Även vi svenska soldater pratar ibland som amerikanerna i helikoptern

Krüsell har fullständigt rätt men de flesta svenskar kommer bara att tycka att han är inhuman och okänslig.
Bara den som själv upplevt den nedbrytande stressen i svåra situationer kan förstå vad han talar om.
De må vara poliser i Rosengård eller soldater i utlandsstyrkan men den vanlige svensken förstår inte utan kläcker bara ur sig dumheter om att man inte passar för jobbet om man inte kan använda ett civiliserat språkbruk i farliga situationer.

Jag tycker du Krüsell har skrivit en ärlig och modig artikel.

Dina argument köper jag och det är därför som jag tycker att man skall tänka sig för både en och två gånger, innan man säger att tex. "USA räddar det afghanska folket undan terrorismen osv",

Det är som däremot är beklämmande att se, är #1 Lasse Nurmela
anser att det går att applicera det här på tex. polisens rasistiska uttalanden i piketbussen i rosengård 2008.

Då är man ute på djävligt djupt vatten.

Du kan inte jämföra Krüsells insatser för FN där mannen befunnit sig i krigssituationer, med att poliserna sitter och sprider sitt förakt och hat mot stora delar av det svenska samhället!

Lyssna på FNs högste polischef Orler som säger att skillnaden på en "police force" och "police service" är ENORMT stor! Lägg gärna in begreppet att "To Serve and Protect " ingår i det sistnämnda av alternativen.

Alltså skall inte utgångspunkten för ett lands polisstyrka vara att dom "befinner sig i krig mot allmänheten" utan snarare att "dom skall tjäna allmänheten",

Inser du inte det så är du med största säkerhet antagligen polisanställd....

Fredrik Ekdahl

Ekdahls reaktion visar hans bristande erfarenhet av hur människor reagerar under stress men det är inget ovanligt och dessutom förlåtligt men kanske borde Ekdahl läsa Krüsells artikel en gång till.
Den uppvisar ödmjukhet och en insikt i hur människor åtminstone temporärt kan förmås säga och göra saker som är moraliskt felaktiga.

Alla soldater i strid pratar så. Jag har pratat med en del gamla veteraner från de två finska WW2 krigen om deras erfarenheter och det är precis som du säger att man kan inte tänka på fienden som grannens femåriga dotter hur man än försöker när ens kamrater blir dödade.

De som blir förfärade över sådant språkbruk bevisar med all önskvärd tydlighet att det är så lätt att sitta 3000 tusen mil ifrån och tycka en massa saker. Krig är hemskt och det finns inte många människor som klarar av att hålla en känslolös attityd till dödande. Även om jag tycker mig ha märkt att det finns enstaka exemplar av människosläktet som kan pragmatiskt förstå vad de sysslar med och inte lider någon större skada mentalt personligen. Den bilden jag har av en sådan soldat illustrerades ganska bra av inställningen som Tom Hanks rollfigur i "Rädda menige Ryan" hade. Man tror gärna att det bara är en fantasifigur, men efter mina samtal med krigsveteraner (nåja de är som sagt från WW2, så det kanske var annorlunda då?) så har jag stärkts i den uppfattningen.

Men just detta hemska språkbruk är ju ett bevis att soldater är kännande människor. De kanske inte känner "rätt" när man tittar från vår avlägsna utsiktspunkt med våra av politik filtrerade kikare, där vi ju har någon slags helgon bild av människan så som vi vill att den ska vara, men det är känslor det också.

Det stämmer väl som du skriver. Jag har själv träffat och umgåtts med många soldater under min tid i Irak och även andra ställen.

De flesta oavsett vilka förband de tillhör är helt vanliga människor med fullständigt normala värdeskalor.

Den jargong som redovisas i filmen finns inom de flesta yrkeskategorier. Speciellt bland yrken som är utsatta för starka känsloengagemang, te x poliser, kirurger, journalister, ambulansförare, fotbollsspelare m fl.

Precis som du säger är det ett skydd. Det väsentliga är inte vad man säger utan vad man gör.

Det skulle vara klädsamt om en del av mina före detta journalist kolleger som suttit och ojat sig över språket i filmen kunde lätta lite på förlåten kring hur de själva pratar om sitt arbete mellan skål och vägg eller för den delen på redaktionen.

Ju äldre jag blir ju mer övertygad blir jag att det finns en sund verklighetsuppfattning hos så kallat vanligt folk. Folk kan skilja på ifall en person kallar någon f***a eller k*******e och gör det för att degradera kvinnor eller en bögkompis eller som i allmänhet bara för att den personen helt enkelt är upprörd.

Sedan finns några som det definitiv har tippat över för. Som aldrig borde syssla med journalistik, krig, läkekonst, psykologi eller vad det nu är.

