Nu får det vara slut med häxjakten på oss lärare

Upprepade gånger får man höra att den svenska skolan sägs vara i kris, och visst finns det flera saker som enligt mig är dåligt med leder till svårigheter för skolan, för att ta några exempel: Både privata och kommunala skolor måste till lägga stora pengar på marknadsföring för att få in elever och medföljande skolpeng. Vissa friskolor låter bli att ha kuratorer, bibliotek. Både friskolor och kommunala trycker in så många elever som möjligt i salarna och därmed försämras såklart våra resultat.

Hur låter det då i debatten? Slapphet anses råda, flumskola och liknande och framförallt - vi lärare anses inte räcka till. En av de mer besynnerliga lösningarna på skolans problem är att enligt SKL:s förslag, vilket understöds av 198 skolchefer i en debattartikeln i DN den 15 mars, ge lärare 40 timmars arbetsvecka istället för som nu 45 timmar med 10 timmars förtroendetid. Jag är gymnasielärare och jobbar i genomsnitt minst 45 timmar i veckan. Vissa veckor kanske jag jobbar 40, andra 50 timmar, vissa veckor är jag 35 timmar på jobbet och vissa 45 timmar. Men jag jobbar, minst 45 timmar i veckan i genomsnitt. Som ett exempel kan jag säga att i söndags arbetade jag ungefär fyra timmar, på det så kallade sportlovet jobbade jag 2,5 dagar av de, med råge, på de inarbetade fem semesterdagar jag egentligen hade. Lärares lov är inarbetad arbetstid, tro inget annat. Dessa övertidsdagar är naturligtvis inte något jag får betalt för. Ändå vill jag ha min förtroendetid och 45 timmars arbetsvecka kvar eftersom det är flexibelt. Läraryrket är ett yrke som, till skillnad från många andra, innebär att man ofta är i tjänst även på det man annars kallar fritid. På ett museum försöker jag se hur jag kan passa in utställningen i min undervisning, att se på nyheterna är fortbildning, att fotografera är att skapa läromedel. Dessa aktiviteter är inget jag räknar in i min arbetstid, men det visar på hur flytande min arbetstid är. En stor del av mitt arbete är förberedelser och efterarbete, planera lektioner, bedöma inlämningsuppgifter och prov, rekognosera i natur och kultur och liknande samt en stor del administrativt arbete. Det är saker som jag i vissa fall gör bättre i mitt hem eller på ett bibliotek. Vissa av dessa arbetsuppgifter är till och med omöjliga att göra om inte jag fysiskt får lämna min arbetsplats.

Jag måste säga att jag blir fruktansvärt irriterad över att inte ha förtroende, varken från det politiska etablissemanget eller från många skolchefer, att jag gör rätt för mig och kan bruka min tid på ett effektivt sätt. Jag behöver ha tio timmars förtroendetid, och jag behöver också ha lång tid för återhämtning på de inarbetade semesterdagar jag i dagsläget har. Det finns ingen som för mig presenterat ett enda vettigt argument för att ta bort förtroendetiden. Man talar om att vara tillgängliga för elever, och det är naturligtvis extremt viktig men vad betyder att vara tillgänglig idag? Jag finns tillgänglig via telefon och mejl utöver min arbetstid. Att vara tillgänglig är också att vara utvilad och i fas med tillvaron, enligt en undersökning var gymnasieläraryrket det mest stressiga av alla och jag kan inte säga att jag är förvånad. Att breda ut sin arbetstid och fördela den över tid som jag själv fungerar med är ett av de sätt som kan göra att man står ut med det. Jag tror inte jag är mer tillgänglig för elever om jag är där 40 timmar av de ca 35 timmar de maximalt spenderar i skolan. Jag vet heller inte om det är optimalt att hela tiden vara tillgänglig för elever, inte ens en läkare, psykolog eller sjuksyster kan förväntas vara uppkopplad 100 procent av sin tid till sina brukare/kunder eller vad vi nu kallar dem för. En normalt sansad person inser att man själsligt skulle brinna upp på ett ögonblick om detta var fallet.

Om man, som jag, anser att skolan skall verka tillsammans med och i samhället i övrigt så är det en total omöjlighet om inte jag kan göra mina rekognoseringar, efterforskningar, verklighetsutflykter eller disponera tid i andra lokaler än i skolan.

