Män som misshandlas av kvinnor, finns de?

tack för att du tar upp detta, jag har sett ett och annat slagsmål i mitt hem under uppväxten och det var aldrig mannen som började det.

Hej John,

Jag vidarebefordrar ditt tack till Glenn Forrestgate som hade modet att berätta. Han är en stark kille och har jobbat stenhårt med sitt inre för att få tillbaka sin positivitet och lyckats riktigt bra.

När man blir fråntagen sin personlighet, sina tankar och allt annat som gör dig till en unik person är det inte lätt att hitta tillbaka.

Tack för att du tar upp detta som alla förtiger då allra mest av feminister jag kommer ihåg när Elisabeth Frero på tv4 gjorde ett program om kvinnliga pedofiler hur feminister sa till henne att detta ska man inte tala om.Idag i sverige om en kvinnlig förövare tillstyrker brott så kan man ibland ändå lägga ner förundersökningen vilket man aldrig gör om det är en man.Jag tänker på alla dessa barn som aldrig får upprättelse

Att kvinnor misshandlar män i lika stor uttsträckning som män misshandlar kvinnor i nära relationer verkar vara rätt så väl empiriskt belagt.
http://www.csulb.edu/~mfiebert/assault.htm

Hej Mattias.

Det var en forskningstudie väl dokumenterad!

Märkligt att inte svenska genusforskare lyfter fram den, eller så kanske det INTE är märkligt, eftersom den påvisar en "jämlikhet" som inte vore överensstämmande med vad vissa militanta feminister vill ha.

Tack för upplysningen!

"Kvinnor som blir misshandlade av män kan söka hjälp på kvinnojourer. Var ska män som misshandlas av kvinnor söka hjälp?" avslutar Ramona sin artikel.
1979 var undertecknad en av grundarna av Kvinnojouren i Lund. Den tredje i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Under många, många år bekvinnades den, liksom de flesta kvinnojourer, av ideellt arbetande kvinnor. Så även i dag. På sin höjd får de bidrag för EN heltidstjänst men oftast en halvtidstjänst. Mer är snarare ett undantag. Så än i dag jobbar 100-tals kvinnor runtom i Sverige helt ideellt för sina medsystrar. Så en uppmaning till män - sätt igång och satsa av er fritid och jobba för era bröder!!! Bli tillströmningen stor kan ni ju alltid be om en halvtidstjänst.

"Kvinnor som blir misshandlade av män kan söka hjälp på kvinnojourer. Var ska män som misshandlas av kvinnor söka hjälp?" avslutar Ramona sin artikel.
1979 var undertecknad en av grundarna av Kvinnojouren i Lund. Den tredje i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Under många, många år bekvinnades den, liksom de flesta kvinnojourer, av ideellt arbetande kvinnor. Så även i dag. På sin höjd får de bidrag för EN heltidstjänst men oftast en halvtidstjänst. Mer är snarare ett undantag. Så än i dag jobbar 100-tals kvinnor runtom i Sverige helt ideellt för sina medsystrar. Så en uppmaning till män - sätt igång och satsa av er fritid och jobba för era bröder!!! Bli tillströmningen stor kan ni ju alltid be om en halvtidstjänst.

Marie Söderqvist,

Förstår att det är svårt för dig att unna män förmånen att få hjälp av den plattformen som finns och som dessutom är de enda som idag får statliga bidrag för att hjälpa människor i nöd, hade du sagt samma sak om det exempelvis var skåningar eller Afghaner som var drabbade?

- Nej, Ni skåningar eller Afghaner får väl ordna upp detta själva då vi bara hjälper genuina Upplänningar.

Det är det första som slår mig hur enkelspårigt och dumdristigt man helt i onödan gör det svårt för sig då terapeuter som tar emot män och kvinnor ser att våldet framkommer på likadana sätt i båda fallen. Dvs män och kvinnor instigerar våld i lika hög utsträckning och i 50% av fallen så är våldet reciprokt men istället så lever man i kvinnojourerna i någon sorts förnekelse pga av att de läst någon teori om att bara män slår och de slår för att det finns en könsmaktsordning!?