Det som är sorgligt är att main stream media hakar på med sina förstärkningsmekanismer när det dyker upp en film som den vi fått se nyligen. De använder ett psykologiskt fenomen som inte alls är ovanligt förekommande i olika yrkesgrupper för att understryka sin allmänna aversion mot krig, USA eller var nu deras egna preferenser ligger.

Det är ohederligt.

Den svenska debattens lätt hycklande ton hjälper oss inte att bli bättre människor, snarare att bli bättre hycklare.

Skiter ganska skarpt i vad de exakt säger i helikoptern och diskussionen om just denna enskilda handling. No shit sherlock att krig är en extrem situation och att folk får psykiska störningar utav det. Frågan är som skall och bör diskuteras är; Om västvärlden nu vill stoppa terrorism, hur hjälper det med mer krigföring då händelser som denna sker konstant?

Skulle jänkarna vara något så när konsekventa skulle de arkebusera barnen på plats vid denna händelse. Där har vi två, högst sannolikt, framtida terrorister som utan att blinka skulle självmordsbomba vad än en terroristledare pekade på. Tycker du att mitt påstående är absurt? Skaffa dig insikt. Sätt dig i deras situation när de blir äldre och får se den här videon. Vad skulle du göra i deras situation?

Modigt att gå ut och erkänna hur villkoren är och alltid varit.
"Vi är bättre än de." Vår religion är bättre än deras. Osv.

Därför måste vi alla efter förmåga, kämpa emot krig.
Vi vet i dag tillräckligt om människans psykologi för att förhindra krig. Krig tar fram våra sämsta sidor.
Dessutom vet vi att dagens krig drabbar civilbefolkningen i mycket, mycket större utsträckning än historiska "romantiserade" krig.

Upplysning och debatt måste ersätta vapenskrammel.
Krigshetsare måste stoppas i ett tidigt skede.
Krigsdomstolar verkar inte avskräckande på maktgalningar.

Lasse Nurmela: Det är trots allt skillnad på fysiskt våld och mer eller mindre genomtänkta ord.
Inom organisationer som har makt att använda våld, måste man jobba med språkbruket först av allt. Både hemma och utomlands.

Sen räcker vi som enskilda inte alltid till i pressade situationer.
Att använda ociviliserat språk i utryckningsfordon kan möjligen förklaras (hetsen/stressen) men inte försvaras, eftersom det redan i bilen trappar upp adrenalinnivån.
Vissa yrkesmänniskor kan snacka sig ur situationer som andra slår sig ur.
Jag har själv arbetat i pressade situationer och även utsatts för
spottloska och diverse hot, med eller utan (leksaks?)-vapen.
Det behövs stöd efter sådana incidenter.

@Fredrik. Hur vet du var gränsen går när varje enskild person anser sig vara utsatt för hot?
Du kan inte tänka dig att det finns en glidande skala beroende på situation? Eller har du någon personlig definition där du vet att "om jag var i den situationen så vet jag exakt hur jag skulle uppfatta den och agera" som alla ska följa eftersom du är mallen?

Jag anser att polisens kommentar mycket väl kan jämföras med en soldats. Kanske beror det på var man själv sätter sin gräns? Och den gränsen vet man ju inte förrän man själv varit i den situationen. Därför är det fel att använda personliga preferenser när man dömer andra. Om man nu inte anser att människan är en robot.

Jag hörde en svensk journalist utrycka: Ja, det är ett hemskt krig. Tror det handlade om Afghanistan.

En stilla undran: Har någon hört talas om trevliga krig?

Om man inte kan demonisera fienden så passar man så klart inte som soldat.
Ni är således helt normala.
Även polisen som kläckte ur sig nåt om apajävlar gjorde helt rätt, rent psykologiskt.
Är man under hot, eller i varje fall om man ppfattar det som ett hot, så måste man kunna demonisera det yttre hotet för att ha en förmåga att försvara sig.
Så ser verkligheten ut!

Ni kommer att få upprättelse när PK-maffians journalister och politiker är borta och självhatet inte är lika utbrett längre.
Det kan ta ett par år men logik och sunt förnuft kommer att komma tillbaka i samma takt som SD ökar i procent.

Sköt om er, och tack för att ni försvarar vår och deras frihet. Med killar som er på barrikaderna sover jag och frugan lugnt.

#3 Lasse Nurmela

Jag säger ju att Krüsell skall ha all heder för sin uppriktighet och modigt skrivna artikel.

Problemet är ju att du inte klarar av att ta in att det är väldigt stor skillnad på att befinna sig i krig eller i en piketbuss i Rosengård.

