Högskolans främsta problem är grundskolan

Oj, vad kul att någon känner som mig =).

Till Kosmopolit #1: Om du känner som mig i högskolefrågan, då är du kanske den sortens människa som skulle uppskatta Ayn Rands förnuftsfilosofi, objektivismen. Objektivismens essens och kärna, är idén att förnuftet är människans enda medel till kunskaper om verkligheten, och att förnuftet därför är människans grundläggande överlevnadsverktyg. Enligt objektivismen består ett moraliskt leverne väsentligen av en sak - var alltid rationell, förfalska aldrig verkligheten, se fakta för vad de är, och bry dig om att göra dig mödan att *tänka*.

Om du vill veta något mera om objektivismen, kan du gärna ta en titt här - www.aynrand.org och www.aynrandbookstore.com .

Till Kosmopolit #1: Om du känner som mig i högskolefrågan, då är du kanske den sortens människa som skulle uppskatta Ayn Rands förnuftsfilosofi, objektivismen. Objektivismens essens och kärna, är idén att förnuftet är människans enda medel till kunskaper om verkligheten, och att förnuftet därför är människans grundläggande överlevnadsverktyg. Enligt objektivismen består ett moraliskt leverne väsentligen av en sak - var alltid rationell, förfalska aldrig verkligheten, se fakta för vad de är, och bry dig om att göra dig mödan att *tänka*.

Om du vill veta något mera om objektivismen, kan du gärna ta en titt här - www.aynrand.org och www.aynrandbookstore.com .

Till Kosmopolit #1: Om du känner som mig i högskolefrågan, då är du kanske den sortens människa som skulle uppskatta Ayn Rands förnuftsfilosofi, objektivismen. Objektivismens essens och kärna, är idén att förnuftet är människans enda medel till kunskaper om verkligheten, och att förnuftet därför är människans grundläggande överlevnadsverktyg. Enligt objektivismen består ett moraliskt leverne väsentligen av en sak - var alltid rationell, förfalska aldrig verkligheten, se fakta för vad de är, och bry dig om att göra dig mödan att *tänka*.

Om du vill veta något mera om objektivismen, kan du gärna ta en titt här - www.aynrand.org och www.aynrandbookstore.com .

Bra Unné! Antagligen det bästa jag sett dig skriva hittills. Jag vet inte om jag håller med om att detta är högskolans enda eller ens största problem, men det är mycket riktigt ett stort problem, och dina analyser om att bygga från grunden är mycket korrekta. Väl skrivet!

Jag håller med Henrik Unné om att den svenska grundskolan är usel, men kom igen, Ayn Rand? Hennes system är ofullständigt (stora luckor epistemologiskt och obefintligt vetenskapsfilosofiskt). Dessutom tog hon vissa premisser kring etiken hon utvecklade för givna (petitio principii). Det är, i min mening, inte så mycket en filosofi, som en ideologi, och skall man ta den till sin spets kan man, med fog, kalla den för egoism.

Men men... Jag håller med till fullo om att grundskolan och gymnasiet blivit lekstugor. Så var det när jag gick i dem, och utifrån vad jag hört och läst har det blivit värre. De lärare jag känner instämmer. Alldeles för mycket flummande, och alldeles för vinklad studielitteratur. Lärarna verkar få lägga mer tid på administration än på eleverna, och riktlinjerna för vad man ska lära sig är alldeles för otydliga, i alla fall när det kommer till det som förmedlas till eleverna.

Skolan idag, och sedan nittiotalet, verkar försöka göra utbildning "rolig". Okej, visst, men det är viktigare att utbildning har en MENING än att den är rolig. Jag vet själv hur omotiverad jag var; jag såg igen mening med utbildning. Att lektionerna stundvis var roliga (eller försöktes göras roliga) hade ingen betydelse. Det lilla fåtal lärare jag respekterade och lyssnade på under gymnasietiden, var sådana som lyckades förmedla en MENING med studier. De krävde mycket; disciplin, flit, detaljkunskaper och analysförmåga, men det var det som behövdes. De försökte inte krysta fram roliga lektioner. De visade att de brydde sig genom att ha förväntningar. De var allt annat än likgiltiga, olikt flertalet andra lärare, som hade gett upp och mest bara idkade mekaniskt utlärande.

