Publicerad: 2010-03-19 14:03, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
"I går beslutade regeringen att avskaffa möjligheten att välja studenter efter kön i högskolan. I sex års tid har Centrum för rättvisa drivit fem rättsprocesser och hjälpt 76 unga som har drabbats av kvotering och annan liknande diskriminering. Här är hela historien från början till slut", skriver Centrum för rättvisas Gunnar Strömmer.
Gunnar Strömmer är verkställande ledamot vid Centrum för rättvisa.
I går beslutade regeringen att avskaffa möjligheten att välja studenter efter kön i högskolan. I sex års tid har Centrum för rättvisa drivit fem rättsprocesser och hjälpt 76 unga som har drabbats av kvotering och annan liknande diskriminering. Här är hela historien från början till slut.
I augusti 2003 skrev jag en artikel i Expressen med anledning av att det då var 40 år sedan Martin Luther King höll sitt berömda "I have a dream"-tal vid Lincoln Memorial i Washington DC.
Frågan i artikeln var hur kärnan i Kings dröm - att alla ska bedömas efter "måttet på sin karaktär, inte färgen på sin hud" - tolkades i nutidens amerikanska debatten om positiv särbehandling.
Dagen därpå ringde en journalist från Folkradion i P3 som hade läst artikeln. Han undrade om jag ville var med och diskutera ett nytt antagningssystem som samma höst skulle börja gälla på juristutbildningen i Uppsala. 30 av 300 nybörjarplatser hade öronmärkts åt sökande med två utlandsfödda föräldrar i syfte att öka den etniska mångfalden bland studenterna.
Jag minns inte så mycket av själva radiodiskussionen, annat än att representanten för universitetet visade sig vara min egen gamla lärare i processrätt (jag tog min juristexamen i Uppsala 1998). Däremot minns jag tydligt känslan efteråt - det här kan inte vara rätt.
Väl tillbaka på mitt kontor på det vid den tidpunkten ganska nystartade Centrum för rättvisa började efterforskningarna. Hur utbrett var det här? Vad sade egentligen lagen om likabehandling av studenter i högskolan (likabehandlingslagen)? Hade några fall prövats rättsligt?
Och viktigast av allt: Hur hade enskilda drabbats? Vi beställde fram listor över antagna och reserver till juristutbildningen i Uppsala för se vad antagningen fått för konsekvenser på individnivån.
Malmö högskola hade något år tidigare varit först ut genom att införa en kvotering av sökande med utomnordiskt språk som modersmål till en utbildning i medie- och kommunikationsvetenskap. Därpå följde kvoteringen till juristutbildningen vid Uppsala universitet.
Dåvarande Diskrimineringsombudsmannen, DO, hade i och för sig, utan att pröva något konkret ärende, uttalat att Malmö högskola riskerade att bryta mot förbudet mot diskriminering i likabehandlingslagen. Men några rättsfall från domstol fanns inte. Och högskolorna verkade inte ta notis om varningsorden.
Vid juristutbildningen i Uppsala visade sig samtliga sökande som tagits in på den etniska kvoten ha sämre meriter än de som nekats plats. Det valda kriteriet - två utlandsfödda föräldrar - innebar också att en sökande med en mamma född i Sverige och en pappa född i Somalia fick stå tillbaka för en sökande med två föräldrar födda i Norge. Även sökande tillhöriga nationella minoriteter, såsom romer eller samer, drabbades eftersom de i regel har föräldrar som är födda i Sverige.
Dessutom hade Uppsala universitet inte tagit reda på hur det faktiskt såg ut med den etniska mångfalden på juristutbildningen. Centrum för rättvisa beställde fram underlag från Statistiska Centralbyrån, SCB, som visade att andelen nybörjare med utländsk bakgrund var ungefär lika stor som motsvarande andel i samhället i stort. På juristutbildningen i Stockholm hade vissa år nästan var fjärde nybörjare denna bakgrund.
Jag satte mig själv och ringde runt till de sökande som nekats plats på utbildningen trots bättre meriter. Det var dessa samtal som avgjorde att denna granskning skulle leda till något mer än ett seminarium eller en debattartikel.
De flesta jag talade med förstod målet att öka mångfalden. Men de upplevde att kvotering var helt fel väg att nå dit. Känslan för allas rätt att bli behandlade lika var urstark. Det upplevdes som orättvist att bli bortsorterad på grund av faktorer som man själv inte kan påverka, som var ens föräldrar råkar vara födda.
