Min mor, Ingalill 78 år, är en rädd främling i sitt Landskrona

Jack the Ripper
Ett namn, eller begrepp, som de flesta känner till, men offren efter hans framfart är glömda.
Redan nu, efter en vecka, är våldets offer i Landskrona nästan marginaliserat, eller någon man pliktskyldigt tvingas nämna i respektfulla ordalag som slutkläm.
Huvudvikten läggs just nu på "våldet", som om det vore en blobb i en rysare, icke styrbart.
Stå i grupp med sänkta huvuden och...ja vad då?

Artiklar om situationen i Landskrona kommer att vara förutsägbara i de mallar som "tillåts".
Marmgrens hävdande att utredningen kan störas är riktigt och förståeligt, NordenÅkerlund verkar äkta och självupplevt.

Fantasilöst gullande med hur likadana vi är allihop och att vi i princip står snubblande med kniven i högsta hugg med mordsinnet påslaget, sådant blir det säkert.
Inget skiljer oss åt, det kunde vara du eller jag, alla är skyldiga alternativt oskyldiga.
Klyschor till förbannelse.

- Etnicitet? Nix, förbjudet område.
- Kulturbetingat? Näädå.
- Kön???
På Newsmill rusar samma bunt ut och hävdar att inget skiljer könsmässigt.
Mikaela Persson visar andra siffror i sin landkronaartikel.

Tänk om det finns företeelser att reda ut och att det ännu inte är försent.
Starkt försvårande för sanning och förändring är att tolkningsföreträdare är högavlönade, bor avskilt i de finaste villaområdena eller i storstadens innerområden, de har sommarhus i skärgår´n och i fjällen och däremellan reser de till solen. De är bl a. politiker och journalister och alla vill stanna kvar vid köttgrytorna.
Deras tid är fullbokad av det förträffliga livet och de kan inte för en sekund föreställa sig något annat.
Gnager det i nattens mörka timmar så är det bara att låta rasiststaven snurra några varv, vips är otyget väck.

Om viljan till ett öppet samhälle ännu finns så är det startläge just nu. Över alla partigränser.

Hej!

Har läst era olika artiklar. Dina och andras.

Landskrona tycks (ständigt) utpekas som en rasistisk stad. Och då med undermeningen att det är svenskar som är rasister gentemot de som kommit hit, även kallade invandrare. Finns alltså rasism (vad nu det i detta fall ska definieras som) enbart från svenskar (och hur defineras det?) gentemot "invandrare" hur det nu ska definieras? Alltså svenskar är rasister.

Är inte det ett enögt och enfaldigt resonemang?
Kan det vara så att även svenskar blir utsatta för rasism?
Hur yttrar sig den?
Vem står för den?

Man måste ställa frågan - vad är upphovet till den rasism eller åsiktsyttring, som det tycks om man lyssnar på vad folk i denna stad pratar om, säger till varandra, diskuterar etc - och alltid med tillägget "ja, -jag är ju inte rasist, men.... Jag tycker....
Det pratas på sta´n, på arbetsplatser, vid middagar och träffar hemma hos folk, oavsett klass, inkomst, utbildning etc.

Ingen verkar vilja stå för sina åsikter, åtminstone inte när det blir mer offentligt. För det är helt enkelt inte "opportunt", politiskt korrekt etc.
Alltså finns det tydligen (väldigt) många människor här i Landskrona (och andra platser i vårt land) som inte står för sin åsikt, som gömmer en fientlighet mot andra (även svenskar), som när ett stigande missnöje och som även tyst håller med de som mer tydligt och offentligt säger och står för vad de anser. Som kanske ger sin röst till SD el likn partier, i det tysta vid valen, för att de inte vågar lufta sina åsikter öppet, med risk att bli kallade, just det "rasister". Alltså förtrycks dessa åsikter. Men, och det är det som jag anser vara det farliga, de kanaliseras i det tysta till de som vill ta till metoder som öppet ingen av de jag nämnt vill visa samröre eller sympati med, men som likväl "göds" av denna tysta, och som jag uppfattat det, stora grupp människor här i Landskrona (och andra platser).

