Armenien och Turkiet

Mats Dagerlind om Armenien och Turkiet

Ett första steg mot en öppen debatt kring Turkiets EU-medlemskap

Publicerad: 2010-03-13 18:03, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

De officiella reaktionerna från Turkiet efter det svenska riksdagsbeslutet att rubricera det som skedde i Armenien 1915 som folkmord visar med all önskvärd tydlighet att Turkiet inte är i närheten av att vara en demokrati av den kaliber man kan begära av en EU-medlemsstat. Men även svensk demokrati lämnar en del i övrigt att önska när den borgerliga partipiskan viner för att rösta ned en sådan resolution i rädsla för att äventyra det turkiska EU-projektet, och när det misslyckas regeringen i stället deklarerar att man inte tänker följa riksdagens beslut.

185 millningar
15 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Oberoende opinonsbildare med demokrati ur ett medborgarperspektiv som främsta ledstjärna.

Det kan möjligen te sig en smula märkligt att Sveriges riksdag år 2010 debatterar och röstar om huruvida ett folkmord ägde eller inte ägde rum i Turkiet för snart 100 år sedan. Men hellre det än dess motsats - i Turkiet är det nämligen straffbart att överhuvudtaget tala om det som skedde i Armenien åren 1915-1916 i termer som folkmord. Faktum är att hela detta kapitel i Turkiets tidiga historia så effektivt har förnekats, förtigits och omgärdats av inskränkningar i yttrandefriheten av de turkiska statsmakterna att dessa händelser är helt obekanta för flertalet turkar som inte själva tillhör den armeniska minoriteten.

Det är tyvärr dessutom bara ett av många exempel på Turkiets tillkortakommanden när det gäller att leva upp till de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter och det konstitutionella skydd för yttrande- och tryckfrihet utan vilka ett land knappast kan göra anspråk på att kallas för en demokrati. Det är exempelvis inte mer än några månader sedan man i det turkiska parlamentet debatterade huruvida landets kurdiska minoritet skulle ges rätt att använda sitt eget språk offentligt.

Det är heller inte bara etniska minoriteter som diskrimineras. Det var bara några år sedan som kvinnan i Turkiet blev ett eget rättssubjekt. Dessförinnan ansågs ett brott mot en kvinna inte som ett brott mot henne själv utan som ett brott mot familjen. Unga kvinnor i Turkiet kan fortfarande i vissa fall tvingas genomgå medicinska oskuldstest, även om det sedan et antal år inte kan ske så godtyckligt som tidigare och inte utan tillstånd från en domstol. Detta är endast ett axplock bland allt man skulle kunna anföra för att ge en fingervisning om Turkiets skröpliga demokratiska hälsotillstånd.

Man ska också ha klart för sig att flertalet demokratiska reformer som genomförts i Turkiet på senare år inte har vuxit fram underifrån pga landets och medborgarnas egen inre demokratiska mognadsprocess. De har i stället motvilligt accepterats eller tvingats fram ovanifrån av den politiska eliten under galgen efter ultimatum från omvärlden och inför hotet att Turkiet annars inte kan komma ifråga för ett EU-medlemskap.

Turkiets demokratiska traditioner vilar på en historiskt kort och bräcklig grund. Demokratiskt valda regeringar har fram t.o.m. 80-talet regelbundet störtats i brutala statskupper och ersatts av militärdiktatur i vars spår har följt massarresteringar, tortyr, summariska och farsartade rättegångar mot oliktänkande och andra övergrepp. När nu ett förhållandevis kurdvänligt och dessutom islamistiskt parti sitter vid makten framstår det knappast uteslutet att turkiska ultranationalister och militärer inte provoceras till något dylikt igen.

Turkiets nuvarande konstitution tillkom under diktaturåren i början av 80-talet. Den väpnade kurdiska befrielsekampen och den turkiska militärens metoder att slå ned denna har dränkt långa stycken av Turkiets historia i blod, ända in på 2000-talet. Denna konflikt är långt ifrån löst även om situationen för kurderna har förbättrats under APK:s och premiärminister Erdoğans styre.

I Turkiet pågår en kontinuerlig maktkamp mellan de sekulära krafterna och muslimska grupper med mer teokratiska och shariaorienterade värderingar som söker slå in kilar i det sekulära statsskicket, samtidigt som författningsdomstolen godtyckligt förbjuder politiska partier och bannlyser politiker, ibland med hänvisning till att de har en islamistisk agenda, ibland under förevändning att de ska ha haft samröre med kurdiska PKK.

