Den hemska sanningen om Nordkorea

Thorbjörn Björkman, styrelseledamot i Svensk-koreanska föreningen, målar upp en ljus bild av Nordkorea i en artikel i denna debattråd - http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/26/nordkorea-kan-bli-en-blomstrande-industrination . Enligt Björkman är livet för medborgarna i Nordkorea rätt så skapligt, och om det inte är paradislikt, beror detta endast på illasinnade västmakters sabotage mot Nordkoreas ledares´ upplysta politik.

Dessvärre stämmer inte denna bild av socialismens Nordkorea med verkligheten. Undertecknad har läst ett par böcker som belyser kommunismen som den "reellt existerar".

En av dessa 2 böcker heter "The Black Book of Communism". Denna bok dokumenterar en mängd olika kommunistregimers brott, huvudsakligen mot sina egna folk, under 1900-talet. Denna bok har skrivits av ett halvt dussin framstående, rätt så vänsterinriktade vad jag förstår, europeiska intellektuella. Deras underlag för boken bestod huvudsakligen av arkiven i f.d. Sovjetunionen, och de övriga östeuropeiska f.d. kommuniststaterna. Dessa arkiv öppnades för omvärlden när kommunismen kollapsade 1989, så forskare har sedan dess haft tillgång till dem. Och dessa arkiv är mycket detaljerade, eftersom kommunisterna ville kontrollera, och därför dokumentera, allt.

Det f.d. Sovjetunionens arkiv innehöll omfattande uppgifter om förhållandena i Nordkorea, eftersom Sovjet regimen var djupt inblandad i förandet av kommunisterna till makten i Nordkorea. Så boken The Black Book of Communism innehåller ett helt kapitel om den nordkoreanska kommunistregimens brott. Det är ingen vacker syn som författarna tecknar av det nordkoreanska kommunistväldet.

Kim il-Sung blev ledaren för Nordkoreas samtliga kommunister strax efter slutet av Andra världskriget år 1945. Sedan blev han Nordkoreas härskare, när kommunisterna tog makten där. Att det var just Kim il-Sung som blev de nordkoreanska kommunisternas ledare berodde på att han råkade bli Moskva regimens favorit. Kim il-Sungs potentiella rivaler, flera dussin eller rentav flera hundra andra koreanska kommunister, mördades i september 1945. Så mördandet började redan innan kommuniststaten hade etablerats i Nordkorea!

Mördandet fortsatte sedan kontinuerligt. Och ingen gick säker. En människorätts organisation har kalkylerat att av de 22 medlemmarna i den första nordkoreanska regeringen, blev så småningom 17 assassinerade, avrättade eller utrensade! The Black Book of Communism rapporterar att utrensningar av ledande kommunister var rutin under Kim il-Sungs välde. De kadrer som blev utrensade torterades för att tvinga dem till att erkänna sådana påstådda brott som att spionera för USA. Vanliga medborgare avrättades också. I varje enskilda utrensning, och det blev många av dem allteftersom åren gick, kunde tusentals arbetare och bönder avrättas. Det fanns minst 47 brott som kunde straffas med döden. De flesta var olika varianter av "brott mot staten (eller `samhället´)". Avrättningarna skedde ofta inför en folksamling, som uppmuntrades till att skrika mot offret, förolämpa honom och kasta stenar på honom. Ibland blev offret sparkat och slaget till döds, medan folksamlingen ropade slagord.

Kim il-Sungs regim praktiserade tortyr. Ett exempel. Fru Li Sun Ok var en medlem av Arbetarpartiet och ansvarig för ett förråd som var reserverad för partikadrer. Hon blev offer för en utrensning, och arresterades tillsammans med några av sina kamrater. Hon torterades länge med vatten och elchocker, hon blev slagen och berövad sömn. Det slutade med att hon "erkände" allt som hennes plågoandar ville att hon skulle erkänna. Hon "erkände" att hon hade förskingrat statlig egendom. Hon dömdes till 13 år. I fängelset tvingades hon och de andra fångarna tillverka sådana varor som tofflor, väskor, bälten, tändhattar och konstgjorda blommor. Det var i det socialistiska Nordkorea meningen att fängelserna skulle vara lönsamma för staten (läs Kim il-Sung)! Kvinnor i fängelset som blev gravida utsattes för brutala tvångsaborter. Om en bebis trots allt föddes i fängelset blev det kvävd till döds, eller fick halsen avskuren.