Jag är minst sagt väl bevandrad i Europas och världens historia, politiska utveckling, religioner etc genom mitt yrke.
Den utveckling som vi sakta men säkert ser i Sverige (och Landskrona) av idag, och Danmark (där det är än tydligare eftersom Danskarna tydligare än de korrekta och försiktiga svenskarna torgför sina åsikter) påminner ibland om den som vi kunde se i Tyskland innan Andra Världskriget, men som ej var unik för Tyskland, den fanns i andra länder.
De krafter som verkar i det tysta, är de som möjliggör (och ibland finansierar) de offentliga yttringarna. De "vanliga, hederliga" medborgarna, som låter andra göra jobbet åt sig och som i det här och andra fall blir kallade rasister, inte minst bland och i media.
Kanske för att det är bra för tittarsiffror och tidningsförsäljningen.

Då kommer nästa fråga.
Hur har dessa åsikter och yttringar uppstått?

Jag är född i Landskrona (när det ännu fanns ett BB här) 1958. Jag har starka och varma känslor för "min" stad och trakt.
Jag har många vänner, bekanta och släkt här. Jag har gått i skola här hela vägen fram till Gymnasiet.
1978 flyttade jag till Helsingborg, sedan till Växjö, därefter har jag bott på flera olika platser i landet, bl.a. Ängelholm, Mölle, Malmö, Stockholm.
Där stötte jag ofta på en "rasism" som dels var för att jag var Skåning (halvdansk), talade annorlunda och dels för att jag kom från Landskrona, som då ansågs (okunnigt) vara en "skitig industristad där socialdemokrater och arbetare styrde" någon sorts nedsättande syn på mig, för att jag kom där jag kom ifrån. Följaktligen var jag, och de andra från L-a, mindre begåvade, mindre accepterade, mindre välsedda osv osv. Ibland kunde jag (och andra) uppleva att samtal tog slut när jag sade att jag kom från L-a.
Tänk om jag dessutom hade haft en annan religiös uppfattning, sett "annorlunda" ut mm.

När jag växte upp och egentligen ända fram till 1990-talet, kände jag mig aldrig hotad någonstans i "min" stad. Jag funderade aldrig på det. Var aldrig orolig för att gå hem oavsett tid på dygnet och plats i stan. Jag har aldrig (och tack o lov inte nu heller, hittills) råkat ut för våld, misshandel el.likn.
Kanske har jag haft exceptionell tur, men så är det. Kanske för att gärna pratar med alla, oavsett. Samma sak på de andra platser jag bott.
Så har det varit ända fram till 1990-talet.

Där (1990-talet) finns en sorts skiljelinje. Det är nu det börjar. Och det är nu det sakta men säkert tilltar.
Obehaget, rädslan, pratet folk emellan, hotfullheten, de sura ofta ovänliga blickarna, den gamla och trevliga samtalstonen och samhörigheten som minskar, egoismen breder ut sig mm mm. Ett Sverige i förändring från det gamla trygga kollektiva folkhemmet mot den egoistiska, individualistiska "valfriheten" där vi sakta men säkert tänker mindre på andra och desto mer på sig själv. Där ordet "Moi" ersätter "Nous".

I detta skede kommer fler och fler människor till vårt land. "Invandrare", flyktingar m.fl. Människor som inte ofta flyr från händelser i sitt hemland som vi inte ens kan föreställa oss i vårt Svenska/Nordiska paradis.
Inte förränn vi deltar med hjälparbetare, militär osv.
Den svenske charterturisten upptäcker en annan sanning.
Och vi börjar märka det här i vårt land med.
Det är inte längre som förr.

Hur hanterar vi detta?
Gemene man, kommun, landsting, regering och riksdag, företagare - ja alla oss.

Hur hanterar de som kommer hit det?

Var möts vi?

Vilka misstag görs och av vem?

Hur påverkar världssituationen oss alla?
Världen kommer plötsligt väldigt nära oss, här i vårt tidigare så relativt trygga och isolerade paradis.