Det behövs mer disciplin och mer fokus på grundläggande kunskaper. I det rådande utbildningsklimatet verkar det råda fokus på någon slags illa definierad "problemlösning" (induktion?), men hur skall man kunna komma med goda induktiva resonemang om man inte har goda och tillräckliga kunskaper? Det går inte, per definition, eller i alla fall inte särskilt bra.

De mest grundläggande ämnena (dagens trivium) är i min mening svenska, engelska, och matematik, och det är ju också de som är de så kallade grundämnena. Ett bra grepp om det svenska språket, och även det engelska (eftersom att så mycket information bara finns på engelska) låter en ta till sig kunskaper, och förstå dem och urskilja nyanser. Ett gott grepp om matematik, och även formell logik (som jag anser bör läras ut i grundskolan), lär en att arbeta och tänka systematisk, och gör det lättare att se samband, idéer och koncept.

Utan kunskaper, ingen förståelse. Man MÅSTE kunna alfabetet för att kunna lära sig skriva. Man MÅSTE kunna multiplikationstabellen för att behärska aritmetik. Man MÅSTE kunna grammatik för att göra sig förstådd. När sådana kunskaper sitter som berget kan man bygga vidare.

När man kommit förbi grundläggande numerisk räkning och aritmetiska operationer, bemästrat grundläggande algebra och grundläggade geometri, statistik och helst lite till, får man helt andra förutsättningar för ett fortsatt lärande. Då kan man ge sig på grundernas tillämpningar, dvs fysik, biologi, kemi, historia, samhällskunskap, och så vidare. I samband med de mer politiserade ämnena, företrädesvis historia och samhällskunskap, men tyvärr idag också naturkunskapsämnena, bör även instruktion på verkligt kritiskt tänkande ges, som en särskild kurs. Det behövs. Jag fick se en "lärobok" i historia förra året, och det var inte så mycket historia i den som det var vänstervinklad demagogi. Källkritik, när jag gick i gymnasiet, lovordades så länge man kom fram till "rätt" slutsatser... Lärare borde vara skyldiga att peka på när det råder polemik kring det de förmedlar.

Det skulle vara önskvärt att göra om systemet så att trivium får ett betydligt större utrymme, i särskilt grundskolan. Kan man inte språket, kan man inte ta till sig något alls. Kan man inte räkna och arbeta systematiskt uppstår bara kaos och motsägelser när man försöker lära sig. Det borgar inte för någon vidare bra samhällsutveckling, eller ens samhällsöverlevnad. Som Orson Scott Card skrev:

"Mänskligheten ber oss inte att vara lyckliga; den ber oss enbart att vi strävar så högt vi kan för dess räkning. Överlevnad först, och sedan lycka så väl vi kan klara det."

Utan ordentlig grundutblindning kommer vi inte särskilt högt som samhälle.

Rättelse: I sista stycket skall det självklart stå "grundutbildning"...

Henrik
Jag håller med dig om att elever skulle behöva vara säkra på sina grundkunskaper för att ta till sig nya. Visst är det så.
Slutsatserna du drar av det skulle kunna vara riktiga men kan också vara förhastade.
Du skriver att det nog var bättre förr. Jag är inte så säker på det. När jag började på högskolan för 40 år sedan klagade man också på våra basala kunskaper. Går du ännu längre tillbaka, när kunskapskraven uteslutande bestod av basämnen och katekesen kanske det var bättre med utantill-läxorna men världen är mer komplicerad nu. Det är mycket man ska kunna.
Pluggskolan är lösningen skriver du. Pedagogerna förstår inte hur undervisning ska bedrivas.
Där tycker jag att du visar brist på förtroende för yrkeskunskap. Hur undervisningen ska bedrivas måste vi väl fråga dom som bedriver undervisning? För att travestera ditt exempel med hammaren: Varför inte låta den som är snickarkunning lära ut hur man spikar istället för den som bara sett på Timell och prövat lite själv?
Om skolan blivit sämre de senaste åren och inte bara mer segregerad tror jag att det beror på kommunaliseringen och nedläggningen av skolöverstyrelsen.
De som bestämmer undervisningens villkor idag är inte längre människor med kunskap om lärandet. Villkoren bestäms i bästa fall av människor med åsikter om lärandet. Och det räcker inte.

