Är det befolkningen eller den resurskrävande tillväxten som ska minska i den rika delen av värden?

Jordens befolkning kommer efter de flesta forskares bedömning att toppa runt 2050 med ungefär 9 milliarder människor för därefter att sjunka. Enligt FN och det amerikanska demografiska institutet Population Reference Bureau har befolkningen ökat med 75 millioner under 2009. Det beror först och främst på att jordens befolkning är ung. Var fjärde människa på jorden är under 15 år. Men familjerna blir allt mindre. I dagsläget föder varje kvinna i genomsnitt 2,6 barn under hennes livstid jämfört med 5 barn på 1950 talet och ett förväntat tal på 2,1 barn om 40 år. I Sverige föder varje kvinna 1,9 barn i genomsnitt. En hög siffra i Europa vilket främst är ett resultat av jämställdheten och föräldraförsäkringarna.

Värdens befolkning kommer alltså att öka några årtionden till därför att de unga som är i den reproduktiva åldern är manga. Detta sker även om fruktsamheten sjunker mycket snabbt i många länder, som tillexempel i Bangladesh där familjen har gått från 7 barn i 1970 till 2,5 barn idag.

Ett annat exempel är Kina som sedan 1979 har fört den omdiskuterade ettbarnspolitiken[i]. Trots detta har befolkningen vuxit med knappt 400 millioner på 30 år och kommer att öka till 1,4 milliarder år 2025. Sen kommer Kina att drapas av en åldrande befolkning.

Det är bara i länderna i Afrika söder om Sahara som kvinnorna fortfarande får många barn. Men det har visat sig att om kvinnorna får tillgång till utbildning och vård sjunker storleken på familjen mycket snabbt, oftast på en generation.

Det är alltså inte jordens växande befolkningen som på lite längre sikt skapar miljöförstörelsen utan den resurskrävande ekonomiska tillväxten.

Författarna till debattartikeln skriver ingenting om vem som står för denna tillväxt. Enligt World Resource Institute är det inte jordens fattigaste länder. Tillväxtekonomierna Kina, Indien, Brasilien och andra kommer att lägga beslag på en del av resurserna. Men vi i de gamla industriländer har fortfarande en konsumtion per invånare som överstiger andra länders per capita konsumtion. (Oavsett om vi mäter energi konsumtionen, CO2 utsläppet, eller begreppet det ekologiska fotavtrycket ligger vi långt över världsgenomsnittet.)

Så i stället för att föreslå politikerna i den rika delen av världen att jobba för att befolkningen minskar bör författarna till artikeln föreslå att politikerna i väst jobbar för att inkorporera ett miljömål i beräkningen av Brutto National Produkten (BNP). Genom att minska BNP med en miljöbelastningsfaktor skulle man kunna uppnå ett mått för hållbar tillväxt där till exempel förnybara energikällor och servicesektorn räknas på plussidan medan fossila bränslen och avskogningen räknas på minussidan också i det landet som konsumtionen äger rum. Så när sojaproduktionen i Brasilien medför miljöförstörelse ska alltså också Sveriges BNP sänkas därför det kött vi äter har producerats med billigt sojamjöl från Brasilien. När vi importerar tomater som kräver mycket vatten och fossile bränslen ska det synas på vårt ekonomiska styrmedel BNP.

Globaliseringen har fört mycket gott med sig, så vägen fram är inte ökad protektionism eller enbart en satsning på närproducerade varor. De fattiga länderna behöver handeln för att kunna utvecklas. Men ingen behöver den miljöförstörelse som följer med den okontrollerade resursanvändningen. Därför bör BNP också innehålla ett miljömål så att produktions- och konsumtionsmönster utvecklas på ett hållbart sätt.

Teknologin kan hjälpa oss en bit på vägen och företagens ökade intresse för Corporate Social Responsibility är marknadens respons. Vad som skulle kunna öka intresset ytterligare är gemensamma spelregler där ett modifierat BNP ingår som styrmedel.

Detta skulle frigöra (natur)resurser som behövs för att de 1-2 milliarder som lever för en dollar om dagen skulle kunna lämna den absoluta fattigdomen bakom sig och för att brödföda de extra 2 milliarderna som främst kommer att födas i de fattiga ekonomierna.

Detta är utmaningen, inte jordens växande befolkning.