Den realpolitiskt viktigaste frågan ur ett svenskt och europeiskt perspektiv mot bakgrund av den turkiska demokratins omogenhet och bräcklighet är landets förhandlingar om ett framtida medlemskap i EU. Dels handlar det förstås om vad det skulle få för konsekvenser i sak att släppa in Turkiet i EU. Men lika viktigt att uppmärksamma är det åsiktsglapp som finns i denna fråga mellan EU-ländernas politiska elit och medborgare.

Även inom EU dras vi med ett demokratiskt underskott. Det är uppseendeväckande att Turkiet sedan fem år tillbaka aktivt förhandlar om medlemskap i EU trots att en överväldigande majoritet av EU:s medborgare avvisar ett turkiskt EU-medlemskap. Stötande är också att den politiska EU-elit som självsvåldigt bjudit in Turkiet till dessa förhandlingar låter påskina att det finns en bred enighet om ett turkiskt EU-medlemskap och försöker marginalisera och stigmatisera motståndet och invändningarna som uttryck för främlingsfientlig extremism.

En relevant fråga är också varför skiljelinjen i den svenska riksdagens folkmordsomröstning så nära sammanföll med blockgränsen, detta trots att samtliga partier i grunden är ense om att det som skedde i Armenien 1915-1921 faktiskt var både etnisk rensning och folkmord. Förklaringen till varför de borgerliga riksdagsledamöterna ändå valde att rösta som de gjorde står till stor del att finna i att ett turkiskt EU-medlemskap med åtföljande ymnig tillgång till billig arbetskraft är viktigare för upprätthållandet av tilltron till en borgerligt marknadsliberal diskurs än vad det är för en socialdemokratisk dito när det gäller att lösa EU:s demografiska bekymmer. Man medverkar från borgerligt håll därför ogärna till något som kan störa och försena denna redan delikata process.

Bland ledande socialdemokrater vars EU-kramande annars oftast motiveras av en naiv, missriktad och verklighetsfrånvänd solidaritetsambition kan man därför ändå skönja en viss sund skepsis till ett turkiskt EU-medlemskap. Inför EU-parlamentsvalet förra året gjorde man exempelvis uttalanden där man inte bara villkorade ett turkiskt EU-medlemskap med demokratiska reformer utan där man dessutom vidgick att man inte anser att EU idag kan hantera Turkiet som medlem pga landets storlek befolkningsmässigt och det stora politiska inflytande det skulle få i ett EU som redan idag efter utvidgningen österut har svårt att fatta gemensamma beslut.

Och visst finns det fog för sådana farhågor. Turkiet skulle inta en utpräglad särställning i EU, demokratiskt, geografiskt, religiöst och kulturellt, samtidigt som man med sina dryga 70 miljoner invånare skulle bli EU:s näst största medlemsland. Man ska ha ett mycket starkt egenintresse i ett turkiskt EU-medlemskap för att välja att bortse från problemen, och ett sådant intresse finns alltså i högre grad inom den liberala borgerligheten än inom socialdemokratin som denna gång kunde kosta på sig att vara solidarisk med en etnisk minoritet i Turkiet framför att vara det med hela landets ambition att uppgå i den lyckliga europeiska gemenskapen.

Vad man kan kritisera det svenska riksdagsbeslutet och den politiska historieskrivningen i allmänhet för är att också den förtiger obekväma sanningar. General Mustafa Kemal Atatürks trupper rensade inte ensamma det som idag är Turkiet på armenier och greker - man gjorde det tillsammans med kurderna. Att kurdernas delaktighet i denna etniska rensning och detta folkmord förtigs beror sannolikt på att också de precis som armenierna efter den turkiska enhetsstatens utropande också skulle bli en av Turkiets förtryckta minoriteter. Här i väst finns också ett intresse av att dölja vårt eget svek mot kurderna för att vi aldrig gav dem det egna land vi lovade dem efter första världskriget.

Slutligen bör poängteras att den svenska regeringen konstitutionellt är underställd riksdagen och har att verkställa riksdagens beslut. När företrädare för regeringen nu öppet deklarerar att man inte avser att respektera riksdagens beslut utan ämnar står fast vid den hållning i utrikespolitiken gentemot Turkiet som röstades ned med riksdagsbeslutet är det en form av obstruktion som inte hör hemma i svensk demokrati och som inte anstår en svensk regering.

