Varning för borgerliga frifräsare!

Varning för borgerliga "frifräsare" i riksdagen

En del borgerliga ledarskribenter - och några borgerliga riksdagsledamöter - efterlyser fler "frimodiga" riksdagsledamöter, som röstar som de själva tycker i olika frågor istället för på det som deras parti och regering kommit överens om.

Istället för att se huvudkonflikten i politiken mellan de liberala krafterna - alliansen - och de rödgröna socialisterna verkar analysen vara att riksdagen bör regelbundet rösta ner en borgerlig regerings förslag genom att en del liberaler röstar med de rödgröna.

Folkpartiets riksdagsledamot Camilla Lindberg röstar ibland mot regeringen och avser att genom s.k "väljarkontrakt" binda upp sig i olika frågor innan valet. Om fler borgerliga riksdagsledmöter skulle börja med detta blir läget snabbt ohållbart för en kommande borgerlig regering.

Säg att hon och andra garanterar att de ska rösta mot t ex signalspaning, mot datalagring, för statligt stöd till kärnkraften och för att värnskatten tas bort. Samtidigt garanterar andra borgerliga riksdagskandidater att de ska rösta för signalspaning, för EUs datalagringsdirektiv, mot statligt stöd till kärnkraften och mot att värnskatten tas bort.

Resultatet blir att eftersom tiotalet (låt oss utgå från att alltfler folkpartikandidater väljer denna ultimativa linje) riksdagsledamöter från alliansen kommer att rösta emot varandra i dessa frågor oavsett vilken kompromiss regeringen har gjort, så kommer de rödgröna att vara de som bestämmer, eftersom deras minoritetsförslag då kommer att segra. Och snart kommer regeringen att falla.

Märk väl att inom socialdemokratin tolereras inga politiska "frifräsare". Ta den aktuella energifrågan, där ju många socialdemokratiska riksdagsledamöter egentligen är positiva till alliansens energiuppgörelse, men inte kommer att rösta "fritt". Och det finns många fler exempel, t ex FRA-lagen och RUT-avdragen (där ju Mona Sahlin själv egentligen är för).

Fler borgerliga "frifräsare" á la Camilla Lindberg riskerar därför att bli de rödgrönas bästa vapen. Först när det finns lika många "socialdemokratiska frifräsare" (vilket är en utopi) skulle det möjligen bli en balans, men då blir å andra sidan många beslut helt oförutsägbara och vi närmar oss en polsk riksdag.

Camilla Lindbergs riktmärke är förmodligen amerikansk politik där det bara finns två partier och där alltid en del kongressledamöter fronderar och får "piskas" in till att stödja presidenten, ibland genom att erhålla något litet fläskben i någon fråga.

Svensk politik är dock något annat, med 7 partier och mycket knappa majoriteter. Socialdemokraterna lyckade under huvuddelen av 1900-talet vara i regering nästan jämt, genom att alltid hålla ihop det egna partiet och sedan liera sig med andra partier.

Jag är varm vän av Alliansen, och jag inser att om inte alliansens riksdagsledamöter klarar av att lotsa regeringens förslag genom riksdagen utan allt oftare misslyckas med detta, så väntar raskt regeringskriser, nyval och rödgröna regeringar som tidigare. Och det vill jag inte se!

Jag utesluter inte att det finns frågor där man kan tvingas att rösta annorlunda än sin regering. Detta ska dock endast ske i absoluta undantagsfall, och jag är bekymrad om alltfler folkpartister redan innan valet binder upp sitt agerande i olika frågor och alltså vägrar att delta i de kommande kompromisser som är helt nödvändiga om en fyrpartiregering ska kunna regera, även i de svåra frågorna

De borgerliga väljare som med hög prioritet vill se en fortsatt alliansregering som får stöd för sina förslag i riksdagen bör vara försiktiga med att kryssa politiker som låser upp sig i ett antal frågor i sin riksdagskandidatur. Och de borgerliga tidningar som uppmuntrar fler borgerliga "frifräsare" i olika frågor leker faktiskt med elden, priset kan vara en återgång till 1900-talets eviga socialdemokratiska minoritetsregeringar, hemska tanke.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

Staffan Danielsson (29 artiklar)

Anmäl