Malene Schmidt: Geograf och lärare på Stockholm International School

Källor

FN: http://www.un.org/esa/population/

Population Reference Bureau: http://www.prb.org/

US Census Bureau: http://www.census.gov/ipc/www/idb/country.php

World Resource Institute: http://earthtrends.wri.org/

Ecological Footprint: http://www.footprintnetwork.org/images/uploads/Ecological_Footprint_Atlas_2009.pdf

Gapminder: http://www.gapminder.org/

[i]Kinesiska kvinnor får i genomsnitt 1,6 barn. Siffran är över 1 därför ettbarnspolitiken främst har varit implementerad i städerna där ungefär 46 % av befolkningen nu bor.

Malene Schmidt (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/20147

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är något av en modesak att kritisera BNP, som ju inte är annat än ett mått på samhällets totala välstånd. Måttet säger ingeting huruvida folk i allmänhet har det bra, huruvida man tar ansvar för miljön etc. Men just av denna anledning är den här typen av kritik mot BNP att skjuta över målet. Att ändra på definitionen av BNP löser inga problem. Det är lite som att kritisera litermåttet för sin ölkonsumtion.

Permalänk | Anmäl #1 Rick, 2010-03-24, 15:23

Rick #1, BNP mäter inte något välstånd utan den ekonomiska omsättningen i ett samhälle. Detta är *inte* samma sak vilket du i och för sig verkar förstå i resten av ditt inlägg. Jämför man med ett företag så motsvarar BNP omsättningen medan välståndet motsvarar vinsten.

Problemet med BNP är att så mycket av vår politik baseras på att få ekonomisk tillväxt, dvs att öka BNP snarare än att öka välståndet. Vi har behov av ett bättre mått för att bedöma om åtgärder verkligen är en vinst eller inte.

Permalänk | Anmäl #2 Thomas Palm, 2010-03-24, 21:28

Jag är medveten om att BNP är ett mått men det används som en politisk och ekonomisk måttstock för välstånd. Det är därför jag lekar med tanken att kunna inkorporera miljöförstörelsen i ett modifierat BNP välmedveten om att det är en politisk fråga.

Permalänk | Anmäl #3 Malene Schmidt, 2010-03-28, 16:16

Både konsumtion och befolkning måste sannolikt minska i den rika delen av världen. Men exakt hur mycket varje del behöver minska är väldigt landsspecifikt. Exempelvis Nederländerna behöver mycket sannolikt minska sin befolkning medan exempelvis Finland sannolikt inte behöver det. Glesbefolkade länder kommer att ha större möjligheter att styra hur de ska angripa problemet.

Permalänk | Anmäl #6 Andreas Larsson, 2011-12-02, 17:32

Malene Schmidt: Har du läst Brundtlandrapporten eller Agenda 21? Fattiga länder kan mycket väl på det lokala planet skapa en enormt negativ inverkan på det lokala ekosystemet.

Inte nog med det så skapar befolkningstillväxten en allt mer ohållbar relation till det lokala ekosystemet. Klimatförändringar, vattenbrist, jorderosion, etc är ett växande hot i många delar av världen.

Klimatförändringarna kanske beror på den globala konsumtionen där väst bidrar mest per invånare men att enbart angripa problemet ur denna synvinkel räcker inte. Man måste också se till att varje land får en balans mellan befolkning och ekosystem, det görs inte idag. Istället avvisar man ofta detta med att det är enbart ett fördelningsproblem.

Att man ser det som ett fördelningsproblem är problematiskt på ytterligare ett sätt: När världens fossila energiresurser börjar sinar, vilket ser ut att ske inom några decennier, så kommer vi begränsas allt mer till lokala naturresurser. Det betyder att vi i väst i allt mindre utsträckning kommer att kunna dra nytta av andra länders naturresurser. Samtidigt kommer fattiga länder inte heller i lika stor utsträckning kunna nås av en förändrad fördelning av naturresurser eller hjälpsändningar.

Och därför blir det farligt att låsa in sig på hur ett visst lands befolkning förbrukar resurser i förhållande till det globala genomsnittet. Visst har det en betydelse men ändå inte lika stor som förhållandet till den lokala bärkraften.

Sverige ligger i detta aspekt bättre till än tex Etiopien eller Somalia, trots att vi konsumerar mer per capita. Att skaffa många barn och skapa en ohållbar relation till det lokala ekosystemet leder till stort mänskligt lidande. Tyvärr har biståndspolitiken inte fokuserat tillräckligt mycket på familjeplanering och preventivmedel.

För övrigt så håller jag med dig om att BNP är en usel måttstock och det är helt fel av politikerna att ha det som samhällsmål.

Permalänk | Anmäl #7 Andreas Larsson, 2012-01-05, 03:10