Två av de drabbade, Josefine Midander från Gävle och Cecilia Lönn från Falun, klev fram och sade att de ville ta det här till domstol. Och så blev det. I januari 2004 stämde de med Centrum för rättvisa som ombud Uppsala universitet för olaglig etnisk diskriminering och begärde skadestånd.
Här finns anledning att stanna upp. Det är lätt att förlora perspektiven. Genom gårdagens regeringsbeslut avskaffas nu det återstående utrymmet att vid lika meriter ge företräde åt sökande som hör till det underrepresenterade könet.
När Josefine Midander och Cecilia Lönn för sex år sedan stämde Uppsala universitet handlade det om en etnisk kvotering där platser öronmärktes åt sökande med sämre meriter än sökande som nekades plats. Mittfåran i debatten var att denna sorts kvotering var principiellt riktig och skulle få stora positiva effekter. I maktens korridorer diskuterades att även öppna upp för etnisk kvotering i arbetslivet.
Hela bevisbördan låg på den som sade att principen om likabehandling och icke-diskriminering måste gälla även i sådana här fall. Man kan bortse från väntade och grunda påhopp från perifera aktörer som Centrum mot rasism och Sveriges förenade studentkårer. Desto mer anmärkningsvärt var att DO, som ju medgett att etnisk kvotering förmodligen var olagligt, i debatten försvarade Uppsala universitet och drev på hårt för att kvotering av det här slaget borde vara lagligt.
Till slut kom dagen D då fallet skulle prövas i Uppsala tingsrätt. Det var en ganska ruggig novembermorgon. Kön med hugade åhörare ringlade lång utanför domstolen. Medierna fanns på plats. Sal 1 blev knökfull.
I ena ringhörnan Josefine Midander och Cecilia Lönn med sina ombud - jag själv från Centrum för rättvisa och Clarence Crafoord från advokatbyrån Bratt & Feinsilber (numera chefsjurist vid Centrum för rättvisa). I andra ringhörnan Staten (som formellt blev motpart) företrädd av dåvarande Justitiekanslern Göran Lambertz med stöd av folk från juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.
Det var en laddad och belysande dag. Alla argument kom upp på bordet: de principiella, de rättsliga och de empiriska. Parterna var skärpta. Domstolen uppmärksam. Åhörarna med på noterna.
Sedan oviss väntan. Domen skulle dröja ända till början av januari 2005. Men den visade sig vara värd att vänta på. En helt enig tingsrätt fällde Uppsala universitet för olaglig etnisk diskriminering och beslutade att Josefine Midander och Cecilia Lönn skulle få vardera 75 000 kronor i skadestånd.
Domen slog omvärlden, och ärligt talat även oss som drev fallet, med häpnad. Den blev en vändpunkt, inte bara rättsligt. Därefter kom även debatten om kvotering och annan positiv särbehandling att föras med helt andra utgångspunkter. Bevisbördan kom gradvis att kastas om.
Tingsrättens dom stod sig hela vägen till Högsta domstolen, som i december 2006 slog fast att rätten till likabehandling är en mänsklig rättighet och att det alltid är olaglig diskriminering att vika platser åt sökande utifrån etnisk bakgrund.
Men redan innan sista ordet blev sagt i Uppsalafallet hade vi på Centrum för rättvisa ställt oss frågan: Hur ser det egentligen ut med annan kvotering i högskolan?
Det visade sig att medan den etniska kvoteringen fortfarande var på försöksnivå på några få håll, var könskvoteringen desto mer utbredd och etablerad. Runt om i landet kvoterades män in på utbildningar där andelen kvinnor ansågs vara för stor. Hundratals kvinnor sorterats bort till förmån för män med sämre meriter - och i många fall var skillnaden i meriter som natt och dag.
Vi hjälpte tre kvinnor som nekats plats på sjuksköterskeprogrammet i Karlstad och tre kvinnor som nekats plats hälsoutvecklarprogrammet i Örebro att stämma respektive universitet. Mot bakgrund av Högsta domstolens dom i Uppsalamålet fälldes båda universitet för olaglig könsdiskriminering våren 2007 och även dessa kvinnor tilldömdes skadestånd på 75 000 kronor.
Man kan notera att den dåvarande Jämställdhetsombudsmannen, JämO, beklagade dessa domar och argumenterade för att lagen borde ändras. Följden av processerna i Uppsala, Karlstad och Örebro blev nu under alla omständigheter att kvoteringen av sämre meriterade sökande utifrån etnisk bagrund och kön avskaffades i hela högskolan.