Olof Lindberg: "Pedagogerna förstår inte hur undervisning ska bedrivas.
Där tycker jag att du visar brist på förtroende för yrkeskunskap."

Titeln pedagog är knappast ekvivalent med "bra lärare" eller "god yrkeskunskap". LÅNGT ifrån alla lärare är bra och/eller skickliga, på precis samma sätt som att inte alla hantverkare med mångårig erfarenhet är bra.

Jag känner ett antal lärarstuderande, och de är oroliga för att deras utbildning inte förbereder dem ordentligt inför arbetslivet.
Flera beskriver det som att den pedagogik och didaktik de får studera är mer teoretisk än praktisk. En utryckte det som att de lär sig OM yrket; inte yrket i sig.

Ungefär som att lära sig vad hammare är gjorda av istället för hur man håller den på ett bra sätt.

Teoretiska kunskaper i all ära, men utan kunskap om hur man tillämpar dem kan man lika gärna lägga ner.
Ta exemplet officerare; om du var FN-soldat i en krigszon, skulle du hellre bli ledd av officer med ringa praktiska kunskaper, men som läst väldigt mycket militärhistoria, eller en som gjort flera tjänstegöringar i FN-tjänst (med allt vad det innebär) och som praktiskt vet hur man skall förhålla sig till slagfältet?

Självklart måste en lärare ha ämneskunskaper; goda sådana, men dom är ju värdelösa om han eller hon inte kan lära ut. Jag hade en mattelärare en gång som var otroligt duktig på matematik, men mer än halva klassen (naturvetare, matte c) fick IG på de nationella proven, medan en samhällsklass som också läste matte c, men med en annan lärare (som inte bara var bra på matte, utan också duktig yrkesmässigt) lyckades med det precis motsatta; drygt halva den klassen fick MVG på det nationella provet i matte c. Något sådant kan endast bero på läraren.

Världen är mer komplicerad idag, ja, men det ställer ju snarare högre krav på att vi verkligen vet vad vi sysslar med, och det kräver goda grundkunskaper. Att sverige konstant verkar tappa i konkurrenskraft när det kommer till utbildning är ganska talande.

http://www.dagenssamhalle.se/zino.aspx?articleID=11787
http://gerdausskolblog.blogspot.com/2010/02/kan-doris-baka-efter-9-ar-i-...

Jag håller med om att kommunaliseringen av skolan var av ondo, men det är knappast den enda faktorn. Sossarna lekte ju som barn med elden när de fifflade med lärarutbildningen, liksom resten av utbildningsystemet.

"De som bestämmer undervisningens villkor idag är inte längre människor med kunskap om lärandet. Villkoren bestäms i bästa fall av människor med åsikter om lärandet. Och det räcker inte."

Klockrent.

http://gerdausskolblog.blogspot.com/2010/03/hearing-om-resultaten-i-skol...

Till Olof Lindberg #8: Hur kan jag veta att utbildningen verkligen var "bättre förr". En sak är att det lär finnas statlig statistik som visar att skrivförmågan och läsförståelsen hos unga människor idag, är sämre än den var hos människor i samma ålder för några decennier sedan.