Från regeringsföreträdare och borgerliga opinionsbildare hörs också argumentet att man inte ska politisera historien. Det är lite svårt att förstå vad man i detta sammanhang menar med detta. Historiska skeenden av det här slaget är ju i allra högsta grad av politisk natur. Folkmord som förintelsen av judar eller Stalins utrensningar går naturligtvis inte att beskriva eller förstå om de inte sätts in i en politisk kontext. Så inte heller de folkrättsliga brott som begicks i samband med enhetsstaten Turkiets födslovåndor. Detta är närmast en självklarhet. Vad som däremot inte är en självklarhet är om Turkiet ska beviljas medlemskap i EU. Låt den debatten börja nu.

Mats Dagerlind (52 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19679

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack Mats, för en synnerligen väl underbyggd och öppet analyserande artikel. De här åsikterna finns nog - precis som så många andra i närbesläktade ämnen - på folks läppar, om än "bakom ridån" eftersom man inte vill framstå som turk-ovänlig. Turkiet är ju trots allt vår planka över ån till Mellanöstern, och den är mycket viktig.

Jag finner det rent skrattretande att en eller annan skribent tar personligt illa vid sig och ser sig som "utsedd till mördare" för att man erkänner att Turkiet (eller snarare det som skulle bli Turkiet) begått ett av de generalfel som vilket samhälle som helst kan begå om normerna är knäppa; nämligen att försöka skydda sig själv genom att eliminera sina motståndare. I öppet krig är det en självklarhet, även om det numera görs på ett sätt som innebär att befolkningen dör av sekundära effekter.

Att erkänna och anse att Turkiet som nation har haft ett ansvar för folkmordet innebär på inget sätt att turkar är mördare. Men att som turk anse just det, är en stor fet varningsflagga för Turkiets kompatibilitet med Europa.

Permalänk | Anmäl #1 Manur Huse, 2010-03-13, 19:50

Gärna fri, öppen debatt om historia, inklusive Turkiets, jag ser bara inte värdet med att Sveriges Riksdag lägger sig i denna djupt infekterade diskussion. Sverige är ett väldigt litet, obetydligt land, i en allmer obetydlig världsdel, Europa. Gärna de bästa relationer med Turkiet, (och Armenien), men inget turkiskt EU-medlemskap. Landet är alldeles för unikt, bryggan mellan väst och öst, och det skulle bara ytterligare försvaga, ett redan svagt, evigt käbblande Europa...

"The European Union’s foreign policy chief, Catherine Ashton.... warning starkly that rising economic powerhouses like China and India could push Europe aside if it bickers and dithers any longer. “If we pull together, we can safeguard our interests,” she said. “If not, others will make decisions for us.”

http://www.nytimes.com/2010/03/11/world/europe/11iht-union.html

Permalänk | Anmäl #2 Vox Pop, 2010-03-13, 20:37

Sverige klyvs alltmer mellan för och emot islam.

Vänstern är entydigt pro-muslimsk. Regeringens islampolitik styrs av Carl Bildts oljeportfölj, dvs islam är en fråga som inte får nämnas. Ensamma mot islam står Sverigedemokraterna.

Undrar vad svenska folket tycker...

Permalänk | Anmäl #3 Bo T, 2010-03-13, 21:45

Riksdagen borde debattera huruvida en etnisk utrensning av judar utfördes i arabvärlden efter 1948.

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2010-03-13, 21:50

Det vore intressant att veta hur stort det demokratiska underskottet är i den politik som förs vis-a-vis turkiet. Gissningsvis är den svag (som i mycket annat).

Permalänk | Anmäl #5 BluePrint, 2010-03-13, 22:38

Bo T, jag brukar hålla med dig i många frågor, men här ifrågasätter jag ditt vett. Vänstern vill erkänna folkmordet och därmed den före detta islamiska staten Turkiets snedsteg. Hur fan får du det till något "pro-muslimskt"?
Personligen är jag ytterligt islamkritisk, men den här frågan har inte ett jota med islam att göra.

De borgerliga vet vad de gör när de inte vill att Sverige officiellt erkänner folkmordet. Det äventyrar nämligen relationerna med Turkiet och därmed även arabvärlden. Det är fegt, men ganska smart.

