Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2010-04-04 19:04, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Det är skrämmande att en ynklighet så tydligt ska framträda på den s k "debattredaktionen" på Aftonbladet som man uppvisat i "debatten" om sextraffickingoffren. Densamma redaktionen lever på intet sätt upp till kriteriet debatt, eftersom man helt enkelt inte tillåter sådan!
18 mars publicerade Aftonbladet en artikel av EU-kommissionären Cecilia Malmström på sin "debattsida", med titeln "Så ska jag rädda sexslavarna i EU" (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article6797415.ab). Redan tidigare (http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/08/m-ste-man-vara-okunnig-f-r-att-vara-eu-kommission-r) har jag understrukit hur fatalt okunnig Malmström är i detta avseende, och då samma schablonartade osanningar som jag där påpekar upprepas i den s k "debattartikeln" skickade jag en text till Aftonbladet (http://www.oeisspeis.se/pdf/malmstrom.pdf) för att peka på vad denna förljugna retorik är, nämligen en myt. I denna text visar jag på, att sextraffickingen - enligt REELLA tillgängliga siffror - är ett sällsynt brott, samtidigt som det läggs enorma summor på dess bekämpande. Och bilden är densamma oavsett om vi ser på länder som Sverige, Danmark, Tyskland, England, USA, Nya Zeeland, Nepal, Indien, Kambodja, Japan eller andra.
Rimligtvis borde man på en redaktion som påstår sig vara en "debattredaktion" bli lite konfunderade när man får svart på vitt på att verkligheten så gigantiskt skiljer sig från dikten (d v s i detta fall Malmströms påståenden). Man borde också bli betänksamma när statistik från USA visar att det satsas ungefär 700 kr på "vanliga" brottsoffer, men nästan en miljon i samma valuta när det gäller identifierade "sextraffickingoffer" (men Sverige satsar minst 30 miljoner per offer). Men på Aftonbladet ringer inga som helst alarmklockor. Man väljer istället att helt enkelt censurera de ideologiskt och politiskt obekväma fakta som presenteras, för att istället låta Malmströms fantasier stå oemotsagda. Man kan ju hysa en viss misstanke om att det KAN hänga ihop med att jag påpekar att flera framstående socialdemokratiska företrädare, som t ex Tomas Bodström och Claes Borgström, 19 oktober förra året indirekt påstod att drygt 23 000 sextraffickingoffer varje år kommer till vårt land (http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/19/vaga-sta-upp-mot-sexslavhandeln-i-europa-reinfeldt). Förutom att denna fantasisiffra skulle betyda att Jonas Trolles enhet inom polisen klarar av att lösa mindre än en tiondels promille av alla sextraffickingbrott (alltså en helt oduglig enhet) borde den rimligen rendera vilken politiker som helst som framförde den att han/hon måste dra sig tillbaka från offentligheten - p g a total inkompetens att bedöma verkligheten - och leva på sina andra inkomstbringande uppdrag. Så därför resonerar man tydligen på Aftonbladet så, att detta inte ska uppmärksammas, eftersom Bodström och Borgström är "heliga kossor" i partiet. Men å andra sidan kunde uppgifterna ha censurerats ändå, eftersom myten om sextraffickingens gigantiska omfång är en mjölkko inte bara för politiker, utan också för moralistiskt och politiskt korrekta tidningar - som ju Aftonbladet i högsta grad visat sig vara. Istället tar man t ex in politiskt korrekta - men helt från reell verklighet befriade - inlägg som Helena Markstedts artikel om att "Barnhänder fyller våra påskägg" (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article6882468.ab), där myter om barns "slavarbete" åter slås upp (jmf t ex Busza, Castle & Diarra, "Trafficking and health" i British Medical Journal nr 328 2004 http://www.bmj.com/cgi/content/full/328/7452/1369?ijkey=12e81d84a63331443e9fde66a81797b962e26cf1&keytype2=tf_ipsecsha, som istället för en miljon "slavarbetare" talar om ett väldigt mycket mindre, inte specificerat antal för Elfenbenskusten, 15 000 "uppskattade" från Mali, varav nästan alla - bara fyra av 1000 kunde betecknas som tvingade - migrerar "frivilligt". D v s utifrån ekonomiska realiteter, för att överleva).
Det är skrämmande att en sådan ynklighet så tydligt ska framträda på en s k "debattredaktion". Densamma redaktionen lever på intet sätt upp till kriteriet debatt, eftersom man helt enkelt inte tillåter sådan! Malmströms artikel på samma forum visar istället en skrämmande översittarattityd från medarbetarna på densamma redaktionen. Man anser sig tydligen veta så "rätt" att man exkluderar allt som visar att denna "rätta" uppfattning är fel. Det mest skrämmande är dock att detta är legio på "gammelmedias" redaktioner. När det gäller sexualmoralistiska frågor slår även DN, SvD, Göteborgstidningen och andra hela tiden vakt om det politiskt korrekta - på bekostnad av objektiviteten. Därför är Internet ett så oerhört mycket viktigare nyhetsforum än dagstidningar, vilka i stora delar tycks existera enbart för att dra in pengar och dupera människor - och därför stryper den fria debatten.

