Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Våldtäkterna i Bjästa

Roland Sennerstam om Våldtäkterna i Bjästa

Barn- och ungdomsläkare: Bjästa-debattörerna borde sänka tonläget

Sällan har ett TV-prgram greppat tag om oss med sådan styrka som Uppdrag gransknings berättelse om våldtäkterna i Bjästa  den 24 mars 2010.  Bjästa blev ett stort svart hål, som hela svenska folket tittade in i med samma intensitet och häpenhet som om de verkliga svarta hålen i universum hade fått sin förklaring via Zern acceleratorn. Men här växte vreden och fördömandet över hur en stor del av en by  kunde drivas iväg så på tok åt fel håll. Men betraktarna och debattörerna borde kanske sänka tonläget något och se lite av sig själva i det som hände. Vi borde låta oss beröras på ett djupare sätt och undra om vi själva skulle kunna dras med i något liknande.


Om författaren

Författaren är barn-och ungdosmläkare sedan många år med erfarenhet av ungdomars och särskilt flickors utsatthet. Har skrivit om mobbning och dess mekanismer. Skrev i samband med Knutnyhändelsen an bok med titlen Tro&Sex. I Bjärsta finns en skärningspunkt mellan Kyrka, tro coh våldtäkt.

Efter Bjästa borde vi fundera över vilka spärrar och kontrollstationer det mänskliga intellektet har i lägen, när trycket blir stort och händelser drabbar, som kräver lösningar och förklaringar, som blir hanterbara och hjälper människor att leva vidare. Detta för att grunden för livet inte skall kännas som ständigt återkommande hotfulla efterskalv. Den svenska modellen i sådana  här lägen är att fylla nyhetsprogram och TV-soffor med experter, som lägger saker till rätta och sätter de rätta orden på det som hänt och framförallt utpekar de skyldiga och pressar upp mikrofoner i anskitet på dem.

Vi får hjälp av media att hålla det svåra utanför oss. Catia Hultqvist skriver i DN att det gamla patriarkala Sverige lever kvar i Bjärsta. Det känns tryckt och tillräckligt långt bort från oss andra. Prästen och författaren Annika Borg skriver om kollegan Kempes uttalanden om den stackars frestade våldtäcksmannen, att det handlar om årtusenden av unken kvinnosyn, som plopapr upp. Det uttalandet hjälper oss också att få distans. Mårten Schultz, docent i civilrätt, vill se en Lex Bjästa och uppmanar utbildningsministern att göra detta till en prioriterad fråga.  Det låter också bra att få en lag som juridiskt rutar in Bjästa, som en enskild händesle. Det förstärker också vårt avstånd till det som hände.

Den fråga vi måste ställa oss är om alla vi andra hade klarat oss i en liknande situation. I Bjästa fanns en populär tonåring kallad Oskar, som en kompis beskriver som "en riktigt shyst kille. När jag ser på honom,  skulle jag aldrig tro, att han skulle göra nåt sånt där. Han bryr sig om andra." En sådan kille mitt i tonårgängens centrum har ju också ett socialt skydd av sin popularitet. Att inte kunna bli misstänkt för att utföra en våldtäkt, öppnar faktiskt en dörr att kunna göra just det. Så var det väl särskilt vid den andra våldtäkten efter firandet i kyrkan. Detta liknar avslöjanden i maktens korridorer, där mycket pengar, ställning och makt ger skydd för skumraskaffärer.

Att sedan en liten by där alla känner alla och den sociala strukturen och rangordningarna ligger väldigt fast, där blir hotet för stort om något händer som gör hål i nätverket. Det är då som ryktesspridnigen blir ett skitt, som försöker bibehålla det nätverk som finns. En kvinna i byn sa i ett telefonsamtal till Uppdrag gransknings reporter: " ...bara att en liten kille kan få en tjej att tvinga en att suga av honom, om man säger så...det kan inte fungera. Det måste ju bara vara att bita ifrån". Så här långt har mekanismerna i ryktesspridningen börjat verka. Det var nämligen inte fråga om att suga av enligt Oskars och Linneas berättelser.

Sedan fortsätter en ny bild att växa fram i mötena mellan byborna om vad som hände. Den bilden behåller verkligheten kvar vid det trygga bylivet och de två svarta fåren ( de våldtagna flickorna) får ta ett ställföreträdande lidande. Det hela når sin kulmen då våldtäcksmannen kommer som en Kristusgestalt i vita kläder med vita rosor och delar ut dem innanför altarringen som ett nattvardsbröd till sina klasskamrater. Prästen med sin utbildning och 20 år i Bjärsta blev en deltagare i att fylla på reparationen av det sociala nätverket. Oskar manifesterade människovärdet, sa prästen. Det låter läkande och bra. På frågan om prästen tänkte något på flickorna svarade han ett kort "nej". Lärarna var med i kyrkan.

