Maria Schottenius "pissrännor" det bästa som hänt kulturjournalistiken

Lars Gutavsson, du har helt rätt. Sedan jag skaffade internet för mer än tio år sedan har jag aldrig konsulterat dagstidningarnas kultursidor speciellt mycket.

till kultursidans kris hör även att den är så förutsägbar och en politisk megafon för vad som skulle kunna sammanfattas av genusklimatsmartkravglobalwarming .... dessutom .. pillar man på schottenius så rör det sej på aftonbladets ledarsida ....

Gustafsson har rätt. En konstnär som Lars Vilks, för att ta ett mycket aktuellt exempel, hade blivit effektivt och grundligt förbisedd om det inte varit för Schottenius pissrännor. Det är en välsignelse att DN kultur inte längre sätter den kulturella dagordningen.

Exakt så är det, Lars Gustavsson. Nätet bjuder på en kulturskatt worldwide och man kan tillskansa sig det man själv har intresse i, jämföra olika åsikter kring samma händelse, både av "utbildade" tyckare som oanade vinklar från "pissrännorna", för att sedan bilda sig en alldeles egen åsikt.

Jag är dessutom säker på att vi från de idag föraktade pissrännornas skribenter/ordskrävlare kommer att se flera framtida författare och kulturarbetare. För oavsett vad som skrivs av denna ohämmade unga generation just nu, så tränar de orden och skrivkonsten varje gång som kanske väcker lusten till mer och till ett deltagande istället för genant pissande för öppen ridå.

Bara attityden gentemot nätet visar väl att kultursidorna snart har spelat ut sin roll. Och även på kultursidornas papper kan man genom åren kunnat spåra små gulbruna pissrännor med illa underbygda, onödigt elaka recensioner och ytliga artiklar med tunna analyser, kamouflerade av ett tillkrånglat språk.

Nätkommentarerna kan bli enormt många och kan inte så sällan gå över till käbbel utan konnex med ursprungsinlägget. Att gå igenom allt (som kan följa på en Newsmillartikel) och finna något som kan vara av värde tar sin tid. Ett alternativ kan vara tidskrifter. Skribenter där har kanske tuggat sig igenom inläggen och digererat dem och har härutöver möjligen fått synpunkter från utlandet.

Blir så uppspelt när jag läser dessa rader av Lars Gustafsson. Uppspelt för att de är ett kvitto på det jag själv just har avhandlat i en spännande mailväxling jag har med en gammal trätobroder. Han skickar mig regelbundet alla sina artiklar, vi pratar rättssäkerhet, vi pratar språklighet, vi pratar allt mellan himmel och jord. Och just idag blev ämnet internet som kunskapsförmedlare, vårt nya universitet. Jag hade läst hans artikel om gångna tiders farsoter. Eftersom hans text gjorde mig nyfiken på ämnet, googlade jag på "hur uppkom syfilis" och fick då en uppsjö av länkar till livs. Resultatet blev alltså att jag numera vet ganska mycket om syfilis, vilket ju aldrig kan vara betungande, även om kunskapen i sig kan tyckas något redundant. Samtidigt klev medeltiden in, och gjorde mig påmint om att Maja Hagermans bok bör snarast inhandlas via Bokbörsen. Så vidgas vårt vetande! Så gör vi oss oberoende av insmickrande helsidor av tom kunskap uppstyrda av räknenissars halva kakor, som plötsligt blivit helor i beslutsrummen på de stora drakarnas domäner.

Lars Gustafssons blogg följer jag sen många månader tillbaka. Underbart med dessa av kunskap så spränglärda som frikostigt delar med sig ur sin fatabur - utan uns av viktigpettersyndromet (läs Schottenius!), utan uns av rädsla att försvinna i mängden och så ljuvligt befriade från jantelagstänkande!

Jag inbillar mig att jag tillhör den kulturintresserade medelklass som kultursidorna har som målgrupp. Ändå läser jag dem sällan. Det kanske beror på en brist hos mig men jag tror inte det. Jag älskar historia, religion och musik. När jag har intresserat mig för ett ämne använder jag mig alltid av Internet för att ta del av kunskaper och kritik från människor från hela västvärlden med samma intressen. Detta berikar mina upplevelser på ett fantastiskt sätt. Var kulturjournalisterna skulle kunna tillföra med sina snäva södermalmsperspektiv kan jag inte längre se. Det finns helt enkelt mer intressanta och angelägna röster där ute.

Äntligen ett bra och relevant inlägg, huvudet på spiken tycker jag! Uppskattar speciellt följande ord från dig Lars:

"Morgontidningarnas debatter och presentationer var ett vitalt centrum i den svenska offentligheten på femtiotalet. För information, opinionsbildning, eftertanke."