Vänstern gör istället tvärtom, i blindgalen godtrogenhet. De vill försvara de stackars turkarna som enligt dem "utpekas" som folkmördare (vilket är nonsens). Solidariteten tar vid där hjärnan slutar fungera.

Jag applåderar inte beslutet, men jag ifrågasätter desto mer grunderna till beslutet; precis som Mats Dagerlind gör. Kan man verkligen i Riksdagen rösta om ifall ett folkmord begåtts? Är utfallet av en sådan omröstning i närheten av kopplad till vad svenska folket tycker i frågan? Är det ens relevant vad folket eller riksdagsledamöterna tycker, då deras kunskap i frågan troligen är alldeles för liten?

Det allra intressantaste just nu är Turkiets reaktion, rent politiskt. Den visar att de inte har i EU att göra. Om sen frågeställningen eller påståendena är sanna, är sekundärt.

Permalänk | Anmäl #7 Manur Huse, 2010-03-13, 23:03

Här kommer en nyhet för dig Mats. Turkiet förhandlar inte om medlemsskap i EU imorgon. Vi talar om en tidsperiod på 20 - 30 år. framåt innan det kan komma på tal. Med din logik skulle EU sagt kategoriskt nej till Spanien, Portugal, Grekland samt alla stater i Baltikum samt östeuropa under den period då de var militär/kommunist diktaturer genom att precis som du nu gör påpeka alla brister och problem i dessa länder. Vi vet alla hur det ser ut nu trots att för inte så många år sedan skulle de inte varit på tal om medlemsskap. Hela din artikel bygger på tanken att status quo kommer att råda för evig framtid i Turkiet vilket är kvalificerat nonsens. Du vill inte ha Turkiet i EU om landet så blir den mest framstående mönsterdemokratin som någonsin existerat så enkelt är det och det hade räckt med en artikel på en mening för att få fram det budskapet. Du skriver även att "General Mustafa Kemal Atatürks trupper rensade inte ensamma det som idag är Turkiet på armenier och greker" Mustafa Kemal befann sig 1915 vid Galipoli (och att du missat det tyder på ganska stora brister i historiekunskaper alternativt att du medvetet framför fealktigheter) och sedan stationerad i Edirne till Januari 1916. Alltså så långt ifrån östra Turkiet man kan komma. Han anländer där senare under 1916 i befäl för en armegrupp insatt mot den stora Ryska invasionen det året. Inte ens en Armeniska infosite som http://www.folkmordet1915.se nämner med ett ord att Mustafa Kemal aktivt skulle ha deltigit i i folkmordet.

Den väpnade kurdiska befrielsekampen du talar om är, om du inte visste det PKK, en av de flesta länder terroristklassad organisation. Men jag antar väl att du kallar ETA för Baskisk befrielsekamp med.

Permalänk | Anmäl #9 Nisse S, 2010-03-13, 23:43

Mats:
" i Turkiet är det nämligen straffbart att överhuvudtaget tala om det som skedde i Armenien åren 1915-1916 i termer som folkmord."

Va? Inte är det väl förbjudet att tala om folkmord i Turkiet, som skedde i Armenien. Jag visste inte ens att det skedde ett folkmord i Armenien, vilket folkmord är det? Vet du vad du skriver om?
Och nej, de borgerliga röstade emot av den enkla anledningen att politiker inte ska agera historiker. De ska stifta lagar. Och om du håller med det sista är frågan vilken lag de ska stifta nu när de erkänt folkmordet?

Permalänk | Anmäl #11 Rachid Ferenay, 2010-03-13, 23:56

Vår President fick RÄTT trots allt när Han sade att svenska ledamöter inte kan yttra mer än tre meningar om det så kallade folkmordet på kristna.

Här skriver Mats Dagerlind om att ATATURK rensade Turkiet från armenier.Vilket är helt FEL.

Rätt skall vara Otto von Liman Sanders,Guido von Usedom, General Köhler,von der Goltz ,Bolonzart von Schlendorf mfl om man absolut skall stämpla Osmanska Riket för det så kallade folkmordet på kristna.

ATATURK grundade Turkiska Parlamentet och genom Parlamentet startade och förde HAN befrielsekriget mot ett förkrossande seger.

Det kallar jag för demokrati ur ett medborgarperspektiv.
OCh enda i sitt slag .