En hjälte finns i denna berättelse och det är kompisen Amanda, som anmälde sig hos Linnea som ett stöd mot utstötningen. Varför? Jo, hon tog inte ställning, men identifierade sig med hur det skulle vara, att bli så utpekad och isolerad som Linnea, utan att någon egentligen visste vad som hänt.

Kan denna förnuftets förlust vi sett i Bjästa hända igen? På den frågan måste vi tyvärr svara ja och det kommer att ske på olika nivåer i samhället. Liknande mekanismer skapar t.ex. konspirationsteorier i storpolitiken och mäns våld mot kvinnor kommer att fortsätta.

Vi måste ta en annan lärdom än att bara lyssna på tillrättalagda expertutlåtanden. Vi måste ställa oss frågan: vad finns det hos oss som kan få oss att bi indragen i något liknande som i Bjästa.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20501

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att kritisera, analysera och föra debatt är inte detsamma som att hålla det svåra ifrån sig. Hot och trakasserier är något annat än starka ord i artiklar. Roland Sennerstam håller inte isär detta i sin artikeln. Det är beklagligt. Möjligen kan man tycka att Roland Sennerstam själv håller saker ifrån sig när han beskriver det som hänt som ett slags mytologisk saga. Att kritisera "experter" när man själv åberopar samma roll för sina tankar är ju inte heller enkelt. Sennerstam letar också syndabockar, om än andra. Ingen av oss kan ju säga att vi inte skulle dragits med, för det vet vi ju inte, men att föra debatt om de svek som skett och kunna ringa in var det gick fel är ju det som kan hjälpa oss få syn både på andra och oss själva.

Permalänk | Anmäl #1 Annika Borg, 2010-04-02, 10:49

"Vi måste ställa oss frågan: vad finns det hos oss som kan få oss att bi indragen i något liknande som i Bjästa."

Det är sant, men det har ju många också gjort, inte minst här på Newsmill och annorstädes

Permalänk | Anmäl #4 Niclas Kuoppa, 2010-04-02, 12:41

Artikelförfattaren har missat det viktiga:

Skolan har brutit inte bara mot Skollagen och Diskrimineringslagen samt vad som gäller hur mobbningsoffer skall bemötas. Vad värre är, är att skolan, tjänstemän och politiker i Bjästa helt missat att de har skyldighet att följa Regeringsformens 1 kapitel 2§

Det är ALDRIG fel att kritisera och påpeka när ett mobbingoffer, som i det aktuella fallet dessutom blivit våldtagen och förtalad av andra utanför skolan, blir behandlad av ett helt samhälle, stad eller by på det sätt som 'Linnea' har blivit. Tvärt om är det var och ens medmänskliga skyldighet om man vill kalla sig empatisk och demokratisk att påpeka och påtala att sådant rent ut sagt är brottsligt!

Eftersom jag själv, som medmänniska, som förälder och som SO-lärare ingripit och anmält när mobbning och förtal förekommit, så tar jag inte åt mig av antydan att vi alla skulle kunna handla likadant. Tack och lov är det bara undantagsvis som sådant förekommer i större skala!

Permalänk | Anmäl #5 Inger E Johansson, 2010-04-02, 12:46

Att ta avstånd betyder inte att man skall viska.

Permalänk | Anmäl #6 Ebbe Cederblad, 2010-04-03, 08:50

Är det verkligen så komplett svårt att förstå vad artikelförfattaren skriver? Han påpekar att för att dra verklig lärdom inför framtiden, och undvika att liknande händelser inte upprepas, behöver var och en av oss inse att problemet inte handlar om "andra" som kan demoniseras i högre eller lägre grad, utan om allmänmänskliga brister och fel. Skurken i dramat är vår bristande förmåga till omdöme och rationellt tänkande, samt ett "flockbeteende" som ofta får oss att bete sig som lobotomerade fårskockar.

Dessa allmänmänskliga brister är dessutom mycket välbelagda vetenskapligt sett. Här en lista på klassiska undersökningar:

Tverskys och Kahnemans forskning
Milgrams lydnadsexperiment
Stanford Prison-experimentet
Dr Fox-effekten

Men ett problem i sammanhanget är att de flesta som inser detta - d.v.s. att människan trots allt inte är så förnuftig som hon vill tro - ändå medvetet eller omedvetet intalar sig att det bara gäller andra, inte en själv. Denna attityd är praktiskt taget alltid falsk, och uppkommer eftersom man reflexmässigt vill skydda sitt ego och självbild.