Jag var då själv ganska ung, och läste inte mycket i min fars tidningar, så jag har inget större minne av detta. Men tänk om det vore så som du beskriver idag, det vore något! Själv har jag sedan ett antal år sedan slutat att läsa DN och SvD med mera. De ger ingenting tycker jag. Läser t ex istället ETC.se och Dagens Arbete idag, på nätet.

Håller med till fullo. Något som inte hindrar att jag med glädje även läser bra bildsatta artiklar om musikgruppen Teddybears i min morgontidning.

Håller med till fullo. Något som inte hindrar att jag med glädje även läser bra bildsatta artiklar om musikgruppen Teddybears i min morgontidning.

Håller med till fullo. Något som inte hindrar att jag med glädje även läser bra bildsatta artiklar om musikgruppen Teddybears i min morgontidning.

Schottenius lär knappast ändra ståndpunkt, så till och med Lars Gustavsson avfärdas med oss andra miljoner medborgare som sittandes i pissrännan.

Jag är inte missnöjd -- det är nog så nära en stor författare jag kommer att komma. :-)

Annars är det roande elitism från DN:s kultursida när de avfärdar majoriteten av befolkningen på det sättet, med tanke på att Schottenius och skribenterna där verkar stå strax till vänster om Stalin; vart tog klassromantiken vägen?.

Internet-hatet ackumuleras och briserar med märkvärdig regelbundenhet. Av någon anledning kulminerar utbrotten på senvintern, samtidigt med den fruktade kräksjukan.

Det är, för att plocka ett fall av internetkatarr ur högen, ganska jämnt ett år sedan en kulturredaktör på tidningen Vi raljerade över bloggare, ”vars mandat vilar på att de lyckats starta en hemsida”. (Som om friheten att yttra sig skulle kräva mandat).
Ämnet var Gömda-skandalen. Och nu, när jag återvänder till artikeln apropå de Schottensiska rännorna, ser jag hur fullkomligt tydligt det är att han inte har tagit reda på någonting alls om ämnet - samtidigt som han snörper på munnen åt ”amatörskribenter” som inte behärskar ”stil och research”.

Visst droppar det både det ena och det andra från internet. Å andra sidan får vi stå ut med en minst lika intellektuellt förolämpande, jämnt strilande golden shower även från de traditionella medierna.

Det är inte svårt att förstå ängslan som sprids i åldrade strukturerna medan de sakta löses upp. Vi ser hur det går långa maskor i de kulturjournalistiska nätverk som skulle garantera medlemmarnas status och försörjning; några hänger i lösa trådar, andra har redan fallit.

Men även om kulturjournalistiken jnu förlorar sin tidigare ställning, betyder det inte att behovet av översikt, introduktion och tolkning försvinner. De som verkligen betyder något i de funktionerna kommer säkert att arbeta på, i vilken form det än blir. Det som på lång sikt skadas blir - som på ekorren i visan – den långa, ludna svansen.

Jag kan bara hålla med Elin. Jag är också en medlem av den där bildade medelklassen som tydligen är kultursidornas målgrupp. Men jag läser bara dem oerhört sporadiskt. De handlar mycket mer om territoriella ideologiska pissmarkerande av revir än någon riktig debatt.

Dessutom matas man med det ständigt vänsterradikala som sägs vara så 'öppet' men ofta slutar med att man med en trött suck öppnar tidningen då och då och redan innan man börjar läsa ingressen så går det upp för en vad artikeln kommer att landa. Och så klart, man har rätt varje gång.

Sverige är så instängt och Stockholms kulturkretsar mest av alla. Jag vill, liksom Elin, söka mig bortom Sveriges gränser via nätet och få diskutera med andra människor som har ett internationellt perspektiv och som skriver och tänker skarpare. Ingen bryr sig om kultursidorna idag. Ingen. De är irrelevanta.

Jag håller helt med. Kultursidorna blir alltmer urlakade. Och för den som sätter kultursidorna högt har det blivit alltmer som att köpa en lott vid inhandlande av dagstidning. Nitlotternas procentandel bara ökar.

Vad kan man göra för att åstadkomma en ändring? Kanske bör man tänka över om det är så klokt att vidga konst- och kulturbegreppet till att även omfatta populärmusik och idrott? De senare kan väl sortera under ”underhållning”, utan att man av den anledningen ser ner på det.

Jämfört med bokanmälningar, så har underhållningen många fler kanaler att nå ut till publiken. Sånggrupper får alltid möjlighet i morgonsoffor och underhållningsprogram till att göra reklam om någon skiva har kommit ut. Bara att spela en låt motsvarar väl att ha fått provläst ett kapitel i en nyutkommen bok. Och att då dessutom skita ner kultursidorna med bilder av det, på bekostnad av annat, är naturligtvis vansinne.

