Mannen som blev Gud - eller guden som blev man?

Vi känner alla till historiska personer som i efterhand berikats med uppenbart påhittade gärningar och erfarenheter. Det må gälla Buddha, Muhammed, Gustav Vasa eller Elvis Presley. För den som kommit fram till att Jesus antagligen inte föddes av en oskuld, uppväckte döda, blev mördad av sin egen far (som även var han själv) och därefter återuppstod från de döda (trots att han var en odödlig Gud), ligger därför slutsatsen nära till hands att det troligen fanns en riktig Jesus vars anhängare med tiden broderat ut historieskrivningen.

Ett problem med denna teori är dock att beläggen för en historisk Jesus är så utomordentligt svaga, trots att vi har kunskaper om så många andra självutnämnda profeter och allmänna tokstollar från samma tid. Om Jesus existerade och drog till sig en livskraftig skara anhängare, varför saknas då helt trovärdiga historiska källor?

En möjlighet som jag vill uppmärksamma är att Jesus hör till en annan kategori gudar. Inom den grekisk-romerska mytologin, liksom bland våra egna asar och vaner, verkar utvecklingen ha gått åt motsatt håll. Tor tycks ha börjat sin bana som en ganska abstrakt himmels- och åskgud med vaga mänskliga egenskaper. Efter hand lades allt fler historier till om hur han vandrade på jorden som en vanlig man. Vid tiden för Jesus påstådda levnad fanns många sådana troligen helt fiktiva men vid denna tid populära gudar: Asklepios, Dionysos och Herkules för att nämna några.

Men om Jesus började som en abstrakt rättfärdighetsgud, hur uppstod i så fall berättelserna om hans jordiska levnad? Varför skulle någon vilja fabricera något sådant, och hur skulle ett sådant falsarium kunna vinna acceptans? Det kan onekligen verka mer sannolikt att en till att börja med okänd historisk Jesus med tiden skulle vunnit i anseende. Men jag menar att det inte behöver ha gått till på ett så utstuderat vis.

Vi vet att kristendomen startade som en judisk sekt, som strax efter tiden för Jesu påstådda levnad aktivt började rekrytera bland icke-judar. Det är då fullt rimligt att tänka sig att medan judiska sektmedlemmar nöjde sig med en ganska opersonlig frälsare, så kunde mer jordnära grekiska och romerska proselyter, vana som de var vid mänskliga gudomligheter, kräva en Gud med mer kött på benen. Om ni säger att han var människa, var föddes han? I vilken familj? Hur såg hans liv ut?

Svaret "det vet vi inte" hade inte bara varit förödande ur PR-synpunkt. Det var också helt onödigt om vi betänker den urkristna kunskapssynen. De hade ju tillgång till Skriften, dvs gamla testamentet, och denna innehöll svaret på alla frågor. Sålunda kan vi också konstatera att i stort sett all information som ges om Jesus i nya testamentet, och i princip allt han påstås ha sagt, kan härledas ur profetior från gamla testamentet - även om dess uttolkare ibland uppenbarligen har läst in profetior i textstycken som inte varit avsedda som sådana.

Jag vill nu kort gå in på de påstådda icke-bibliska källor som brukar anföras. Av dessa framträder Josefus "Testimonium Flavianum" alltid som den första och viktigaste. Att detta stycke är ett falsarium är uppenbart eftersom Josefus var jude och han naturligtvis inte kunde ha gått i god för den kristna trosförklaringen. Men många hävdar att innan stycket förfalskades så kan det ha stått något annat om Jesus där. Och det är onekligen en möjlighet. Men en text som inte existerar är inget bra bevis! Jag kan inte gå till banken med en förfalskad check på en miljon, och när jag blir avslöjad kräva att åtminstone få hundra tusen. Josefus text fungerar utmärkt om Jesus-passagen stryks fullständigt. Det efterföljande stycket börjar: "Vid samma tid drabbades det judiska folket av ännu en fruktansvärd olycka." Det är orimligt att Josefus skulle betecknat avrättandet av en judisk avfälling som ett svårt all-judiskt bakslag. Det passar däremot väl in som beskrivning av stycket innan Jesus-passagen, som handlar om det blodiga krossandet av ett judiskt uppror. Märkligt är också att Josefus inte nämner något om Jesus i de metodiska genomgångar av självutnämnda profeter och judiska sekter som förekommer på andra håll i hans skrifter.

Nu kan man förstås fråga sig varför icke-kristna ska bry sig om ifall Jesus existerade eller inte. Buddha och Muhammed existerade, och vi behöver inte bli buddhister eller muslimer för det. Självklart har kristna också all rätt att tro både att Jesus fanns och att han är Gud. Men givet de historiska data som finns skulle vi i varje annat fall konstatera att vi inte kan veta om denna person existerade eller inte. Att frågan är så känslig för många kristna bör inte få oss att acceptera en annan kunskapsnorm i just den här frågan.

Johan Rönnblom (28 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20604

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det finns ju många konstigheter i jesusmyten. Varför skulle guds son ägna sig åt snickerier i 30 år innan han plötsligt kom på att han skulle börja predika? I stort sett allt har förekommit i tidigare mytologi i östra medehavsområdet och orienten.
Platons (filosofens) pappa är enligt legenden guden Apollon. Den kommande persiska (Zoroastrism) frälsaren Saoshyant skall vara född av en jungfru. Remus och Romulus (grundare av staden Rom) fader är guden Mars. Alexander den stores pappa var Zeus. Det finns fler exempel. Den egyptiske guden Osiris led och uppstod på den tredje dagen.
http://user.tninet.se/~npt994z/denjesus/par_sve.pdf

Permalänk | Anmäl #1 Johnny Lilja, 2010-04-14, 00:26