Erin Pizzey är en kvinna som var med och startade "women´s shelter" och hon har sagt många kloka ord om hur det såg ut, hon befäster vad man idag vet om hur våldet ser ut och var det kommer ifrån. Hon har skrivit en bok om detta som heter " How feminism hijacked my movement" där man ytterligare ta reda på hur en ideologi kan motverka hjälp för båda könen. Läs den är mitt råd!

I Sverige idag så har de ideella mansjourerna planer på att stänga ner sin verksamhet då de inte orkar längre, i Malmö så har man fått bidrag fram till år 2009 i några år men samma år fick man till svars att de pengar som gått till mansjouren nu skulle läggas på en tjejjour istället. När jag frågade föreståndaren för Malmö mansjour om det fanns behov av stöd så svarade han att det skulle behövas 3 heltidstjänster för att få en någorlunda bra organisation. Det är synd att vi inte har någon stark och positiv jämställhetsorganisation i Sverige som kunde ta tag i dessa frågor, hoppas att det kommer fram någon rörelse som blir politisk som är för t ex statsjämställdhet :-)

Vet inte vilken värld du lever i Maria Söderqvist men det verkar som om det är en värld av förnekelse vilket är tråkigt då både män, skåningar, afghaner, upplänningar och kvinnor drabbas av våld. Oavsett om det är en (1) skåning och 250 000 afghaner som drabbas av det så har skåningen lika rätt att få hjälp det är synd att det verkar bli en tävling mellan könen om vem som har det värst eller vem som bär den tyngsta offerkoftan. Vad är det för övrigt som har orsakat detta?

"Kvinnor som blir misshandlade av män kan söka hjälp på kvinnojourer."

Ja, de kan söka hjälp där och i den mån det finns plats och resurser kan de få hjälp. Men resurserna räcker inte till alla.

"Var ska män som misshandlas av kvinnor söka hjälp?"

De kan göra på precis samma sätt som kvinnor har gjort. Organisera sig och med frivilliga krafter skapa mötesplatser och hjälpa varandra och kräva ståd från staten. Så har kvinnor genom historien gjort, och när staten sett att det finns behov som staten måste stödja har dessa organisationer fått en del stöd. Men det stödet räcker inte till att hjälpa alla som behöver hjälp, om nu någon trodde att alla kvinnor som behöver hjälp per automatik får det. Inte heller får alla barn som utsätts för våld och trakasserier stöd från vare sig skolorna eller frivilliga organisationer som BRIS. Resurserna som tilldelas räcker inte till.

Alla män som blir slagna av vare sig kvinnor eller män borde lära av kvinnorna att ta saken in egna händer och organisera sig. Kvinnor visade att dom kunde, det kan män också!

Jag kokar ned min poäng lite mer: Ju fler män som söker och kräver hjälp desto större press på staten att ge mer stöd till mansjourer. Någon annan råd finns inte.

Om alla män som blivit utsatta för våld skulle resa på sig och kräva ett slut på det, så skulle inte staten kunna ignorera detta.

Det här rådet gäller naturligtvis även alla kvinnor som blivit slagna. Alla som utsätts eller har utsatts för våld borde resa på sig och organisera sig. Vi behöver en allomfattande samling mot våldet.

Hur många Sergels torg skulle inte behövas om alla de som utsätts för våld varje år skulle samlas?

Till Niclas Kuoppa: Det tog många många år för kvinnor att ens bli trodda. Det tragsika vore om det skulle bli samma situation för männen. Och Glenn har dokumenterat problemet i sin bok.

Idag får kvinnojourer 100 miljoner om året, vilket de naturligtvis ska ha och helst mer, men jag vill gärna se att det blir en jämlikhetsfråga och att även de män som vill starta mansjourer, som hjälper män att fly undan våldsamma kvinnor får samma pengar för att skapa skydd.