En förändring för 40 år sedan, tänker på den s.k. postnummer-revolutionen 1968, nu behövde inte de s.k. överpostiljonerna lära sig 5.000 postsorteringsorter utantill, för att få arbete i Postverket.

Vem som helst kunde på sommarjobb hoppa in och sortera, den tidens arbets-internetweb eller internering ? Posten bl.a. hade som sagt en större roll i samhället f.ö. då som alla vet, en ganska god tid så här i backspegeln, eller...

Men vad tyckte öpj:na ? De var lagom glada, och det går att något förstå dem, idag. Energier för specialisering och karriär tar andra utvägar, i Umeå sparkas de postiljoner som inte klarar av - som detta tangentbord för inkodning av försändelser. kanske inte värl-dens bästa metafor... men.

Förmågan till intellektuell utveckling är knappast möjlig på nätet,
trots allt, utan sker genom litteraturstudier/bibliotek, och utbildning, särskilt tidningsläsning (gärna DN /SvD) som det alltid har gjort. No pain - no glory ! För man kan nämligen inte lära sig så värst mycket vid en pissränna, möjligtvis skrodera, lätt att bli avbruten, precis som på nätet av en taskig kommentar, ofta luktar det lite illa, sällskapligt, men lite nervöst och man vill helst därifrån.

Bättre att i sin vrå behärska världen med en intressant bok, ex.vis Tony Judts : Postwar : a history of Europe since 1945. Om man kan sedan spåra den litterära dopningen i avloppsvattnet på Henriks-dal är oklart, så stora befogenheter staten skaffat sig idag, allt som
1945 - aldrig skulle få hända igen, återigen ett kultursidaämne, (TV4 Kalla fakta idag.)

Att inbilla folk att nätverksamhet leder fram till något större som kan ersätta traditionella studier, skrivande, litteraturstudier, är som att tro att småbarn inte behöver mamma, och anknytning, kanske hela livet, som att ta barnen direkt till dagis.

Sverige har faktiskt bra journalister i allmänhet, gör bra tidningar, som de flesta inlägg jag läst inte når upp till, alla vi wannabees på nätet, ja, även bra författare, visst finns det luckor i vad som bör behandlas men i stort, godkänt.

Att det är kvinnor som läser mest idag, ja de läser mest skönlitt-eratur, (S.L-deckare ? - män historia ? visar kanske hur något trängda männen är i sina läsvanor, och att då göra lite exklusiva kultursidor tror jag är bra för män, framförallt, och LG gillar ju inte heller att kultursidorna blir för gemena, utan skall göra motstånd, resistance...

Jag gillar inte idén med att sitta och surfa på nätet, en genväg som lite för lätt ger upphov till tyckeri, flockmentalitet och aggressioner. Och aldrig är fotad i kunskap, tror inte att de flesta ens orkar surfa -
för jobbigt.

Nä - läsning skall det vara, hur elitistiskt det än låter, mycket och jobbigt, och jag förstår inte varför folk retar sig på kultursidorna, som någon sa , men aldrig på sporten.

Ett gott tecken, men ett svaghetstecken, som Stock-holms kommun & polis, river ner alla affischer om musik och pop-galor, bötfäller, kulturen utan pardon, men har ett 40-årigt huligan problematik att vårda sig om istället. Snacka om blåsta medborgare.

För att varje vecka skickas miljoner polismiljoner, i sjön på idrotts-huliganer som är ett verkligt (!) farligt problem, men har kanske att göra med förändrade mansroller,(något för kultursidorna, om de orkar ta sig igenom problemet, efter alla elaka tacklingar, eller också är det en ren fascistkultur som finns därute ?

På DN är kulturen ett bra och nödvändigt korrektiv till div. ledar-politruker som Wolodarski, Ekdal (på sin tid) Kjöller och andra, kanske Henrik Berggren är kultursidans agent på ledarsidan, annars vore den helt utan auktoritet, och läsvärde.

Men lite pissränna kommer vi inte undan, på nätet, det var sant och för Lars Gustafsson, som närmast excellerar i gammalmansvishet, riktigt docerar, smackar - allt på ett ofta underhållande, givande och stöddigt, uppstickar, västmanlandsstil, va ? så minns jag versen från 1968 eller den är säkert äldre och handlar om oss äldre:

Går som så:

Gammal man gör så gott han kan - men p-ppar gör han illa, armar och ben om varann, men a- - -et, det står stilla.// Nu skakar jag ur, och går för idag.

Maria Schottenius har i alla fall haft vett att använda ordet pissränna; denna företeelse som snart inte finns längre. Pissoar är också ett ord som förtjänar att bärgas för framtiden. Det var en behändig konstruktion som utgick från de fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor som ännu finns men, som den förra regeringen framhöll i riksdagen, ska kön numera betraktas som en social konstruktion.