Fokus i dessa processer var alltså särbehandling vid olika meriter. Därför reflekterade inte heller Centrum för rättvisa särskilt mycket över situationen för sökande som har lika bra meriter. Det krävdes en hårt arbetande och engagerad ensamstående mamma från Helsingborg för att vi skulle vakna.
Hanna Svederborn hade läst flera år på folkhögskola för att skaffa sig tillräckliga meriter för att förverklig sin dröm att bli veterinär. Men sedan hon under flera år, trots högsta betyg, nekats plats och dessutom hamnat långt ned på reservlistorna började hon ana att allt inte stod rätt till.
Hon kontaktade Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som har landets enda veterinärutbildning, och fick klart för sig att man lottade platserna mellan sökande med högsta meriter. Det var bara det att man viktade lotteriet så att män fick upp till 40 gånger så stor chans att få en plats. Allt i syfte att få in fler män. Effekten i Hannas urvalsgrupp - folkhögskolebetyg - var att endast män antogs.
Hanna Svederborn skrev ihop en anmälan om könsdiskriminering som hon skickade till JämO, och sedan berättade hon om sitt fall i SVT:s Aktuellt. På så vis fick även Centrum för rättvisa kännedom om hennes fall, och vi slog en signal.
Våren 2008 trädde vi in som Hanna Svederborns ombud vid JämO:s prövning och backade upp hennes starka anmälan med en del juridisk argumentation.
Samtidigt, vis av erfarenheten från tidigare fall, ville vi ta reda på hur hela bilden såg ut. Och när bilden klarnade trodde vi inte våra ögon.
Det visade sig att 47 kvinnor till hade diskriminerats på samma sätt som Hanna Svederborn - bara i hennes begränsade urvalsgrupp under de två år som hon sökt utbildningen. Det fanns bara ett sätt komma vidare.
I juli 2008 initierades Sveriges första grupptalan om diskriminering när 44 av dessa kvinnor med Centrum för rättvisa som ombud stämde SLU för olaglig könsdiskriminering. Processen fick extra vind i seglen när JämO kom fram till att Hanna Svederborn faktiskt hade rätt.
Samtidigt beställde några av mina kollegor fram alla antagnings- och reservlistor gällande alla programutbildningar (jurist, psykolog, läkare, tandläkare och så vidare) vid landets 36 största lärosäten tre år bakåt tiden. Några sommarmånader senare var granskningen klar, och resultatet var slående: 7 901 fall av könsdiskriminering - i 95 procent av fallen var det kvinnor som diskriminerats när manliga sökande fått förtur.
Vi presenterade detta i en rapport hösten 2008, som vi följde upp hösten 2009 (som visade på över 5 000 nya fall bara på ett år). Min bestämda bild är att ingen hade koll på det här: inte högskolorna, inte högskolebyråkratin, inte ansvariga politiker.
Målen om jämn könsfördelning sattes utan närmare reflektion, särbehandlingen genomfördes slentrianmässigt och systemets konkreta effekter på individnivå analyserades aldrig.
När Uppsala tingsrätt i mars 2009 gick på Hanna Svederborns och hennes kämpande medsystrars linje och fällde SLU för olaglig könsdiskriminering var reaktionen i högskolevärlden chockartad. Hur är detta möjligt? Alla gör ju så här!
När Svea hovrätt i december samma år fastställde tingsrättens dom gick luften ur systemet. JK, som även denna gång agerade ombud för Staten, valde att inte överklaga till Högsta domstolen och domen vann laga kraft. Några parallellfall förliktes av bara farten, bland annat ett fall gällande 24 kvinnor som stämt Lunds universitet sedan män fått förtur till psykologprogrammet.
Mot den här bakgrunden framstår regeringens beslut att avskaffa de regler som öppnat för positiv särbehandling i högskolan som både glädjande och logiskt.
Ett fåtal aktörer anförda av DO har in i det sista sökt leta kryphål för att rädda kvar en möjlighet att diskriminera även i framtid. Men sex år, fem rättsprocesser och 76 unga diskriminerade klienter senare är det min bestämda uppfattning att det enda rimliga är att landets universitet och högskolor skaffar sig rejäl marginal till varje förfarande som riskerar att innebära diskriminering.
