Nya moderaterna ska inspireras av Holland och Wim Kok

Sverige går igenom tuffa tider. Trots att vi kan skönja tecken på återhämtning kvarstår betydande problem på arbetsmarknaden. Vi har länge brottats med en hög strukturell ungdomsarbetslöshet oavsett konjunkturcykel. Alliansregeringen har initierat flera reformer för att långsiktigt minska utanförskapet bland unga men mer behöver göras. Det unga får inte hamna på efterkälken.

Ett europeiskt land som har flera likheter med vårt är Holland. Likt Sverige är de starkt handelsberoende, har en relativt hög utbildningsnivå och har genom åren ställts inför viktiga omställningsprövningar. I fastighetskrisens skugga brottades landet med skyhög ungdomsarbetslöshet. Idag står holländarna med betydligt lägre arbetslöshetstal i jämförelse med andra EU-länder; 5,7 procent jämfört med Eurosnittet på 9,9 procent. Holland har samtidigt lyckats bryta utanförskapet bland unga och kan räknas som ett föregångsexempel för ett effektivt reformarbete.

Arkitekten bakom de viktigaste riktlinjerna för denna utveckling är Hollands före detta socialdemokratiska premiärminister Wim Kok. För en tid sedan bjöd jag in honom till Sverige för att ge sin syn på det som varit utmärkande för att bekämpa ungdomsarbetslösheten i hans hemland. Han identifierade tre områden:

För det första, pekade han på skolan som en avgörande faktor. Det handlade om att rycka upp det nederländska skolväsendet, se till att eleverna stannade kvar i skolan och fullföljde gymnasieutbildning. Samtidigt säkerställdes att kopplingen mellan skola och arbetsmarknad blev tydligare.

För det andra, kostnaden för arbetsgivare i Holland att anställa minskade. Detta skedde framförallt genom att lönebildning var modest i de yngre ålderskategorierna och det förelåg relativt låga ingångslöner.

För det tredje, menade han att en "nationell dialog" mellan arbetsmarknadens parter, politiker och utbildningsväsendet i Holland medförde en bred samsyn och förståelse för ungdomsarbetslöshetens strukturella problem. Lokala kommunorganisationer involverades aktivt genom samarbetsavtal som möjliggjorde uppföljning och utvärdering. Kok menar att nya samarbetsformer och insatser för att öka hela samhällets engagemang i frågan var avgörande.

I Sverige har regeringen lagt en strategi som till stor del ligger i linje med ovanstående. Den nya skollagen som förväntas komma på plats under 2011 har ett tydligt fokus på kunskap samtidigt som relevanta yrkesutbildningar kommer fler till del. Massavhopp från skolan är en av de viktigaste förklaringarna till den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Årligen lämnar 30 000 gymnasieelever skolan utan fullständiga betyg och alltför många utbildningar saknar yrkesrelevans.

De lärlingsutbildningar som alliansen redan infört är rätt väg och inom kort kommer också Irene Wennemos utredning om ett nytt lärlingssystem. Det handlar om att förstärka länken mellan utbildning och arbetsmarknad och därmed göra det som många andra länder redan framgångsrikt gjort.

Regeringen har därtill halverat arbetsgivaravgiften för personer under 26 år, vilket gör det billigare att anställa unga. Reformens fullständiga effekter kommer att ta tid att verifiera, men redan nu hörs röster som understryker positiva resultat. Samtidigt finns studier som påvisar att reformen inte ger tillräcklig effekt men frågan som behöver ställas är hur ungdomsarbetslösheten varit utan en sänkt arbetsgivaravgift? Fler ungdomar hade troligen förlorat sina jobb under krisen och färre hade fått nya jobb. Att vänsterexperimentet vill göra det tio miljarder dyrare att anställa unga är direkt oansvarig med Sveriges redan höga ungdomsarbetslöshet. I sammanhanget är det också viktigt att lyfta upp det faktum att Sverige har förhållandevis höga ingångslöner vilket kan bidra till arbetsgivare anställer färre yngre. Mot den bakgrunden är det viktigt att politiken påverkar den del av kostnaden som staten har ett ansvar för; arbetsgivaravgiften.

