Ha barn och arbeta fungerar inte i Holland

Du har så rätt visst påverkar de olika systemen arbetslöshetssiffrorna, men skulle du kunna arbeta heltid om inte skattebetalarna betalade ett bidrag på drygt 100 000 per barn för att du ska kunna jobba. Din artikel är ett lysnade exempel på varför svensk familjepolitik är vansinnig. Ett skattesystem som gör det möjligt att leva på en inkomst låt säga så länge man har barn under 3-4 år skulle inte bara minska trycket på arbetsmarknaden utan också vara bäst för barnen.

Är det föresten bara jag som ser sambandet mellan omläggningen av skattesystemet på 70 talet för att driva ut småbarnsmammor i arbetslivet och sveriges ständiga sjunkande i den internationella välfärdsligan.

Vi tror att vi har kommit sååå långt och att det bara är en tidsfråga tills dess övriga Europa är ikapp vad gäller barnomsorgen.
I själva verket tycker inte övriga Europa att vi är något föregångsland. De ser våra vilsna ungdomar och inser att detta med att lämna bebisar på dagis utan ngn kontinuerlig vuxenkontakt är orsaken.
De har intelligent nog insett att småbarn behöver daglig närkontakt med mamman för att bygga en trygg grund för framtiden.
Vi har ointelligent nog inte insett vikten av detta behov av trygghet, för vi vill inte se den, vi är inte beredda att betala priset.

Vi är nog det mest egotrippade penningsugna folket i världen, dessvärre.

I Sverige får pensionärerna stå tillbaka för barnfamiljernas välfärd, det är sanningen bakom föräldraledighet, föräldrapeng, pappaledighet och ökade barnpengar, kalla det ogärna för det det inte är:
-rättvisa.

Som boende i Holland kan jag endast bekräfta Katjas erfarenhet. Väldigt mycket i det nederländska samhället t ex öppet-tider, leveranser och hemservice bygger på att det finns en hemmafru som sköter markservicen. Min internationella arbetsplats till sist tvungen att bygga ett eget daghem eftersom det inte fanns holländskt alternativ. Nederländsk lagstiftning är ytligt sett liberal, men sett till värderingarna är det ett konservativt samhälle med hemmafruar och prostitution. I Sverige har vi en tendens att smyga in mer värderingar i lagstiftningen, men människorna är typiskt sett mer liberala enligt min erfarenhet.

Skulle barnomsorgen vara osubventionerad och utan skattekilar så är det enklast och bäst att stoppa rundgången på pengar. Man betalar allt själv och verksamheten och de anställda i denna behöver inte betata någon skatt. Tanterna på dagis kan köra allt svart utan att det är svart på riktigt. De kan driva verksamheten precis som de vill.

Pensionssystemet liknar allt mer försörjningsstöd. De som vill skulle kunna intyga och styrka årligen i efterhand att de har varit aktiva inom denna verksamhet mot betalning och kunna få en inkomst inmatad i systemet.

Ja vilket är viktigast? Barnen eller ett jobb? Ska man skaffa sig barn om man inte kan försörja dem? Och varför spricker hälften av alla förhållanden i Sverige?

Jag kan tydligt se att vi med vårt system uppmuntrar kvinnor att skaffa sig barn med fler män, för då får de många som kan ta hand om barnen och slipper själva. I min släkt finns en kvinna som har tre barn med olika män.

Hon har flyttat till den senaste släktens medlemmar och nu slängt ut senaste mannen ur huset, sålt det så att hon ska få lite pengar över till resor och annat - och hon har aldrig jobbat annat än deltid.

Hon får omkring 8000 rent per månad av andra i underhåll och barnbidrag för barnen och klarar sig gott på sin egen lön för resten. Hon lämnar bort dem till andra när hon kan. Vi i vårt samhälle ser det som helt okej att samhället uppfostrar våra barn. Så har skett sedan 60-talet.

Barn som inte är trygga som små blir oroliga vuxna och kan inte lika lätt bidra till samhället som andra. Kanske måste vi ta en grunddiskussion igen. Vem ska uppfostra barnen? Är det dagis, skola och andra barn? Ska politiker ha makten över barnen? Eller är det föräldrarna?

Verkar som dagisplatserna i Holland reflekterar den verkliga kostnaden. Jag antar att ingen någonsin har tänkt på att det kan vara värt att spara lite pengar innan man skaffar barn, så man sedan har råd med hela spektaklet? Det är bara att inse att det kostar mellan en halv till en miljon att skaffa barn, och sedan välja om man tycker att alla andra skall betala för det eller om man tänker ta ansvar för sin egen familj.