Jag är som sagt irriterad men också heligt förbannad på att lösningen på skolans problem är att blunda för verkligheten och strunta i de som faktiskt lever med och i skolan mest av alla människor i det här landet, nämligen vi lärare. Jag kan inte komma på något yrke där det finns så många självutnämnda experter som aldrig har varit i den roll de själva kritiserar. Det finns många sätt att förbättra skolan men sluta klaga, försämra och misskreditera oss lärare, vi sliter som djur för att skolan trots strukturella problem ska bli så bra som möjligt. Vi vet hur vårt yrke fungerar bäst och är trötta på att få höra en massa ogrundat tyckande från politikerhåll som ligger till grund för hur vårt jobb fungerar, eller snarare, inte fungerar. Vi behöver vår förtroendetid och vi behöver våra intjänade semesterdagar.

Christer Siljeström (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19828

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Utmärkt artikel Christer. Det här förslaget från skolcheferna (alltså kommunpolitiker, ej att förväxla med skolledare och rektorer) som publicerades i DN syftar endast till att pressa ut mer undervisning av lärare. Det hela har ekonomiska syften, kan lärarna undervisa mer behöver man inte anställa lika många, och så sparar kommunerna pengar.

Det är inte alls fråga om att det ska bli bättre för eleverna, om lärarna ska undervisa mer blir naturligtvis undervisningskvalitén lidande. Och undervisningen är ju redan usel om man får tro den allmänna debatten... Jag ser inte hur det blir bättre för eleverna att lärarna har fler istället för färre elever.

Lärarna går redan på knäna och arbetar i allmänhet mer än 45 timmar per vecka, i vissa lugna perioder i mitten av terminerna kanske mindre, men runt kursstart, betygssättning, utvecklingssamtal, nationella prov mm så arbetar vi långt mer än 45 timmar per vecka.

Då borde alltså 40 timmar per vecka låta som ett bra förslag? Nej, för vi kommer få arbeta mer ändå, vi måste sätta betyg vid ett visst datum, vi måste ha utvecklingssamtal och kan inte förbereda detta med gammal information, vi måste rätta 32 nationella prov under en viss tid, vi måste ge omdömen, vi måste ha föräldrakontakter etc etc etc. Dessutom är det oerhört poänglöst att sitta i en tom skola och arbeta utan elever, vilket förslaget innebär.

De tio timmarnas förtroendetid ger oss en stor flexibilitet i arbetet, möjlighet att få lugn och ro och att få känna lite kontroll i ett annars ganska kaotiskt och stressigt yrke. Ta bort detta och jag tror att väldigt få vill arbeta kvar som lärare, jag vill det definitivt inte.

Permalänk | Anmäl #1 David Tingsgård, 2010-03-17, 09:18

Jag håller helt med din artikel, Christer. Dessutom har jag oerhört svårt att förena det givna förslaget om 40-timmars arbetsvecka med ambitionen att höja läraryrkets status, som ju också diskuteras av inte minst skolministern. Många andra yrken som liksom lärarens kräver lång akademisk utbildning, går ju mot mer flexibilitet och inte tvärt om. På vilket sätt skulle det gynna framtida lärare att både ha förhållandevis låg lön OCH oflexibel arbetstid?

Om detta blir verklighet får vi med stor sannolikhet en lärarkår som den som beskrivs i DN:s ledare den 16/3, en lärarkår utan självförtroende och engagemang. Och vem vinner på det? Inte lärarna, inte skolledningen och definitivt inte eleverna.

Permalänk | Anmäl #2 Nina Andersson, 2010-03-17, 09:56

Nina. Kommunpolitikerna vinner säkert på det, de sparar ju pengar och är inte ansvariga för utbildningens kvalitet verkar det som. :(

Permalänk | Anmäl #3 David Tingsgård, 2010-03-17, 10:08

*bump*

Permalänk | Anmäl #4 David Tingsgård, 2010-03-18, 08:45

Du skriver så bra Christer och pekar på det som hela debatten handlar om. Vill bara säga att det visst finns förvaltningschefer bakom debatten i DN, vår kommuns tex.

Permalänk | Anmäl #5 Linda, 2010-03-19, 16:11