Är du säker på att du är bättre än dom i Bjästa?

Väldigt snygg artikel! Farmförallt slutet där var mitt i prick. Folk är verkligen så jävla fega, fattar inga beslut utan att först se hur det gynnar/missgynnar dem socialt, och hur de kmr uppfattas i gruppen om de gör si eller så. Skulle det skada en att tänka på vad som är rätt eller fel istället, liksom? Väldigt aktuell och fin artikel(: We salute you, Helena!

Eskil-Gunnar, du kloke, sympatiske man! Om jag inte var gift (...och förstås inte heller släkt, lärare eller vän till dig (Eskil-Gunnar är ett bra skumt dubbelnamn)) vet man inte vad som kunde hända.

Väldigt rätt artikel! Jag känner igen mig i massor!

Synd att du känner igen dig (i varje fall om det handlar om egennyttan och bristen på civilkurage i vårt samhälle), bra att du gillar artikeln.

Sannolikt skulle jag liksom du och ni andra på Newsmill göra liksom majoriteten. Känna in vad som var gängse osv. Människor fungerar så! Inte alla dock. Några Amandor finns. Har alltid funnits. Låt oss lära av historien och bygga vårt utbildningssystem utifrån en önskan om att skapa fler amandor.

Att rannsaka sig själv är bra. Att fördöma andra mindre bra.

Du har så rätt. Skolan och föräldrar som tar sitt ansvar som moraliska bollplank och förebilder är en stor del av lösningen. Tack för din kommentar. Nu släcker jag för Earth Hour!

Det riktigt skrämmande är att de flesta antagligen inte ens reflekterar över sig själv i en sådan situation alls, vi rationaliserar bort och börjar till slut tro på lögnen vi varit med om att skapa. Det är något otäckt och skrämmande över att ta sitt eget ansvar och göra det man innerst inne tror är rätt, speciellt om man då hamnar i minoritet. Få människor är nog medvetet ondskefulla men flertalet är bekvämt självrättfärdigande. Det är då det kommer väl till pass med så skarpa och träffande artiklar som denna (och ett antal andra du skrivit, trots att jag inte delar dina politiska visioner till fullo). Tack för en annorlunda och välformulerad (utöver några smärre slarvfel) analys av händelsen i Bjästa!

Jag får väl försöka omvända dig, kära Bea. Och rätta till slarvfelen förstås.

Tack för en bra artikel! Det är faktiskt den bästa jag läst här på Newsmill. Ja, vi måste rannsaka oss själva och fundera på hur vi tar hand om våra ungdomar.

Jag tror att vi varken är bättre, eller sämre än de i Bjästa.
Men däremot har jag tänkt över vilken tur jag hade som tonåring som slapp bli utsatt för en sån förnedrande gärning.

Det är lättare att få medkänsla, när man utsätts för fysiskt våld, eller rån, för det är något man får klapp på axeln för, kramar eller andra sympatiyttringar. Man kan till och med bli en hjälte/hjältinna.

De som blivit våldtagna vill, för det första, inte att alla skall få veta om det, trots en önskan om att gärningsmannen får sitt rättmätliga straff. För det andra är det ofta några utomstående som ifrågasätter sanningshalten i offrets berättelse och misstänkliggör flickans, eller pojkens, redogörelse, och inte att tala om dessa olyckskråkor som skadeglatt utropar;"Hon bjöd på det, som hon var klädd"!, eller liknande.

Jag kan inte tro att det är lättare för en pojke att bli utsatt för övergrepp. Då handlar det mer om hans manlighet som blivit kränkt, skammen över att inte varit man nog att stå emot gärningsmännen, men det är lika illa det.

Du skriver om ett våldsdåd i en skola där en elev utsatts för knivhugg av en annan elev, och nu är offret och gärningsmannen tillbaka i skolan, utan att media hade varit framme och uppmärksammat detta .
Vad skall man tro? Men, det verkar som skolan klarar av det på något sätt.

Vanligt våld och slagsmål är inte lika tabulagda företeelser som våldtäkter, och ofta är det någon som stöder offret, eller stryker gärningsmannen medhårs. Det är mer hanterbart eftersom det handlar mest om manlighet.

När det var gäller något så "skamligt" ämne som våldtäkt, blir människor så irrationella. Jag kan inte riktigt förstå vad det försiggår i vissa huvuden, men det verkar som att något väcker primitiva tankar hos dem och att de inte kan hålla sig objektiva till saken. Och dessa personligheter finns nog i alla samhällen och stora städer.

