En lyckad avkriminalisering

Året är 2019 och det har gått cirka nio år sedan Sverige tog det dramatiska beslutet att avkriminalisera innehav av narkotika för eget bruk. Några straffrättsliga påföljder har sedan dess inte drabbat någon, oavsett om denne använder hasch, heroin eller kokain. Avkriminaliseringen gällde samtliga sorters narkotika.

Beslutet kom både snabbt och överraskande straxt efter valet 2010 då en kommission med påfallande beslutsamhet och styrka konstaterade att den fram till den dagen förda narkotikapolitiken hade havererat. Det var helt enkelt dags att pröva något radikalt och något nytt efter att man insett att den gamla politiken endast hade fått som konsekvens att risken för fängelse, även vid de minsta överträdelser, hade gjort att missbrukarna tvingats under jord.

Eftersom fängelse är dyrare än behandling så kom man äntligen fram till att fängelsestraffen skulle ersättas med ett erbjudande om vård och behandling till de som ertappas med små mängder narkotika oavsett vilken sort det än är.
De personer som man funnit små mängder narkotika hos skickades istället till en sorts panel bestående av socialarbetare, psykologer och jurister för att hos dessa få förslag till lämplig behandling.
De som ändå vägrade behandling fick naturligtvis göra så utan att för den skull hamna i fängelse.

Hur har då den nya politiken fungerat under de år som systemet prövats?

Det fanns ingen brist på kritiker och domedagsprofeter vid systemets införande. Självfallet skulle, enligt dessa, effekterna bli ett väsentligt ökat missbruk och till och med "narkotikaturism" till landet med de liberala lagarna. Det skulle i sin tur bidra till ännu större problem. Redan tidigare så hade man ett stort antal tunga missbrukare och dödstalen för dessa var bland de absolut högsta i västvärlden.

Resultaten av den första riktigt stora utvärderingen av den nya politikens effekter har nu kommit och glädjande nog så kan man konstatera att redan fem år efter avkriminaliseringen har användandet av narkotika minskat bland Sveriges tonåringar.
Andelen HIV-smittade, orsakat av orena verktyg, har sjunkit medan andelen personer som sökt hjälp och behandling mot sitt missbruk har mer än fördubblats.

Forskningsledaren bakom den genomförda utredningen säger; "att döma av de siffror vi fått fram så har avkriminaliseringen i Sverige varit en stor framgång." "Det har fått som konsekvens att den svenska regeringen nu kan sägas ha handlagt och kontrollerat narkotikaproblematiken långt bättre än nästan alla andra länder i västvärlden."

Jämfört med EU och USA är numera de svenska siffrorna imponerande. Efter avkriminaliseringen har Sverige nu den den lägsta nivån vad gäller personer över 15 år som använder marijuana med ca. 10%. Proportionellt så är det så att det är fler amerikaner som använt kokain än vad det finns svenskar som använt marijuana.

Jag skulle här kunna redovisa ytterligare en mängd siffror men jag nöjer mig med att berätta att på i stort sett varenda mätbar punkt så har situationen förbättrats påtagligt. Det gäller användandet, antalet dödsfall, antal i behandling och antalet HIV fall. Allt är nu bättre än förr. Dessutom till kostnader som har varit mycket, mycket lägre än tidigare.

Den svenska fallstudien har rönt stort intresse även i USA som länge haft en hård linje i narkotikapolitiken med kanske västvärldens strängaste straff för narkotikainnehav och försäljning. Trots det så har USA de högsta nivåerna i världen vad gäller användandet av marijuana och kokain.
På institutet bakom fallstudien menar man att det stora problemet i USA och med den förda narkotikapolitiken är att den är baserad på spekulationer som har rädsla som sin utgångspunkt istället för empiriska och evidensbaserade fakta. Dessa finns nu i den svenska fallstudien och kanske kan det få till följd att även andra länder följer efter.

Ytterligare en effekt av den nya politiken är att polisen nu kan fokusera på att spåra upp och lagföra de stora organiserade narkotikaligorna.
Sammanfattningsvis så har den nya politiken och avkriminaliseringen lett till att man lyckats nå de uppsatta målen för narkotikapolitiken för första gången någonsin!!

Är detta en utopi? Är det en blåögd beskrivning av vad som skulle kunna ske om vi avkriminaliserade innehav för eget bruk? Skulle en sådan leda till de katastrofala effekter som förespråkarna för och utformarna av dagens repressiva och mycket kostsamma narkotikapolitik hävdar?

Säker kan man naturligtvis aldrig vara men det jag har gjort i texten ovan är enbart att jag ändrat vilket land det handlar om och även ändrat de årtal som anges.

Vad som beskrivs i texten är exakt vad som har skett i Portugal sedan man där år 2001 genomförde de åtgärder inklusive avkriminaliseringen som beskrivs. Alla de goda effekter jag berättar om är de effekter som man nu har sett i Portugal. Självklart skulle något liknande även vara möjligt i Sverige. Den nuvarande narkotikapolitiken är ett kostsamt misslyckande. Det är dags även för oss att göra något radikalt som att t.ex följa det goda exempel som Portugal utgör.

Michael Gajditza (14 artiklar)
http://www.svemykon.info

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20616

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

I vanliga fall då vi ser att något inte fungerar så vidtas det åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Av någon anledning så resonerar man inte så då det kommer till narkotikapolitik. Skygglapparna sitter fast förankrade, dogmerna är väl repeterade och om något ska ändras så görs förändringen i fortsatt samma riktning som redan gäller. Det är både dumt och märkligt. Förmodligen handlar det också väldigt mycket om prestige. Ett erkännande av att den förda politiken varit fel under de senaste 25 åren blir för mycket att svälja för alla de politiker som stått bakom.

Permalänk | Anmäl #2 Michael Gajditza, 2010-04-06, 02:52

Inställningen bland dom som är förespråkare för den repressiva narkotikapolitik som bedrivits i landet under många år, så tycks vara så här:
1. Den repressiva politiken har varit synnerligen framgångsrik vilket visas av att etc. etc. För detta argumenteras med kraft.

Den tycks även vara ungefär så här:
2. Narkotikaproblemet i landet är nu så stort att extraordinära insatser måste vidtagas. Det krävs som exempel (då enbart för att möta de akuta problemen) ett stort tillskott av narkotikahundar på våra skolor. Situationen är vidare så extremt svår att vi beslutat frångå alla principer vi någonsin haft (dessutom FN:s barnkonvention) för att omedelbart kunna låta polisen få rätt att drogtesta barn utan att föräldrarna lägger sig i.

Inte vet jag men jag får liksom inte riktigt ihop det där?

Permalänk | Anmäl #3 Michael Gajditza, 2010-04-07, 01:35