Du förminskar ju betydelsen av ordet "krig" om du anser att det är jämförbart med en situation som den i Rosengård. Hur kan du inte se skillnaden? Har du ens varit i Rosengård? Är det krig där, så tror jag att det är bäst att informera ÖB.

"Sverige skall omedelbart försättas i full stridberedskap ty Lasse Nurmela har sett fienden i Rosengård!"

#7 Inga Lövgren.

Mycket bra formulerat och jag håller med om i princip allt du skrivit.
Jag hoppas att det finns fler som dig inom kåren, då kan Sverige bli ett bättre land att leva i.

Fredrik Ekdahl

Krusells beskrivning av människors reaktioner under stress är välkända från både psykologiska experiment och erfarenheter. Avhumanisering är något vi även ägnar oss åt till vardags när vi tittar på lidandet från krig och fattigdom på teven. Alternativt så stänger vi av uppmärksamheten och låter blir att ta in det vi ser och reflektera över det. Även i vardagssammanhang gör vi något som minner om det. Tänk efter hur vi ser på tiggare på gatan, missbrukare, våldsoffer med kriminell eller annan avvikande bakgrund? Hur mycket stöd hade en infödd svensk med svenskt utseende fått jämfört med vad Dawit Isaak fått? Hur lätt har vi inte att skuldbelägga offer i allmänhet!? Om vi istället tog in allt vi ser på teve varje kväll och läser om i tidningarna skulle vi rest oss från våra soffor som en person och stoppat det, eller blivit galna av sorg och förtvivlan.

Med det sagt måste också problematisera avhumanisering i krig mer genom att fråga oss på vilka sätt det motverkar målet med en militär insats eller fredsinsats? Om det är så att de amerikanska helikopterskyttarnas insats motverkade USA:s mål med invasionen bör man nog tänka lite längre än att bara konstatera att så här gör man i krig.

Dessutom, psykologiska experiment och erfarenheter från krig visar att inte alla människor beter sig på detta vis. Hur kommer det sig? Kan vi lära oss nåt av dem? Finns det sätt lära soldater att både överleva mentalt och undvika avhumanisering som riskerar att hota målet med insatsen? Debriefing används idag mer flitigt än förr, har jag förstått.

Sen en fråga til Krusell, Om någon opponerade sig mot eran jargong eller annat avhumaniserande beteende, hur bemöttes den personen då?

Måtte någon från Försvarshögskolan skriva en artikel om detta.

Jimmy,

Vett och etikett i all ära, men viktigaste av allt är ändå att soldaterna går kurser i vilken betydelse för befälen det har att de flesta vapen mera påminner om ett manligt könsorgan än ett kvinnligt, samt vilken betydelse det har för den övergripande strategin att det är krångligare för kvinnor att kissa stående.

Det Nationella Sekretariatet för Genusforskning borde tilldelas halva försvarsbudgeten, för där, som i alla andra sammanhang, har du de verkligt viktiga frågorna för vårt framtida försvar!

Det kan vara kul att döda i strid/krig!
Läs!
Joanna Bourkes
"An intimate history of killing ISBN 1-86207-321-x"
Den innehåller mycket mer. Och om ni inte orkar det:
läs
http://www.therevealer.org/archives/feature_001997.php

Som ett svar på Kuoppas fråga till mig här.
Jag kan inte minnas att någon av soldatkollegorna opponerade sig. I så fall var de tysta om sin motvilja hur de uttryckte sig.

Bra artikel och jag håller med #10 att man nog måste avhumanisera fienden som man är tänkt att döda, för ingen psykiskt normal människa tycker om att döda en annan människa. Lättare då att döda omänskliga varelser. Svensk media har naturligtvis en patetisk inställning till krig.

Ja, människor dör i krig. Ja, soldater har som jobb att döda andra människor. Ja, vapen dödar andra människor. Ja, svensktillverkade vapen används i krig. Tycker man att vi ska ha soldater med vapen får man nog acceptera att dessa dödar människor också. I krig dör dessutom civilbefolkningen. Gillar man inte detta får man förbjuda alla former av våld. Hur det ska lösas utan våld är dock en paradox vi får leva med ett tag till.

Tack för en bra och ärlig artikel.

Mycket bra Jörgen Krüsell. Det är helt naturligt att dehumanisera dom som faktiskt vill döda dej.

Bara en sakfrågekommentar: Skyttarna satt ej i helikoptrar. De satt förmodligen i två stycken Lockheed AC-130 gunships utvecklad från C 130 Hercules. Det cirklade runt platsen som besköts och de befann sig säkert på en kilometers avstånd. Räkna hur många sekunder det är mellan skottljuden i planet där filmen togs i relationen till när kulorna träffar. Det går att försöka uppskatta avståndet. Det var sannolikt två gunships som cirklade på platsen i diametrala positioner. Vi ser filmen endast från det ena planet.