Den fråga som till sist infinner sig är: Varför är det här så viktigt? Jo, därför att rätten till likabehandling och att inte bli diskriminerad är grundackordet i ett anständigt samhälle. Det är fel att bekämpa diskriminering med diskriminering.
Nu har världen blivit lite rättvisare.

Genusfundamentalisternas möte med Förstagluttarnas verklighet

Lagstiftning om könskvotering är fel väg att gå

Gubbväldets pensionering - vägen till ett mer jämställt näringsliv

Bryt den ensidiga manliga kvoteringen till bolagsstyrelser
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




38 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Då är det bara resten kvar då. Nu gäller det bara att sossarna inte vinner valet för isåfall kommer den s.k. "positiva" diskrimineringen att öka igen.
Tack, Gunnar Strömmer, för ditt viktiga arbete! Hurra för friheten, fy för trångsynt socialism.
Tack, Gunnar Strömmer, för ditt viktiga arbete! Hurra för friheten, fy för trångsynt socialism.
Mycket bra jobbat, hoppas ni kämpar lika hårt om politikerna skulle få för sig att driva igenom hotet om kvotering i privata bolag.
Ett närmre problem ni skulle kunna granska är den kvotering som sker på utbildningarna till polis och brandman. Förmodar att de inte kommer påverkas av detta beslutet?
Skulle vara intressant att höra dina åsikter om att det erbjuds en kortare brandmanna utbildning för utlandsfödda, att kvinnor inte behöver prestera lika bra för att bli antagna till polishögskolan och även att (S) hotar med kvotering i privata bolagsstyrelser vid eventuell valvinst.
Könkvotering, ja, kvotering överhuvudtaget är förkastligt och odemokratiskt.
Dock måste det sägas det ÄR hyckleri när kvotering införs med antagandet att kvinnor på något sätt är systematiskt missgynnade, men sedan tas bort när motsatsen gör sig gällande. Den som hävdar något annat rationaliserar med falska premisser.
Det är inte jämställdhet som eftersträvas, utan kvinnodominans. Detta verkar dock inte särskilt många av våra obildade politiker inse, eller så gör dom det, men kör på ändå. Jag vet inte vilket som kan tänkas vara värst.
Dock, återigen, kvotering är helt förkastligt, och bör bekämpas.
Bra jobbat.
Stoppa allt kvoteringsvansinne.
Stoppa Mona Sahlin.
Stoppa genusforskningen.
Kvotering är aldrig bra. Det strider emot de mänskliga rättigheterna att alla människor ska behandlas lika oavsett kön, ras, religion med mera.
Sedan är ju frågan om Centrum för Rättvisa hade drivit ett ärende om det hade varit MÄN som hade diskriminerats. Där verkar Gunnar Strömmer och hans kompisar vara försiktigare. MEN ni får gärna bevisa motsatsen genom att snarast driva ett ärende som gäller mäns likabehandling (men's rights). Jag kommer gärna med förslag.
Den glasklar artikel av Gunnar Strömmer. Synd bara att så många reaktionärer här i kommentarsfältet tar den som intäkt att kasta skit åt vänster. För här handlar det förstås om att grundambitionerna bakom kvotering förstås är vällovliga medan metoderna har varit helt förkastliga.
.
När man nu undanröjt desaa förkastliga genvägar för att samhället ska se jämställt och bra ut måste något annat komma i dess ställe, en diskussion om hur vi ger alla samma chans och vilka strukturer som undergräver detta, och man får ju hoppas att nyliberaler och socialdarwinister som kastar skit åt vänster har bättre idéer och inte nöjer sig här, för det strukturella problemet kvarstår ju och kommer att synliggöras alltmer när det inte kan döljad med kvotering.
.
När det gäller utbildning är det också ett annat problem som Strömmer inte berör och det är den skriande bristen på utbildningsplatser. Alla betalar skatt i Sverige för utbildningsväsendet men bara en bråkdel kvalificerade får den utbildning de vill ha. I ett demokratiskt samhälle ska naturligtvis var och en som har godkänt betyg från gymnasiet har rätt till valfri högskoleutbildning, inte bar den lilla klick som lyckas skrapa ihop de absolut högsta toppbetygen.
.
Jag har fått intrycka av att Centrum för Rättvisa generellt har en tämligen nyliberal agenda så frågan är om de är intresserade av att föra det stora flertalets talan i rätten till utbildning eller om man bara tar sig an den här typen av extremduktiga galjonsfigurer för den marknadsliberala framgångsmyten för att det ligger i den egna diskursens intresse.
du är en hjälte. du har sett till att ännu fler vita kvinnor med medelklassbakgrund får läsa juridik. hur kan vi tacka dig?