Den svenska arbetsmarknaden är som bekant till stor del präglad av att arbetsmarknadens parter givits ett stort ansvar för att reglera löner och villkor. Det föreligger en hög anslutningsgrad bland arbetstagare till våra fackliga organisationer om 71 procent av arbetskraften. Kollektivavtal utgör normen och täcker 3,4 miljoner arbetstagare, vilket är drygt 90 procent av de anställda. Den svenska modellen har varit en konkurrensfördel för Sverige, eftersom den resulterat i en överlag stabil arbetsmarknad för både arbetstagare och arbetsgivare. I internationell jämförelse stärks bilden ytterligare. Till exempel, Storbritannien plågas just nu av strejker samtidigt som man står inför de allvarligaste statsfinansiella utmaningarna sedan efterkrigstiden. I Sverige har huvuddelen av industrins parter ansvarsfullt träffat avtal i en mycket svår tid.

För att möta framtidens arbetsmarknad behövs en politik som tillsammans med parterna genomför de förändringar som behövs för att stärka arbetstagares behov av trygghet och arbetsgivares behov av flexibilitet. Det som i den europeiska debatten kallas flexicurity. Här har nya Moderaterna en viktig uppgift. Vi ska stå upp mot dem som önskar att mer av arbetsmarknaden ska regleras i lagstiftning och därmed säkerställa att parterna ges de förutsättningar som krävs för att forma moderna spelregler för den svenska arbetsmarknaden.

En utmaning är att underlätta för en mer rörlig arbetsmarknad och där är parternas omställningsavtal viktiga att lyfta fram i sammanhanget. Dessa avtal omfattar ungefär två miljoner arbetstagare, eller ungefär hälften av arbetskraften, och har som syfte att ge arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist nya jobb genom omställningsåtgärder och ekonomiska stöd. Över 80 procent av dem som använder sig av omställningsavtalen får nytt jobb inom sex månader. För att öka tryggheten för arbetstagare är det viktigt att omställningsavtalen omfattar fler på arbetsmarknaden.

Arbetsrätten är vidare viktig för att ge arbetstagare trygghet men den kan för vissa, särskilt för unga och utrikes födda, ibland fungera negativt för möjligheten att få behålla ett arbete eller ges möjlighet till tillsvidareanställning. Fler arbetstagare än i dag kommer dessutom att önska individuell lönesättning. Allt detta innebär inte att grunderna för den svenska modellen behöver överges, snarare tvärtom. Att via lagstiftning, utan en samsyn från parterna, försöka omreglera hela arbetsmarknaden är varken önskvärt eller framgångsikt. Det är inom ramen för avtalsreglering som utvecklingspotentialen ligger och i övrigt ska vi hantera de specifika problem som föreligger. Det vore till exempel önskvärt med lärlingsanställningar i fler branscher för att unga ska få en chans att visa upp sig på arbetsmarknaden.

Sammantaget har vi mycket att lära oss av de reformer som genomfördes i Holland. Det är viktigt att fler unga får en bättre övergång från skola till arbetsmarknad. Vi måste prioritera att fortsatt utveckla lärlingssystem och sjösätta praktikplatser. Det behövs överlag en förändrad samhällsattityd där vi tydligare värdesätter I-jobbet-träning på hela arbetsmarknaden, särskilt för långtidsarbetslösa. Ett batteri av åtgärder är nödvändigt för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, men Wim Koks viktigaste idén handlar om en allomfattande insats där hela landet tar ansvar: politiker, parterna och hela utbildningsväsendet. Det är en viktig lärdom för att effektivt bekämpa ungas utanförskap.

Tomas Tobé (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20655

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det bör ju poängteras att SD länge propagerat för flexicurity. Så varför rösta på något annat än originalet? Men bra att moderaterna inte avfärdar en bra idé bara föratt den även hävdas av SD - vi kanske kan få se fler exempel på detta på andra viktiga områden?