Glenn Forrestgate och jag är mycket tacksam för alla som vill och orkar skapa debatt i det här ämnet som jag förstått är ett brännhett sådant.

Men om vi vill ha jämlikhet, gemenskap och förståelse mellan könen är det viktigt att ta upp även det som inte är bekvämt!

Nu spammar jag inlägg för mycket här men en sista sak bara, den här Glenn Forrestgate borde skriva en artikel här eller på någon debattsida.

Bra Niclas.
Jag tycker att det förefaller märkligt att varje gång man pratar om mäns våld mot kvinnor så kommer det alltid någon (allt som oftast en kvinna) som MÅSTE nämna kvinnors våld mot män. Varför?

Självklart tycker jag synd om Glenn. Jag fastnar särskilt för det polisen sa när Melinda sparkade på dörren. Vi män FÅR INTE visa oss som offer. Vi ska vara starka och självständiga, speciellt gentemot individer av det "svaga könet". Är vi inte det så går vi ifrån den traditionella manligheten som verkar vara huggen i sten. Vi kallas för vek, fjolla och kärring. Vi har förrått manligheten för en identitet som anses vara sämre (som fysiskt svaga, bögar och kvinnor). Allt är självfallet en del av könsmaktsordningen, det faktum att det anses att män ska ha makt över sina liv - annars är det fel för dem. Ändå så är det alltid så att de som hävdar mäns rätt att vara offer och utsatta å det bestämdaste markerar att de minsann inte är feminister och att genusvetenskap är trams när det är exakt det här som dessa båda vill få ändring på. Jag frågar ofta varför, men har aldrig fått ett svar värdigt namnet....

Så, sant så sant Ramona...! Det finns många sidor av detta mynt. För min del handlade det om barnen... Det ständiga hotet fanns
i form av: "om du inte gör som jag säger, så tar jag barnen och flyttar":. Kränkande skällsord, gap och skrik, falsk polisanmälan allt tvingades jag utstå, för att min kärlek till barnen var så stark...
Så kom dagen, då jag inte stod ut längre.. och hon startade upp en helvetisk vårdnadsprocess... där jag intet ont anande trodde att jag
skulle få stöd av samhället.... Men jag möttes av en kvinnodominerad socialtjänst, som hjälpte mitt ex att fullständigt
radera ut mig som pappa... Mitt lidande är en bagatell jämfört med hur barnen nu har det...
Nu är det dags att lagstifta om positiv särbehandling för män i vårdnadstvister, så att detta vansinne stoppas... (givetvis gäller det inte för män som har begått verkliga övergrepp mot sina nära...)..
-men det torde väl vara självklart...

Det finns mansjourer, i Sthlm, Gbg, Uppsala, Malmö, Umeå, Gävle och Växjö. Dom män som blir slagna av dom kvinnor dom lever med kan söka sig dit tycker jag.

Varför denna nojiga undertext när detta ämne diskuteras?
Vore det inte väldigt underligt om det inte finns män som misshandlas av kvinnor.
Tänk bara alla pilsnerfilmer från 30-40-tal där den fula ragatan piskar upp den lille, snälle mannen, som bara ville ta sig en hutt i fred...

Varför sprutar krokodiltårarna när män hjärtskärande frågar varför det inte finns någon jour för deras sargade kroppar och själar?
Frågan här besvarad av #7 Maria S. och #9 Niklas K.

Att det också finns en struktur som är svår(?) att se och bryta bevisas av att poliser anser att karlar ska kunna försvara sig.
Strukturen kallas könsmaktordning och på Newsmill står den inte högt i kurs utan avhånas regelmässigt.
Omvänt som i detta fall kan den kanske lära båda sidor något.

För våld är våld, oavsett vem som är gärningsman/kvinna eller offer.

Kvinnor har organiserat sig och ställt upp helt utan ersättning, samma bör män göra och driva sin kamp för erkännande av fakta.