@Gunnar Strömmer
"Det är fel att bekämpa diskriminering med diskriminering."
Nåväl. Men det duger heller inte att bara bekämpa andras försök
Så. Hur lyder dina råd om hur man skall gå tillväga?
Typiskt att det är kvinnor som gnällt över särbehandlingen.
Gnäll, gnäll, gnäll.
Härligt! Undrar vilken idiot som kom på det här 50-50-fördelningstjafset mellan könen...
Det är inte Gunnar som gjort att den här lagen avskaffas den kom till för att kvotera in kvinnor (som Lars Lejonborg sa den här lagen kom inte till för att diskriminera duktiga tjejer) nej den kom till för att diskriminera duktiga killar.Nu när man börjat kvotera in män i allt större grad så avskaffar man den för den har aldrig handlat om jämnställdhet.Gunnar måste vara bra naiv om han tror att han har något med detta att göra vi andra som ser verkligheten som den är vet varför den avskaffas
"i 95 procent av fallen var det kvinnor som diskriminerats."
Beror den siffran på att det inte anses vara diskriminering när Svenska män blir förfördelade och därmed inte tas med i statistiken? 5% som ansågs vara diskriminering vilket låter lågt. Man Kan ju bara gissa att det sågs med andra glasögon på många fall där kvinnor och invandrare har kvoterats in på männens bekostnad och därmed silas de fallen bort i statistiken. Då anser jag att männen blev grovt diskriminerad i denna undersökning.
Vad händer om den inkvoterade mouna vinner valet? Lägger hon ner kravet på kvotering av bolagsstyrelser eller ska detta vansinne tas tillbaka?
Tack för ett väl utfört arbete, och en sammanfattning som visar att du förstår vad det handlar om.
Jag hoppas att Centrum för Rättvisa även ämnar ta strid mot den könskvotering som de rödgröna ämnar införa, och jag hoppas även att fallen med studenterna inte uppmärksammades enbart för att det var kvinnor som var drabbade.
"Perifera aktörer som Centrum mot rasism och Sveriges förenade studentkårer" - underbar beskrivning av dessa två pajasorganisationer.
Du har naturligtvis helt rätt. Det enda tragiska är att om det hade varit tvärtom hade ingen lyft på ögonbrynen.
Härligt jobbat, CFR! Nu återstår bara att hjälpa fram Alliansen till en valseger, så att vänsterrröran inte får chans att återinföra denna korkade diskriminering. Tänk på det, alla kvinnor som kämpar för en rättvis värdering av kvinnors meriter.
Då kanske det är dags för mig att stämma staten eftersom jag inte kom in på chalmers för tjugo år sedan. På den tiden fick nämligen kvinnor 0.3 poäng extra om de sökte in på en utbildning som var mansdominerad. Det fick inte jag, hade jag fått det hade jag kommit in.
När detta drabbade män var det ingen som såg det som ett problem ( på den tiden hade männen princip lika bra betyg som kvinnorna), nu när kvinnorna drabbas går det tydligen att överklaga ända upp i HD...
År 2024 är invandrarna i majoritet i Stockholms län. Då kan kvotering röstas in med majoritetsbeslut.
Så var exakt var ni när männen blev drabbade av denna form av "positiv särbehandling"? Nog för att jag håller med om domarna men det verkar som om dom enbart hjälper kvinnor.
tror jag nog väntar med att fira tills jag som svensk kille får lite skydd.
Kvotering,vilket elände, det måste väl vara meriter/kvalifikationer som gäller, oavsett kön eller ursprung, allt annat tycker jag är diskriminering..
*hmmm*
Kan man verkligen vara så orättvis att man behandlar alla människor lika?
@#9 Mats Dagerlind
"I ett demokratiskt samhälle ska naturligtvis var och en som har godkänt betyg från gymnasiet har rätt till valfri högskoleutbildning, inte bar den lilla klick som lyckas skrapa ihop de absolut högsta toppbetygen."
Skojar du? Varför skulle någon vettig människa vilja vara med och betala för att utbilda 20 gånger för många läkare?
Gunnar Strömmer
Har du läst Darwins: Människans härkomst och könsurvalet.
Läs och begrunda. Har du sedan fattat så ser du inte så glad ut på fotografiet.
