En skola för alla eller för vissa?

Folkskolan inrättades i städerna på 1800-talet i samband med urbaniseringen och bl.a. i syfte att sysselsätta barn och ungdomar som drev omkring sysslolösa. Spridningen av farliga idéer fruktades och "en skola för alla" blev ett sätt att förhindra detta. Barnen placerades i en miljö där den rådande ordningen kunde upprätthållas och vidare-föras. Den allmänna folkskolan var i praktiken en fattigskola då barnen till de rika sattes att studera i läroverket, skola och utbildning var alltså en ekonomisk fråga.
Det finns likheter i dagens samhälle. Den allmänna uppfattningen tycks vara att skolor i förorten håller lägre standard och att eleverna där är oseriösa. Problem som skolk, avhopp och låg ambition läggs på invandrare eller barn till invandrare som utgör majoriteten på dessa skolor. Är kvalitén på utbildning fortfarande en fråga om ekonomiska förutsättningar? Vidare fyller skolan samma kontrollfunktion som förr, man vill fostra demokratiska medborgare, eller mildare uttryckt, "främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar" Genom skolplikten blir det alltså allas rätt, eller skyldighet att delta i denna utveckling, detta talar för att vi både har en skola, för alla och att skolan är för alla. I den bemärkelsen låter det positivt i mina öron, en gemensam grund för alla barn, med samma mål och innehåll. Det öppnar dock upp för en annan typ av resonemang kring påståendet, nämligen, är det rätt att vi har en skola för alla? Är det rättvist att man ställer samma krav på alla elever, när deras grundförutsättningar skiljer sig? David Kolb myntade uttrycket om olika inlärningsmetoder och framhöll vikten av att premiera olika inlärningssätt. Om skolan endast premierar ett, så missgynnas alla som inte kan ta till sig kunskap på det sättet och detta skulle leda till att en skola för alla egentligen är en skola för vissa. Det skulle kanske rent ut kunna kallas diskriminerande?

Genom att sätta fokus på att individualisera undervisningen efter behov har man sett till att skolan är mer för alla, det är en process under utveckling, men med tanke på all existerande litteratur inom området så uppmärksammar man, i alla fall i teorin, detta problem. Slutligen, en annan viktig aspekt är frågan om rättvisa och begreppet kunskap, reflekterar betygen som sätts i dagens skolor elevernas verkliga kunskaper eller kan det vara så att betygen faktiskt är missvisande? Hur värderar man egentligen kunskap? Genom standardprov baserade på kursplanerna premieras faktiskt en viss typ av kunskap och om man inte behärskar stoffet som förväntas får man underkänt, även om eleven har andra relevanta kunskaper i ämnet.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns mycket motsägelser när man diskuterar skolan, mängder av kritisk forskning, litteratur och praktisk erfarenhet men utan konkreta åtgärdsförsök. Jag frågar mig om ambitionen till förändring verkligen existerar eller om Bourdieus teori om att eliten utnyttjar utbildningssystemet för att befästa sin ställning faktiskt är en verklighet.

Francisca Cavani (2 artiklar)

Anmäl