Att det sedan skulle vara fifty-fifty i våldet mellan könen återstår att bevisa. Skulle då inte dödstalen för män, mördade av kvinnor, vara högre, eller pågår ett PK-välde större än alla övriga vad gäller detta.
Det i sin tur skulle bevisa könsmaktsordningens starka fäste i vår omvärldsuppfattning.

Författaren ondgör sig över Lisa Marklunds roll i belysandet av könsvåldet. Varför dessa motaktioner? Varför fanns det inte män med insikt som direkt uppvisade att våldet inte är ensidigt.
Varför måste kvinnor ta även den kampen och varför tog det så lång tid?

När män sedan bildat jourer och jobbat på i 20-30 år, så kan de räkna med en "Kvinnor är djur" -dokumentär på tv, bästa sändningstid. Effektivt sätt att ta död på solidariskt stödarbete.

Slutligen, sjukhus och läkare bör sitta inne med bevis vad gäller våldets omfattning, utseende och gärningsmän/kvinnor.
Om slagna män mörkar ska det utredas och lyftas fram demokratiskt för att kunskap och åtgärder ska bli de rätta.

Tyvärr är mäns våld mot män dominerande och det största problemet att komma tillrätta med.

Brå´s brottsstatistik visar att 25 000 kvinnor utsätts för misshandel, varje år och mörkertalet är stort. Brå räknar med att bara en femetedel anmäls. I genomsnitt misshandlas 16 kvinnor till döds varje år. 12 926 polisanmälningar om sexualbrott. www.bra.se .
I roks´ statistik från 2009 kan utläsas att 131 676 stödåtgärder för kvinnor, tjejer och barn genomförts."De flesta jourer kan idag erbjuda kvinnor och barn en tillfällig fristad i form av skyddat boende. Under 2009 använde 1265 kvinnor jourernas skyddade boenden under sammanlagt 47 543 nätter. Dessutom bodde 1012 barn på jourerna under sammanlagt 31 591 nätter. Samtidigt tvingades kvinnojourerna på grund av platsbrist vid 1177 tillfällen avvisa en kvinna som sökte skydd på boendet." från www.roks.se
Roks har omkring 100 kvinno- och tjejjourer som ger hjälp, stöd och skydd. Den andra stora Paraplyorganisationen SKR (Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund) har omkring 80 lokala kvinnojourer och 20 tjejjourer. Om vi tar de 100 miljoner kr Ramona Fransson uppger och delar upp på antalet jourer (jourer utanför roks och skr ej medräknade) och delar på 180 jourer får varje jour i snitt drygt 55 000 kr. Det kan ju var och en se att det inte räcker till några heltidstjänster. Räknar vi på kronor per stödåtgärd (enbart roks) blir det ca 75 kr, eller per natt i skyddat boende, (roks) kvinnor plus barn, ca 80 000 nätter, 125 kr osv osv Då fick jourerna ändå avvisa 1 177 kvinnor pg a platsbrist. Tyvärr hittar jag ingen statistik över stödåtgärder på Sveriges mansjourers riksförbunds eller dess medlemsjourers hemsidor. Men vid en snabb genomläsning kan jag konstatera att kvinnors våld mot män en bart nämns vid två tillfällen. Då jag vare sig vet hur mycket pengar mansjourerna får eller antal stödåtgärder är det svårt att göra några uträkningar. Men det kan säkert Ramona Fransson eller Mats Lind svara på. Med källor, tack!
Vad jag kan konstatera är dock att kvinno- och tjejjourerna behöver mycket mer pengar.

Varför författaren, det vill säga jag själv tar upp detta med Liza Marklund är att hon "ljög ihop en historia" som krossade ett av Mia Erikssons barn, Mikael som inte ens nämndes i boken Gömda av den enkla anledningen att Mikael var son till en sjysst "svensk" kille och passade inte in i de maskingevärsutrustade araberna som hotade Mia och i boken hennes trygge norrländske Anders, som i själva verket var den chilenske mörke Luis. Därför åkte Mia och "trygge Anders" till Chile.