@Jörgen Krusell

Du skriver att " Långt senare sitter jag här och känner ändå att dehumaniseringen och den nedsättande tonen var ett måste för mig att klara situationen".

Jo, men du behövde väl knappast dehumaniseras lika mycket som fallet är för de amerikanska soldaterna i Irak ?

Det är skillnad på att behöva rationalisera , försvara, sitt beteende när man försöker skapa fred i ett splittrat land som Libanon jämfört med att som jänkarna i Irak försöka försvara en fullständigt hänsynslös ockupation där de delvis utrotar ett lands ledande folk (sunnimuslimerna).

Att begå mord på order förråar givetvis, men att behöva vara rädd för sitt liv bör inte ha helt samma effekt.

Tonen hos en soldat på ett verkligt fredsuppdrag för FN behöver inte vara lika hård och omänsklig som tonen hos den soldat som arbetar för en mordisk angripare, som USA faktiskt är i Irak att döma av de dödssiffror som vi har fått se därifrån. Och att döma av de handlingar de involverar sig i .... Se min artikel här för mer detaljerade uppgifter därom.

Och ju mindre hänsynslös man behöver vara för att fullgöra sina order ju humanare kommer man att framstå för sig själv liksom för andra.

Sen är det givetvis så att vapen i sig skapar arrogans och distans till omgivningen. Jämför t.ex. den obeväpnade vänlige bobbyn (polisen) i England med våra hårdare och mer ovänliga beväpnade svenska polismän. Ju mer maktbalans desto lättare att komma överens i en demokratisk mening. Och desto lättare att behandla varandra med respekt.

Jag gillar inte din jämförelse mellan svenska FN-soldater och amerikanska mördare. ty jag anser att det är vad amerikanerna är i Irak. Läs mian artiklar om Irak/Afghanistan så förstår du nog vad jag menar ....

TILL ALLA:
Ja det är väl egentligen ingen nyhet, så här är det med alla kriminella. De måste för att klara av situationen de befinner sig i dehumanisera "de andra" vilket i sin tur leder till att de kan begå handlingar mot "de andra" som är inhumana.

Det spelar ingen roll om man är en amerikansk soldat i en helikopter, en islamist i ett flygplan, en fransk motståndsman, en lägervakt, en rånare, en demonstrant som kastar gatsten eller vad fan som helst. Det är samma inställning, samma värderingar och samma mänskliga funktioner.

När de kriminella är anlitade av staten att utföra en uppgift så finns dock möjligheten för och tvånget på staten att hålla dem i strama tyglar så att de inte släpps lös på "de andra". När staten (vars beslutsfattare och chefer sitter på betryggande avstånd och inte har något försvar för att dehumanisera) tillåter sina hantlangare att bete sig inhumant efter att de dehumaniserat "de andra" så är det den värsta formen av övergrepp och långt värre än våra vanliga helt otyglade kriminella.

Det spelar ingen roll om det är bosnienserbiska ledare som ser mellan fingarna när soldaterna avrättar "de andra" eller om ledarna kommer från Sverige, USA eller Kina.

Några citat ur en artikel i Stars and Stripes från 2009 som visar att USA:s högsta militära ledning själva inser hur viktigt det är för det egna intresset att undvika civila offer.
http://www.stripes.com/article.asp?section=104&article=63614

"Gen. Stanley McChrystal, commander of U.S. and NATO forces in Afghanistan, has issued a new directive aimed at avoiding civilian casualties, warning that "the Taliban cannot militarily defeat us — but we can defeat ourselves.""

"More than 2,100 civilians were killed in Afghanistan in 2008, according to a U.N. report released earlier this year. While militants were responsible for 55 percent of the deaths, 39 percent of the victims were killed by coalition and Afghan forces, the report stated."

"We must avoid the trap of winning tactical victories — but suffering strategic defeats — by causing civilian casualties or excessive damage and thus alienating the people."

"Apart from being a legal and moral issue, he says, "it is an overarching operational issue — a clear-eyed recognition that loss of popular support will be decisive to either side in this struggle.

"The Taliban cannot militarily defeat us — but we can defeat ourselves."

Idag är ungefär 90 % av dödsoffren i krig civila, jämfört med under andra världskriget då antalet civila offer var 65 %.
UNICEF beräknar att 250 000 barn utsätts för krigets faror varje dag.
Bara under de senaste tio åren beräknar FN att: 2 miljoner barn har dött i väpnade konflikter runt om i världen

(ur Unicefs hemsida)
http://www.unicef.se/stoppa-exploateringen-av-barn-nu/fakta-om-exploater...