I mitt arbete har jag genom åren mött tusentals svenskar och deras syn på omvärlden och upplevt hur den förändrats. Hur självgoda många svenskar är. Hur naivt övertygade många är att vi har rätt, att vårt sätt att leva och göra saker på är det enda rätta osv.
Man uttrycker det på olika sätt, men summan är den samma.
Kort sagt - vi har rätt och de andra fel.

Ställer man sedan detta tänkesätt mot de som kommer hit och deras. Då föds konflikterna.
Många av de som kommer hit är vana vid att man måste, eller helt enkelt är tvungen att "ta för sig", tro sig sig själv, slåss för sin sak - mentalt och ibland även fysiskt, ofta enbart för att överleva, i en omgivning och under förhållanden som många svenskar troligen inte skulle klara sig speciellt länge i.

Väl här stöter dessa ytterligheter ihop.
Kryddar man sedan detta med olika religioner, etnesiteter osv. så förstärks det hela ytterligare.
Lägg till krigssituationer, inbördeskrig, klansamhällen, en stat och offentliga myndigheter och institutioner som inte fungerar eller i alla fall väldigt dåligt, korruption och mycket mera. Där familjen är den enda fasta punkten, som man kan ty sig till för hjälp. Som försvarar dig när det är behövligt.
Där äran och hedern är liktydigt med "öga för öga, tand för tand" (så som även vi haft det en gång icke att förglömma). Kanske samhällen där kvinnosynen är annorlunda.

Plopp - helt plötsligt ska du vara svensk!
Och hur har vi svenskar då släppt in dessa (med)människor i vårt system?
När man, dvs svensken, så som jag upplevt det i arbetet, kan se en grek, spanjor eller italienare som en servitör, pizzabagare, betjänt, städare etc.
Som kommer från, enligt vissa, "ett underutvecklat land med ett konstigt språk".
Och där vi blir sura när vi upptäcker att vi "rika" inte längre kan vara kungar med vår valuta.
När deras levnadsstandard är som vår eller högre.
Vilken chock!

Sedan har många dessutom en annan religion än den kristna, de klär sig annorlunda(tycker vi), är ute med familjen, mormor, morfar, släkten, barnen etc och har picknick, grillar etc utomhus. Skrattar, leker, kanske ibland som vi tycker högljutt, osv.
"Men plocka undan efter sig, nä se det gör de inte!" Sa svensken.

Medan vi (dvs svenskarna) håller oss inomhus med vår nya platt-teve...
För ut kan man ju inte gå. Då blir man ju nedslagen och rånad. Speciellt inte i Landskrona. Hur många som säger detta har blivit det själv?

Å andra sidan; är det endast vårt (dvs svenskarnas) fel allt ihop?
- det är inte ens fel att två träter, säger ett av våra ordspråk.

Den som kommer till ett annat land måste "ta sig in" i det samhället. Acceptera de som bor i landet, seder och bruk, de oskrivna "koder" som finns i alla länder, lagar och förordningar. Kanske visa en viss tacksamhet för att få komma till detta land som ger skydd från det man lämnat hemlandet för.
Och i någon mån ge detta land något tillbaka, betala tillbaka. Åtminstone gå halvvägs över bron.
Segregation kan man skapa på olika sätt.
Varför sitta i var sin sandlåda när man kan leka tillsammans?

När det bildas gäng, både svenskar och "invandrare" (eller vad nu vi ska kalla dem), när dessa skapar och sprider oro och rädsla, såväl hos svenskar som "invandrare" (se t.ex. alla rån etc som drabbat alla, oavsett härkomst), när man kallar kvinnor vid olika nedsättande namn, när svenskar kallas rasister osv osv. - är det då konstigt att det skapar missnöje, ilska, irritation, hämndbegär med mera?
Att det uppstår en ofta tyst opinion mot dessa grupper och tyvärr mot alla som inte ser ut som en själv.
Och att detta tar sig uttryck i sympati för partier som man upplever "talar sammam språk" som jag själv. Hävdar den åsikt som "alla" har.
Gå ut och lyssna på när folk i Landskrona (och många andra platser) pratar med varandra. Och ta till dig/er det som sägs. Avfärda det inte.
Försök förstå varför, man säger så. Fundera på varifrån dessa åsikter kommer och av vilka anledningar. vilka händelser som leder till dessa uppfattningar.