Jag förstår inte varför inte kvinnor och män ska kunna samarbeta i alla frågor. Det är väl så mänskligheten går framåt, eller?

Hmm. Jag är skeptisk.
Om det fanns behov av mansjourer skulle det drälla av dom, eller hur?

Eftersom jag även skriver deckare har jag som tur är en "äkta" kommissarie till min vän och hjälp. Han arbetar på våldsroteln i Göteborg.

Lars Ohlin är hans namn. Han har visat mig sanningen om vissa våldtäkter, som i GT stått med stora svarta borkstäver på löpsedlarna. Kvinnorna har ljugit! Det har inte funnits en våldtäktsman!

Eftersom kvinnorna erkänner i samband med förhör blir det inget åtal mot dem. SYND! Dessa lögnaktiga kvinnor förstör oerhört för sina medsystrar som "VERKLIGEN" blir våldtagna!

Kvinnor kan och gör det på fel sätt. Det måste erkännas och bearbetas. Diskuteras och debatteras, annars kommer vi aldrig någonstans med jämlikheten!

TIll Olof,

Det finns mansjourer! Men deras huvudsakliga arbetsuppgift är att hjälpa män SOM SLÅR KVINNOR!

I samband med att Glenn Forrestgate blev inbjuden till Malous Efter Tio i TV4 ringde redaktionen runt till olika mansjourer och bjöd in dem till samtal. De tackade nej eftersom de är inte till för män som blir misshandlade av kvinnor, utan för män som misshandlar sina sambos/fruar .

Ironiskt att de kallas mansjourer!

Det är klart att det finns idioter i samhället som felaktigt anklagar andra för brott de inte har begått. Det är inte precis något nytt. Jag har däremot oerhört svårt att tänka mig att våldtäkt skulle vara ett brott som är vanligare att fingera än något annat.

Något som dock är väldigt specifikt vad gäller våldtäkter och då framförallt våldtagna kvinnor är att man hela tiden ifrågasätter hennes historia och hennes uppträdande. Frågan om vilka kläder hon hade på sig kommer alltid upp. Likadant med frågorna om hon egentligen inte ville, eller att hon kan ha gjort närmanden som kan tolkas som sexuella inviter och att dessa dessutom skulle vara förmildrande omständigheter!
Inte i misstänkta fall av någon annan typ av brott förekommer det här ifrågasättandet av offret. Aldrig nånsin skriker någon efter förmildrande omständigheter för att en rånoffer hade en ny mobiltelefon och märkeskläder på sig och därför provocerade fram ett rån. Eller att en person som fått båda armarna knäckta och ett pistolskott i låret såg dum eller uppkäftig ut och därmed förtjänade en grov misshandel.
Varför ska våldtäktsoffer hela tiden ifrågasättas på ett annat sätt än andra brottsoffer? Varför?

#23, det förekommer trots allt att sex mellan en man och en kvinna är frivilligt, i en glidande skala - båda vill lika mycket -> ena parten är mer het på gröten än den andra -> ena parten är motvillig -> våldtäkt. Det handlar om mänskliga relationer där allt inte är svart eller vitt (jag avser så klart inte överfallsvåldtäkter). Att advokaten då försöker undersöka om våldtäkten i själva verket kan ha varit mer eller mindre frivilligt sex är inte så konstigt. Det händer mer sällan att någon ber om att få ett pistolskott i låret.

#14 Westin: "de som hävdar mäns rätt att vara offer och utsatta å det bestämdaste markerar att de minsann inte är feminister och att genusvetenskap är trams när det är exakt det här som dessa båda vill få ändring på. Jag frågar ofta varför, men har aldrig fått ett svar värdigt namnet...."
Svaret är nog att det beror på en frustration över att feminister och genusvetare inte erkänner att män som offer överhuvudtaget existerar. Endast kvinnor kan vara offer. De flesta av oss vanliga dödliga känner väl att det ofta är ganska svårt att vara människa och vi har alla vårt att kämpa mot. Den Heliga Könsmaktsordningen är dock obeveklig - män är priviligierade, kvinnor är förtryckta.