@Inga och Fredrik.

Inga tycker att jargongen är förfärlig. Vidare så säger hon:

"Jag har själv arbetat i pressade situationer och även utsatts för
spottloska och diverse hot, med eller utan (leksaks?)-vapen.
Det behövs stöd efter sådana incidenter."

Du Inga behöver alltså stöd efter att ha mottagit en spottloska. Vilket stöd tror du då behövs om soldater skall skjuta andra människor utan att använda de sunda psykologiska försvarsmekanismer som artikelförfattaren tar upp? Ett akut psykvårdsteam i fält per soldat och uppdrag? Sedan skall de ut på uppdrag igen nästa dag? Inse att du är ute och cyklar.

Danska soldater som varit på uppdrag i Afghanistan har en ej tidigare skådad självmordsnivå efter hemkomsten, det beror antagligen på att de lyssnat för mycket på förståsigpåare som dig och Fredrik och därigenom har satt sina inbyggda försvarsmekanismer ur spel.

Tror det är fullt normalt, men reagerade egentligen inte på hur de talade, utan att skjuter ner folk som inte verkar vara ett hot eller stridande enheter. Likaså att man skjuter ner de som försöker ta hand om de skadade. Det är det obegripliga.

En personlig, modigt och ärligt skriven artikel, såvitt jag kan se. Tack, Jörgen Krüsell!

Tycker att artikeln visar på det i grunden vansinniga i att försöka "lösa" konflikter med våld. För att förändra eller bli kvitt andra "onda" människor, måste man alltså själv, i någon mening, bli ond. Och då kan det ju tänkas att motparten också faktiskt upplever en själv som ond, och i sin tur tvingas bli "ondare", eller mer avhumaniserande, vilket jag i min tur kommer att uppfatta och tvingas bli än ondare... etc etc Dålig spiral.

Kan vi, Homo Sapiens ("den visa människan"), inte komma på något bättre? Jag tror att vi kan det, även om jag inte vet riktigt hur. Vi får väl hjälpas åt, kanske.

Första steget torde ändå vara att våga se saker som de är, inte minst att våga se sig själv som man är, och det är det som är så modigt av Jörgen att göra och sedan beskriva här på Newsmill.

Jag håller med om att Krüsell har rätt. Däremot har de amerikanska soldaterna i helikoptern ett riktigt "trigger-finger". Antagligen har de här soldaterna redan gått över den gräns som Krüsell pratar om.

Inga Lövgren skrev

"Idag är ungefär 90 % av dödsoffren i krig civila, jämfört med under andra världskriget då antalet civila offer var 65 %. UNICEF beräknar att 250 000 barn utsätts för krigets faror varje dag. Bara under de senaste tio åren beräknar FN att: 2 miljoner barn har dött i väpnade konflikter runt om i världen"

Det är ju en blandning av att (om man ser på amerikanerna) soldaterna är mer skyddade (bättre skydd mot "fiendens" mindre avancerade stridstaktiker) i nutidens fordon, långdistansvapen (UAV, attackhelikoptrar och missiler från fartyg etc), "fienden" använder sig av guerillataktik och beblandar sig med civilbefolkningen vilket gör det mycket svårare för amerikanarna att se skillnad på vad som är fi och ci.

I WW1 dog de flesta i skyttegravarna, där av mindre andel civila.

I WW2 var man tvungen att använda väldigt många soldater då vapnen var mer utvecklade än vad skydden för soldaterna var.

Ca 24 000 000 soldater fick sätta livet till i ett krig där man använde sig mycket av att slumpmässigt bomba städerna. Till skillnad från idag där man iaf försöker använda sig av precisionsbomber.

Det var bland annat därför ca 50 000 000 civila fick sätta livet till.

Jag tycker inte att man kan jämföra då och nu i procent eftersom det handlar om 2 helt olika "krigsepoker" i människans historia med alla skillnader som tillkommer.

Jämför istället Irak med Afghanistan.

Radera bort allt som har med religion i världen, minska skillnaderna mellan folk så kommer vi alla att vara lyckligare.

Om man kunde radera religion från människans minne skulle allt bli mycket, mycket bättre.

#26 Gunnar E Nilsson

Du påstår alltså att danska soldater skulle ha ett högre självmordsantal än vad som tidigare skådats för liknande uppdrag?

Därtill påstår du att dom skulle ta sitt liv pga att dom "lyssnat för mycket på sådana som Inga och mig".

Du är nog fanimej det dummaste som gått i ett par skor. Det är även bland det mest inhumana jag hört på en stund.

Hur fan kan du förringa några danskar människor som enligt din uppgift har tagit sitt liv??