Det verkar som skolan skulle behöva förstärka kunskapen om människors intigretet, och lära eleverna att läsa av kroppsspråket och tyda ansiktsuttryck, samt lära sig förstå det enkla ordet nej, att nej betyder nej.

Tack Ludmilla för dina uppskattande ord. Det och din eftertanke betydde mycket för mig. Jag tror att det är viktigare för vårt välbefinnande att tycka om oss själva än att ha andras godkännande, men vi är dåliga på att förmedla den insikten till våra barn och ungdomar. Dåliga på att leva efter den själva också.

Integritet , så skall det skrivas

Pedanten

Audir du har levt dig in i hur det är för den som har blivit våldtagen och du beskriver skillnaden mellan det skamfulla, tabubelagda brottet och andra våldsbrott väl. Det var inte min mening att likställa knivhugget på min tidigare arbetsplats med en våldtäkt, bara att illustrera att gruppmekanismerna , behovet av att ta ställning, oviljan att ta till sig att någon man gillar är kapabel avskyvärda saker finns där oberoende av vilket brott det handlar om. Sedan slutar du med att lägga bördan på skolan. Tveklöst har skolan ett stort ansvar när det gäller att lära unga människor etik, moral och landets lagar. Men en förälder har väldigt mycket mer inflytande över sina barn än en lärare över sina elever. Vill vi ha ett mer moraliskt samhälle måste föräldrar sluta vara okritiska kompisar och göra sitt jobb. Och när det gäller just den här pojken är det väl klarlagt att han förstod betydelsen av ordet nej alla fem eller sex gånger han hörde det. Men det hjälpte inte.

Hur lite har ändrats sedan 60-, 70-talet!
Än idag har jag inte funnit en rektor stå upp för mobbade, inte ens när lärare både indirekt och direkt mobbar!
Ännu fungerar mobbens paralament, det är lättare att följa strömmen än stanna upp och fundera!
Parrallell händelse i Rödby
Vi har hört det tidigare i historian - "vi lydde bara order", "vi måste hålla oss till reglerna", etc etc!
Att drevet nu går emot Oscar är lika sjukt, nej sjukare - för de som var med idrevet mot Lienea, är ryggradslösa och nu vänt kappan efter vinden - fy så barnligt och billigt!

Vända kappan efter vinden - gu va fegt

Det här är hedersmord på Svenskt vis.

Pedanten, vägen till ökad integritet är lång, smal och krokig. Men vi behöver knuffa in både oss själva och våra barn på den i alla fall.

Funderare, jag tycker nog att en hel del ändå har ändrats. Mobbningsoffer lägger inte skulden på sig själva i samma grad, de berättar oftare vad som händer - både för föräldrar och lärare och man gör mer på skolorna. Men det är sant att väldigt många lärare misslyckas med att göra sitt jobb när det gäller mobbning. En orsak är att man ofta får betala när man engagerar sig. En mobbare vänder nämligen lika gärna sin energi mot en lärare som mot en elev, man kan också få trubbel med föräldrar, kollegor, man kan tappa i auktoritet. Många lärare har försökt ingripa och bara lyckats tappa elevernas respekt och göra situationen värre. Är mobbaren en annan lärare blir situationen extra svår. Det är inte lätt att säga åt en kollega "Jag ser vad du gör och det är åt helvete." Inget av det här är någon ursäkt. Bara en förklaring.

När det gäller kappvändandet håller jag med dig till 100 %. Det är fegt och det är åt helvete. Men det är kappvändare man blir när man låter gruppen sköta tankeverksamheten. Det rätta är att alltid värna sin självständiga tanke. Men man kan inte komma ifrån att det är både tungt och socialt kostsamt även om det är det som är rätt.

Dan, jag önskar att du hade skrivit mer så jag förstod vad du menade. Hederstänkandet sätter också gruppen före individen. Ser du andra paralleller?

