Pappor som offer är inte tabu!

187.000 pappor har mindre kontakt med sina barn, än en gång per månad, eller obefintlig. Dessa fakta talar ett ganska tydligt språk. Adderar vi också på det faktum att barn och ungdomar mår allt sämre och oberoende studier visar också på att pappans utanförskap ökar risken för barn att hamna i våld och sexuella risksituationer, så även att barn får kroniska problem avseende inlärning, talförmåga, depressioner och motivation att lyckas etc. så har vi ett samhällsproblem som måste tas på allvar. Här lyser den uppenbara kopplingen mellan pappors utanförskap med sin frånvaro...

Istället har vi erkända skribenter och samhällsdebattörer som får både utrymme och plats att visa en helt annan bild... Män är djur, pappor är livsfarliga...

De skribenter som har tillträde till våra kända dagstidningar och Internetupplagor har med all rätt förtjänat sin VIP status och arbetat hårt för denna position. När dessa skriver om "män" och "pappor" så blir det dock fel. Vad dessa skriver om är baserat på deras kunskap/ perspektiv och subjektiva syn vilket medför en begränsning i nyansering. Det innebär rent konkret att vi har tunga namn som vill belysa problem som vi har i vårt samhälle, men de väljer att skriva om enskilda händelser med "kollektiv" vinkling. - Vilket får till följd att alla ingår i gällande fack.
Bilden förstår vi klart och tydligt. ALLA män, ALLA pappor är... Även om det egentligen rör sig om en ytterst liten andel händelser.

Lek nu med tanken att du arbetar inom social- och rättsväsendet. Dagligen arbetar med utanförskap, alkohol, droger och kriminalitet där MÄN dagligen bekräftar medias bild. Då är det inte konstigt att ta till sig av denna uppfattning och säga att medias bild är den enda sanna läran.
- Vad händer då en man eller pappa inte uppfyller denna bild, eller saknar denna kaotiska historik?

Här skulle vi tro att socialen skulle bjuda på både champagne och cigarr till denna pappa, eller i alla fall känna lättnad över att få arbeta med en "pappa som är normal". Likt att vaska fram guldkornen bland all sand... Men så är det inte. Istället uppstår en intressekonflikt:
Bilden avviker från "normen", därför måste den motarbetas. Medarbetare glömmer sitt ämbetsansvar, glömmer BBIC (Barnens Bästa I Centrum) och Lagen och de påbörjar en kamp att "forma" bilden av denna pappa till att bli något annat än vad den är... Det uppstår en "vi mot pappan" konflikt.

När så pappa-aktörer, journalister och organisationer börjar uppmärksamma detta fenomen så låter det både ynkligt och svagt då de försöker återskapa denna surrealistiska verklighet. Argumenten håller inte och det enskilda fallet drunknar snabbt i motargument som har flera års inarbetat allmänt stöd.

Adderar vi då på att media skapat bilden av att; "kvinnan är offret, och mannen förövare", så förstår vi att uppförsbacken till förändring är både lång och brant. Vi pappor har många argument och påståenden att övervinna först...

Sanningen är att det hittills saknats kunskap och statistik samlat på en och samma sida som på ett lättbegripligt sätt kunnat presentera annat än en vinklad bild.
Försvarare har hela tiden blivit tvungna att gå på individnivå, istället för att, som dessa skribenter, prata på grupp- eller kollektivnivå. Nu tack vare bl.a. Pär Ström, Ingrid Carlqvist, Pelle Billing m.fl. så har debatten börjat att lyftas till rätt nivå.

Arne Wirén (PappaOmbudsmannen) sade något mycket intressant på denna "SVT DEBATT", om att "socialen borde tillsätta en grupp som bara arbetade med att hjälpa och stimulera dessa pappor att komma tillbaka till sina barn" - Och det är här sanningen når sin spets.

Om vi har närmare 280.000 barn som sällan eller aldrig träffar sina pappor, så betyder det i samhällsproportioner att vi har minst 467.000 medborgare som på ett eller att sätt behöver stöd, hjälp och uppmuntran. Ser vi inte samhällskonsekvenserna av pappans utanförskap, redan här så har vi garanterat STORA problemet i framtiden.

Eftersom frågan är så viktig och omfattar så många så har jag tagit initiativ till att sammanställa en mer opartisk bild av "offer och förövare" i vårt samhälle. Ett nytt kapitel på pappamanualen.se som handlar bara om detta håller på att ta sig form. Hur ser bilden av kvinnan v/s mannen ut egentligen? [www.pappamanualen.se/19a]
- Release i mitten av april 2010, men ni kan redan nu gå in och tjuvtitta... (Med sina fel och brister)

Kanske någon "erkänd" skribent, socialtjänstekvinna, domare, politiker eller annan makthavare vågar se problemet från en annan vinkel, kanske belysa problemet mer objektivt nu när det finns FAKTA till stöd, istället för mediaskrönor...?

Vi måste börja inse att det är av största vikt att barn har rätt till en normal relation och umgänge med sina pappor, även fast det råder en vårdnadstvist, även fast barnen är "mantalsskrivna" hos modern. Både barnen och pappan behöver få det stöd och skydd som socialtjänstlagen föreskriver, lagar anger och det sunda förnuftet säger...

- Barnen behöver sina pappor, och det är inte tabu att skriva om det!