Du är i sådana fall en mycket liten människa Gunnar.

Inga Lövgren:
Det är inte 90% av DÖDSoffren som är civila, det är 90% av OFFREN. Det är ju bara Israels och USA:s krig som kommer i närheten av den siffran för civila dödsoffer och det är inte de enda krigen i världen.

@Fredrik http://www.nyhetsverket.se/nyhet/5591/Vanligt-med-sj%C3%A4lvmord-bland-d...

Självklart får de psykiska problem om de själva ska gå omkring och fundera på att behöva gå överlagt mord under hela tiden de är i Afghanistan och sedan dessutom känna sig som potentiella mördare när de kommer hem och dessutom tro att omgivningen ser på dem på det sättet. Kan man istället rationalisera det till att man kan ställas inför situationen att skjuta "pappfigurer" mår man naturligtvis bättre. Att göra så är dessutom en naturlig mänsklig reaktion på temat "Vi och dom".

Att det sedan i Utopia kanske kan fungera med att bara ha "Vi" kanske fungerar i teorin. Alla politiska försök åt de hållet har dock stupat på att de styrande känner ett behov att att ha ihjäl eller internera de som inte gillar den av överheten påbjudna mallen av hur kamrat undersåte skall bete sig. Alltså tillbaka till "vi och dom".

Jag har inte förringat några av de danska soldaterna, jag har anfört en teori om den bakomliggande orsaken. Har jag förringat någon så är det de med det högtravande och i praktiken skadliga synsättet att sträva efter att ha medkännande soldater och tro att det skall fungera när de tvingas skjuta andra. Klart att de klappar ihop mentalt. Beträffande dumheten så kan jag bara svara på samma låga nivå "Den som sa det han va det".

Till alla
som kommenterat mina tidigare inlägg. (Vissa kan visst inte läsa innantill.)

Mitt ursprungliga budskap var att vi måste stoppa krig!! Eftersom vi inte kan förvänta oss "medkännande soldater". Krig förvrider människors känsloliv, vilket också var budskapet i den ursprungliga artikeln, så som jag uppfattade det.

Sen svarade jag på ett inlägg som jämförde svenska poliser med militärer i krigstjänst. Jag tyckte att det var en konstig jämförelse och för att peka på att jag någorlunda vet hur det är att vara utsatt för hot här hemma, nämnde jag att jag själv varit utsatt (bl.a. för vapenhot)

Unicefcitaten är direkt från Unicefs egen sida. Ingen värdering från min sida. Det är ganska förfärligt att försöka trolla bort dagens höga offerantal genom att tala om att moderna vapen är mera effektiva. De civila offren lider väl inte mindre för det?!

"Bara under de senaste tio åren beräknar FN att 2 miljoner barn har dött i väpnade konflikter runt om i världen"
Den uppgiften tycker jag talar för sig själv. Man behöver inte trixa med siffrorna.

Vi kan alla arbeta för att minska krigsrisken. Med de stora eller små påverkansmöjligheter vi har. Här hemma och i världen.
Genom att debattera och granska värderingar som ligger till grund till att krigsrisken ökar.
Genom att inte ge makt åt partier och ledare, vars huvudbudskap är att vi och de är så annorlunda.
Vi har exempel på nära håll.

Exemplen vi har på nära håll visar på en hel del olikheter. Om man t ex läser rapporter från BRÅ kan man lära sig att invandrare från mellanöstern t ex har statistiskt sett 20 ggr högre våldtäktsbenägenhet än svenska män. Kulturellt inom islam löser man det genom att låsa in kvinnorna.

Är det vi som ska bli mer lika dom eller dom mer lika oss eller ska de behålla sin kulturella särart och fortsätta på samma vis?

(i Norge kan man diskutera dessa problem utan att bli kallad rasist men i Sverige lever vi med problemen hellre än talar om dem. Därför lär denna kommentar censureras)

#32 Gunnar E Nilsson

Nej, du framförde inte "en bakomliggande teori".

Du hävdade att "det var pga av att dom danska soldaterna lyssnat fmkt på sådana som Inga och mig, vilket skulle ha fått till följd att dom då fått ett ökat antal självmord efter sina uppdrag utomlands".

Det förringar jag däremot och hävdar att det är inte en teori. Jag tror inte ens du själv kan känna att den "teorin" är något som skulle vara värd att kalla just det.

Däremot håller jag med dig om att jag sänkte nivån i min egen slutkommentar. Nog om det.

Vill istället avsluta med att rikta fokus på att det är en MKT BRA och välskriven artikel av Krüsell, samt att det är där fokus bör ligga och inte på dig och mig Gunnar.