Jag är mycket språkintresserad. Och blir ofta full av beundran för många av de som kommit till vårt land. För att många lärt sig vårt förhållandevis svåra språk, mer eller mindre. Jag undrar hur många "Svensson" som så snabbt skulle lära sig deras språk...?

Min käre far kom från Danmark 1943, levde här tills han dog 2003. Hans svenska var inte felfri. Blandningen av danska och svenska var tydlig. När han var här var han "Dansken", hemma i Danmark var han "Svensken".
Själv känner jag mig splittrad. Jag är liksom både svensk och dansk. Ser det från båda hållen. Genom mitt arbete har jag dessutom mer och mer kännt mig som Europé. Var hör jag egentligen hemma...

Jag kan bli upprörd över främlingsfientlighet, här i Norden såväl som i andra länder. När jag ses som en främling och får möta främlingsfientlighet.
Eller när andra upplever det här. Oavsett vilket land etc. de kommer från.
Framförallt blir jag upprörd över när folk, oavsett härkomst, är fientliga, otrevliga, ohövliga, ohjälpsamma etc mot varandra, sin nästa.
När den andre blir någon som till varje pris ska vara efter en själv i kön. När man tror sig vara den som sitter inne med den enda sanningen.

Att slåss om en parkeringsplats är inte ovanligt, det har hänt förr och händer fortfarande. Inte bara i vårt land. Läste att folk bråkat och slagits handgripligen om p-platser vid mellandagsreor. Vuxna människor, inte ofta med barn i bilen!
Det bråkas i kassaköer, i trafiken, man visar inte hänsyn, blinkar inte, gör idiotiska omkörningar, ger tecken, man pratar illa om varandra, skickar "hat-mail", "hat-sms".....

Och hur många gånger hör man inte: "-vart är vi på väg?"

Svaret är - Det väljer Du. Du har ett ansvar, det har vi alla, för den utveckling vår omgivning, vårt samhälle, vårt land och vår värld tar.

John Steinbeck skrev en bok "Öster om Eden". I boken ägnades det lång tid åt vad som "styr" vår framtid.
Till slut kommer ordet "Timsjel". Vilket kortfattat betyder: Valet är Ditt. Det är Du som väljer. Ansvaret för det som händer ligger hos Dig, i de val Du gör, dagligen.

En annan Nobelpristagare, Elie Wiesel, f.d. koncentrationslägerfånge, lär ha myntat uttrycket "motsatsen till Kärlek är inte Hat, det är Likgiltighet".

Om Du tillåter att saker sker, och väljer att inte påverka. Då får Du stå för Ditt val. Du kan inte skylla på andra. Det var Du som valde.
Valde att inte ingripa när någon behöver Din hjälp. Valde att vända bort blicken. Valde att inte vittna om det Du sett.
Valde att agera så att när det är Din tur att vara den behövande, så hjälper ingen Dig.

Valet är Ditt.

Oavsett ras, härkomst, religion, språk osv.

Valet är Ditt.

Var tacksam för att Du har ett val.
Använd det.

Och, Landskrona är INTE så dåligt som det ibland låter...

Hälsningar / Best regards / Mit freundlichen Gruss

Jöran Nielsen
Lilla Strandgatan 5a
261 31 Landskrona
SWEDEN
0046-418-411 331
0046-73-98 46 883
UK Mobile: 0789-501 69 21
jorannielsen@hotmail.com

RASISM/FRÄMLINGSFIENTLIGHET = WÅR TIDS RELIGIONSKRIG

Gissa om dom som kan VINNA politiska poänger - på den här djupt tragiska händelsen - kommer att utnyttja detta ?

Dock... - hoppas på att Sunt Förnuft får råda i de vidaste kretsarna GÖR Josef B.

Mycket bra artikel. Tack.