Ett effektivt sätt att inte dras med i en skränande pöbel är att lämna dörren åtminstone på glänt för alternativa tolkningar. I detta fall får jag en känsla av obehag av att känslorna är satta i svallning av ett enda TV-program. Jag är öppen för möjligheten att programmet inte berättat hela sanningen och tänker självfallet inte ansluta mig till någon pöbel - allra minst med tanke på att vi här har att göra med mycket unga människor.
I själva sakfrågan vet jag förstås inget mer än de flesta andra, men efter att ha läst om hysterin kring t.ex. "styckmordet" så får jag lätt onda aningar vid den här typen av situationer. Historien, sådan som den nu berättas, verkar alltför tillrättalagd och alltför väl passande i en samtid som levt sig in i Lisbeth Salanders öden. På motsvarande sätt var filmen "The silence of the lambs" en viktig faktor under Thomas Quick -målet. Då ville man ha en alldeles egen Hannibal Lecter. Nu vill man ha en Lisbeth Salander.
Och ifall historien är korrekt återgiven i media så infinner sig naturligtvis frågan var rättsväsendet egentligen befann sig vid tidpunkten för våldtäkt nr 2. Pojken ska ha blivit dömd för våldtäkt nr 1 vid det här laget. Varför var han inte under uppsyn? Det kommer knappast an på skola och kyrka att verkställa straff.

Tack för en välskriven och insiktsfull artikel! Du borde lära dina liberala kollegor på den lokala blaskan Örnsköldsviks Allehanda hur man analyserar och skriver ledare.

Rick, hela sanningen kan ingen presentera, men jag tyckte nog att det fanns en hel del obekväma sanningar för oss alla i reportaget. Sanningar som förtjänar att vridas och analyseras. Tonårsflickan som ville sticka upp pålar i Linnea, t.ex. Varför skrev hon sådana saker och dessutom under eget namn? Rättfärdig indignation eller en chans att samla poäng i innegänget? Och de som skrev anonymt, gjorde de det ensamma på sin kammare, eller gjorde de det i grupp, påhejade av gruppen, för gruppen? När jag hade tittat på reportaget funderade jag mycket över hejaklacken, åskådaren. Hur lär vi våra barn att säga ifrån och gå därifrån istället för att agera publik?

Tack för dina uppskattande ord, Åsa! Är det någon särskild artikeln du har retat dig på? Jag tittade på tidningens hemsida och hittade bara insändare när det gäller Bjästa.

Javisst, Helena, beteendet var ju vidrigt. Men det är precis vad jag säger: Problemet är pöbelmentaliteten. Som det ser ut nu har pöbelreflexerna blivit vända åt motsatt håll. Det kan inte vara ett dugg bättre. Och som sagt - jag är ytterst bekymrad över att ett enda TV-program har haft den här effekten.

Rick, pöbelmentalitet har det alltid funnits, men nu med Intenet, Facebook och Twitter är det som om pöbeln har fått en enorm megafon och vrålar i örat på oss alla. Den nyhet som tar dränker allt annat. Det var till exempel för pinsamt och dåligt med justitieministerns lila kuvert, men behövde det skrikas 100 000 gånger i varje blogg, varje artikel, varje debattprogram?
Här handlar det om exakt samma gruppmentalitet. Ingen har något att tillföra, alla vill bara säga "Jag är med och jag är god". Det politiskt korrekta tills man spyr åt det.
Litet mer kritik inåt och tolerans utåt skulle vara både mer klädsamt och konstruktivt.

Äntligen några kloka ord om Bjästahändelserna. Självklart är det så att Bjästaborna varken är bättre eller sämre än vi. Man kan bara undra över vad det är för samhällsförändringar som ligger bakom Oskars familjs kampanj för sin son. Jag tycker du skriver bra om curlingkulturen och den amerikanska egostärkande uppfostringsmodellen för söner. Var finns sociologerna nuför tiden? Har de gått i ide?

Tack för dina vänliga ord, Lars. Vi verkar ha gått från "Du gör som jag säger för att jag säger det" till "Allt du vill när du vill, lilla älskling". Det är inte bara curling utan någon märklig ovilja att stöta sig med sina barn. Att vara förälder är ett jobb, ingen popularitetstävling. Dessutom är min lärarerfarenhet att många föräldrar knappt känner sina tonårsbarn. Vissa ungar växer upp i flockar som rör sig från hem till hem och moralen (eller bristen därpå) blir då gruppens, inte familjens.
Socionomer, ja. Det var en bra fråga, Lars. Var finns dom, när som bäst dom behövs?