Nordkorea är ökänd, åtminstone bland dem av oss som vet något om kommunismen, för sina arbetsläger. Ögonvittnen rapporterar att fångarna tvangs utföra arbete som ofta var ytterst farligt - t.ex. grävandet av hemliga tunnlar eller arbete med radioaktivt material i samband med kärnvapen projekt. Den värsta tortyren i fånglägren lär ha varit hungern. Fångarna blev så desperata att de åt exempelvis grodor, paddor, råttor och daggmaskar. En del fångar användes som rörliga måltavlor för soldater som skulle lära sig skjuta prick.

Kommunisterna praktiserade kollektivbestraffning. Om en familjemedlem dömdes för ett brott, blev ofta hela familjen skickad till ett läger. Ibland blev 3 generationer i en familj straffade för en familjemedlems brott. Avsikten var uppenbarligen att förtrycket skulle vara så effektivt som möjligt, i meningen avskräckande. Inte att det skulle vara det minsta rättvist. Makten framförallt!

En annan bok som jag har läst - "Mao - The Unknown Story" ger en trovärdig förklaring till det synbarligen gåtfulla Korea-kriget. Många västerlänningar har frågat sig varför kommunisterna i Nordkorea, Sovjetunionen och Kommunist kina drev fram det kriget. Det är ju alldeles uppenbart att det bara var en propaganda bluff när kommunister påstod att det var USA som startade det kriget. Vad hade kommunisterna att vinna på det kolossalt blodiga kriget? Kriget var ju en enorm påfrestning för både Sovjetunionens och Kommunist kinas ekonomier, förutom att kriget kostade dem mer än 1 miljon människoliv.

Eftersom Koreakriget utgör en så viktig del av det moderna Koreas historia, vill jag här kosta på mig att göra en utläggning om saken. Jag hoppas att Newsmills redaktion kan ha överseende med detta.

Svaret har att göra med Mao Zedongs iver att skaffa sig kärnvapen. Mao ville i slutet av 1940-talet göra Kina till världens främsta militärmakt. Han ansåg att han bara *måste* skaffa sig tillgång till kärnvapen snarast möjligt. Hans enda chans att skaffa sig kärnvapen inom överskådlig tid, insåg han, var att förmå Sovjetunionen till att förse honom med dem. Men Sovjetunionens dåvarande härskare, Stalin, var slug nog att förstå vad Maos bevekelsegrunder var. Stalin var väl medveten om att Mao var en farlig rival, som ville beröva honom rollen som oomstridd ledare för världs kommunismen. Så Stalin vägrade att hjälpa Kommunist kina med att skaffa sig kärnvapen. Mao behövde därför en hållhake på Stalin. Mao kom på den "genialiska" idén att om han såg till att det blev ett krig mellan USA och en kommuniststat i Östasien, skulle Stalin kunna komma att se det som i hans eget intresse att förse Kommunist kina med kärnvapen.

Så Mao övertalade Kim il-Sung till att invadera Sydkorea, och därmed ställa till ett krig. Mao lovade att Kommunist kina skulle bistå Nordkorea med massor av soldater. Det som Mao räknade med var att Stalin skulle bli rädd för att Korea kriget skulle eskalera till ett amerikanskt angrepp på Kina. Och då skulle ju Sovjetunionen bli tvungen att "försvara" Kina. Och Mao visste att den tanken skulle oroa Stalin.