Fredrik Ekdahl

#35 Fredrik Ekdahl

"..att rikta fokus på att det är en MKT BRA och välskriven artikel av Krüsell..."

Mycket bra slutkläm, som jag instämmer i.

Intressant att lasa alla skrivbordsgeneralers kommentarer. Mycket bra skriven artikel tycker jag. Haller ocksa med Gunnar E Nilsson i hans kommanterer. Jag har tillbringat nastan hela mitt vuxna liv i krigszoner (Libanon, Kroatien, Bosnien, Kosovo, Irak, Afghanistan, Burundi). Kan bara saga att svenskar ar otroligt naiva. En del menar vael medans andra ar rent sjuka i sitt hat mot USA. De skulle sjalva se amerikanska soldaters uppforande i strid, deras Rules of Engagements och hur de behandlar sina krigsfangar (Abu Ghraib ar ett stort undantag), atminstone de jag har jobbat tillsammans med. De har foljt reglerna till punkt och pricka och tar stora risker for egen del bara for att skydda civila, medans detsamma inte kan sagas om talibanerna eller andra insurgents.

Hur kan flera kommentatorer här undvika att FATTA att det är skillnad på att tjänstgöra som svensk FN-soldat och att tjänstgöra som yrkesmördare typ i videomassakern för USAs helt hänsynslösa ockupationsarme i Irak ??!!

Ty vad de amerikanska soldaterna gör är ju en avrättning av 12 civila.

DET måste ju vara dehumaniserande om något ! Förklara för mig hur ni klarar att undvika att fatta något så elementärt !!

Språkbruket må vara. Att det är skitjobbigt för soldaterna må vara. Du får kalla civilister för Zastavaraggare om du vill, men när du mördar dem slumpmässigt från en helikopter har du passerat gränsen till bödel. Krigförbrytare är en juridisk term och kommer inte att tillämpas på USA's soldater bara för att de mördar oskyldiga. Det krävs sexbrott för att amerikanare ska bry sig.

Men de här grabbarna mördade alltså en grupp människor som de inte hade en aning om vilka de var. De såg "någonting" och ville ha blod. Dessutom gjorde de ett gott försök att mörda barnen. Det spelar ingen roll om instruktören hemma sagt åt dem att skjuta först. Ansvaret ligger ändå på dem som skjöt.

Det är dags att sluta skämta om det. Skjuter de på oskyldiga barn får de inte längre skratta åt eländet. Är det omöjligt att härda ut om man inte får tycka det är kul med döda barn? Då är det dags att lägga av. Och halvmänniskorna som skrattar åt att döda barn ska låsas in.

#34 Gunnar E Nilsson skrev:

"(i Norge kan man diskutera dessa problem utan att bli kallad rasist men i Sverige lever vi med problemen hellre än talar om dem. Därför lär denna kommentar censureras)"

Du slapp censuren. Grattis!

Kanske har vi svenskar svårt att närma oss detta, på grund av ett förträngt dåligt samvete sedan andra världskriget? För att vi lade oss platta för Hitler-Tyskland och levererade järnmalm till deras krigsmaskin, när andra västländer, t ex Norge, kämpade mot densamma?

Vi vill liksom inte bli "medlöpare" igen, utan synes vara extra angelägna om att uppfattas som demokratiska, moraliska och rättvisa. Varje antydan om att svenskar skulle kunna vara främlingsfientliga, rasistiska eller vilja kritisera t ex Islam eller muslimska värderingar, verkar utlösa en skräck (främst hos etablissemanget kanske) för att bli påmind om att vi just inte stod upp speciellt modigt för våra höga ideal, när det begav sig på 30- och 40-talet.

Jag levde inte då och har väl ingen rätt att döma de som stod inför ett reellt krigshot, men vad kan vi svenskar vara stolta över sedan andra världskriget? Gjorde vi något reellt motstånd? Militärt - nej. Civilt? Har inte hört så mycket om det i alla fall.

Raoul Wallenberg, de vita bussarna, frivillighjälpen till Finlands försvar (var det mot ryssarna eller tyskarna förresten?). Mycket individuella insatser som jag förstår det. Men vad gjorde den svenska makteliten? Politikerna, myndigheterna, företagen (och kyrkan)?

Och när vi berömmer oss för vår insats i världspolitiken - är det då inte mycket enskilda människors insatser vi gör till "våra" egna?

Jag kanske är orättvis, men kanske vi skulle behöva idka lite självrannsakan som nation? Kanske skulle vi, efter det, ha lättare att prata om de svårigheter som faktiskt uppstår, när vi möter människor från andra kulturer och med andra religioner.