Vad ironiskt att bara de vill att bara de "finaste av fina" kommentarerna få vara kvar och att vänstermedieeliten inte tål kritik och har svårt för råa missnöjeskommentarer från underklass "pöbeln". Givetvis är det pissränna så länge inte kommentarerna kommer från vänster och fel sorts pöbel sagt sitt..

"Kvalitén" på kommentarer varierar, man kan faktiskt filtrera själv och avstå från att ens reflektera på de kommentarer man inte vill höra. Det är typiskt maktmissbruk från den bättre" vetande eliten som försöker tysta avvikande åsikter.

Det måste ha varit under 60-talet. Sven Stolpe tillfrågades om hur han föreställde sig helvetet. Sven Stolpe svarade som vanligt med blixtens hastighet: " Som Dagens Nyheters kulturredaktion ".
Tänk hur förändring går långsamt.

"För några nummer sedan i Journalistförbundets tidning funderas det kring hur man ska förhindra att fel sorts människor skriver i de kommentarfält på nätet, som skapades för att tidningarna ville att läsarna skulle höra av sig." (citerat ur gp/kultur/nöje)

När fel sorts människor kommenterar och uttrycker åsikter som ifrågasätter på ett sätt som inte var möjligt tidigare, ja då har dessa tyckare bildat "pissrännor".
Men, det är klart det svider när man har förlorat makten över vad som ska tyckas och inte tyckas i detta land.
Fel sorts människor har helt enkelt kommit till orda.

Nätet har blivit något av "Tjuvarnas marknad" och när forskare "från och med nästa månad---" lägger ut sina forskningsresultat kommer de att lusläsas av främst läkemedelsindustrin som om de hittar en godbit. Antagligen kommer det att bli vaga antydningar tills dess en patentansökan har hunnit träda i kraft, så dessförinnan kan det kanske bli lite nya Jules Verne-fantasier om alla nymodigheter på The Animal Planet.

Lars G: Kul med en "gubbe" som hänger med till skillnad från vissa andra som fortfarande skriver på en gammal Halda. "Men hennes förakt har att göra med ett förlorat privilegium." Rätt åt alla som hittills innehaft problemformuleringsprivilegiet och som dom gnussat med förtjusning. Om jag inte missminner mig är det du som är upphovsmannen till detta dekret. Som innebär makten att tala om inte HUR vi ska tänka men dock VAD det är som vi ska ha åsikter om. Den största makten i världen.

Skrattar ofta åt utvecklingen och tackar min lyckliga stjärna att jag får leva nu och inte under medeltiden. Tänk, att vara kvinna, smart och lösmynt på den tiden. Bränd som häxa direkt. Nu kan man segla omkring i pissrännan och garva ömsom glatt och rått på sin väg mot hädanfärden.

Det är inte bara på kultursidorna man märker en tydlig förflackning av all granskande journalistik. Detsamma gäller vetenskap och politik. Mycket sällan någon fördjupning eller ens något tankeväckande. Gammalmedia verkar ha gett upp och delvis spelat ut sin roll.

Bra artikel

Helge: Du har nog rätt! Gammelmedia har nog gett upp. Nu är det bara yta och pengar som gäller. Men det kanske alltid har varit så. Men vi är mer medvetna nu och ser allt i samma stund det sker. Citat från min blogg:

"På grävseminariet rådde en mysig stämning. Thomas Mattsson och Jan Guillou debatterade Expressens serie om JG:s spiontillvaro. Trots det vill Mattsson gärna värva över Jan Guillou till Expressen. Men Guillou har ju sin tidning som han får trona i – AB. Jag förstår inte!"

Läs mer på:
http://parnassen.wordpress.com/2010/03/22/heja-bajen-antligen-serios-fra...

Bra artikel.
En handfull kulturjournalister som har haft tolkningsföreträde om kulturfrågor har mist denna privilegium för alltid.
Internet har skapat en demokratirevulution inom kulturen(I Sverige och västvärlden)med alla dessa tiotusentals bloggar med kulturintresse.
Nu är man en i mängden,vilket kan vara frustrerande för många kulturjournalister,vilka var vana att ha tolkningsföreträde om kulturens olika skepnader.
Kultursidorna bör satsa på kvalitè i alla avseende för man slåss mot många väldigt bra bloggar och trots att det finns "pissrännor" är de här för att stanna.
Ps Förakt är aldrig bra upplysning. Folk blir "pissförbannade".Ds

