En modern arbetsmarknadspolitik

Foto: Bertil Ericson / SCANPIX

Hedi Bel Habib om En modern arbetsmarknadspolitik

Bristande infrastrukturunderhåll kan skapa matchningsproblem och bromsa ekonomins återhämtning

Publicerad: 2010-03-17 18:03, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Idag är det nära en och en halv miljon arbetstagare som arbetspendlar och antalet pendlare bara ökar och ökar. Bristande investering i väg- och järnvägsunderhåll kan dock bromsa arbetspendlingen och därmed skapa stora matchningsproblem på arbetsmarknaden som hämmar ekonomins återhämtning.

27 millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Hedi Bel Habib, Fil doktor och har tidigare debatterat i ämnen som handlar om tillväxtens förutsättningarm, nationellt, globalt, regionalt och lokalt.

Den svenska arbetsmarknadens utveckling och funktionssätt är starkt beroende av välutvecklade transporter. Tack vare transportpolitiken ökar pendlingsmöjligheter och företagen på en ort kan ta del av arbetskraften som finns på en annan. Breddade arbetsmarknadsregioner rymmer fler branscher och arbetskraft kan lättare slussas från näringsgrenar på tillbakagång till mer expansiva sektorer. På så vis blir det lägre arbetslöshet och en högre ekonomisk tillväxt.

Idag är det nära en och en halv miljon som arbetspendlar och antalet pendlare bara ökar och ökar. Bristande investering i väg- och järnvägsunderhåll kan dock bromsa arbetspendlingen och därmed skapa stora matchningsproblem på arbetsmarknaden och hämma ekonomins återhämtning.

1. Välfungerande transporter en hävstång för tillväxt och nya jobb

Transportpolitiken har en avgörande betydelse för arbetsmarknadsutveckling. Goda kommunikationer får arbetstagare att pendla - och allt fler gör det mer och mer. År 2008 pendlade drygt en fjärdedel (25,9 %) av befolkningen 20-64 år pendlade över kommungräns. År 1990 var motsvarande siffra 21,6 %. Uttryckt i absoluta tal handlar det om en ökning av antalet pendlare över kommungräns från cirka en miljon till 1,4 miljoner.

Tack vare transportpolitiken ökar pendlingsmöjligheter och arbetsmarknadsregioner bli större. Då kan företagen på en ort ta del av arbetskraften som finns på en annan. På så vis blir det lägre arbetslöshet och en högre ekonomisk tillväxt. En bred arbetsmarknad ger positiva effekter som högre produktivitet, bättre tillväxt, högre välfärd eftersom genomsnittslönerna ökar och ohälsotalen minskar samt större mångfald som ger ett bredare näringsliv och större variation inom konsumtion, fritid och arbete. Större arbetsmarknadsregion rymmer fler branscher och arbetskraft kan lättare slussas från näringsgrenar på tillbakagång till mer expansiva sektorer.

I detta avseende kan transportpolitiken betraktas som en hävstång för tillväxt och sysselsättning. Väl fungerande transporter ger större lokala arbetsmarknadsregioner, vilket i sin tur ger:

Högre produktivitet och mer tillväxt

 Högre sysselsättning, högre löner och mer välfärd

En mer robust ekonomi med mindre svängningar

Bättre fungerande arbetsmarknader, med bättre matchning

Mindre ohälsa och lägre beroende av sociala transfereringar

Högre nyskapande och dynamik och mer företagande

Bättre och mer varierat utbud av företagstjänster

 Fler branscher och näringsgrenar

2. Bristande underhåll kan ge stora matchningsproblem på arbetsmarknaden

Den senaste tidens snöoväder har lett till att järnvägen drabbats av oacceptabla förseningar och stopp och människor vågar inte lita på att de kan pendla till sitt arbete eftersom risken är stor att de inte hinner hämta sina barn på dagis eller för den delen hinner till sitt arbete i tid.

Trafiken är fortfarande begränsad efter den senaste tidens snöoväder. Snökaoset är dock bara ett symptom på bristande underhåll. Sverige har under tidsperioden 1994-2006 investerat betydligt mindre i underhåll av vägar och järnvägar än andra Europeiska länder. Under denna period har t ex Schweiz investerat motsvarande 1,7 procent av BNP i underhåll av vägar och järnvägar jämfört med 0,49% i Sverige. Genomsnittet för EU låg på 0,83%.

Sverige har därför ett eftersatt underhåll för både järnväg och väg som idag uppgår till minst 30 mdr kronor. Uppskattningsvis behövs 38 miljarder idag för att återställa funktionen i det statliga väg- och järnvägsnätet.