Varför ska våldtäktsoffer hela tiden ifrågasättas på ett annat sätt än andra brottsoffer? Varför?

Jag vet att alla som säger att de råkat ut för rån, misshandel eller annat brott ifrågasätts, genom det som kallas förhör.

Att kvinnor ( i de flesta fall är det kvinnor som våldtas, det är ibland också män) får frågor om klädsel eller uppträdande, är om jag har fått allt rätt inte tillåtet. Om så en kvinna går naken på gatan ger det ingen rätt att våldta.

Däremot är våldtäkt en brottsubricering som kvinnor alltför ofta ljuger om och det handlar om olika anledningar. Dels kan det vara 100 000 kronor som utbetalas av försäkringsbolagen eller att de inte vill berätta för sin pojkvän att de varit otrogna och i stället påstår våldtäkt. Båda är tyvärr vanliga och helt åt helvete eftersom kvinnor som BLIR våldtagna på riktigt är förlorarna i dubbel bemärkelse som inte de lögnaktiga kvinnorna ägnar en tanke!

Då vi nu tydligen övergått till att diskutera våldtäkt har jag återigen konsulterat BRÅ. 2008 anmäldes 5 466 våldtäkter, 828 ledde till fällande domar. Kan vi v detta då dra slutsatsen att 4 618 kvinnor har ljugit, att 4 618 män blivit oskyldigt anklagade? Nej, är mitt svar på den frågan. Mörkertalet är mycket stort vad det gäller våldtäkter. Av förklarliga skäl, om man ser till chansen att kvinnan "vinner" ett mål, som vi kan se på siffrorna ovan. Ett annat skäl är att för kvinnan är hela rättsprocessen fruktansvärt svår. Många beskriver det som "en andra våldtäkt" och väljer att dra tillbaka anmälan. Var finns deras rättsäkerhet? Mansrättsaktivisternas eviga tjat om kvinnor som ljuger är totalt blinda för att de som lider av den största rättsosäkerheten är kvinnor, inte män. Ramona Fransson (m fl:s) cyniska resonemang om kvinnor som ljuger är skrönor, skapade i tider av en stor backlash för kvinnor på de flesta områden. Hur menar RF att vi skall kunna veta vilka kvinnor som BLIR våldtagna? Fällande domar? Jag förstår inte själva påståendet eller hur det på något sätt utvecklar diskussionen. Det är bara ett påstående rätt ut luften.

Maria Söderqvist, Det är nog snarare dina påståenden som är tagna ur luften kom med en källa på att det är mycket ovanligt med falska våldtäktsanmälningar från en oberoende saklig forskare som inte har genusglasögonen på. Att referera till en svensk källa är värelöst eftersom att sådana inte finns i det här landet.
http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10456673
http://www.sourze.se/Falska_v%c3%a5ldt%c3%a4ktsanm%c3%a4lningar_igen_104...

Obs det är källorna som det finns länkar till i de ovannämnda artiklarna som är det riktigt intressanta eftersom de visar att författaren har belägg för det han hävdar

Ramona F.
Min grundide´ i allt som är viktigt att diskutera är att vi måste ta reda på, forska om du så vill, för att i görligaste mån förändra och förbättra för alla parter.
Är ingen fan av Lisa Marklund men vill minnas att hon tog upp mäns våld mot kvinnor i tv4(såg inte)och varje tillfälle till uppmärksamhet på missförhållanden är viktigt.
I alla mina inlägg syftar jag till förståelse, kunskap och samverkan, inget annat når resultat i längden.
Tyvärr presenteras detta om kvinnors våld mot män som en motinsats, ett gräl om vem som slår vem. Alltså motsatsen till kunskap och rätt åtgärder. Vi fastnar och ställs mot varann, det blir inte samarbete.

Det följs sedan upp av de "lögnaktiga" våldtäktsoffren, suck.
På Newsmill finns en drös, mest män, som till vanvettets gräns hävdar att det sitter tusentals oskyldiga män i fängelse, dömda för våldtäkt, incest osv.

