Regeringens högskolepolitik hot mot tillväxten

Någonting helt nytt är på gång i den högre utbildningen i vårt land. Ett antal hundra miljoner kronor ska enligt ett regeringsförslag fördelas till de utbildningar som håller högst kvalitet. Förslaget har varit hett omdebatterat de senaste veckorna och såväl beredningen av som innehållet i förslaget har kritiserats.

Motståndet har varit brett - inte bara studenter utan också företrädare för fackförbund och lärosäten, ja till och med Högskoleverket, har riktat hård kritik mot regeringen. De enda som offentligt uttryckt sitt stöd har, enligt högskoleminister Tobias Krantz själv, varit företrädare för ett fåtal av de gamla universiteten.

Från TCO:s sida är vi bekymrade över den djupa oro som uttryckts av företrädare för de nyare högskolorna och universiteten, en oro som även universitetskansler Anders Flodström gett uttryck för i olika sammanhang. Oron gäller utvärderingen av studenternas självständiga arbeten, som regeringen tydligt prioriterar i sitt förslag, och som riskerar att i hög grad utvärdera studenterna och inte utbildningarna. I ett sådant system blir lärosäten med en hög andel studenter från studieovana hem sannolikt förlorare.

Detta vore mycket olyckligt. De kommande åren behövs i stället målmedvetna satsningar på just dessa lärosäten, som bedriver viktig utbildning och forskning med täta band till det lokala näringslivet och den regionala arbetsmarknaden. I årets upplaga av TCO:s stora konferens om högre utbildning, som går av stapeln i Stockholm den 14 april, är detta ett viktigt tema.

Nationalekonomen Susanna Holzer visade förra året i en avhandling från Växjö universitet att närheten till en högskola gjort att allt fler från icke-akademiska hem studerar vid det närliggande lärosätet - men också vid andra högskolor. Har man väl kommit över tröskeln att satsa på högre utbildning så kan man lika gärna välja att flytta och studera på ett lärosäte längre bort, visar det sig.

Jag är själv ett exempel på det som Susanna Holzers forskning visar. Jag är uppvuxen i mammas stora bondkök, som den tredje sonen i syskonskaran på vår västerbottniska gård. Yrkesvalet var inte självklart, inte heller att det skulle bli akademiska studier. Jag är ganska säker på att om inte Umeå universitet funnits i rimlig geografisk närhet, så hade min studieväg blivit annorlunda. Eller krokigare och längre, som för mina bröder, som båda senare skaffade sig högre utbildning.

Kompisar och kamrater, som kom ur liknande förhållanden som jag själv, har genom att närheten bidragit till att de vågade satsa på universitetsutbildning, blivit lysande akademiker, skaffat sig framstående positioner i näringsliv och politik, och alla fått utvecklas personligen. Dessutom har de fått bättre lön och ett tryggare liv, än vad en kortare utbildning normalt sett gett.

Därför upprörs jag av att mindre högskolor och unga universitet ses över axeln i pågående reformering av högskolan och i den allmänna debatten. Det är till exempel inte sant att Sverige har många lärosäten, som det ibland hävdas. Vi har tvärtom få lärosäten i ett internationellt perspektiv. USA har exempelvis nästan fyra gånger fler lärosäten i relation till folkmängden än Sverige. Våra lärosäten är dessutom förhållandevis stora, i medeltal ungefär dubbelt så stora som de amerikanska. Ändå hävdas det ibland att vi har alldeles för många och för små lärosäten. Att det behövs koncentration, sammanslagningar och kanske rent av nedläggningar. Vi på TCO vill bestämt hävda motsatsen. Högre utbildning ska finnas i hela landet.

I och med 1977 års högskolereform införlivades stora utbildningar som sjuksköterskeutbildningen, lärarutbildningen och socialhögskolornas utbildningar i den svenska högskolan. För många av de professionella yrkesgrupperna i TCO:s medlemsförbund, har kampen för en akademisering, en forskningsanknuten utbildning varit mycket viktig. Det är först när till exempel lärares och sjuksköterskors arbetsområden beforskas systematiskt som verksamheterna kan förbättras och utvecklas, och professionens roll stärkas. En akademisk grundutbildning som öppnar möjligheten att gå vidare till forskarnivå, samt forskningsresurser motsvarande grundutbildningarna storlek inom högskolan, är en förutsättning för denna utveckling.