Du träffar så rätt Helena! Det är få av alla er dabattörer som tar upp så många perspektiv som du faktiskt gör. Bra att någon vågar lufta föräldrarnas ansvar i drevet på facebook. Föräldrarna behöver ju hjälp, de förnekar att fruktansvärt brott begånget av en älskad familjemedlem!
Skolan kunde naturligtvis gjort mycket mer,; temadagar, SEL eller diskussionssamtal på mentorstid och lektioner i sex och samlevnad utifrån nätmobing, jämställdhet och attityder är bra instrument om man vill försöka få till stånd en förändring. Det är viktigt att inte tappa perspektiven och bara ensidigt skylla på en part!
Brottsoffer måste alltid få stöd, förövaren vård eller straff! det verkar iaf ha brustit rejält i det här fallet.

Ja, jag tänker på ledaren som publicerades i fredagens ÖA, skriven av Anders Rönmark. Han hade ingen egen analys av händelsen utan recenserade endast tv-programmet Uppdrag granskning vilket i förlängningen innebär att han bidrar till ryktesspridning. Jag anser också att han inte använt sig av sedvanlig källkritik. Se adressen nedan.
http://allehanda.se/opinion/ledareoalib/1.1913515-det-fruktansvarda-sveket

Tack Martina! Du har rätt i det du skriver om skolan, men jag tror att redan det att pojken tvingades byta skola väckte så mycket ont blod att man inte vågade gå mot drevet. Man gjorde rätt saker från början men mötte så massiv kritik och dessutom regelrätta elevdemonstrationer och backade inför det. Föräldrar har mycket mer makt på en liten ort än i en större stad. Även rektorer och lärare kan bli mobbade, straffade och utfrysta och även rektorer och lärare kan sätta sitt eget skinn före rätt och fel. Talet om att inte ta ställning var förstås befängt. Här handlar det om att skydda två elever mot kränkningar och lagbrott och att hindra andra från att begå dem. Inga tveksamheter där. Däremot är det mycket begärt att lärare skall veta vad som händer på nätet. Jag är själv mycket på nätet, jag vet vilka arenor mina barn rör sig på, men jag vet inte om de blir utsatta för kränkningar om inte de talar om det för mig.

Tack för länken, Åsa. Jag läste artikeln och håller med dig i din kritik. Enligt Anders Rönnmark fanns det goda skäl för tidningen att vara försiktig, men han erkänner inga sådana för kyrkan och skolan. Var är logiken i det? I slutet av artikeln visste han dessutom plötsligt just ingenting, men det gjorde däremot kyrkan och skolan. Den här artikeln är ett exempel på just det masserande av det egna egot på andras bekostnad jag skrev om i min artikel. Trist.

Tack för en mycket bra artikel. Den påverkade mig på ett positivt eftertänksamt sätt!
Henna

Ja alla de som hängde på Facebookgruppen och stöttade och hyllade pedofilen "Oskar" borde be om ursäkt! Ej att förväxla med Oskar Andersson i Bjästa som tvingats flytta p g a sammanblandning med hans namn!

Ligger Bjästa i Iran, Afghanistan, Sudan eller?

Självklart skall Öviks kommun betala Linneas skolgång. Minska stödet till KB 65 eller Modo hockey. -Att kommunen betalar Linneas skolgång är det minst man kan begära om Örnsköldsvik har någon som helst heder kvar?

Tack för din feedback, Henna. Eftertanke är bra. :)

Ingemar, jag håller med om att Linneas skolgång är ett samhällsansvar i det här läget, men jag är inte beredd att kalla en femtonåring som förgriper sig på en fjortonåring pedofil och hela poängen i min artikel är att vi skall syna mörkret i våra egna inren hellre än peka ett indignerat och rättfärdig finger mot Bjästa. Eller mot Iran. Eller mot Afghanistan. Eller mot Sudan.

Helena: Håller med! Ingemar har fel. Man måste hålla isär begreppen. Oskar är ingen pedofil. Ungdomar håller på och parar sig för fullt i den åldern. Skolsköterskor skriver ut p-piller till 13-åringar och föräldrarna vet ingenting. Det är borde vara kriminellt.

Oskar förgrep sig sexuellt på Linnéa. Men som jag har fattat det hela sprutade han satsen i fejan på henne. Och det kallas visst också våldtäkt. Märkligt nog! Correct me if I am wrong.

En pedofil är en som har dragning till barn som inte kommit i puberteten.

Helena, brottsrubriceringen för våldtäkt lyder så här: "Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för
den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till
samlag eller till annat sexuellt umgänge," Det hade alltså varit våltäkt även om det hade hänt dig eller mig.