Därför att om Sovjetunionen hamnade i direkt krig med USA, skulle USA sannolikt använda kärnvapen mot Sovjetunionen. Och då skulle landets ekonomi ödeläggas. Och vad skulle Stalins makt över landet vara värt då, även om han personligen lyckades överleva kärnvapenkriget? Utsikten att Korea kriget skulle leda till ett amerikanskt angrepp på Kina, som i sin tur skulle eskalera till ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet, gjorde Stalin mör. Han resonerade att om han såg till att Kommunist kina fick kärnvapen, då skulle Kina kunna "försvara" sig mot USA ensam, och Sovjetunionen skulle skonas från självt att behöva utkämpa ett förödande kärnvapenkrig. Därför att Kina skulle få ta stöten i stället!

Och Mao räddes inte ett kärnvapenkrig med USA. Han räknade kallt med att eftersom Kina hade en flera gånger så stor befolkning som USA, skulle långt flera kineser överleva ett kärnvapenkrig. Och därmed skulle Kina "vinna" kriget, enligt Maos galna logik!

Så det blodiga Koreakriget utkämpades, för att Mao skulle få tillgång till kärnvapen. Och han lyckades! Stalin inledde ett sovjetiskt kärntekniskt biståndsprogram till Kina i början på 1950-talet, och drygt 10 år senare, den 16de oktober, 1964, sprängde Kommunist kina sin första atombomb. Kinas atombomb kostade således oerhört många människoliv.

Nåja, vad skall vi göra med Nordkorea idag? Vi kan konstatera att landet, eller rättare sagt regimen, hotar Sydkorea, Japan och även USA, med kärnvapen (Nordkorea skulle dock behöva få hjälp av terrorister för att kunna slå till med kärnvapen mot självaste USA). Vi kan vidare konstatera att regimen inte visar några som helst tecken på att ha för avsikt att reformera sin politik i någon signifikant grad. Av allt att döma är det bara makten och förstörelsen som utgör ett värde för Nordkoreas makthavare. Så Nordkoreas regim måste störtas, innan den hinner ställa till en massiv förödelse i sina grannländer. Bara USA har resurserna för att göra detta. Problemet är att Nordkoreas makthavare kan använda sina kärnvapen, vid eventuella försök att störta dem. Men något måste göras. Kanske USA skulle kunna använda taktiska kärnvapen för att slå ut Nordkoreas eventuella kärnvapendepåer?

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20391

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Henrik Unné uppfyller alltså Newsmillredaktionens kraftigt skärpta krav om privata eller professionella erfarenheter för publicering genom att han uppger sig ha läst 2 utmärkta fackböcker om kommunistregimers gärningar?

Permalänk | Anmäl #2 Allfons Mållgan, 2010-10-01, 05:35

Ingen vidare nivå på den här artikeln. Men visst har du rätt i sak, tror inte det finns någon i Sverige som tror att Nordkorea är ett "vackert och demokratiskt land"

Permalänk | Anmäl #3 Verner Jansson, 2010-11-23, 22:57

Till Alfons Mållgan #2: Givetvis spelar många flera kunskaper än de jag har fått av "två böcker om Nordkorea" in när det gäller min syn på Nordkorea. T.ex. mina filosofiska kunskaper som gör att jag genomskådar förhärligandet av självuppoffringen som alla kommunistregimers ideologer och apologeter ägnar sig åt, mina kunskaper om nationalekonomi som gör att jag förstår varför planekonomi *alltid* leder till fattigdom och armod, mina kunskaper om kommunismens historia i största allmänhet som gör att jag vet att Nordkorea ingalunda utgör något undantag från mönstret o.s.v.

Permalänk | Anmäl #4 Henrik Unné, 2011-03-13, 03:44

Värre skräpartikel har knappast publicerats här. Förutom att författaren är en politisk extremist vars uppfattning har samma värde som det som katten lämnar efter sig i sandlådan så är historieskrivningen i artikel direkt lögnaktig på flera punkter.

Ett riktigt bottennapp, Newsmill, att ni alls publicerade den här smörjan.

Permalänk | Anmäl #5 Leopold, 2012-01-01, 11:16

Båda böckerna den här figuren anger är värdelös propaganda som inte håller det vetenskapliga måttet.

Permalänk | Anmäl #6 Leopold, 2012-01-01, 11:18