Orimligt låg andel vägsatsningar i regeringens infrastrukturplan

I Sverige utförs idag ca 95% av alla resor och ca 85% av alla passagerarkilometrar med bil och buss. Resterande resor utförs av små stödsystem som tåg, flyg och båt. Långsiktigt kommer vägtrafiken att öka sin marknadsandel. I politiken har det uppstått en osund fixering vid spårbunden trafik som bl a visar sig i att 56% av investeringsanslagen i regeringens förslag går till tågsatsningar och endast 42% till väginvesteringar.

Orsaken till spårbundna trafikens begränsade betydelse och potential är just att den är spårbunden. Fordonen sitter fast på stålskenor och kan endast färdas mellan särskilda stationer längs dessa och inte nå resenärernas egentliga destinationer. I ett stort och glest befolkat land som Sverige - endast 22 invånare/kvkm - innebär detta naturligtvis en begränsad potential. Fordonen kan inte heller starta när resenärerna önskar utan avgår på i förväg bestämda tider, vilket utgör ett växande problem i ett allt mer individualiserat samhälle. Det innebär att det finns några få stora reseströmmar där tåg är ett effektivt transportslag som t ex resor mellan Stockholm och större städer på lagom avstånd som Göteborg, Borlänge och Sundsvall samt resor i rusningstrafik till och från centrala Stockholm från övriga Stockholmsregionen. Dessa reseströmmar är dock i allt väsentligt redan intecknade.

De snabbaste förbättringarna när det gäller såväl miljö, säkerhet som transportkvalitet sker idag inom vägtrafiken. Antalet döda i trafiken är rekordlågt, bränsleförbrukningen sjunker rekordsnabbt och elbilsrevolutionen har inletts. I en plan för framtidens investeringar är det därför orimligt att vägtrafiken som redan dominerar resandet fullständigt och som kommer att växa snabbast av alla transportslag får så låg andel av investeringarna. Speciellt om resor inom och till/från Stockholmsregionen räknas bort så har andra transportslag än vägtrafik endast marginell betydelse för mobiliteten.

BIL Sweden anser att samhällsekonomiska bedömningar bör vara vägledande i utformningen av infrastrukturpolitiken och att väginvesteringar därför bör dominera kraftigt i en plan för framtidens infrastruktur. Förbifart Stockholm är en självklar grundinvestering, men det finns många andra vägsatsningar som bör prioriteras upp.

Ulf Perbo (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20434

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Under åren har Banverket utöver anslagen lånat årligen några miljarder kr och här tillkommer kanske en del. Järnvägen kan inte ens konkurrera på egna meriter med flyg och buss mellan Stockholm och Göteberg. Det enda vettiga är att dra pluggen på allihop bortsett från Stockholms lokaltrafik och verksamheten upp till Arlanda och spara cirka 20 miljarder. Malmbanan klarar sig själv. Det är inga problem att göra trailerbussar med dubbla plan som tar 200 passagerare. Kostnaden och miljöpåverkan för sådan teknik blir en bråkdel av den för järnvägen, även med ett förnybart bränsle. Sedan när energin blir mindre tillgänglig och ökar i pris så minskar bara flyget i omfattning. Järnvägens persontrafik kan aldrig bli lönsam, hur man än vrider på det. Svenska affärsmän, miljömuppar och folket i stort styrs lika mycket av järnvägsdriften som sexualdriften.

Permalänk | Anmäl #1 Urban Persson, 2010-04-01, 14:53

"Good Morning Mrs Gorsky!"
-Med lika stor berättigande törs jag ställa frågan varför det bara satsas
56% av anslagen på järnvägar;
-naturligt hade varit med en ökad satsning på höghastighetståg, containertrafik på järnväg för att få ner transporterna på vägnätet. Ny teknik för att hantera omlastningar via terminaler går att utforma.

Permalänk | Anmäl #2 Ebbe Cederblad, 2010-04-02, 17:36