Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-03-30 14:03, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
"Kontakten med domstolsvärlden lämnade mig med en känsla av maktlöshet. Jag hade tidigare haft tron att om man får problem, om det inte går att komma överens, kan man alltid vända sig till en domstol som kan reda ut konflikten" - det skriver KTH-studenten LENNART JOHANSSON, som efter en utdragen byggnadstvist fick vänta i flera år på rättslig prövning och nu får hjälp av den ideella juridiska organisationen Centrum för rättvisa.
Lennart Johansson är bosatt strax utanför Stockholm och läser till civilingenjör på KTH.
Det är mycket rättssäkerhet i debatten nu. Men det handlar nästan bara om brottsbekämpning. Fastän rättsäkerhet lika mycket handlar om hur vanliga människor blir behandlade av myndigheter.
Jag är en av tusentals svenskar varje år som kört fast i rättsväsendet. Det började med en vardagsgrej - jag behövde reparera huset. Jag tog in en firma som skulle göra jobbet. Men hantverksjobben blev inte fackmannamässigt utförda och jag stod plötsligt mitt uppe i en tvist. När jag och byggfirman inte kunde komma överens kändes det som en lättad att kunna vända sig till domstol. Men den känslan förbyttes gradvis till hopplöshet allt eftersom tiden gick utan att domstolen agerade. Advokatkostnaderna tickade på och jag kunde inte bo i huset i väntan på avgörandet.
Efter mer än fyra år utan något besked från domstolen gick jag motvilligt med på en förlikning. Jag ville bara få ett slut på det hela. Och jag kunde inte riskera mer kostnader för att driva processen i evighet.
Kontakten med domstolsvärlden lämnade mig med en känsla av maktlöshet. Jag hade tidigare haft tron att om man får problem, om det inte går att komma överens, kan man alltid vända sig till en domstol som kan reda ut konflikten. Hade jag på förhand vetat att jag skulle få vänta i mer än fyra år på domstolens agerande hade jag antagligen aldrig vänt mig dit. Då hade jag i vart fall sluppit fyra år av oro över mitt hem och en saftig advokaträkning.
Jag anmälde i alla fall den långa väntetiden till Justitieombudsmannen, JO. Och i ett beslut från mars förra året fick jag rätt i sak. JO kritiserade att det tagit så lång tid. Domaren i målet påstod att det var jag själv som orsakat den långa väntetiden men JO höll inte med. Tvärtom ansåg JO att domstolen kunde ha förkortat väntetiden rejält och gav domstolen en smäll på fingrarna.
JO:s beslut att jag hade rätt i sak gjorde mig lättad. Men jag hade även begärt ersättning för alla negativa följder som den långa väntan fick för mig. JO svarade bara att JO inte får pröva ersättningsanspråk. Men det fanns ingen information om det finns någon annan som kan göra det, och hur man i sådana fall vänder sig dit.
Min historia kunde ta slut där. Den ansvariga domstolen hade fått utstå kritik för handläggningen, men jag hade gått vidare utan ersättning och med ett skadat förtroende för rättsväsendet.
Men nu har jag fått kontakt med Centrum för rättvisa, som grävt fram mitt och ett femtiotal andra fall från JO där de drabbade kan ha rätt till skadestånd. Det står nu klart för mig att man faktiskt har rätt till rättegång inom skälig tid enligt Europakonventionen - och att den gäller fullt ut i Sverige. Och jag har fått information om att jag kan vända mig till Justitiekanslern, JK, med mina krav i ett kostnadsfritt förfarande.
I dag skriver jag under och skickar iväg mitt skadeståndskrav till JK. Det känns som att det kan leda till någon form av upprättelse efter fyra års påfrestningar.
Men jag tycker ändå att de myndigheter som svarar för rättssäkerheten i landet på ett begripligt sätt skulle kunna informera människor om vad vi har för rättigheter. Hur ska man kunna få rätt om man inte ens vet att man har rätt?

Nätpublicering av misstänkta brottslingar hotar rättssäkerheten

Utred möjligheten att vittna anonymt

Inför en begränsad ändringsdispens för HD

Thomas Quick är inte det enda offret för rättsröta

Är Sverige rättssäkert för misstänkt i sexualmål?