//Markus Ollikainen
Pappamanualen.se

Markus Ollikainen (13 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Pappor som offer är inte tabu! - Artikel av Markus Ollikainen - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2010/03/28/pappor-som-offer-inte-tabu – view page – cached Artikel av Markus Ollikainen - Pappor som offer är inte tabu! - Vi har en allmän uppfattning att frågor rörande pappor som offer i vårdnadstvister är tabu i media Filter tweets [...] Blogg: Twitter Trackbacks for Pappor som offer är inte tabu! - Art, 2010-03-29, 00:24

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20304

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja, det är inte alltid lätt att förlåta en pappa, min har jag inte förlåtit och kommer inte heller att göra det, däremot skriver jag en bok Ändhållplats Sverige, för att försöka förstå och kanske kommer boken när den är klar att hjälpa andra.

Jag har tillfrisknat vad det gäller manshatet, och det gjorde jag tack vare Monica Antonssons, Mia sanningen om Gömda, efter att Trixa Marklunds böcker Gömda och Asyl stått oemotsagda i tretton år och kallats 100 procent sanning, med hundratals dokument som kunde verifiera detta.

Idag framställs Gömda och Asyl exakt vad de är: Romaner, påhittade och dramatiserade av Trixa Marklund, som hade ett politiskt projekt med sina böcker och det var att få upp kvinnomisshandel på dagordningen.

Nu är det dags för ett nytt ämne på agendan! Nämligen kvinnors misshandel av män, både den fysiska och psykiska, vilken existerar och den 30 mars kommer den första boken i detta ämne skriven av Glenn Forrestgate, När mardrömmen blev sann. Här finns alla de hårda bevis, som saknades i Gömda och Asyl.

Pelle Billing och Glenn Forrestgate kommer att intervjuas av Malou i Efter Tio den 30 mars. Se detta! Och vi håller alla tummarna att detta är startskottet för en jämlik debatt om misshandel och kränkningar i hemmet av såväl kvinnor som män!
Ramona Fransson

Permalänk | Anmäl #1 Ramona Fransson, 2010-03-28, 13:29

Det räcker med att gå in på webplatsen www.minpappa.nu för att se vilka historier som finns och hur pappor hanteras i samhället.

Det är skrämmande hur dåliga både socialtjänstrer och domstolar är.
På MinPappa.nu har vi hämtat in nästan 1500 domar från främst skåne och storstäderna och släpper snart en rapport om hur pappor behandlas.

I Lund elimineras papporna totalt och samtliga mammor får vårdnaden och papporna skall vara glada om dom ens får träffa sina barn med övervakare. Det är pappor som har ett blankt kriminalregister och smo är helt vanliga medborgare.

Något måste börja ske för detta är inte OK att 50% av sveriges befolkning är totalt diskriminerade bara pga sitt kön.

Permalänk | Anmäl #2 Per Frennbro, 2010-03-28, 14:47

Märkliga siffror finns i artikeln.

Inledningsvis kan man läsa:
"
187.000 pappor har mindre kontakt med sina barn, än en gång per månad, eller obefintlig.
".

För det första önskas källa till antalet pappor, även om det inte är en uppgift jag betvivlar, snarare tvärtom: antalet är säkert lågt räknat.

Lite längre ned i artikeln syns också ett betydligt högre antal, dock utan förklaring.

Där kan man läsa:

"
Om vi har närmare 280.000 barn som sällan eller aldrig träffar sina pappor, så betyder det i samhällsproportioner att vi har minst 467.000 medborgare som på ett eller att sätt behöver stöd, hjälp och uppmuntran.
".

Varav dessa antal?
Hur har författaren räknat, mer exakt?
Högst oklart.

Till sist en liten språklektion:
när jag gick i skolan (på gymnasiet), så upprepade min svensklärarinna ofta: "även om, trots att, fastän".

Vissa i klassen hade svårt att "få kläm" på de uttrycken.

Apropå det som skrevs i artikelns slut:
"
Vi måste börja inse att det är av största vikt att barn har rätt till en normal relation och umgänge med sina pappor, även fast det råder en vårdnadstvist, även fast barnen är "mantalsskrivna" hos modern.
"

I övrigt instäms i artikel-innehållet som sådant.
Pappor måste få lov att vara pappor utan att behöva granskas och omyndigförklaras, p.g.a. sitt kön.

/
B97, av Dans stam - kontrollant för
Sällskapet Bur-q-ua - för allas lika värde, emot rättsröta
BB - bröd och bur-q-ua åt folket

Permalänk | Anmäl #3 Bur-q-ua97, 2010-03-28, 15:34

Det jag nyss skrev om oklarheter i beräkningen av antalet pappor kanske vid närmare betraktelse inte stämmer, d.v.s. om man utgår från att uppgifterna i artikeln är korrekta.

Ekvationen var trots allt ganska enkel:
187.000 (pappor) + 280.000 (barn) = 467.000 ("medborgare").

Det som upplevdes som "luddigt" var att författaren först tog upp antalet pappor och sedan antalet barn och till sist antalet "medborgare".

Oavsett om ekvationen var enkel eller inte, så hade författaren, liksom påpekat, gärna kunnat ange källor till uppgifterna.

Även en källhänvisning till uppgiften att det går ca 1,5 barn på varje pappa (280.000 / 187.000), som sällan eller aldrig träffar sina barn, hade varit önskvärd.

Det är inte alldeles självklart.

Därtill vill jag understryka att det förmodligen inte finns någon uppgift om hur många av de drabbade barnen och/eller papporna, som är "medborgare", om med detta avsågs "svenska medborgare".

Det finns pappor (/medborgare) i Sverige, som inte får träffa sina barn, men där barnen är statslösa.

Det omvända finns säkerligen också.
Hur ska man räkna in dessa barn och pappor?

/
B97, av Dans stam - kontrollant för
Sällskapet Bur-q-ua - för allas lika värde, emot rättsröta
BB - bröd och bur-q-ua åt folket

Permalänk | Anmäl #4 Bur-q-ua97, 2010-03-28, 15:50