Du har nog rätt i att många startar tidigt (det gjorde man också på sjuttiotalet när jag var tonåring) men de allra flesta tretton- och fjortonåringar har inte sex, vill inte ha sex och förtjänar att fredas i vårt sexualiserade samhälle. Jag har många gånger blivit chockerad över blickar, anspelningar och kommentarere mina högstadieelever får ta emot från vuxna. Där finns det mycket att göra både på nätet och på gatan. Sedan kan jag verkligen hålla med om att något är snett om 13-åringar får p-piller utan föräldrarnas vetskap. Vet du att sådant förekommer?

Sånt förekommer.

Jag tyckte att ledaren som Anders Rönnmark skrev i Örnsköldsviks Allehanda var bra. Varför skulle han inte få recensera TV-programmet? Varför skulle han inte få ha åsikter om det som kom fram i TV-programmet? Är det verkligen rimligt att Örnsköldsviks allehanda ska göra en helt egen undersökning av händelserna i Bjästa innan man kan tillåta sig att ha några åsikter om det som kom fram i TV-programmet?
-
Jag delar Anders Rönnmarks analys. Det var skolan och kyrkan som borde ha varit bärare av hela samhällets moral, och det var deras misslyckande när det gällde att skydda flickan och stå upp för en våldtagen flickas rätt att inte bli ytterligare drabbad och hånad som var det största sveket i den här affären.

DN-artikel med intervju med sociolog och en ordförande i en nämnd i Bjästa. Mycket läsvärt
http://www.dn.se/insidan/gruppen-skapar-sin-egen-sanning-1.1071029

Helena, du har helt rätt om flockmentaliteten. Det var väl bara ngn vecka sedan som man i Frankrike gjorde om "Milgram-experimentet". Ca 80% av alla "normala" visade sig vara beredda att ta livet av en medmänniska, om belöningen var att inte göra bort sig i en TV-show. Inte konstigt att situationen i Bjästa kan uppstå. Kritiskt tänkande och civilkurage är sällsynta egenskaper.

Men program som Uppdrag Granskning gör att flockmentaliteten förstärks. Hur många är det som ser kritiskt på denna typ av program? Ytterst få. Viktigare för journalisterna att "göra bra TV" än att belysa ämnet och problemet från flera håll. Alltså, först bildade Bjästafolket två flockar, varav "Linneaflocken" var den mindre. Nu gör hela Sverige samma sak, med en gigantiskt mycket större "Linneaflock". Bra, men ändå inte.

Ann Sidbrant, först förklarade Anders Rönnmark varför tidningen inte kunde skriva i detta känsliga ärende (innan Uppdrag Granskning öppnade dammluckan). I slutet av artikeln beklagade han att han inte hade vetat något. Han påminner starkt om prästen som först sa att han inte visste något om vad som hände på kvällen, trettio sekunder senare hört rykten och till slut klämde till med sitt famösa "stackars kille". Klart att prästen kände till vad som hade hänt. Klart att herr Rönnmark också visste vad som pågick. De ägnade sig båda åt att självförsvar i första hand. Varken konstruktivt eller klädsamt. När det dessutom, som i Rönnmarks fall, följs av mycket hätsk kritik mot andra blir det än mindre konstruktivt och än mindre klädsamt.
Du skriver att skolan och kyrkan borde ha "varit bärare av hela samhällets moral". Jag delar inte alls din tilltro till överheter och myndigheter. Moralen i ett samhälle är allas ansvar.

Dessutom har varken kyrkan eller skolan tillräcklig makt över människors värderingar och handlingar för att kunna förvalta ett sådant ansvar.

Tack Niclas för tipset. Artikeln var mycket bra och tänkvärd.
Jag har själv flyttat från Stockholm till en liten ort och jag känner igen det som beskrivs i artikeln.

På en liten ort är det svårare att starta om socialt. Därför blir kostnaden för att tycka "fel" större och tendensen att tycka med flocken starkare. Men civilkurage och självständigt tänkande kommer med en prislapp även i storstäder.

Helena: Har också flyttat från Stockholm till en mindre ort. Man syns mer på mindre orter. Den sociala kontrollen är större på gott och ont. Om någon dör i en stuga vet man det på en kvart. I en stor stad kan man ligga död i månader. Sen kommer liklukten som en räddande ängel.

Kyrlkana makt har varit stor över människor när det gäller synen på kvinnan och sexualiteten. Det är kvinnan som får all skuld vare sig hon är madonna eller hora. Det sitter i än. Om det vittnar Bjästa i stor skala. Men det är likadant överallt.