Problemet som kultureliten inte ser är att de numera arbetar utifrån en plattform som för länge sedan förlorat sin trovärdighet. Gammelmedias förfall började nämligen långt innan svenska folket kopplade upp sig på nätet - närmare bestämt då räknenissar på tidningarna tog över rodret från publicisterna. Idag handlar det om upplaga och avkastning, medan sanning, allmänintresse och upplysning - värden som en gång skapade tidningarnas makt, lyser med sin frånvaro. Tätast vilar mörkret över den som kommit längst i processen - kvällspressen. Klicka bara in på AB eller Ex nätsidor och läs de 10 första nyheterna och du blir varse att psuedokändisars otrohet och läppförstoringar har högre dignitet än verkliga problem och glädjeämnen. Hur påverkar den signalen det uppväxande släktet? Jag fruktar att fördummning är en pågående realitet och trugar därför husets 15-åring med SvD till frukost som motvikt. Pissrännan, i den mån den finns, rinner således uppifrån och ner, från Maria Schottenius lekkamrater ner över ett folk som ryggar för att komma undan. Skamligt. Lars Gustavsson ger jag en stor kram som tack för allt från fuktigt ylle till någons liljevita armar (vars namn jag tror jag känner).

Det var en gång då de stora morgontidningarna representerade seriositeten och nytänkandet i media. I dag är det de kommersiella tevekanalerna tagit över ledarskapet i media med spektakulära och sensationsinriktade program. Dessa sätter i mångt och mycket agendan för papperstidningarna. Morgontidningarna följer efter. De kan inte negligera teves miljonpublik. Även kulturredaktionerna dras in i spelet. Underhållning är dagens credo. Tittarsiffrorna styr både pappersmedia och annonsörerna. Höga tittarsiffror = stora annonsintäkter. Därför blir det förnedringsteve t.ex.

"Maria Schottenius skrev nyligen, med den inbitna kulturchefens indignation om "pissrännan" av vulgära och okunniga kommentarer som nu infinner sig på tidningarnas nätsidor efter varje kontroversiell artikel. Hon har naturligtvis rätt. Men hennes förakt har att göra med ett förlorat privilegium."

Sätt in detta i ett sammanhang med etiketter: PK-eliten håller på att förlora.

Internet som kaosskapare och nybildare av det demokratiska samtalet? Internet som giljotin för kulturaristokratin när de fria massorna marscherar mot framtiden, rättframt sägande sin mening?

Njäääääeeee...

Jag trodde förut på den psykosociala nyttan av "pissrännor" och har säkert läst hundra mil gult porlande i rännstenar. Jag har vurmat för "folkets röst" och försökt lyssna efter viskningarna från "den tysta majoriteten" och "de förtryckta".

Men efter fyra år i politisk debatt på Internet säger jag: Nä! Det bor ingen dialog och ingen demokrati i pissrännan. Där bor mest piss-tänkarna och tanke-stopparna, de intellektuella våldsverkarna.

Vad som tycks uppstå ur pissrännan är nyfascismens organisering. Och liberalers och vänstertänkares räddhågade flykt från brutalisterna.

Har vi tur, kommer liberaler och vänstertänkare att kunna organisera ett medvetet och starkt motstånd mot nyfascismen. Men jag är inte lika säker på det som jag var förr. Det är den bittra insikt som fyra års pratande i pissrännan givit mej.

Jag är rädd!

Tenka Sej #33

Livet i en demokrati kan vara skrämmande men jag föredrar demokratins svagheter istället för teokrati(prästvälde som i Iran) kommunism,nazism eller vänster/högerfacism.
Att det finns många som har vänsterradikala åsikter med indvandrarkritik(Sverigen demokraterna) är en del av folkets röst som vi måste leva med.
Åsiktspoliser är jag mest rädd för,oavsätt vilket område det gäller.
En som är rädd för sin rösträtt:

Hej BK !

Om det vore så lite skrämmande som "invandrar-kritik" eller "förakt för vänstern" så hade jag inte alls varit rädd. Som gammal feminist och vänstertänkare har jag blivit ganska stryktålig med åren. Är van att vara i minoritet.

Det är väl ett 50-tal gånger som jag personligen (cyber)upplevt att bli hängd i lyktstolpar efter Sveavägen, bli skickad till tio års arbetsläger, arkebuseras och hackas i småbitar för att ges till hundarna, anses behöva straffknull etc. Men hur illa sådant än ter sig (ja, det är förfärande! ) så är det inte det jag talar om.

Det handlar om ett envetet och dagligt ideologiskt underminerande av etiska grundvalar för ett samhälle som går att leva i. Ett envist tuggande i syfte att hindra (efter)tanke och sökande efter kunskap. Snuttifieringens triumfer.

Jag talar om öppna debattforum där 2/3 av spaltutrymmet upptas av indignationsknarkande. Samma tema nöts i åratal. Muhammed var pedofil. Muslimer hedersmördar genom att hälla kokande olja i halsen på offret. DOM måste bevisa sin vilja till assimilation genom att börja äta griskött. DOM förvandlas av religionen till robotar som inte kan tänka en självständig tanke. Därför måste islam bekämpas. I Sverige och i hela världen. Annars tar DOM över!!!!!