Under 1990-talet byggdes den svenska högskolan ut kraftigt. Många nya lärosäten tillkom och antalet studenter har sedan dess fördubblats. De politiska motiven bakom utbyggnaden var framför allt att fler skulle ges möjlighet att studera på högskolan, att skapa förutsättningar för långsiktig ekonomisk tillväxt och att minska de sociala och regionala klyftorna.

Vi är långtifrån ensamma om detta. Sverige är ett av många länder som de senaste årtiondena satsat på att kraftigt öka andelen högutbildade i samhället för att kunna hävda sig i den globala konkurrensen. Precis som många andra kunskapsnationer har vi samtidigt strävat efter att öka andelen studenter från socialt, etniskt och åldersmässigt underrepresenterade grupper.

Och vi har lyckats. De senaste 25 åren har högre utbildning blivit dubbelt så vanligt bland ungdomar vars föräldrar bara har gymnasiebakgrund, visar Susanna Holzers avhandling som nämndes tidigare. Holzer fann också att utbildningskvaliteten är jämn och lägstanivån hög - det finns ingen mätbar skillnad i studieresultat mellan olika lärosäten om man rensar för studenternas sociala bakgrund.

Men breddad rekrytering handlar inte bara om rättvisa. När fler människor i hela landet får möjlighet att studera ökar också Sveriges förutsättningar i den globala konkurrensen och våra möjligheter att öka vår produktivitet och tillväxt. När fler yrkesverksamma får möjlighet att vidareutbilda sig (det som ofta kallas livslångt lärande) ökar också omställningsförmågan och mångsidigheten i den svenska arbetsmarknaden - i hela landet. Det gör att vi bättre kan klara av den snabba förändringstakt som kännetecknar den globaliserade ekonomin även på nationell nivå och som drabbar olika regioner olika hårt.

Ett aktuellt exempel på detta är Västra Götaland, där regeringen nu, med egna ord, "föreslår förstärkta insatser till stöd för jobb, tillväxt och omställning" och ökar antalet utbildningsplatser i bland annat Högskolan i Borås, Högskolan i Skövde och Högskolan Väst för att dämpa effekterna av den ekonomiska krisen.

Utbyggnaden av den högre utbildningen i hela landet, som TCO aktivt medverkat till under många årtionden, är en viktig motor i regionernas utveckling. Som ordförande i styrelsen för Karlstads universitet har jag sett den betydelse ett ungt, modernt lärosäte spelar både på den internationella forskningsscenen och regionalt.

Industriländernas samarbetsorganisation OECD driver ett omfattande forskningsprojekt om regional utveckling, eftersom man bedömer att en stor del av den framtida tillväxten kommer att komma ur regionala satsningar. En viktig slutats som OECD dragit är att alla regioner har tillväxtpotential och att det vore ett stort misstag att rikta satsningarna mot ett fåtal stora regioner i ett land. Det synsättet har legat till grund för den historiska utbyggnaden av nya lärosäten i Sverige och borde även vägleda framtidens tillväxtpolitik.

Forskningen visar också att satsningar på högskolor och nya universitet ger synnerligen god utdelning. KTH-ekonomerna Roland Andersson och Mats Wilhelmsson visade i en studie för några år sedan att satsningar på dessa lärosäten ger femton gånger fler patent och åtta gånger större produktivitetsökning än motsvarande satsningar på de äldre universiteten. "Marginalnyttan av en decentralisering av högskoleresurser har blivit större än vad en fortsatt koncentration av forskningsresurser till de gamla universiteten skulle ha blivit", skriver forskarna apropå utbyggnaden av högskolesektorn på 1990-talet.

Trots detta går bara en tiondel av forskningsmedlen till de 19 nyare lärosätena, där hela 40 procent av studenterna finns. Och de principer för resursfördelning som slogs fast i forskningspropositionen för två år sedan innebär sannolikt att snedfördelningen blir ännu större, detta trots att forskningsanknytningen är central i all högre utbildning - oavsett var den ges. De nya lärosätena ges därmed än sämre förutsättningar att erbjuda en bra grundutbildning till sina studenter.

En rättvis utbildningspolitik skapar möjligheter för fler människor i hela landet att studera på högskolan. Att vi även i framtiden har en hög andel högskoleutbildade i förhållande till jämförbara länder är dessutom avgörande för Sveriges tillväxt och för våra möjligheter att skapa fler och bättre jobb i vårt land. Därför är det bekymrande att regeringen inte tycks bry sig om att vi inte lyckas kvala in i OECD-ligan över de tio länder som har högst andel unga i högre utbildning.