Helena: Har också flyttat från Stockholm till en mindre ort. Man syns mer på mindre orter. Den sociala kontrollen är större på gott och ont. Om någon dör i en stuga vet man det på en kvart. I en stor stad kan man ligga död i månader. Sen kommer liklukten som en räddande ängel.

Kyrkans makt har varit stor över människor när det gäller synen på kvinnan och sexualiteten. Det är kvinnan som får all skuld vare sig hon är madonna eller hora. Det sitter i än. Om det vittnar Bjästa i stor skala. Men det är likadant överallt.

#41

DN-artikel om en återupprepning av Milgrans experiment, dock inte i form av teveprogram.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2358&a=865840

Läs gärna Ludvig Igra "Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet"
http://www.bokia.se/bok/9789127094307/den-tunna-hinnan-mellan-omsorg-och...

"Skulle du kunna svika din bästa vän? Eller utsätta människor i din närhet för ofattbart grymma handlingar? Du svarar säkert nej på frågan, men hinnan mellan omsorg och grymhet är tunn. Mycket pekar på att flertalet av oss under vissa förhållanden låter medkänslan undertryckas och tar till våld eller blundar för övergrepp i vår närhet.

I denna tankeväckande bok diskuterar psykoanalytikern
Ludvig Igra villkoren för mänsklig omsorg och grymhet.
Han menar att de har sitt ursprung i samma källor inom
människarn. Så här skrev några recensenter om boken när
den kom ut första gången 2001:

Ludvig Igra anlägger en psykoanalytisk aspekt på problemen utan att hemfalla till svårforcerad fackjargong. Han
skriver klart och uttrycksfullt och med personliga referenser
som gör framställningen konkret och lätt att identifiera sig
med. Få ämnen kan vara viktigare att analysera och diskutera än de som Ludvig Igra tar upp i sin bok. Man önskar att den får många läsare. Bengt Emil Johnson i Dala-Demokraten.

Det är sammantaget en viktig bok. Här finns kunskap som
i förlängningen skulle kunna bidra till att förebygga totalitära och fascistiska tendenser inte i form av motattacker,
utan genom att bättre förstå själva förutsättningarna för
sådana tendenser. Ulf Gustavsson i Uppsala Nya Tidning.

Ludvig Igra (1945 2003) föddes i Polen. Hans föräldrar överlevde Förintelsen och kom till Sverige 1947. Ludvig Igra var psykolog, psykoanalytiker, föreläsare, lärare och författare. Han har givit ut flera böcker på Natur och Kultur, bl a Objektrelationer och psykoterapi."

Niclas,
det var ett franskt TV-program som helt nyligen gjorde en slags modern replika av Milgram-experimentet. Det visar på att folk i allmänhet, bara för att undvika en social tillrättavisning, är beredda till nästan precis vad som helst. Få har kurage att säga emot. Egentligen väldigt kusligt.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/fejkad-tv-show-chockar-frankrike_44538...

Mayo. Det är vädligt kusligt! Men mig lurar dom inte.

Mayo, frågan om vad som förstärker flockmentaliteten är viktig. Det är väl det som är nästa steg efter experiment som Milgram och det i Frankrike, att ta reda på hur vi kan stärka civilkurage och självständigt tänkande i samhället. Jag tror inte att Uppdrag granskning har stärkt flockbeteendet. Däremot har det nog fått flera av oss att märka det och reflektera runt det. Det som nog stärker, eller åtminstone tydliggör behovet av att sälla sig till mängden är våra nya kommunikationskanaler – men samtidigt blir det lättare att säga stopp och belägg när man också kan göra det anonymt.

Helena, jag håller med dig om att det finns plus och minus med små orter. Jag skulle hellre vara udda på en liten ort. Mindre risk att bli helt isolerad. Men jag har också blivit chockerad över hur rädda folk är för att stöta sig med sådana som kan vara besvärliga eller som har makt. Om man inte är villig att följa sitt inre rättesnöre när kostnaden bara är litet osämja, hur ska man då klara av det när något verkligen står på spel? Lösningen är knappast att vi alla flyttar till stan. Vi borde istället leta efter goda förebilder – samhällen som präglas av tolerans och respekt – och lära av dem. P.S. Lustigt att vi är tre Helenor som är aktiva på Newsmill. Där jag har rört mig är det inget vanligt namn (jag känner inga Helenor). Skumt, men kul. 