Det handlar alltså inte om "invandrar-kritik" eller sakdebatt om Palestina/Israel, Afghanistan-kriget eller flyktingpolitik. Det handlar om DOM.

När avhumanisering, demonisering och brutalisering cementerats i de aktiva Internet-debattörerna...och liberaler och vänster hukar allmänbildat men räddhågat...då har vi släppt fan lös!

Internets pissrännor har utvecklats till nyfascismens plantskolor.

Och jag har blivit rädd!

Tenka Sej.

Först vill jag beklaga påhopp/hot som du har fått utstå vilket är för jävligt om du frågar mig.

Vi har det sammhälle vi fötjänar genom represantativ demokrati och vad vi missade i Sverige för ca 30 år sedan var att debatera hedersmord,tvångsgifte,teokrati,klantänkande,fatlism mm och att vara tydliga med vad tex att stor invandringsvåg innebär i kostnader och att det leder till kulturkrockar(vilka i det flesta fall går att lösa).

Det skulle ha behövts då,en tydlig konsekvensbeskrivning av "negativa" effekter på grund av mångkuturalism för det sekulära samhället som vi var vana vid så att folk viste vad som förväntades av dom i det nya kulturelativismens tidevarv.

Nu pyser frustationen ut som vi/media/politiker har byggt upp genom att inte ta på allvar eller förneka/förlöjliga människornas upplevelser av kulturkrockar i vardagen de senaste årtionderna. Nu syns det på nätet och detta har du/jag/vi/politiker/media skapat gemensamt.
Vi skall vara förbannade på allsköns påhopp och specielt mot hot,men du/jag/vi/politiker/media bör fråga oss själva varför har det blivit så här. Det är inte fel att vara efterklok. Vad gjorde vi/du/jag/politiker/media för fel?

Jag tror inte en sekund att folk i Sverige har blivit mer rasistiska men att de har inte blivit sedda i sin vardag och hörda om sina svårigheter att bemästra mångkulturens olika sidor(goda som dåliga) har lett till att åsikterna kommer nu fram på nätet och det är bra för demokratin i längden.

När denna frustation(vilket bör tas på allvar) har pyst ut färdigt om några år är internet en revulitionerande komunikationsmedel i demokratins tjänst och visst,det kommer alltid finnas idioter som nyttjar sin rätt att yttra sig men jag tror att vi kommer att se mindre av "internethat" i längden när möjligheten att föra sin åsikt innom tex nätforum blir vardag för de flesta individer i Sverige.

Det gäller att hålla ut ett tag och ha tilltro till demokratin och medmänniskor vid liv och värna ALLAS rätt att yttra sig fast deras åsikter går emot ens övertygelse.

Internet är och förblir en demokratiforum och som är tillgänglig för de flesta,till och med för idioter.

Pissrännans roll är väl just den att äntligen kunna slå hål på svenska journalisters myter. Politiskt korrekta åsikter som varit allenarådande, där avvikande åsikter aldrig fått komma till tals.

Som det här med queerteorin, att könsskillnaderna är sociala fast vi alla, utom feministerna, VET att de är biologiska.

Som det här med att befolkningen inte fuskar med bidragen, när vi alla vet/känner ett antal människor som går på bidrag och samtidigt uppvisar stor framåtanda och fysisk aktivitet i sitt dagliga liv.

Som det här med att de flesta som söker sig till Sverige är flyktingar, fast vi vet att de är ekonomiska invandrare som det tar fem år i snitt att bli bidragsgivare, istf bidragstagare, i det svenska samhället.

Bara tre exempel av allt det som aldrig fått sägas utanför pissrännorna, men nu pyyyser det ut, man kan läsa om det överallt.

Man kan också fråga sig varifrån denna journalisternas indignation över SD kommer, när V, ett lika marginellt litet parti med ung samma procenttal som SD, lika isolationistiska med lika många lik på sina samveten, röda som bruna. Snacka om vänstersympatier. Snacka om att det porlar i pissrännorna.
Och kvar på barrikaderna står ett gäng journalister som likt yrvakna fågelholkar undrar hur det kunde gå så illa.

Samhällsförändring på djupet är vad pissrännorna handlar om.

Ja, det porlar i pissrännorna.
Frustrationen pyser.
De onda skrönorna berättas om och om igen.
Folk Säger Ifrån...och säger ifrån och säjer ifrån och säjer ifrån....monomant tjatande.

Men mer blir det inte!

All denna porlande frustration är så kunskapslös, så perspektivlös, så inåtvänt självförhärligande. Den saknar praktisk kompetens. Den har - förenklat uttryckt - usla överlevnadsmöjligheter som samhällsförändrande kraft.