Sverige Radio sprider en rödgrön bild av fattigdomen

Medielogiken väger tyngre än reportrarnas åsikter

”Självdestruktivt förneka vänsterdominansen i medierna”

Dagens Nyheter tar inte sitt ansvar i Carema-affären

Carema-skandalen är egentligen en DN-skandal

Kalla faktas svartmålning av socialtjänsten gynnar inte barnen

Kalla Fakta blundar för MC-förarens ansvar vid polisjakten

Därför bör Sydsvenskan inte få Grävspaden

SvD:s rapportering om läkarstudier i Rumänien skadar vår trovärdighet

Därför intervjuade vi Löfvens mamma

Billig citatjournalistik får allvarliga konsekvenser

Medierna bryr sig inte tillräckligt om etiken

Replik till Expressens "Krishanteringen var att låtsas som inget hade hänt"

Expressens billiga poänger efter knivöverfallet i Vallentuna

Hänger medierna oftare ut män än kvinnor?

Journalister rapporterar om Zlatan som okritiska fans

Journalister bör ägna sig åt självkritik snarare än självömkan

Hög tid för en pressetisk renässans

Gladiatorjournalistiken skadar demokratin

Raljera om autism luktar illa, Expressen

Pascalidou har ingen rätt att kalla mig homofob

Så gör svenska medier reklam åt knarkkartellerna

Avskedandet av Birro visar på rädslan för politiska åsikter

Vi som tittar på Hollywoodfruar borde skämmas

Radioteaterns samtal om bin Ladin är genant

Medias debattsidor ska inte hjälpa kommersiella intressen

SVT:s 9/11-sändning var alltför ensidig

Fördomar om ADHD ges debattutrymme på Aftonbladet

Enskilda chanslösa när medier struntar i pressetiken

I jakten på knarket sätts lagarna ur spel

Reglerna kring fällda artiklar ska ses över

Pressombudsmannen duckar för sitt ansvar

Skyll inte på kvinnor för att de diskrimineras av medierna

Tyska kvalitetstidningar har blivit mer främlingsfientliga och tillåter rasism i kommentarsfälten

Medierna ser fortfarande invandrare och kvinnor som offer

Nidbilder av religiösa publiceras utan protest

De stora TV-kanalerna låter SD sätta agendan

Göran Persson den siste att sätta ner foten mot journalisterna



Häxjakten på Emilsson är absurd

Tillåt mig svära i Newsmillkyrkan: Millningen banaliserar Newsmill

Även dumma frågor kan ge intressanta svar

Därför uppmanar jag till bojkott av Newsmill

Mediernas farliga förkärlek för organisationer

Beklämmande att Newsmill publicerade Thomas di Levas artikel


Det nya medielandskapets baksida
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tack Dick Wase för din artikel. Själv anser jag Svenska tidningar och nyhetsrapportering icke längre vara läsvärda och trovärdiga. Nyheter skaffar jag mig numera från utländsk media.