Holland har 16 miljoner invånare och högre BNP än Sverige så det stämmer inte det du påstår bevisligen.
Det här visar snarare hur otroligt bortskämda vi Svenskar är. Nu skall Svenska barnfamiljer vara halvårsvis i Thailand på skattebetalarnas bekostnad, för det har de "rätt" till...
Vad kommer härnäst?

#6 Ann Helena Rudberg
Ansvarstagandet för de gemensamma barnen ligger med andra ord främst hos kvinnan i familjerelationen?
Det handlar faktiskt inte om vilka som ska ta hand om barnen. Även om du vill ha barn så ska du kunna delta aktivt på arbetsmarknaden. För att nå dit krävs det att man har en utbyggd barnomsorgsverksamhet som så många som möjligt har råd att ta del av. I Sverige har en bra sådan verksamhet och vi har ett system av maxtaxa som har gjort att fler familjer har råd med barnomsorg. Det här står inte i direkt motsats till att man rimligen bör ställa krav på att föräldrarna bär det största ansvaret för barnens uppfostran och försörjning.

De flesta länder är bättre för unga, men för barnfamiljer är sverige svårslaget.

Visst kan man låta barnfamiljerna betala de "verkliga kostnaderna", men då blir det inte så många barn (se länder som spanien och italien, där nativiteten bland icke-invandrare är väldigt låg). Och då kan man ju fråga sig vem som ska ta hand om oss när vi blir äldre?

Det vore väl inte mer än rätt att de som inte skaffat barn då till fullo betalar alla sjukvårdskostnader och äldrevård, medan vi som offrat miljonbelopp för barnen kan låta oss försörjas. Varför ska mina barns skattepengar gå till de egoister som har avstått att skaffa barn? På den gamla "goda" tiden var de barnlösa hjälplösa när de blev äldre - glöm inte det!

// hans

Jag antar att du till sista öret kommer betala för dig när du bli äldre? Du har väl lagt undan för varenda pensionskrona, varenda läkarbesök och varenda vårddag? Ingen av de yngre ska väl behöva betala för dig, när du inte har betalat för någon av dem? Sen hoppas jag du har sett till att stödja invandringen så att det finns någon som kan torka dig i rumpan, för mina barn lär kunna vara rätt kräsna när de väljer jobb.

Man skaffar ett kylskåp, en Volvo eller en sommarstuga, man skaffar inte barn. Man får en livsgåva om man lyckas få barn, men det är svårt att begripa för de som "skaffar" barn.

Alla vi som är ofrivlligt barnlösa betalar ett hela livet för alla som skaffar barn, är det någon som frågar oss om vi tycker att detta är rättvist? Självklart inte! Vi ska alla solidariskt betala för barnen, oavsett lämpligheten i vissa föräldrarskap.

Vad sägs om ett liknande införande av föräldrarskap, som när man får köra bil? Ingen skulle tillåta att vem som helst satte sig och rattade en bil på motorvägen, man måste ha ett körkort.

Men vem som helst, som är frisk, kan "skaffa" barn och därefter bli försörjd av staten, det vill säga oss skattebetalare fram tills att barnen fyller arton år. Vem protesterar mot det? Ingen!

Skulle någon våga protestera?

Jag tycker det låter sunt att en av föräldrarna stannar hemma med ungen.

@Ramona Fransson: Jag tror inte vi kan protestera. Och jag är inte säker på att jag vill heller.

Du får göra _nästan_ vad du vill med din kropp och jag anser att det är _nästan_ rätt.

Som utlandssvensk i Asien kan jag bara beundra det svenska systemet. Mina vänner från hela världen gapar av avund över hur det fungerar, speciellt kvinnorna (inklusive de holländska), och de tycker faktiskt alla goda samhällen borde tänka så här. I vissa fall har jag förstått att ett av skälen till att de flyttar från sina rika hemländer (rika som Sverige) är att det ger båda i parrelationen möjlighet att arbeta på en hög nivå när barnen är små. För svenskar är inte detta ett lika stort bekymmer och det skall vi vara stolta över.

Sverige är ett ytterst välfungerande land och de möjligheter som erbjuds genom barnomsorgen och föräldrapenningen är en integrerad del av vår höga levnadsstandard, och den gynnar alla från vaggan till graven.

Många kommenterar här syrligt och inte så lite elakt och moraliserande över både artikelförfattaren och föräldrar i allmänhet.

Men den viktigaste frågan måste ju ändå vara:
vill vi verkligen ha det som i Holland? Eller i USA? Eller i England? Eller Italien?

Jag antar att flera debattörer här har syskon och barn som är småbarnsföräldrar? Är det verkligen det holländska systemet ni vill ha för era närmaste bara för att ni själva inte kan dra nytta av förmånen i dagsläget? Är det så ni formulerar er politiska tro för det samhällsbygge vi kallar Sverige? Var och en för sig själv.

