På kort sikt kan aktiv arbetsmarknadspolitik försvåra men fördelarna överväger

Man får inte glömma att arbetsmarknadsutbildningarnas viktigaste uppgift är att förhindra att människor försörjer sig på bidrag och jobbar svart år efter år.

Jonas Olofsson från Unionen skriver i inledningen till en artikel införd på Newsmill den 16 mars att en arbetsmarknadspolitik för uthållig tillväxt måste ta sikte på att underlätta omställning genom att erbjuda generös inkomstbortfallskompensation via arbetslöshetsförsäkringen och stöd till kompetensutveckling. I själva verket har Olofsson där pekat på vad som idag är ett grundläggande problem – nämligen inkomstbortfallsprincipen.

Den så kallade inkomstbortfallsprincipen och den svenska arbetsmarknadspolitiken med höga ersättningsnivåer tillkom tillsammans med Arbetsmarknadsstyrelsen AMS och den regionala organisationen med självständiga Länsarbetsnämnder vid krigsslutet då rekordårens höga tillväxt redan gick att räkna hem. Efterkrigstidens arbetslöshetsorganisations huvudsyfte var att tillse att den öppna arbetslösheten höll rätt nivå för att ett fåtal storindustrier som Atlas Copco och Volvo skulle få rätt antal kvalificerade arbetssökande för att klara den expansion som mot bakgrund av situationen i konkurrentländerna med sina förödda industrier var enkel att förutse.

Vilka sådana förutsättningar föreligger Idag?

Rimligen borde inkomstbortfallsprincipen idag redan ha övergivits eftersom rekordårens konkurrensfördelar sedan länge saknas i Sverige. Ett stort problemen på den svenska arbetsmarknaden är dock att varken politiker eller personer inom arbetslöshetsindustrin i dag vill erkänna att nödvändiga strukturomvandlingar på den svenska arbetsmarknaden uteblir som en direkt följd av den valda politiken. Väl känt är också att de enda faktorer som egentligen påverkar individers inom arbetskraften beteende är tillgången till understöd och alltså närmare bestämt ersättningsnivåerna och ersättningsperiodens längd. Av betydelse för försäkringsgivaren – staten – är givetvis också vilka grupper som omfattas av en försäkring eller annan arbetsmarknadspolitisk insats.

En av de absolut viktigaste faktorerna inom den svenska traditionella arbetsmarknadspolitiken är att solidariteten med personer som är arbetslösa på grund av att Sverige rationaliserat bort allt låglönearbete förlagts på det allmänna genom de huvudsakligen skatte- och avgiftsfinansierade social- och arbetslöshetsförsäkringarna. Så länge dessa grundläggande förhållanden består är det därför direkt missvisande att beskriva politiken som något annat än traditionell.

Det val den svenska statsledningen hittills gjort åtminstone sedan 1970-talets OPEC kris är att genom att bibehålla en obsolet kostnadskrävande arbetslöshetsorganisation anpassad för gårdagens förhållanden medvetet låta landet falla i välståndsligan.

Är det inte snart dags att inse att de som lämnar skolan utan slutbetyg, och de är många, oftast gör så därför att de skolkat sig igenom skolåren. Det huvudlösa beslutet att ingen skall lämnas efter (kvarsittning), eller sättas i annan skolform, ligger bakom skolans förfall. Det medför att mängder av ungdomar helt enkelt inte är anställningsbara till de ingångslöner som facket fordrar. Givetvis blir de arbetslösa! Reglerna måste stramas upp och rättigheter knytas till tydliga skyldigheter. Inga studiebidrag åt dem som inte studerar helhjärtat och varje termin visar acceptabla resultat. Återinför kvarsittning och skärp studiekraven, särskilt för de riktigt unga och ännu formbara. Inse att alla inte vill eller har fallenhet för att studera. Differentiera skolgången så den passar alla, även de verkligt studiebegåvade som gott kan få arbeta i särskild ordning som man gör i Australien där det finns skolor för "Gifted Children". Inför yrkeslinjer och mycket mer yrkespraktik för de som snabbt vill komma ut i yrkeslivet och slippa studera alltför mycket. Kräv dock av alla goda basala kunskaper i Svenska språket, läsning, skrivning och räkning. För de som nu har svårt att finna några jobb måste lågbetalda temporära arbeten utan anställningsskydd, typ springpojke/barnflicka/gårdskarl återinföras. Bättre tjäna 6.000 kronor i månaden under några tuffa år med chans att arbeta sig upp via hårt arbete, visad pålitlighet och egenfinansierade studier vid aftonskola, när man väl börjat inse livets realiteter, än att driva runt arbetslös. Kan man inte hitta bostad inom den ramen bör enkelt barackboende kunna ordnas. Att låta unga och arbetsföra människor gå utan vettig sysselsättning är förödande för dem och för samhället. Sådant bör helt enkelt inte tillåtas. Arbetsföra ungdomar skall inte få parasitera på skattebetalarna och ynkas för vad de själva ofta är skuld till. Människan har ett eget ansvar. Snällism och för mycket förståelse hjälper ingen.
Tjelvar.

#3 Tobias Wallin. I praktiken har väl inkomstfallsprincipen gradvis övergivits i takt med att allt fler slår i taket för ersättningen.

Förändringar i sjukförsäkringen pekar också åt rätt håll. Idag finns det bättre incitament att arbeta än på länge.

Om vänstern vinner valet och genomför sina återställare riskerar förstås landvinningarna gå förlorade. Det sannolika är att vänstern vinner valet och tvingas skjuta återställarna på framtiden eftersom helt andra saker har högre prioritet som t.ex. den kraftiga ökningen av invandringen man tänker genomdriva för att stärka sin maktbas.

näh, jag tar tillbaka min röst...har inget att säga. föregående talare får föra min talan, de verkar så kloka och erfarna.

Om inte Politikerna hade öst in icke flyktingar i decennier så hade ni haft en chans. Idag är en miljon arbetslösa och ytterliggare massor är inte i arbete.

Fanns ett förslag om medborgarlön och ett års obligatorisk samhällstjänst. Den sektor med byten av tjänster och varor som inte gav staten någon inkomst via skatt skulle då få bidra till privatnyttan utan att klassas som svart. All produktion skulle ägas gemensamt av arbetskooperativ och jordbrukskooperativ. Tjänstemän och byråkrater skulle se över att ingen fick ut mer av produktionen än vad de bidrog till den. Statliga myndigheter som socialförvaltning, arbetsförmedling och försäkringskassan skulle då slås ihop till en stor överstatlig myndighet och det kommunala självstyret skulle upphöra. All skatt skulle betalas in frivilligt, indrivning av skatt skulle inte vara tillåtet. Skatteförvaltningen skulle decentraliseras och varje kommun skulle bli självförsörjande. Jantelagen skrivs in i den nya grundlagen som vartfjärde år måste förnyas med absolut majoritet. Sverige går ur EU och stänger gränserna för all invandring och all handel. Full sysselsättning ska råda. En statsreligion skrivs in i grundlagen, buddismen. :-)