De ryska progromerna mot judar genomfördes av denna typ av frustrerade medborgare. Hutus gav sig på tutsies i Rwanda...eller var det kanske tvärtom? En eruption av mord och mordbrand...och sedan var allt som förut.

Vad kan annars rimligen uppstå ur avhumanisering, demonisering och brutalisering? Om inte självrättfärdighetens haltande etik, brutala metoder och omänsklighet...vad annars?

Nyfascismen organiserar sig i pissrännorna...och kallar sig stolt för "inte politiskt korrekt (PK)".

#36
Ballony, snacka om inåtvänt självförhärligande. Bredda perspektivet. Vad hände inte i gammelkomunismens namn. Hur många avrättades inte under Stalin.
De röda och bruna har precis lika mycket blod på sina händer. Ändå betraktas V som rumsren, men inte SD.
Och varför? Jo för att den intellektuella eliten fortfarande agerar med vänstervindar vinandes genom perspektivet.

Det måste vara en oerhört smärtsam upptäckt att det porlar så friskt av fel sorts människor i pissrännorna.

Snälla Christina :-)

Feminister och vänster tänkare har aldrig varit mainstream., har aldrig behandlats som PK. Runt oss i debatten finns alltid gott om folk som kommer dragandes med Stalin, Chimpanser och Det Naturliga Sunda Förnuftet. Som alltid har en blå nyans.

Vänstervindar blåser nu...på hela jordklotet. Det har du rätt i. Även om jag inte anser det vara vindar utan levande människor som skapar rörelse.

Också du önskar "rörelse", du önskar "förändring på djupet".

Jag ber dig att komma till insikt om att det behövs mer än avsky och frustration för att förändra ett samhälle. Det behövs mer än en idé om att köra bort DOM. Kort sagt, det behövs kunskap, administrativ kompetens, breda etiska perspektiv och kärlek till fler än "mina egna". Detta saknas i pissrännan.

Det är därför jag blivit rädd.

# 40
Rödvinsvänsterns och flumliberalismens åsiktsfascism sitter ännu i flera svenskar, “TenkaSej” är en bra symbol för detta.

Det är alltså åter endast en liten sketen ström i pissrännan som skall få rinna mot reningsverket, om “Tenkasej” får bestämma. Nätets revolution skall krossas med restauration för åsiktsfrälset.

Som Lars Gustafsson skriver fanns det när åsiktseliten endast hade tillträde också mycket unket piss i den lilla strömmen som då tilläts rinna i rännan.
Mängdteorin säger att den naturligtvis var mindre än den är idag när strömmen växer i kvadrat med varje år nu när inträdet är fritt.

Sammantaget sett lever vi idag i ett samhälle med djupare liberalism på väg mot demokrati som den är ämnad när folk i allmänhet får tillfälle att torgföra sina åsikter i skiftande samhällsämnen.
Att folkets röst möts med sån tröghet av lagstiftarna och regelverksmakarna är väntat, men en sak i taget.

Innehållet är viktigare än formen på torget och den enkla, raka kommentaren många gånger väl så tung som det retoriska djungelspråket. En sak som får tyckas till om bland stor publik leder nästan alltid till bättre resultat än när ett litet fullmäktige bakom lyckta dörrar får besluta.

Man blir skumrädd av “Tenkasejs” kommentarer. Man känner ett isande drag från gammelsverige med krav på utsortering, inträdeskrav och endast för de exklusiva att nyttja husets rättigheter till kommunikation.
Hur har han tänkt sig egentligen? Skall nätet successivt modereras mot en snävare krets av nyttjare, det som just pågår i Kina? Vem skall i så fall moderera det och vem bestämma om moderatorer och de regler dessa skall förhålla sig till?
Ett första steg att beskära Google?

Att inskränka rätten till anonymitet och yttrandefrihet är riktig fascism. Fast det kan mycket väl bli realitet i framtiden. Sverige är ju ett kontroll och säkerhetssamhälle, de har redan infört FRA och IPRED, ACTA så det är inte helt omöjligt att fler regleringar kommer följa tack vare alla kränkta radikaler.

Svar från ”pissrännan.”
Kulturskribenter som med sin substanslösa vänsterintellektuella ordsoppa villkorar vad som får tyckas - tycks ha glömt bort att de skriver för den aktningsvärda (?) allmänheten och inte för sin självutnämnda allenarådande klubb för inbördes beundran. En endräkt som dessvärre saknar elementär kontakt med verkligheten.
Kulturjournalister som föraktfullt inte ens behöver göra sig besvär att dölja sin privata politiska agenda och som använder sin position och sina resurser till att tala om hur rätt de tänker och vilken ädel människa de därmed är och hur fel de intoleranta läsarna/lyssnarna/tittarna har.
Vi är många här i ”pissrännan som länge trött gäspat åt dessa eliters bildade och vidsynta inlägg(usch) som med sin godhetsretorik suger i sig känslan av att rädda världen och därmed omvända alla vulgära och okunniga läsare till den rätta tanken.
Hälsningar från en som fortfarande tänker själv!