Sverige blev ett mycket säreget land under sossetiden. Vett och sans, rim och reson, vart tog de vägen?
Vad beror denna kvoteringsiver på? Inkvotering på högskolor, inkvotering i bolagsstyrelser, kvotering av föräldrarledighet, genuskvotering.
Kvotering var ordet i detta land sa' Bull. Rena rama tokerierna.
Se där hur man med socialistiska instrument ämnade bygga det perfekt jämställda samhället, till för att gynna den politiska makten, inte folket.
Må denna betongkoloss aldrig mer komma till makten. Befria oss från kvoteringspartierna.
MLK var faktiskt inte främmande för att använda Affirmative Action:
"n King's teachings, affirmative action approaches were not "reverse discrimination" or "racial preference." King promoted affirmative action not as preference for race over race (or gender over gender), but as a preference for inclusion, for equal oportunity, for real democracy. Nor was King's integration punitive: For him, integration benefited all Americans, male and female, white and non-white alike. .... King insisted that, along with individual efforts, collective problems require collective solutions."
Det var ju bra, och på tiden, att kvoteringen förbjöds på ett ställe - i alla fall mandatperioden ut. I vanlig ordning hände det inte förrän det hade fastställts att det var främst kvinnor som drabbades.
Samtidigt har Regeringen öppnat för kvotering i näringslivets topp, och kvotering till polis- och brandmannautbildningar verkar inte omfattas av beslutet - där drabbas nämligen nästan uteslutande män utan invandrarbakgrund.
Ja, för läkareutbildningen kommer beslutet bara att betyda att arbetsgivarna tvingas importera manliga läkare från utlandet för att få jourerna täckta och de mest riskfyllda jobben besatta.
Ja Gunnar Strömmer jobbar för Svenskt Näringsliv. Titeln "Centrum för rättvisa" är bara en täckmantel.
Men GS är en stark politiker, kan bli nästa moderata partiledare.
Idag sker en positiv särbehandling då det nästan bara är män som väljs in i näringslivets toppskikt.
Socialdemokraterna är emot denna orättvisa.
Har ni någonsin frågat er själva hur kan det komma sig att männen skulle ha bättre förutsättningar för alla dessa toppjobb, då det är kvinnorna som nästan alltid har bättre betyg och utbildning?
#32 André,
Det är inte så lätt att rekrytera kvinnor till dessa poster då kvinnor i allmänhet gör andra prioriteringar i sina liv, som barn, hem och familjeliv.
En topposition i näringslivet har ett oerhört högt pris och det är inte många kvinnor som anser att det priset är värt förlusten av bl a närheten till familjen.
Pengar och makt ger i sig ingen lycka, lyckan för många kvinnor ligger istället i det "lilla livet".
Mycket bra artikel. Tack!
När kvinnor bort kvoteras diskrimineras kvinnorna,
när kvinnor inte blir invalda i styrelser diskrimineras kvinnorna.
wow, vilket hycklar samhälle man bor i..
Jag tycker "centrum för rättvisa" nu ska ta flygbolagen i örat för deras diskriminering av oss välbyggda. Alltför länge har vi fått sitta på för små platser och nu tänker de giriga flygbolagen till och med tvinga oss att betala för flera platser. De borde ha mer flexibilitet istället för att behandla folk så illa. Gunnar Strömmer vet ju rimligen vad jag talar om av egen erfarenhet så nu hoppas jag på bättring!
CENTRUM FÖR AFFÄRSMÄSSIGHET
Felet med att könskvotera är att det saknar affärsmässighet. Men affärsmässigheten kan inte eliminera skillnaderna och inte heller har det någon betydelse. I vissa extrema fall kan det vara affärsmässigt att könskvotera. Det är således primärt inte en fråga om rättvisa.
Borde då namnet på verksamheten bytas till Centrum för affärsmässighet? Om den tog detta namn skulle den nog inte lika lätt kunna stämma flygbolagen, som Trisse ovan menar att den borde göra. Rättvisa låter väl bättre än affärsmässighet. Om man kan sjunga rättvisans sång så kan man göra stora affärer.
En snabb empirisk studie talar för att verksamhetern bör behålla sitt namn. På Google ger nämligen ”kamp för rättvisa” 61 400 träffar. Inte en enda träff fås med ”kamp för affärsmässighet”
Although my swedish is not the best I want to say after reading the article and the discussion: Mycket bra artikel. Tack!