Det börjar redan bli brist på arbetskraft på flera håll även om arbetslösheten är hög. Brist på arbetskraft samtidigt som arbetslösheten är hög är en paradox, men inträffar ofta under konjunkturuppgångar. Ett tydligt problem är att de arbetslösa inte alltid matchar företagens krav i den region eller kommun där de bor. Risken är därför stor att antalet långtidsarbetslösa ökar till en permanent högre nivå än före krisen samtidigt som arbetskraftsbrist uppstår i regioner med stark återhämtning.

Ekonomins återhämtning kommer med stor sannolikhet att kräva ökad geografisk rörlighet och mer pendling. Förbättrade förutsättningar till arbetspendling krävs därför för att ge människor bättre möjligheter att hitta passande jobb och företag större chanser att hitta kompetent personal. Fler reser också längre vilket ställer särskilda krav på säker infrastruktur. De flesta som pendlar kan i princip maximalt acceptera 50 minuters arbetsresa. Ändå pendlar 27 procent av alla som arbetar mer än en timme och 30 minuter per dag. I storstäderna är det 32 procent. Arbetstagare och arbetsgivare blir därmed beroende av säkra och trygga resor.

Eftersatt underhåll av vägar och järnvägar innebär långa restider och försvårar pendling. Mot denna bakgrund går det inte att utesluta att uteblivna investeringar i väg- och järnvägsunderhåll kan komma att hämma pendlingsbenägenheten och därmed skapa stora matchningsproblem på arbetsmarknaden. Många företag i återhämtningsregioner kan få problem med sina expansionsplaner samtidigt som arbetslösheten ligger på en historiskt hög nivå i regioner, där återhämtningen är svagare.

3. Underhåll av vägar och järnvägar ger snabbt nya jobb

De anslagna medlen i budgeten för 2010 för arbetsmarknadspolitiken uppgick till 87,7 miljarder kronor. Dessa utgifter riskerar att öka lavinartat om inte investering i underhåll av vägar och järnvägar prioriteras som ett led i att direkt skapa nya jobb och smörja pendlingsdynamiken för att bättre matcha företagens växande behov av arbetskraft. Sett ur ett dynamiskt perspektiv är det transportpolitiken som skapar fler jobb och inte arbetsmarknadspolitiken.

Tidpunkten är nu särskilt lämplig för extrainvesteringar i väg- och järnvägsunderhåll. Priserna på underhållsjobb är låga för närvarande, staten får därför mycket för pengarna. Ökade satsningar på underhåll ger direkt och snabbt nya jobb till skillnad från nybyggnad som kräver fleråriga tillståndsprocesser. Att bygga kapacitet för effektiva transporter ger högre produktivitet och bättre förutsättningar för ekonomisk återhämtning när lågkonjunkturen är över. Underhållet blir dessutom dyrare ju längre man dröjer.

Bättre underhåll är mycket lönsamt nationalekonomiskt. Varje satsad krona betalas tillbaka flera gånger om, framför allt om underhållet görs i tid och i regioner med stark återhämtning och stor pendlingspotential. Bättre underhåll kan skapa jobb direkt, medan nya vägar och järnvägar tar många år att planera och miljöpröva. Bättre fungerande infrastruktur påskyndar tillväxt i återhämtningsregioner och skapar successivt bättre tillväxtmöjligheter i regioner med svagare återhämtning.

Större och mer transportsammanlänkade regioner gynnar också kvinnornas situation på arbetsmarknaden. SCB:s jämställdhetsindex visar att jämställdheten generellt är bättre i kommuner som ingår i större regionala arbetsmarknadsregioner med väl fungerande transporter och bredare arbetsutbud. Kvinnornas andel av den totala pendlingen över kommungränserna inom Västra Götaland utgör 43 procent. Ser man till den totala pendlingen över länsgränserna i riket är kvinnornas andel endast 36 procent.

Hedi Bel Habib (85 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19871

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad jag skulle vilja fråga mig är vad pendlingen beror på:
-beror det på att människor bor på rätt ställe fast det är fel ur tillväxt-och ekonomisk hänsyn,
-eller beror det på att arbetsplatserna ligger på fel ställe i det nya framväxande samhället,
-är det kanske så att bristande underhåll i transportsektorn visar på symptomen snarare än på problemet i sig?
Det hindrar ju inte att kritiken mot ett eftersatt underhåll i infrastrukturen och specifikt järnvägen i mycket framstår som ett skämt när det viktigaste redskapet för att få bort snön från igenfrusna växlar är snöskyffel och spett,
-eller där lokens och vagnarnas undersidor inte alls är utformade för att stå emot nedisning, både konstruktions- och funktionsfel förefaller det vara.