I så fall säger jag lycka till - då kommer världen snart att springa om Sverige inte bara på detta område utan på alla andra också. Det är nämligen så att i resten av världen så diskuteras de här frågorna positivt just med utgångspunkt att dessa förmåner är goda för hela samhället: sjukförsäkring, föräldraförsäkring, pensioner... men i Sverige är det politiska klimatet sådant att vi backar in i framtiden.

@Jens. Nej. Man behöver inte "vilja ha det som USA, Holland eller England", men det finns en enorm diskrepans mellan att "se bristerna" i andra system, gentemot att erkänna bristerna i det Svenska, nämligen de enorma kostnaderna som aldrig riktigt redovisas och som någonstans med all säkerhet får negativa konsekvenser för samhället, företagen (jobben) och medborgarna (annat kanske får stryka på foten...).
Det enda som är helt glasklart är att Sverige INTE skördar enorma framgångar i andra ändan. Vi har inte mindre arbetslöshet, fler företagare, högre kunskap och utbildning, färre sjukskrivna eller mindre brottslighet.
Kanske, bara kanske är denna föräldraförsäkring bara ett av alla skyddsåtgärder som gör Svenskar mindre riskbenägna och ängsligare...
Och framför allt, det kan inte vara det viktigaste att utveckla om vi redan är världsledande!!!

"Knappt var tionde tvåbarnsmamma arbetar heltid" säger Katja, som om det skulle vara något negativt?

Hur är vädret, där i det parallella universumet?

// Ramona

Vårt samhälle bygger på solidaritet mellan generationerna. Det finns två åldrar när man går back (barn och gamla), och så en produktiv ålder däremellan där man "går plus".

Om man tar bort solidariteten med barnen och deras föräldrar, genom att kräva att de ska betala alla kostnader själva, så måste man också ta bort solidariteten med de äldre. Annars kommer ingen skaffa barn, och då kommer det inte finnas någon som kan försörja de äldre i framtiden. I de flesta länder får man själv spara för sin ålderdom, och i dessa länder har de barnlösa det oftast väldigt tufft som äldre.

Du ifrågasätter varför du ska betala för mina barn. Fine, men varför ska mina barn i så fall betala för din vård och din pension? Man kan inte bara plocka russinen ur systemet.

Sen kan man ju konstatera att unga kvinnor i europa inte vill vara hemma med barn i samma utsträckning som förr. Nativiteten i länder utan utbyggd barnomsorg är ofta väldigt låg, speciellt bland välutbildade. Om man bara ger kvinnor valet mellan karriär och barn, så kommer en stor andel välja karriären. Då uppstår ju frågan vem som ska ta hand om de äldre om 20-30 år.

Jag är från Holland (ursäkta skrivfel) och tycker mycket om Sverige. Tyvärr ser jag sååå mycket olyckliga ungdomer här. Jag är helt övertygad att en av orsaker är att nästan alla arbetar heltid. Men barnen behöver uppmärksamhet och när de är små behöver de mest Mamma! Man kan välja karriär, du behöver inte ha barn. Välj va du vill men ta anvar för ditt val. Om du väljar barn måste du också ta ansvar för barnens uppväxt.... och inte ger alla ansvar till staten/skolan.

Vår familj är själva på väg att flytta, inte till Holland, men till Belgien. Vi har 2 barn i skolåldern och arbetar inom kulturen/teaterkonsten. Jag tror att många svenskar som lämnar Sverige vill både ha kakan och äta den, tyvärr. Vad tror vi egentligen? Att alla andra EU-länder ska mätas med svenska mått? Det är ju inte klokt! Flyttar du får du ta seden dit du kommer, helt enkelt. Visst, du kan vilja förändra saker och ting, men du får väl stå ditt kast och för din egen aktion. Trivs du inte så får du väl flytta hem igen! Det är naivt att tro annat. Jag ser fram mot vår flytt. Här i Sverige blir vi som vill leva på vår konst föraktade och bespottade. Svenskar anser att kulturarbetare/teaterskapare/konstnärer ska tas för givet och "kan man inte leva på sin konst får man göra ngt annat". Visst, men vi vet att övriga Europa förstår och respekterar konstnären, övriga Europa förstår att ett samhälle utan konstnärer blir en civilisation utan liv. Kulturen är en av samhällets grundpelare. Tyvärr begriper inte svenskarna detta, eftersom vi i alla år har matats med statligt förvaltad konst och kultur. Jag tror på ett Europa där individen har möjligheter att leva och vara verksam utifrån sina egna förutsättningar. Fungerar det inte får man väl ta sitt pick och pack och återvända. Värre än så är det inte.

Tack för artikeln och alla ("vassa") kommentarer som den ledde till!