Jag tror att det är först när vi, som nation, vågar konfrontera och erkänna vår skuld, vår delaktighet i Hitler-Tysklands brott, som vi kommer att kunna börja erkänna de eventuella problem som invandringen för med sig. Om vi tar och taggar ner lite, och inte blåser upp oss till att självklart vara den mest lämpade nationen att företräda samvetets röst i världen, kanske vi får bättre förutsättningar för att erkänna våra svårigheter i umgänget med andra kulturer och religioner i dagens Sverige.

Då kanske beröringsskräcken med främlingsfientlighet, rasism etc, kan dämpas något? Kanske kan vi börja våga prata om vad vi faktiskt tänker och känner, och inleda en dialog; dels mellan oss "etniska" svenskar sinsemellan, dels med individer och grupper som kommit hit från andra länder och kulturer? Utan att behöva tysta debatten och kasta invektiv som ”rasist”, ”främlingsfientlig” eller ”islamofob” på varandra, så fort någon yppar sitt tvivel över den förda politikens förträfflighet.

Såklart ni gör; samma nyttiga idioter hela bunten!

Inte för att reta upp folk men Gunnar E Nilsson har en bra poäng.

Behövde Inga (som polis) stöd efter en spottloska i ansiktet? Vad är det för folk detta landet har fostrat de senaste decennierna?

Normalt är att tycka att den spottande personen är en jävla idiot som skulle behöva en fin omgång med batongen (utan att gå till handling). Det är som Gunnar nämner en mänsklig och normal försvarmekanism, just för att man inte ska börja slå på folk.

Om svenska polisen behöver stöd och psykologer efter varje arbetsdag så är det veloursveriges fel där vi uppfostrat generationer till att börja lipa efter minsta motgång.

Stiff upper lip, bit ihop, svär lite och gå för fan vidare. Snart har vi väl fler psykologer i fält än soldater. Och som Gunnar nämner så är det nog ältandet (påkallat av samhället) som gör att krigsveteraner tar livet av sig.

Oj, Inga som polis frågetecken (?) skulle det vara.

Bra och ärlig artikel.

"In wartimes, win! If you can't win clean, win dirty! But win!"

Jag har vänner och bekanta som har gjort fredsbevarande tjänstgöring i exempelvis Kongo, Bosnien och Kosovo. Alla har berättat om liknande händelser som Jörgen Krüsell berättar om. Det handlar nog i första hand om att man hamnar i en situation där man försöker att hjälpa människor men inser att eländet skapas av så många och på ett så vidrigt sätt. För att inte bli tokig i en ohållbar situation så behöver man "blåsa ur sig lite missnöje" med sin situation för att helt enkelt orka med sin uppgift.

Vad gäller amerikanernas situation i Irak och Afghanistan så anser jag att situationen är en helt annan. De startade kriget och har således ingen anleding att försvaras av allmänheten för deras idiotiska handlingar och åsikter. Att försvara besättningens beteende i Apachehelikoptern (eller AC-130H Spectre som jag misstänker) måste anses som ett fördummande av den mänskliga mentala utvecklingen.

Fy f-n!
-"Som de stora sjunga
pipa de unga---"

Jag läste en artikel i Times om amerikanska soldater med PTS som bland annat handlade om en av de soldater som var tvungna att ta hand om den lilla flickan i bilen.
Någonting säger mig att det här handlar rätt mycket om vilka uppgfter man har i ett krig, dom som satt i herculesplanet är förmodligen så frikopplade från själva krigets verklighet att jargongen nog har mer att göra med adrenalin än att hantera krigets fasa.

Ett liv förlorat är omätbart, och en krigzon är antagligen för hemsk oavsett vilket krig det gäller men:

De som tror att att kriget i Iraq är något särskilt våldsamt krig kan gärna kolla statistik över tidigare krig i historien.

I Iraq har 110 000 dödats på 8 år, under ww1, ww2 mfl var det inte ovanligt att 110 000 avled i en enda strid över några dagar.

Oroligheterna i Congo på 90 talet har tagit 3,5M-5M liv.

Se: här:http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_wars_and_disasters_by_death_toll

Jag tycker att man i första hand hade kunnat stöta grupper i Iraq som vill störta Sadam och införa demokrati. (Hur många liv det nu skulle tagit, Sadam hade nog inte dragit sig för att slakta hela byar, dessutom är det ju inte säkert att de som störtar Sadam skulle infört ett demokratiskt system)

Att USA dessutom förnekar att oljan hade med saken att göra är ju skrattretande.

Dock kvarstår faktum, Sadam är borta, en demokratiskt vald regering finns numera och det kan vi inte låta rinna ut i sanden.

För att adressera artikeln så var det ett mycket välförmedlat budskap av Jörgen Krüsel, starkt.

Tack för din artikel! Detta var modigt av dig!