Så kan Thomas Olsson ge Quick upprättelse

30 november lät advokaten Thomas Olsson över Newsmill meddela att Sture Bergwall PO-anmält Dala-Demokraten. Detta som skydd för ”personangrepp” från undertecknad. Vad den påstådda anmälan innehåller får intresserade fråga Olsson om.
Det kan dock konstateras att vad som publicerats i DD i alla avseenden är korrekt och relevant. Vilket är ovanligt i svensk press när det gäller rapportering om Sture Bergwall.
Själv har jag i många år försökt stoppa uppenbart osanna personagrepp på Sture Bergwall. Han har länge varit fritt byte för mycket allvarliga, grundlösa beskyllningar.
Thomas Olsson hart nu ett gyllene tillfälle att ge Bergwall upprättelse, rätta ett antal grava felaktigheter om brott som Bergwall aldrig dömts för och dessutom utverka flera skadestånd till klienten.

18 december 2009 publicerade Aftonbladet ett uppslag där Jan Guillou påstods analysera den beviljade resningen i Levi-målet.
Till artikeln finns en faktaruta där det anges att Sture Bergwall 1991 dömts för bland annat grovt bedrägeri och mordbrand. Det är en falsk beskyllning som upprepats åtskilliga gånger framför allt i samband med publiceringar av just Jan Guillou. Lögnen lanserades av denne i hans bok ”Häxornas försvarare” (Piratförlaget) 2002.
Det förtjänar påminnas om att Guillou i samma bok kallade Bergwall för exempelvis ”en lätt fånig typ” och ”denne sinnessjuke pajas”.
När felaktigheterna påtalades vid bokutgivningen påstod Guillou dessutom i en debattartikel i SvD att Bergwalls ”karriär som blottare och bedragare” inte är kontroversiell. Bergwall är inte dömd heller för blottning.
Vad som är sant är att Sture Bergwall var åtalad för grovt bedrägeri och mordbrand men frikändes i maj 1991 av Svea hovrätt. Det är påpekat för och känt såväl av Jan Guillou som av Aftonbladets ansvarige utgivare.

Thomas Olssons har alltså här ett enastående tillfälle att stoppa en mångårig förföljelse av sin klient som grundlöst beskyllts för grov och neslig brottslighet. Han har möjlighet att en gång för alla får klargjort vad som är sant och dessutom utverka ett betydande skadestånd.

När processen mot Aftonbladet är avslutad kan en liknande stämning lämnas in mot TV3 och Efterlyst.
26 november 2008 hade Efterlyst ett inslag om att Bergwall återtagit sina erkännanden av de mord han dömts för.
I programmet påstods att Bergwall dömts för mordbrand och grovt bedrägeri. Det beskrevs ingående hur Bergwall påstods ha hamnat i penningknipa, tänt eld på sin kiosk och att han fått ut 350 000 kronor ”innan han dömdes för grovt bedrägeri”.
I speakertexten hävdas dessutom att Bergwall 1970 ”fått sparken” från Falu lasarett sedan han ”sexuellt ofredat” och ”misshandlat” en nioårig pojke, vilket är en grov förvanskning.
Samtliga beskyllningar i Efterlyst är alltså osanna vilket rimligen innebär att de utgör grovt förtal. Det torde inte innebära några svårigheter att nå fällande dom och skadestånd.

Det kan inte finnas några som helst skäl för Sture Bergwall och hans ombud att finna sig i att Bergwall upprepade gånger blir beskylld för brott han aldrig dömts för. Än mindre då det nu hävdas att Bergwall inte heller begått de mord han erkänt och dömts för.
Aftonbladet och Efterlyst är två av de mest framstående aktörerna i svensk media och rättelse av felaktigheterna där bör få stort genomslag.

Kan Thomas Olsson tillåta den här förföljelsen av hans i sammanhanget helt oskyldige klient?

Hur stort är Olssons faktiska intresse av att få stopp på lögnerna? Det skulle nämligen innebära en del biverkningar. Det skulle plötsligt ligga i de stämdas intresse att framställa Quick som tillräckligt klandervärd för att allvaret i deras osanna påståenden skulle framstå minde allvarligt. Därmed  skulle Olsson riskera att en del faktiska förhållanden om Bergwall som inte nämns i vare sig Aftonbladet eller Efterlyst blir offentligt belysta.

Vad som i Efterlyst kallades ”sexuellt ofredande” och ”misshandel” av en nioårig pojke var i sjäva verket åtalat som grov otukt med barn, vilket idag skulle dömas som grov våldtäkt mot barn. Det skulle framgå att det var det sista i en serie om fyra sexövergrepp mot unga pojkar som Bergwall begick under 1969.
Olsson vill knappast ha ut i offentlighet att Sture Bergwall gjort sig skyldig till dryga tiotalet obestridliga personöverfall, de flesta med sexuella motiv. Två av offren har han lämnat i tron att han dödat dem.
Olsson vill knappast att det blir offentlig diskussion om diagnoser ställda 1968, 1970, 1974, 1991 och 1996 som talar om grav sexuell perversion, farlighet som varierar mellan ”icke obetydlig” och ”utomordentlig”, om knivdåds samband med klientens ”grava psykiska abnormitet” och om ”upprepningsrisk som vanligtvis är betydande”.
De aktuella brotten är de faktiska symtomen på de psykiska störningar Bergwall konstaterats lida av.
I en obruten rad domar i länsrätten har det dessutom sedan 1991 konstaterats att Bergwalls grundstörning kvarstår
Det var rapportering om den senaste länsrättsdomen som Thomas Olsson anger som skäl till den PO-anmälan han påstår gjorts mot Dala-Demokraten.

Tänker Thomas Olsson tillåta lögnen för att slippa sanningen?

GUBB JAN STIGSON
DALA-DEMOKRATEN