Ask vill att polisen hänger ut misstänkta

Man ska inte behöva leva farligt som kille i Sverige

Rättssäkerheten är en stor folklig fråga
Ny lag ger vårdpersonal får straffrättslig immunitet vid grov oaktsamhet.
Dags att kartlägga nedlagda våldtäktsfall

Stärk rätten att stämma staten

Åklagaren måste stå till svars för Bergwallskandalen

Vart tog det goda lilla landet vägen? Ingen som vet , ingen som vet....
Är alla män lika mycket värda?

Helt okontrollerad verksamhet tillåts i svenska domstolar
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Var glad att det hela inte var en äktenskapstvist
Lennart Johansson,
Du ska vara glad att tvisten var med ett byggföretag och inte med din hustru eller flickvän. Då kommer nämligen ytterligare en dimension in; den kallas för statsfeminism och är en ideologi som omfattar alla partier i riksdagen (möjligen med undantag av KD). Den har förgiftat en stor del av den svenska rättvisan.
För mig tog det bortåt 20 (tjugo) olika rättegångar för att skiljas - alla typer av mål var involverade - tvistemål, förvaltningsmål och brottmål. Min fd hustru lämnade in omkring 100 olika polisanmälningar emot mig, kanske mer. För att få slut på det hela stämde jag till slut både den svenska staten och min hustru och vann båda målen. Men man kan kanske undra om inte de svenska skattebetalarna, de inblandade och våra myndigheter kunde tjäna på mindre krångel, bättre och mera könsneutrala lagar, mindre nyfeminism och mera sunt förnuft.
Här har Sverige mycket kvar att lära. Vi är fortfarande kvar i det socilalistiska tänkandet, det kollektiva.
Att det finns enskilda som får problem har aldrig setts som viktigt. Det har bara handlat om stora företag, stora ekonomiska intressen, inte små kostnader.
Att en enskild person har stora kostnader, även om det i jämförelse med Volvo är småpotatis, har aldrig intresserat politiker och lagstiftare.
I USA kan du stämma vem som helst på vad som helst, vilket naturligtvis inte är vettigt.
Men att som i Sverige gå i personlig konkurs för att få tillbaka pengar i ett enskilt civilmål är galenskap och de enda som blir rika på detta är småfifflare, vilket i en förlägning gör att vi som är små tappar tron på rättssystemet och använder andra vägar än de lagliga.
Det är nästan redan försent att ändra lagen, men om det inte görs i brådrasket kommer fler och fler använda de kriminella gängen för att få det som känns och stavas rättvisa.
Hur ser vårt samhälle ut efter det? Ja, det är fråga som borde ställas till våra överbetalda arvoderade politiker.
Ett problem här är att domstolarna helt enkelt är underdimensionerade. Man har skurit ned och det finns för lite personal. För få domare med en grotesk arbetsbörda o.s.v. Löjligt enkelt egentligen, men så länge ingen ändrar på det så får vi ha det så här.
Så är lägret i Konungariket Sverige, som landet kallas i Europadomstolen. Det tar lång tid. Och det är inte bara det.
Vid förlust i en civilrättslig tvist måste man betala motståndarens rättegångskostnader. Advokaterna är förbjudna att ta del av skadestånd, eller rättare sagt rättegångsbalken sanktionerar ett advokatsamfund, som utesluter de som inte följer samfundets så kallade etiska regler, som är som de vore skrivna för flera hundra år sedan av någon kung.
Statens rättshjälp är högst begränsad. Den för gäller 100 timmars advokathjälp, inte motpartens rättegångskostnader vid en förlust och man får inget med en inkomst över 260 000 kr. Fall med någon koppling till ett företag och en förening kan inte få något. En rättsskyddsförsäkring är något bättre. Men beloppen är ungefär lika begränsade. Ibland är situationen sådan att en försäkring omöjligt kan köpas. Ibland är livet komplicerat och man inte köpa en försäkring i efterhand. Om det är det normalt att ha en försäkring och man har missat detta så får man normalt inte rättshjälp.
