har du lite kunskap om mannen tydligen. Naturligtvis är min Jungbild min egen precis som din. Och jag låter dig behålla din också. Så snällt av mig. Eller hur? Så där lite von oben va?

Det du gör är att försöka trycka till mig med din yrkeskunskap. Det är helt onödigt. Om man är en mogen människa behövs det inte. Och jag begriper att Jung tyckte att det var skönt att han inte var Jungian. Jag gillar inte heller alla tolkningar av mig själv, som andra människor försöker lägga på mig.

Jung var inte lik en Gandalf med religionkritiska uppenbarelser redan i koltåldern, men han har beskrivit vad han råkade ut för som liten i den självbiografiska boken Mitt liv, utgiven när han var död. Detta gjordes så för att han ville det, få den utgiven när han var död alltså. En mycket ärlig bok. Men du kanske inte har läst den?

Ann Helena Rudberg,

Jag ber om ursäkt, jag observerade inte att du skrivit om din relation till Thorvall.

Du skriver;
"Jag kände till henne genom en god och nära väninna till mig som bodde alldeles bredvid henne på Söder och som ett tag var mycket god vän med henne, innan Kerstin tröttnade på henne också."

Tycker faktiskt att jag anser att dina kunskaper om Thorvall verkar vara baserade på skvaller.

I analogi med vad du skriver, alltså att "Kerstin Thorvall uppförde sig som en usel karl" så skulle väl skvallret kunna karakteriseras som "kärringskvaller".

detta inte kan tolkas annat än skvaller.

Tolka inte så mycket Torbjörn Hellerstad. Håll dig till fakta istället. Jag har en källa journalist som jag är. Och naturligtvis är min artikel baserad på fakta. Det nedvärderande kärringskvaller får stå för dig.

Du är moraliskt upprörd och det får du väl vara. Jag delgav dig vissa fakta, men mer än så får du inte veta av mig. Ta reda på något själv. Det finns väl knappt någon kvinna, som har avslöjat så mycket om sig själv som Kerstin Thorvall. Ingen som har skrivit så avslöjande.

Skriv själv i ämnet om du vill. Men du har kanske inte kunskaperna?

I "Svart resa" medgav författaren helt öppet att hon ägnat sig åt sexturism. Applåder när vita kvinnor köper svarta män, rop på polis när vita män köper kvinnor, svarta som vita... Hur härligt och rättvist är det inte i landet Upp och ner? Och hur överskattad är inte Kerstin Thorvall som författare.

Ann Helena Rudberg,

Det skulle inte falla mig in att studera Kerstin Thorvalls leverne.
Jag har, liksom vad jag förstår, inte du heller, någon som helst personlig relation till henne.

Kanske jag borde läsa hennes litteratur.

Verk av en författare, som innan hon kommit i graven, blir utsatt för, som jag anser, kraftigt personligt förtal, måste ju, enligt mig, vara intressant att läsa.

Tack!

Jag går till biblioteket.
Kan du rekommendera några av hennes verk?

Ann Helena Rudberg,

Jag har definitivt inte någon slags kunskap om någon nyligen avliden författare, eller för den delen någon annan nyligen avliden människa, som skulle motivera mig att skriva något i stil med vad du har skrivit här om Thorvall.

Jag har naturligtvis inte heller viljan att göra något sådant. Alltså att skriva något i stil med vad du har skrivit om Thorvall.

Kan du ge mig ett ärligt svar på varför du, som jag uppfattar det, hyser ett sådant kraftigt agg mot denna nyligen bortgångna kvinna som du, som jag förstår, inte ens har träffat?

Eller är det så att jag har missförstått allt och att du är en efterlevande, före detta närstående, som inte kan kontrollera dina känslor nu när hon har dött?

Torbjörn, Hon är lite ojämn men absolut läsvärd.

"Svart resa" från 1987 är faktiskt inte så dum. Om inte annat väcker den en del funderingar angående moral och ansvar eller prostitution och livsglädje.
Den som vill kan säkert hitta något feministiskt perspektiv i tanken på en västerlänsk kvinna som reser till fattiga afrika och knullar runt och jämföra det med karlar som åker till thailand i samma syfte. Fulgubbar kontra fultanter. Tänkvärt i alla fall.

”Oskuldens död” är också bra. Eller bra förresten. Jag ogillar huvudpersonen intensivt men det är väl ett slags framgång det med.