En gammal, men mycket informativ bok om våldtäkt är "Våldtäkt" av Susan Brownmiller, -75. Finns på biblan.
Det mesta ligger fortfarande framför oss när det gäller att hitta rätt väg till hur våldtäktsbrottet ska lösas.

Och det vill inte säga litet när man betänker att kvinnofrid instiftades av Birger Jarl på 1200-talet(var det väl).

Hej LillerBj

Naturligtvis finns det ett mörkertal i alla slag av våld, rån och andra brott. Människor orkar inte, vågar inte, eller tror inte att de blir trodda om de anmäler.

För mig är det egentligen enkelt: Vi behöver varann, män som kvinnor och vi kommer längre om vi försöker förstå varann genom att diskutera och ha respekt för varandra.

Att det sedan alltid kommer att uppstå kränkningar av både män och kvinnor gentemot varandra är nog en del av den inte alltför trevliga delen av mänsklighetens natur.

Susanna Svensson. Då menar du att antingen är BRÅ:s uppgifter falska, eller att 4 618 kvinnor ljög? Eller kanske rentutav alla 5 466 kvinnor ljög.? Och att 826 män dömts på felaktiga grunder. Förstår inte vad du menar med ditt inlägg.

Läste en undersökning gjorde i England för två-tre år sedan. Där drogs slutsatsen att drygt 20% av all familj relaterad fysisk* våld var kvinnovåld mot deras män.
Troligen är förhållandet likvärdig i Sverige.
Ser man däremot till rapporteringen i Svensk media så är 100% av våld männens våld mot kvinnor.
Snedvridningen inom median är vidrig.
Tack Ramona för att du kuraget att skriva om detta.
* gällande psykisk våld påstods relationen vara den omvända.

Jag kan bara utgå från mitt livserfarenhet och kännedom av våldet inom hemmets fyra väggar.I dom familjer/relationer som jag vet(allt kommer inte på ytan) att våld har förekommit vid gräl har det varit kvinnorna som har använt fysisk våld.
Män har fått kastruller slagna på huvudet,kaffekoppar kastade på ansiktet,slag mot huvudet/kroppen hot mm men ingen av dessa män har anmält våldet(så vitt jag vet).De har inte känt sig hotade(de har uppfattat att de kan värja sig mot frun`s/sambos våldsamhet med fysisk överlägsenhet och därav acceptans) utan tagit riktade våldet mot dom som en del av "naturliga" händelser vid gräl.
Men dessa män skulle aldrig acceptera/använda våld mot kvinnor av den enkla anledningen att de är fysiskt starkare.Som bamse säger,om man är stark måste man vara snäll.
Detta kanske är fel att män accepterar våld från närstående kvinnor,men så har livet varit för många män(och troligen än i dag) utan att de har anmält våldsverkaren.I detta fall kvinnan i deras liv.
Jag skulle tro att detta är mycket vanligt i många,många relationer.

Ps. Fysisk överlägsenhet innebär för de flesta män(det finns alltid rötägg) att avstå från våldsanvändning mot kvinnor.Ds

Kan vi få ett ISBN-nummer i sammanhanget? Det handlar väl i alla fall om att du marknadsför boken?

Alla här på Newsmill verkar "marknadsföra" sig själva eller deras verksamhet, i något sammanhang. Du gör ju det, som jag ser det, grundligt. Antagligen inget fel med det, men jag tror att alla kan marknadsföra både sina verksamheter, politik och uppfattningar om "motsättningarna" och "skådespeleriet" skruvas ner lite och det läggs lite mer engagemang på de verkliga problemen.

Detta gäller ju naturligtvis, inte, främst denna artikel i ämnet "Att någon misshandlar någon annan av motsatt kön", men att, som man, argumentera kring alla de artiklar som handlar om kvinnors utsatthet och olycka, i så gott som alla sammanhang, som det påstås, är ju inte lätt.