Permalänk | Anmäl #1 Calle Bengtsson, 2010-04-05, 20:42

Som vanligt från Moderaterna är det mycket snack och lite verkstad. I Holland kan längden på en provanställning vara tre år. På liknande sätt är det i Danmark. Motsvarande i Sverige är 6 månader. Till skillnad från de andra tre åtgärdena är det något som en politiker kan göra enkelt.

Minimilönen i Holland för ungdomar är starkt åldersberoende. Exempelvis i år har en 18-åring cirka 6000 kr och en 22-åring cirka 10500 kr. Skatterna i dessa inkomstlägen är bara några procent. Arbetsgivaravgifterna är ungefär som i Sverige. Semesterersättningen är några procent lägre. Inom handel och hotel och restaurang går mer än häften av de vuxna på minimilön.

Tobé snackar om en utredning om ett lärlingssystem. Kan utredningen fås fram lämpligt i valrörelsen så kanske den hjälper Moderaterna. Tobé skulle kunna bjuda in varenda pensionerad premiärminister i hela världen utan att komma närmare verkligheten.

Permalänk | Anmäl #2 Urban Persson, 2010-04-06, 00:18

En bild:
-I gårdagens TV visades ett inslag från Arbetsförmedlingen där en
migrant satt vid en dataskärm och beklagade sig:
"Det är svårt här, alla tävlar med varandra, man får ingen hjälp här, de verkar allmänt virriga härinne."
Två negationer i en mening från en arbetssökande---

Permalänk | Anmäl #3 Ebbe Cederblad, 2010-04-06, 07:59

De låga lönerna och långa provanställningarna i Holland gör att ungdomarna och speciellt de utan läshuvud ständigt måste fråga sig hur deras kompetens och övriga tillgångar ger mest pengar, både allmänt och från en viss arbetsgivare. I den mån det finns ett försörjningsskydd för ungdomar så är det uppenbart betydligt lägre än lönerna. Ungdomarna skolas i att fundera över vad de kan bidra med. Som vuxna blir de mer affärsmässiga.

I Sverige ska man främst ha ett jobb. Hur lämpligt jobbet är för personen och om dennes lön maximeras har mindre betydelse. Om det inte finns jobb så ska det utbildas. Många studerande ungdomar borde istället arbeta. När denna dolda del i ungdomsarbetslösheten räknas in är den kanske 50 %, istället för officiella 27 %. Den officiella siffran har legat över 20 % i 7 år nu. Det utbildas och utbildas och utbildas, men hjälper inte. Politikerna har huvudet under armen.

För att börja enkelt och försiktigt och få ordning på verksamheten borde alla regleringar upp till 25 års ålder tas bort. En ungdom kan anställas till vilken lön som helst och avskedas när som helst och för vilken orsak som helst. Den fascistiska jobbgarantin, som inte ger jobb, kan tas bort. När ska Arbetsförmedlingen sätta upp skyltar ”Arbeit macht frei” på alla sina kontor? Det blir väl sossarna som får ta det beslutet om de vinner valet.

Permalänk | Anmäl #4 Urban Persson, 2010-04-06, 09:33

Som arbetstagare upplevde jag under ett långt arbetsliv att arbete aldrig kan vara en rättighet, på något sätt ligger avgörandet hos den arbetssökande själv, genom att precis som i vilken tävling som helst kvalificera sig som lämplig kandidat. Det finns ju instrument för att mäta lämplighetsgraden, jag undrar om de arbetssökande är medvetna om att det vid flera sökande måste bli ett urval, det är inget lotteri att bli anställd.

Permalänk | Anmäl #5 Ebbe Cederblad, 2010-04-06, 11:31

Bra att använda Holland som förebild. Holland är det enda landet i Europa där en öppen och levande debatt om deltagandet i Afghanistan funnits. Debatten ledde till den holländska regeringens fall. Förhoppningsvis kan vi få en levande debatt även här hemma. Hur många svenska soldaters liv ska det behövas för att debatten ska komma igång?

Permalänk | Anmäl #6 Lars J., 2010-04-06, 22:19