Hej Mike!

Du skrev: "Att inskränka rätten till anonymitet och yttrandefrihet är riktig fascism."

Jag är helt enig med digOch har påpekat att mycket sådant pågår i pissrännan. Det är detta som gör mig rädd.

Tenka Sej #45

Just nu är vår dialog en del av "pissrännan" och det är väl mycket positivt och läses av förhoppningsvis av en del av individer här på nätet.
Vad tycker du?

#45

Det är väl ingen "TenkaSej" som förvägrat dig dina kommentarer här.
Att kritisera vad du säger är inte detsamma som att tala för att stänga dig ute.
Det är ju du som i skägget talar om att utestänga det i ditt tycke dåliga pisset i rännan.
I ditt första inlägg förde du mycket klart ståndpunkten att nätets möjlighetet försämrat, förråat och förfarligat samhällsdebatten.
Ingen förvägrar din kommentar här och du skall inte förvägra andras om de godkänns av moderatorn.

Jag förvägrar ingen att tala fritt....och tänker aldrig göra det heller.

Vad jag påstår är att "pissrännan" utgör en förfärande stor del av den politiska debatten. I pissrännen är det varken tal om yttrandefrihet, demokrati, kunskapssökande eller ens normalt gott uppförande. Tvärtom!

Brutaliseringen av samtalsklimatet människor emellan bär inget annat med sig än just...brutalitet. Avhumanisering och demonisering som politisk metod leder till just...omänsklighet.

Ansikte mot ansikte...blir människor människor. Och beter sig som människor. Nästan alltid. Men inte på omodererade eller eftermodererade platser. Där dominerar nedpissandet av andra. Och det som är ännu värre - nyfascismens organisering.

Tack för mej & ajö :-)

Det har inte slagit dig att det kan vara så att det "brutala" inte är något nytt utan funnits där redan innan men nu kommit fram tydligare..

Själv förespråkar jag dialog även om hetsk sådan, man kan inte heller förvänta sig någon sluten verkstad där alla ska vara snälla mot varandra på helt öppna forum, så det är inget att hänga i granen för om man söker sig dit. Hot även om oseriösa är olagligt och dylika insinuationer tyder på att den väldigt frustrerade personen har bristande argument och knappast föregår med bättre föredöme genom att förespråka våld, vilket man gott och väl kan påpeka.

kommentarerna i "pissrännan" blir bara vassare och vassare. Nu är det dom jag läser. En artikel med många kommentarer drar direkt till sig mitt intresse, inte för att artikeln behöver vara särskilt bra, det är faktiskt oftast tvärtom.
Sen är det ju inte längre svårt alls att skriva en artikel som ser väldigt påläst, all kunskap finns ju där två "google"-tryck bort,

Lars Gustafsson är en stor författare. och debattör. Vi bodde i Tyskland samtidigt i mitten av 1990-talet. Han var mycket uppmärksammad där, mer än i Jante-sverige.
DN Kultur, Aftonbladet, SVD och deras s k Kulturavdelningar är ungefär som det var att läsa Stasis veckobrev. Fy fan vad inskränkt.

JEL

Schottenius uttalande säger mer om hennes förakt än om pissrännans företrädare. Kanske inte så konstigt att företaget Interaktiv Säkerhet uppstod, vars uppdrag är att censurera förutnämnda pissrännor. Googla gärna på företagets ägarstruktur så kommer ni att le igenkännande.

Lars Gustavsons föredömliga artikel visar prov på en en man i teknikens framkant som ser möjligheter i stället för hot.

Svenska media av idag är endast en opinionsbildare som ser som sin största uppgift att tala om för folk vad de ska tycka. "Tyck som oss och du får vara med i gemenskapen" är det mantra som gäller. Presstödet gör därtill att media och makt ingått en ohelig allians.

Internet är den stora befriaren som har detroniserat medias makt. Med darrande knän bevittnar nu media hur deras allvetande världsbild rämnar. Vi kan nu fullt ut delta i nätdebatter, publicera oss själva i bloggar, läsa utländsk press, se videoklipp av andra än SVT och allt detta utan censur. Många tränar upp sitt skrivande och vad är det för fel med det?

Internet är den största demokratiseringsprocess i modern tid. Återstår att se vad EU-lagen i november får för inverkan på detta:

http://aktualia.wordpress.com/2010/03/19/europas-yttrandefrihet/