När motparten är ett företag, ett försäkringsbolag, en bank, en myndighet, en länstyrelse, en kommun eller något liknande större aktör så är en enskild i en svår situation. Motparten bryr sig nämligen mindre om rättegångskostnaderna. Rättshjälpen och rättskyddet räcker inte långt. Motparten betalar inte ens med skattade pengar. Dessutom fungerar domstolarna i själva domen som en förlängd arm åt makthavare. Man kan i praktiken inte stämma en myndighet med rättsskydd eller rättshjälp och än mindre räkna med att vinna.
Kort sagt är civilrätten ett spektakel. Jag har bott i USA och sett på nära håll hur mycket bättre det är där. Om någon har en skuld så går man till sheriffen, som är mycket effektivare och snabbare än kronofogden, om det finns något att ta förstås. Att stämma någon är snabbt och enkelt. Advokaten tar ungefär 1/3 om man vinner. I rätten är det löpandebandprincipen. Man ser och hör ibland dessa enorma kostnader och skadestånd och det har uppenbart gått över styr på sina håll. Men det är inget som jag har varit i närheten av.
I Sverige är domarna tillsatta och utbildade enligt en så kallad domarbana, vilket är ett system i grunden korrupt och unikt för Sverige, vilket påverkar även straffrätten. Resultatet blir många oskyligt dömda. Politiska utsedda nämndemän, som ofta sitter och sover, gör inte saken bättre. Och i USA finns inga fåniga politiska institutioner som JK och JO. Inget av det detta kan man klaga till Europadomstolen över.
För ett antal år sedan förekom det många rättsfall inom import av begagnade bilar från EU-länder. Frågan gällde grundfel i civilrätten och motioner skrevs om en så kallad momsamnesti, bland annat av vänsterpartisten Per Rosengren, som hade varit chef på Skatteverket länge och var väl insatt i hur det gick till. När motionen skulle bedömas av skatteutskottet så var det som om ett antal apor i Sydamerikas djungel och skulle pröva hela rättsväsendets funktion. Och det var ju inget fel på det.
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2002/03&bet=Sk360...
Tack för en utmärkt artikel, Lennart!
När jag läst din artikel och fortsatte att läsa på Centrum för rättvisa
http://www.centrumforrattvisa.se/
så är det uppenbart att de svenska rättsystemet kräver en ordentlig översyn av flera olika anledningar. Det är en skandal att det svenska rättssystemet inte kan uppfylla grundläggande krav enligt Europakonventionen och speciellt att detta särskilt drabbar vanliga människor som Lennart.
Vi måste kräva att de politiska partierna agerar och kommer med förslag. Vilken sida i årets val. Alliansen eller de röd-gröna, kan komma med de bästa förslagen för att lösa rättsväsendets problem att leva upp till medborgarnas behov?
De två politiska blocken måste lägga korten på bordet. Hur skall de se till att det svenska rättssystemet i framtiden kan ge det stöd och den service som vi väljare har rätt att kräva?
Tack, Lennart att du berättar inte enbart om dig själv, men också om Centrum för rättvisa.
Det är många som har nytta av att veta om Centrum för rättvisa och att de kan få hjälp när rättsystemet inte fungerar som det ska.
Mycket bra att du fått hjälp av Centrum för rättvisa. Faktum är att vi, i Sverige, har en synnerligen lång handläggningstid i våra domstolar.
När det gäller Centrum för rättvisa så har de, som jag förstår det, upprättat en Internet-tjänst där de som Centrum för rättvisa skickat brev till om att de kan söka skadestånd hos JK för dröjsmål i domstol, fått en kod skickat till sig i brev så att de kan nyttja Internet-tjänsten och fylla i en ansökan om skadestånd till JK.
Jag har sedan två veckor bett dem att få ta del av denna "mall" per E-post men inte fått något svar.
Utifrån att Centrum för rättvisa drivs genom donationer och anslag så anser jag inte att det kan vara rätt att inte göra Internet-tjänsten för ansökan om skadestånd tillgänglig för alla, utan endast de som föreningen har vänt sig till per brev, och som man kan förmoda, efter en mycket arbets- och pengakrävande "efterforskning", som jag ser det, helt i onödan för rättvisan och endast i syfte för föreningen Centrum för rättvisa att på något vis etablera sig som part när det gäller rättvisa.