De senaste åren har våra ambitioner varit höga. Vi får inte sänka dem och sacka efter nu, när den internationella konkurrensen tilltar. Även för dem som kritiserat den kraftiga utbyggnaden av den svenska högskolan måste det stå klart att det egentligen aldrig funnits någon alternativ väg för en kunskapsnation som Sverige. Den högre utbildningen måste finnas tillgänglig i hela landet och vi måste möta framtiden med fler högskoleutbildade - inte färre.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20906

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nordh har som allt för många andra debattörer inte något konkret att komma med, bortsett förstås från att han är emot regeringens förslag om att kvaliteten i examensarbeten bör påverka anslagsfördelningen. Det är viktigt att studenterna håller på med vad som efterfrågas och inte spårar iväg för mycket efter egna intressen. Att titta närmare på detta och inte tillåta vad som helst måste ses som vettigt.

På 70-talet med ett moraliserande i Marx och Maos anda kom socialistiska flumpedagoger från bland annat facket med ett system med antagning efter arbetslivserfarenhet. Ett resultat blev att studenterna blev betydligt äldre. Sedan med högskoleprovet lades arbetslivserfarenhet ihop med detta. Idag är idiotin närmast skrotad. Men Nordh är tydligen fortfarande positiv till detta. Nordhs eget universitet i Karlstad förlorade för en tid sedan en uppmärksammad diskrimineringstvist mot studenter som inte blev antagna på grund av sitt kön.

Den högre utbildningen har blivit allt för omfattande. Många utbildas till ingen nytta. Italien är ett land som har lyckats bra med långt färre högt utbildade. Betyg och utbildning ger byråkrati och mindre affärsmässighet. Affärsmässigheten i landet är extremt låg i världen och främst beror det nog på fackets inflytande. Rättvisan i antagningen har brister i poäng- och betygssystem med allt för mycket godtycke. För att få rätt person på rätt plats och minska vänskapskorruptionen borde istället som i USA tester användas. Lärosätena själva bör få bestämma mer.

Att som påstås Sverige inte ligger bland de tio länder med högst andel unga i utbildning kan delvis bero på att det som kallas college i bland annat USA och Kanada inte motsvarar svenska högskolor och universitet. Det kan också bero på att många ungdomar har förstått att det inte lönar sig att studera. Att då bygga ut den högre utbildningen så att arbetslösa får sysselsättning är naturligtvis att börja i fel ända. Nordh har annars rätt i att det är bra med många mindre högskolor. Samhället är allt för koncentrerat till storstäderna.

Permalänk | Anmäl #1 Urban Persson, 2010-04-12, 14:22

Det finns ingenting direkt i de lagda propositionerna som innebär att små högskolor diskrimineras, vilket är bra för det finns både bra och dåliga små högskolor. Istället är det Sture Nordhs fördomar om små högskolor som leder honom till slutsatsen att dessa skulle missgynnas av kvalitetsstyrning.

Oavsett detta är de pengar som kommer att fördelas av symbolisk karaktär. Det har talats om 500 miljoner vilket inte kommer att omforma ett område som får 36 miljarder ur statsbudgeten.

Sture Nordhs artikel är rätt tom på argument, och styrs nog mer av händelser i september än... (fyll i själv). Här kan SN få några nya argument till sin debatt.

1. Härom året var ett av Sveriges ledande sjukhus tvungna att starta om sin sjuksköterskeutbildning för att den var för dålig. De hade nog inte fått några kvalitetspengar.

2. God forskning produceras i lika stor utsträckning på små och stora högskolor och är proportionell mot andelen satsade pengar.

Permalänk | Anmäl #2 Björn Svensson, 2010-04-14, 19:11

Debatten om högskolan akademiseras och blir ett forum för individers behov av att exponeras. En högskola ska givetvis fylla flera funktioner men de två viktigaste är att ge studenten ett kvalificerat arbete och att ge möjligheten till personlig utveckling. Varje högskola och universitet borde ställa sig frågan hur de ska verka för att vägleda våra studenter mot dessa mål.

Ett område som måste prioiteras är inledande utbildning, först och främst Examen philosophicum och Examen facultatum som vårt kära grannland Norge har som inledande obligatoriska kurser men även verktygen matematik och statistik .

Permalänk | Anmäl #3 Göran Svensson, 2010-04-19, 06:49

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.