En annan sak är den att jag måste hjälpa min grannnes 17-åriga dotter med sådana ämnen som *svenska*. Nu är det så att jag slutade skolan när jag fyllde 16, och hon är idag 17, men jag kan svenska mycket bättre än hon kan. Och dessutom gick jag *aldrig* i skola i Sverige. Jag fick hela min skolning i USA, där undervisningen givetvis skedde på engelska. Men den förmåga att resonera och kommunicera på engelska som jag fick, räcker för att jag skall kunna hjälpa en svensk flicka, som har gått i skolan längre än mig, med *svenskan*! En svala gör visserligen inte en vår, men jag är övertygad om att den utbildning som jag fick i USA på 1960-talet är vida överlägsen den utbildning som ungdomar får i Sverige idag.

Du nämner att redan då du själv gick i skolan, antagligen för flera decennier sedan, klagade dom också på att utbildningens kvalitet hade försämrats. Javisst! Det är sant. Den utbildning som jag själv fick på 1960-talet var mycket sämre än den utbildning som barn fick alldeles i början av 1900-talet. Men kvaliteten på utbildningen har försämrats *ännu mera* sedan början av 1900-talet. Kvaliteten på utbildningen har blivit sämre och sämre i samtliga västländer ända sedan 1800-talet. Det beror dels på Immanuel Kants inflytande, och dels på att skolorna gjordes till en del av den offentliga sektorn i samtliga västländer under 1800-talet.

Henrik
Nu vet jag inte vad du anser vara en bra utbildning. Att lära sig katekesen utantill kan väl ändå inte vara höjden av pedagogisk utveckling? 1800-talet? Du skojar med mig.

Till Olof Lindberg #11: Inslagen av religion i utbildningen på 1800-talet var definitivt inte bra. Men ungdomar som hade gått ut grundskolan på 1800-talet, lär ha haft en bättre förmåga att läsa, skriva och lösa matematiska problem än vad många ungdomar som har studerat färdigt vid universitet idag. Jag skojar inte.

Dessutom hade kreti och pleti på 1800-talet ofta goda kunskaper i sådana viktiga ämnen som historia och vetenskap. Vilket de breda folklagren i Sverige idag definitivt inte har. Vetenskapen var naturligtvis inte lika välutveckland på 1800-talet som den är idag, men många människor kände till mera om sådana ämnen som kemi och fysik på 1800-talet än vad de flesta gör idag.

Människorna var, kort sagt, i allmänhet mera bildade på 1800-talet än vad som är fallet idag.

Henrik - jag är en aning yngre än dig (var färdig med grundskolan i slutet av 90-talet), och kanske kan bidra med en ledtråd om vad som är fel. Jag såg nämligen början till vad som var på gång, och från vad jag hört så är det än värre nu.

För det första så har hela grundskoleutbildningen rutats in i en gigantisk byråkratisk modell, där man inte får ge barn betyg (det kan vara dåligt för deras självförtroende!) utan istället skall någon form av luddiga "omdömen" ges. Sålunda tvingas lärarna spendera en stor mängd tid åt att fylla i olika malldokument etc., (istället för att - som förr i tiden - sitta ned och ha ett samtal med elevens föräldrar en gång per termin och säga "detta kan din son/dotter bra, och detta dåligt). Det är alltså att ses som kränkande att förklara att ett barn inte kan multiplikationstabellen vid lämplig ålder. Min gissning är också att det är högst ovanligt att man "håller kvar" barn som inte kommer klara av nästa årskurs ett år extra (något som iallafall hände enstaka gånger på min tid), av precis samma anledning.

Och även om det kanske blivit något bättre, så lever fortfarande "flumskolan" kvar på många ställen. Ett syskonbarn till mig skall börja skolan nästa år - och vissa av skolorna ägnar sig uteslutande åt "kreativ utbildning, där man med konst, musik och dans skall lära sig ge uttryck för sin person". Även om detta endast är en mindre del av tiden - vore inte tiden bättre ägnat åt att plugga multiplikationstabellen en gång till?

Slutligen är problemet att alla former av maktmedel har tagits ifrån lärarna. Att säga åt elever att bete sig som folk är trakasserier, och att slänga ut stökiga ungdomar är väl tjänstefel skulle jag gissa. Och skulle någon lärare, likt min matematiklärare i 7:e klass (han var en välbyggd herre) bestämma sig för att det var för mycket oväsen utanför klassrummet, och därpå gå ut och vråla åt relaterade störande element i 180 decibel att lugna ned sig, ja då skulle det väl bli fängelsestraff i mellanmjölks-Sverige.

