Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2010-04-04 19:04, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Det kan vid första påseendet verka rimligt att massmedierna företrädesvis publicerar åsikter som är framställda av intresseorganisationer. Det är ju "demokratiskt" att göra så - eller hur? Men det är ack så farligt att ge organisationer företräde framför enskilda människor, som endast företräder sig själva, i debatten.
Min kompetens för att skriva denna artikel är 30 års erfarenhet som fristående debattör i de svenska massmedierna.
När massmedier, som t.ex. DN och SvD, men även i viss utsträckning Newsmill, efterlyser åsikter i en viss fråga, utövar de oftast en ovana. De letar genast efter "lämpliga" organisationer som anses har en speciell moralisk rätt att uttala sig i frågan. Här är några exempel:
Det är på sätt och vis förklarligt att massmedierna i första hand vill publicera åsikter som "produceras" av "lämpliga" organisationer. Massmedierna vill publicera företrädesvis de *viktigaste* åsikterna. Och det ligger nära till hands att anta att de viktigaste åsikterna är de som har många anhängare. Ingen tidning eller debattsajt vill ju bli en tummelplats för korkade enstöringar, som sitter ute i en stuga i skogen, och knycklar ihop knasiga debatt inlägg, som saknar koppling till verkligheten, typ - "Så här gick det till när jag kidnappades av utomjordingar!"
Men det finns en allvarlig fara med massmediernas förkärlek för åsikter som produceras av organisationer. Denna ovana kan leda till en allvarlig utarmning av det offentliga samtalet. Risken är att åsikter, som är förvisso är förnuftiga och riktiga, men ännu inte är populära, aldrig får komma till allmänhetens kännedom. Hurså?
Tja, tänk dig ett samhälle där alla de stora organisationerna är ense om att jorden är platt, och endast ett fåtal självständiga tänkare inser att jorden är rund. Om massmedierna i det samhället bara publicerade debattinlägg som producerades av organisationerna i det samhället, då skulle det finnas en stor risk för att det samhälles allmänhet aldrig skulle upptäcka att jorden faktiskt är rund.
Så här skulle det kunna gå till. I en viss fråga, t.ex. den om Gud existerar, eller den om narkotikan borde legaliseras, eller den om vi borde ha fri invandring, skulle det kunna finnas en uppfattning i frågan, som var mycket mera populär än de andra - t.ex. att Gud faktiskt existerar, att narkotikan måste förbjudas i lag, att den fria invandringen måste stoppas till varje pris. Vilka sorters organisationer kommer det sannolikt att bildas, som berör vederbörande fråga? Det kommer givetvis att dels bildas organisationer som benhårt företräder den idé om är väldigt populär. Svenska kyrkan kommer givetvis att benhårt argumentera för att Gud existerar. Organisationer som ivrigt kämpar för ett "narkotikafritt samhälle" kommer givetvis att bildas. Och starka organisationer som fackföreningarna kommer benhårt att bedriva motstånd mot den impopulära idén att vi bör införa fri invandring. Men vilka sorters organisationer kommer att bildas för att företräda motsatta uppfattningar?
Sannolikt endast timida organisationer, som försöker blidka företrädarna för de populära åsikterna. Den populära idén att Gud existerar kommer endast att mötas av *organiserat* motstånd från sådana organisationer som Humanisternas riksförbund, som *inte* argumenterar för en kompromisslös ateism, utan som endast vågar företräda den "svagare" ståndpunkten agnosticismen (d.v.s. "Du kan inte vara säker att Gud existerar, men å andra sidan kan jag inte heller vara säker på att Han inte existerar"). Och den populära idén att vi borde även i fortsättningen ha en "restriktiv narkotikapolitik", kommer endast att möta motstånd från organisationer, som möjligen delar av Moderata ungdomsförbundet, som argumenterar för att *lätta* droger, som cannabis, bör legaliseras, men att de tunga drogerna, som heroin, bör förbli olagliga. Och den populära idén att fri invandring borde förhindras, kommer endast att möta ett urvattnat motstånd, från organisationer som Folkpartiet, som förespråkar att invandringen borde "liberaliseras", men inte släppas fri.
Men ett radikalt, kompromisslöst motstånd mot riktigt populära idéer, kommer sannolikt endast att bedrivas av enskilda individer, som *inte* företräder någon organisation. Varför måste detta sannolikt vara fallet?