Permalänk | Anmäl #7 Rickard Berghorn, 2010-04-03, 17:19

Milgram och Stanford-experimentet i all ära- speciella experimentgrupper i Behaviourismens land för länge, länge sedan. Varför tror man så behårt på Följa John? Det finns faktiskt de med civilkurage, de som har uppfostran o stil, de som känner sig säkra i sin personlighet helt enkelt inte behöver följa strööen. Det är så larvigt att skriva "Det kan vara Du nästa gång" och dylikt. Många människor tar eget ansvar!

Permalänk | Anmäl #8 Zita Tersman, 2010-04-04, 17:19

#8 Zita Tersman: Inget av experimenten och forskningen jag hänvisar till är behavioristiska.

Dessutom har såväl Milgrams lydnadsexperiment och Stanford Prison-experimentet upprepats många gånger fram till dags dato, och resultatet är alltid detsamma.

Det är liksom inte poängen att det givetvis *finns* personer med civilkurage; den sorgliga sanningen är att de allra flesta människor faktiskt inte tar detta ansvar. Med största sannolikhet du också, när det väl gäller, hur lite du än vill tro det om dig själv (det känns naturligtvis gott att inte göra det, samt att känna sig som en bättre människa än "de andra".) Det är först när man inser att detta handlar om en själv också, som man kan bli av med sin blinda fläck och förmå sig själv att inte ingå i fårskocken.

Permalänk | Anmäl #9 Rickard Berghorn, 2010-04-05, 07:50

Jag håller definitivt med om uppmaningen att sänka tonläget.
Vi vet väl inget om vad om hur dessa tjejer som blivit utsatta har det, annat än att kommunen, som det uppgivits, skall bekosta Linneas utbildning på annan ort.

Att bekosta en utbildning "på annan ort" , vet vi ju inte vad det kan betyda i sammanhanget och det är väl heller inte speciellt intressant.

Frågan är väl hur dessa tjejer och killen, förövaren, skall tas omhand och hjälpas på rätt sätt.

När det gäller killen så vet vi ju i alla fall att han nu, efter som jag förstår det avtjänat/undergått straff/vård, är omedelbart omhändertagen enligt 6§ LVU och nu mer eller mindre är inlåst på LVU-hem.

Frågan är verkligen om Bjästa är speciellt annorlunda än andra samhällen i Sverige. Det tror inte jag.

Jag tror verkligen inte att det som hänt i BJästa är speciellt annorlunda än det som händer varje dag, mer eller mindre, överallt i Sverige.

Alltså att ansvariga och vuxna i stort, sviker barn och unga och inte agerar i tid och med förnuft.

Hela uppståndelsen kring det tragiska händelserna i Bjästa är, som jag ser det, uppmärksammade på grund av att någon journalist hittade en eller flera facebook-grupper som spred/sprider förtal och mobbade.

Att det sprids förtal och hat på Internet, tillika inom andra medier, är inte grund för att offentligt döma Bjästa och dess befolkning och definitivt inte någon som helst motivation för att kunna ställa sig på på någons sida när det gäller invånarnas påstådda, eller skapade "läger".

Det är min bestämda uppfattning, utifrån vanlig medmänsklighet och livserfarenhet att det inte kan vara på det viset att invånarna i Bjästa är delade i två läger i denna fråga och att det råder en hatisk stämning i stort i samhället kring denna fråga.

Och det är min bestämda uppfattning att det är ungdomarna det är frågan om, som skall hjälpas på bästa sätt.

Att betala för tjejen för studier "på annan ort" och skicka killen till HVB-hem på annan ort löser ju saken för tillfället för de ansvariga men det innebär, som jag ser det, att dessa ungdomar offras och förskjuts.

Detta är tyvärr det vanliga sättet att ta itu med barns och ungdomars problem i Sverige.

Permalänk | Anmäl #10 Torbjörn Hellerstad, 2010-04-07, 22:07

Jag (har nu tid) sitta och läsa. Din syn är deterministisk och svart.Ser att Du tror på devisen "det kan drabba alla" som ju inte är vetenskap och beprövad erfarenhet utan tycke och smaka. Jag vidhåller att det finns en god del av befolkningen som har civilkurage, och står för sina ideal och har etiska och moraliska levnadsregler som de inte tummar på, utan hellre tar "skit" som det heter. Whistle-blowers för att nämna ett exempel. Alla drabbas inte av vissa sjukdomar, för de vistas inte i miljöer där man kan få dem-ta malaria som exempel (knark, som exempel är ju politiskt inkorrekt). När det gäller Zimbardo och hans experiment är det visst Behaviourism-observerbara, mätbara, måste jag drista mig att rätta Dig.

Permalänk | Anmäl #11 Zita Tersman, 2010-12-31, 12:03

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.