Behöver jag säga att arbetsron var som bäst i den del av skolan där han hade sitt klassrum, och vid behov med ren lungvolym avlägsnade elever som vägrade respektera sin omgivning?

Henrik
I en otroligt begränsad betydelse var kanske människor mer bildade på 1800-talet än idag. Allmänheten kunde säkert bibeln och de viktigaste psalmerna utantill även om många inte kunde läsa eller räkna.
Dom utbildade klasserna kunde kanske grundläggande matematik, grammatik och grekisk mytologi på ett helt annat sätt än vi gör idag.
Men bildade?
Jag får en de ja vue upplevelse från mina debatter med Kaj G. Istället för att diskutera vad en förändring av dagens situation skulle innebära jämför han gärna med hur det var på 1800-talet. Men vi lever inte på 1800-talet.
Elever som finner sig i kadaverdiciplin finns inte längre.

Utbildning är ett svårt jobb. Skolan har säkert för lite resurser. Lärare har säkert för lite befogenheter. Elever kunde säkert visa mer respekt.
Men att du eller jag, eller major Björklund, skulle vara mer lämpade än våra skolors lärare att lista ut vad som måste förändras är ju helt vettlöst.
Elevernas respekt för sina lärare måste bero på samhällets respekt för lärarna i stort. Vi ger dom en skitlön, sorterar bort duktiga elever från lågpresterande, hånar lärarutbildningen och hånar skolans resultat.
Vi har den skola vi förtjänar. Synd att våra barn får ta smällen.

Till alla: Det där om "återupprätta pluggskolan!" var litet grand av ett retoriskt knep. Jag ville göra min poäng på ett dramatiskt sätt. Min poäng är att det är viktigt att barn får lära sig att tänka självståndigt. Men för att tänka självständigt, måste en människa först lära sig att tänka, d.v.s. resonera logiskt. Och det förutsätter att skolbarnen får börja med att i 5-10 årsåldern lära sig det logiska tänkandets "mekanik".

Det kan de göra endast genom att "tränas" i sådana saker som den grundläggande grammatiken och de grundläggande aritmetiska algoritmerna. Barnen måste med nödvändigthet syssla mycket med att nöta in de grundläggande reglerna för grammatiken och aritmetiken, genom upprepade "mekaniska" övningar. När barnen sedan verkligen *kan* grammatiken och den grundläggande aritmetiken, är de redo för mera "kreativa" uppgifter. Som t.ex. att skriva egna dikter , berättelser och uppsatser.

För att en människa skall t.ex. kunna skriva en egen roman, måste hon *först* kunna skriva grammatiskt. Det blir en hopplös uppgift att föresätta sig att skriva en egen roman, när man inte klarar av att skriva grammatiska meningar. Eller hur?

Till Olof Lindberg:

Det brukar nästan alltid talas om att skolan har för lite resurser, trots att Sverige är en av de länder som pumpat in mest skattepengar i skolan. Men det handlar faktiskt inte i första hand om resurser i den meningen, utan om pedagogik! Den svenska skolan och den kunskapsnivå eleverna har i denna i förhållande till hur mycket pengar som satsas där är väl ett utmärkt bevis på detta.

@John G. Mer pedagogik på bekostnad av inlärning av ämnes kunskap behövs verkligen inte. Sverige är ett av de länder i världen som satsat allra mest på ny pedagogik i skolan. Lärare som bara vet "hur" men inte "vad" de ska undervisa räcker inte. Pedagogiken i Svenska skolan har raserat den till vad det är idag. En eller kanske två förlorade generationer har det redan gått förlorade. Bort med korkade socialdemokratiska experiment (Läs: Färila skolan...) Gör skolan statlig igen så att inga obegåvade kommunal politiker sätter agendan för skolarbetet.