Därför att när en organisation bildas för att driva en fråga, brukar det sluta med att de endast företräder en "minsta gemensamma nämnare" bland åsikterna hos ett stort antal människor. De flesta människor som tar initiativet till att bilda en "ideologisk" eller intresse organisation, vill ju att organisationen skall ha *många* medlemmar. Och om initiativtagarna till en organisationsbildning "sätter ribban för högt" ifråga om "renlärighet" kommer organisationen sannolikt inte att få många medlemmar. Och om organisationen endast får ett fåtal medlemmar, kommer det att betraktas som en sekt, och den kommer att bli utan stort inflytande. Så organisationer som bildas för att företräda åsikter som inte redan är populära, kommer nästan med nödvändighet att ge avkall på "renlärigheten", d.v.s. konsekvensen, i syfte att kunna växa sig stora.
Titta på de socialistiska organisationerna. De socialistiska organisationer, som insisterar på "renlärighet", d.v.s. som insisterar på att medlemmarna skall vara *konsekventa*, d.v.s. riktiga, socialister, utan att tillåta sig avsteg från socialismen, blir pyttesmå sekter som SKP, KPMLr o.s.v. Endast de organisationer som tillåter socialismen att spädas ut ordentligt, som Socialdemokraterna, blir till stora organisationer.
Nu är det förstås så att det är tur att de renläriga *socialistiska* organisationerna förblir små, maktlösa sekter. Därför att socialismen är ju en *dålig* ideologi. Men tyvärr är det så att även den ideologi som är *riktig*, liberalismen, också endast företräds i utspädd form, sånär det gäller stora organisationer. Moderaterna och folkpartiet har ju fullständigt förvanskat den fina liberalismen. Men känner knappt igen liberalismen hos moderaterna och folkpartisterna.
Vilken betydelse har principen som beskrivs ovan för debatten? Tja, om det är så att det råkar vara en felaktig position i en fråga, som är den etablerade, populära uppfattningen i frågan, då kommer organisationerna att antingen förespråka den etablerade, men felaktiga uppfattningen, med kraft, eller så kommer de endast att erbjuda den felaktiga, men etablerade uppfattningen, en svag, urvattnad och inkonsekvent kritik.
Så alldenstund som massmedierna väljer att företrädesvis publicera åsikter som produceras av organisationer, kommer det att tendera att gynna de i samhället etablerade uppfattningarna. "Uppstickarna" bland åsikterna kommer att ha det svårt. Är det bra eller dåligt?
Tja, ingen kan väl säga att det finns en naturlag som säger att de åsikter som redan är populära också med nödvändighet är de bästa åsikterna? Och om man läser historia, upptäcker snart att i stort sett alla uppfattningar, som vi idag uppfattar som riktiga, och sanna, en gång i tiden var väldigt impopulära.
En gång i tiden var det ju ytterst få människor som ansåg att världen var rund, och inte platt. Och en gång i tiden var det ju ytterst få människor som ansåg att jorden kretsade kring solen, och att den inte var universums centrum. Kopernikus, som var en av de första européer som insåg att jorden kretsade kring solen, han hade inga organisationer alls bakom honom, när han började argumentera för sin uppfattning. Och Kopernikus hade den största och mäktigaste organisationen under hans tid, den katolska kyrkan, emot honom. Och de första modiga européer som stödde hans uppfattning, riskerade att brännas på bål. Likaså hade Louis Pasteur mig veterligen ingen organisation bakom honom, när han började argumentera för sin uppfattning, att somliga sjukdomar orsakades av små, för det mänskliga ögat osynliga organismer, kallade mikrober. De flesta etablerade vetenskapliga och kulturella organisationer under Pasteurs livstid, lär åtminstone inledningsvis har bjudit Pasteur hårt motstånd i den tidens debatt.
Så det är ett historiskt mönster att nya, men riktiga, idéer, inledningsvis är impopulära, och möter ett kompakt motstånd från etablissemanget och tidens stora organisationer.
Slutsatsen är uppenbar. Ju mera som Sveriges tidningar och debattsajter föredrar att publicera debattalster som produceras av organisationer, i stället för att i lika hög grad publicera debattalster som skrivs av enskilda individer, som inte företräder någon annan än sig själva, kommer detta att försvåra för de nya och avvikande idéerna, som väldigt ofta är de riktiga idéerna, att göra sig hörda. Och det vore en samhällsfara. Jag hoppas därför att Newsmill ser till att vara ett undantag från den sorgliga regeln att organisationerna får större tillträde till debattutrymmet i massmedierna än vad enskilda individer får.