Permalänk | Anmäl #1 Ebbe Cederblad, 2010-03-17, 21:30

Wow, det är fantastiskt det du har kommit på. Ungefär lika fantasistiskty och revolutionerande som det myndigheterna har förstått enligt nyheterna nu i kväll, håll i dig - Spåren ligger utomhus!

Sverige spenderar enorma summor på mycket utom det som man ska lägga pengar på. Istället för strukturunderhåll och att upprätthålla lag, ordning och säkerhet så satsar politiker på invandring och olika projekt så att folk ska "tänka rätt". Framtidens och möjligheternas land inte sant!

Permalänk | Anmäl #2 BluePrint, 2010-03-17, 23:55

bra analys!
Om befintlig infrastruktur inte fungerar märks det direkt i ekonomin, den tappar fart.
Om inte brister i kapacitet rättas till genom (rejäla) investeringar ökar inte ekonomin i den takt den skulle kunna/behöva.
Den somtvivlar att det fungerar så kan ju tänka sig exemplet att t-banan inte rullar , att pendeltrafiken inte rullar= folk kommer inte till arbetet, etc
Lätt som en plätt! underhåll nu! investera nu!

Permalänk | Anmäl #3 Göran F, 2010-03-18, 09:54

Permalänk | Anmäl #4 Göran F, 2010-03-18, 09:56

VÄG TILL FATTIGDOM

För några hundra år sedan fanns nästan ingen pendling. Folk rörde sig till och från arbetsplatsen korta avstånd till fots. Idag pendlas det mer. Räknar man in tiden som en kostnad så är siffran ganska hög. Pendling som annat stimulerar ekonomin. Ju mer det pendlas desto mer tillväxt och större BNP. Det ena påverkar det andra, som påverkar det tredje och så vidare.

Visst bör vägarna underhållas. Men bör de underhållas mer i en lågkonjunktur? Slitna beläggningar kan åtgärdas något tidigare, snön kan hållas borta något mer, det kan sandas och saltas bättre, förstörda skyltar kan åtgärdas snabbare, väglinjer kan målas om, vägkanterna kan klippas och hållas mer fria från buskar och grenar, räcken kan lagas, underhållas och kompletteras mer. Det finns mycket som väghållaren kan göra. Men hur mycket kortar det folks pendlingstid? Genomsnittshastigheten kanske ökar några km/tim. Sträckan som en pendlare kan köra ökar obetydligt. Även om priserna som väghållaren får minskar vid en lågkonjunktur så hör det till sakens natur dessa verksamheter inte kan ändras speciellt mycket.

Väghållningsfordon stör ofta trafiken och i denna finns penglarna. Vissa vägarbeten ställer till mer trasser för pendlarna. Ibland måste körfält stängas av. Ibland räcker inte detta och alla måste köra en omväg. Skulle större arbeten krävas vid en breddning, flyttning eller förstärkning av vägkroppen så kan en väg vara avstängd i flera månader. Ibland går det att ordna trafikljus så att vägen bara blir enkelriktad. Köer uppstår för pendlarna.

Något som jag tror mer på är en högre hastighet vid lågkonjunktur. En ökning av den genomsnittliga hastigheten för mopeder, motorcyklar, bussar och personbiler med 10 km/tim skulle öka det möjliga pendlingsavståndet betydligt mer än ett ökat vägunderhåll. Det resulterar inte i avstängda vägar och sämre framkomlighet. Hastigheten kan ändras från en dag till en annan och skyltarna kan vara kvar, om det bara läggs något till det tal som står på skylten. För att göra hastigheten politiskt oberoende så skulle den som liknande åtgärder kunna bestämmas av Riksbanken. Speciellt kvinnorna och invandrarna, som bör ges ökade möjligheter till integration i samhället, borde få köra fortare.

Om man tittar på annat så är det bara positivt för BNP. Fordonen får mer slitage och byts fortare, däcken slits mer, mer bränsle åtgår, olyckorna ökar med mera. Allt snurrar fortare och BNP ökar. Men det där med att koppla vägunderhållet till konjunkturen det tror jag inte på.

Habib vädjar med stor demagogi till läsarens lägre instinkter genom att tala om drabbade och vilka som skulle kunna vinna på detta. I sak har han huvudet under armen och det behöver man inte vara väghållare eller fordonsingenjör för att förstå. Ett sken av vetenskaplighet ges med en mängd siffror, varav vissa är direkt fel.

Bara järnvägen är ett kapitel för sig. Verksamheten kostar staten cirka 20 miljarder kr, ungefär hälften av den högre utbildningen och forskningen. Persontrafiken bortsett från den under och över mark i Stockholm och upp till Arlanda står för det mesta av detta borde bara läggas ner.

Permalänk | Anmäl #5 Urban Persson, 2010-03-18, 14:31