Eftersom jag är man och inte s.k. feminist (vad det nu kan vara) så tillhör jag tydligen den hälften av människorna och den hälften av föräldrarna till våra barn som är diskvalificerad att ha en åsikt i sammanhanget.

Som jag ser det, så är det bara att polisanmäla kvinnor, eller män, om de misshandlar eller på annat sätt bryter mot lagen.

Att det finns en, så som jag uppfattar det, stark lobbyism om att, så som det närmast verkar, bortse från lag och rätt, när det gäller övergrepp mot kvinnor och lagbrott begångna av män, är en sak.

En annan sak är att faktiskt, som jag ser det, att inse att umgänget mellan kvinnor och män är, så som jag upplever det, i alla fall, något att uppskatta och glädjas åt.

Jag tycker faktiskt att var och en, kvinna eller man, får ta ansvar för sig själv. Om man är mamma eller pappa och inte tar ansvar för sig själv och på så vis, överför detta på barnen, så fortsätter detta, som jag vill kalla den "yttersta rasismen", alltså att kvinnor eller män ägnar sig åt att bekämpa och förtala det motsatta könet.

Visst verkar det så som att det går att bygga sig en framgångsrik karriär på "kvinna-man rasism". Eller hur?

Lite svårare nu för tiden, att bygga det hela på etnicitet, anser jag, men det gick ju alldeles utmärkt under många år förr.

Marie Söderqvist

I all den sifferexercis som du benhårt vidhåller så finns det människor av kött och blod. Antar att du är en antifeminist utan dess like som förespråkar separatism och människors olika värde, detta handlar om relationsvåld som vi med gemensam kassa betalar för, män som kvinnor, och att utesluta någon pga kön är mig veterligen tydlig diskriminering.
Tror du offret bryr sig om vilket kön förövaren har?

Nu ska vi iofs komma ihåg att det svenska rättssystemet är liberaliserat till en sådan nivå att det är betydligt enklare att bli friad för något man gjort än att åka dit för något man inte gjort.

Och detta vill du ändra på Herr Jonsson?

Maria Söderqvist är ett talande exempel på hur man från rabiatfeministiskt håll försöker att blunda för verkligheten, i detta fallet i fråga om kvinnors våld och/eller falska våldtäktsanmälningar. Genom att åberopa en källa som kan tyckas visa på relevansen i det framförda kan man sedan ignorera allting annat som talar emot det. Vad gäller BRÅ så anger de i en rapport 1999(:15) att kvinnor står för ungefär fyra procent av vuxet familjevåld, vilket visar hur föga trovärdiga Brå:s rapporter kan vara. Som en vetenskaplig motvikt mot (det inte alltid vetenskapliga) Brå kan anföras Psykologiska institutionen vid California State University, Long Beach, där man listar ”271 scholarly investigations: 211 empirical studies and 60 reviews and/or analyses, which demonstrate that women are as physically aggressive, or more aggressive, than men in their relationships with their spouses or male partners”. (http://www.csulb.edu/~mfiebert/assault.htm). Det finns en bedövande vetenskaplig konfirmation av att kvinnor misshandlar minst lika mycket som män i förhållanden som kvinnor, men det finns ett gigantiskt politiskt ”korrekt” motstånd mot att låta detta bli känt – vilket ju Ramona Fransson tydligt illustrerar med Aftonbladets vägran att rapportera om Glenn Forrestgates bok. Själv skrev jag den sexualhistoriska boken ”Samlag eller Salighet”, utgiven 2008, där jag ifrågasätter de flesta av våra ”sanningar” om sexualiteten, men också har ett avsnitt som rör våld och våldtäkter. Men den var precis lika politiskt inkorrekt – om inte mer – än Forrestgates bok och alla kulturredaktioner – utom SVT:s – låtsades som boken inte existerade. (Så mycket för objektivitet och allsidighet hos de svenska medierna)! Men för den som är intresserad rekommenderar jag avsnittet ”våldtäkter och våld” (s 261) i min bok.