Sverige Radio sprider en rödgrön bild av fattigdomen

Medielogiken väger tyngre än reportrarnas åsikter

”Självdestruktivt förneka vänsterdominansen i medierna”

Dagens Nyheter tar inte sitt ansvar i Carema-affären

Carema-skandalen är egentligen en DN-skandal

Kalla faktas svartmålning av socialtjänsten gynnar inte barnen

Kalla Fakta blundar för MC-förarens ansvar vid polisjakten

Därför bör Sydsvenskan inte få Grävspaden

SvD:s rapportering om läkarstudier i Rumänien skadar vår trovärdighet

Därför intervjuade vi Löfvens mamma

Billig citatjournalistik får allvarliga konsekvenser

Medierna bryr sig inte tillräckligt om etiken

Replik till Expressens "Krishanteringen var att låtsas som inget hade hänt"

Expressens billiga poänger efter knivöverfallet i Vallentuna

Hänger medierna oftare ut män än kvinnor?

Journalister rapporterar om Zlatan som okritiska fans

Journalister bör ägna sig åt självkritik snarare än självömkan

Hög tid för en pressetisk renässans

Gladiatorjournalistiken skadar demokratin

Raljera om autism luktar illa, Expressen

Pascalidou har ingen rätt att kalla mig homofob

Så gör svenska medier reklam åt knarkkartellerna

Avskedandet av Birro visar på rädslan för politiska åsikter

Vi som tittar på Hollywoodfruar borde skämmas

Radioteaterns samtal om bin Ladin är genant

Medias debattsidor ska inte hjälpa kommersiella intressen

SVT:s 9/11-sändning var alltför ensidig

Fördomar om ADHD ges debattutrymme på Aftonbladet

Enskilda chanslösa när medier struntar i pressetiken

I jakten på knarket sätts lagarna ur spel

Reglerna kring fällda artiklar ska ses över

Pressombudsmannen duckar för sitt ansvar

Skyll inte på kvinnor för att de diskrimineras av medierna

Tyska kvalitetstidningar har blivit mer främlingsfientliga och tillåter rasism i kommentarsfälten

Medierna ser fortfarande invandrare och kvinnor som offer

Nidbilder av religiösa publiceras utan protest

De stora TV-kanalerna låter SD sätta agendan

Göran Persson den siste att sätta ner foten mot journalisterna



Häxjakten på Emilsson är absurd

Tillåt mig svära i Newsmillkyrkan: Millningen banaliserar Newsmill

Även dumma frågor kan ge intressanta svar

Därför uppmanar jag till bojkott av Newsmill

Aftonbladet är det politiska etablissemangets språkrör

Beklämmande att Newsmill publicerade Thomas di Levas artikel


Det nya medielandskapets baksida
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Henrik
Newsmill är ju trots allt ett i viss mån kommersiellt media och delvis därför är kända skribenter - som t.ex. de partiledare som ibland skriver här - av stort intresse för Newsmills LÄSARE. Härav följer att redaktionen tacksamt tar emot och VÄL EXPONERAR artiklar av dessa personer.
Det har inget alls att göra med hur välskriven eller relevant en artikel är för ett visst ämne.
F.ö vill jag säga att jag har läst endast få av dina tidigare artiklar då du alltför ofta ,tycker jag, refererar till perspektiv från den s.k objektivismen, vars värderingar inte alls överensstämmer med mina.
Men denna din artikel är relevant, välskriven och väl värd att läsa.......
Jag kan faktiskt delvis hålla med dig för en gångs skull. Det medierna borde prioritera är kompetens. Det finns en viss förkärlek för att publicera allting som kommer ifrån en organisation eftersom man sympatiser med organisationen i sig eller tycker att den har ett stort värde. Timbro är ett exempel på en sådan organisation som får väldigt mycket mediautrymme där det många gånger är tveksam kompetens som får utrymme (t.ex. i historiografiska debatter). Det finns säkert fler exempel på liknande saker men just dessa "tankesmedjor" känns som en typisk sån grej där det ser mycket bättre ut med "United Minds" än "Thomas Idergard, fil kand i Sociologi".
Man kan säkert hitta liknande fall med Flamman och ABF.