Permalänk | Anmäl #12 Bozkurt, 2010-03-13, 23:58

"Ett första steg mot en öppen debatt kring Turkiets EU-medlemsskap"
trumpetar artikelförfattaren teatraliskt. Ett sista steg i en öppen debatt
om Turkiets EU-medlemsskap skulle jag vilja replikera. Detta är väl ett ovanligt nopggrant debatterat ämne. De som jublar över det svenska riksdagsbeslutet är ju Europas högerkrafter, de islamofobiska strömningar som är livrädda för ett turkiskt medlemsskap.

Sedan undrar man stilla om en drygt 100 år gammal händelse har nån bäring på dagens demokratiska situation i Turkiet? Man får lätt det intrycket när man läser artikeln. Så är det naturligtvis inte alls. Inte ens Turkiet kan springa förbi ett sekels utveckling. Sedan tycker jag att EU:s tillskyndare skall prata med små bokstäver om demokrati. Få ansamlingar av länder har väl så stora demokratiska underskott som den organisationen så jag tycker islamofoberna inom EU skall sluta slå sig för bröstet i demokratiskt hänseende. Bara att vara anhängare av denna odemokratiska ansamling av länder visar ju hur demokratiskt sinnad man själv är.

Nej. Risken är att man nu generat och retat upp Turkiet så pass mycket att man har förlorat decennier i processen att ansluta även Turkiet till denna gemenskap. Kontraproduktivt alltså!
Att över huvudtaget väcka denna fråga i svenska parlamentet, att överhuvudtaget lägga sig i något så inflamerat och så långt liggande från det svenska intresset är oerhört omdömeslöst. Det var nog inte bara jag som undrade: "Vad har Sverige med detta att göra"?
Skärpning svenska riksdagsledamöter. Ni är satta att företräda svenska intressen inte för att springa islamofobiska eller armeniska ärenden.

Permalänk | Anmäl #13 Fredrik Strid, 2010-03-14, 04:20

Ett turkiskt inträde i EU kommer att bli ett ödesdigert misstag för hela Europa. Det är tydligt att det inte enbart handlar om en formellt politisk omogenhet från Turkiets sida utan om en kultur och mentalitet i mellanöstern som helt skiljer sig från den västerländska.

Vi bör alla nogsamt följa vilka politiker som emot den europeiska folkviljan med alla medel försöker fullständigt öppna Europa för hela mellanöstern. Dessa ska en dag stå till svars. Deras förehavanden står inte långt efter Quisling

I själva verket är det värre, eftersom dessa politikers affärer inte bara handlar om förräderi på styrelsenivå utan om en utplåning av de europeiska kulturerna, värderingarna och samhällena. Vem gav dem rätten att inbjuda och upprätthålla en miljonfolkvandring från mellanöstern vilket nu skapat enorma problem runtom i Europa? Och nu ska de till varje pris öppna EU:s gränser mot mellanöstern.

Permalänk | Anmäl #15 grom, 2010-03-14, 09:24

Fredrik Strid skrev: "Risken är att man nu generat och retat upp Turkiet så pass mycket att man har förlorat decennier i processen att ansluta även Turkiet till denna gemenskap."

Ibland är det bra med provokationer. Särskilt när det visar vad som finns under ytan som vanligtvis inte kommer fram. Om man reagerar som Turkiet så har man inte i EU att göra. Reaktionen är rent ut sagt primitiv.

Permalänk | Anmäl #16 Manur Huse, 2010-03-14, 09:30

#7 Manur Huse

--> ”Bo T, jag brukar hålla med dig i många frågor, men här ifrågasätter jag ditt vett. Vänstern vill erkänna folkmordet och därmed den före detta islamiska staten Turkiets snedsteg. Hur fan får du det till något "pro-muslimskt"?”

Den svenska vänstern är lika promuslimsk som svenska borgliga partier. Det är bara det att viljan sipprar fram på olika områden, beroende på vilken avsikt respektive blocksida har med att tvinga på svenska folket det mångkulturella eländet.

De rödgrönas syfte är att få in valboskap, eftersom man vet av statistiken att en majoritet av dem som ges rösträtt kommer att rösta på dem.

Alliansens avsikt, och då särskilt moderaternas, är att få arbetskraften att sälja sig till lägstbjudande lön åt fnäringslivet. Det här kommer tydligt fram i den hemliga planen som läckt ut, och där det visar sig att man vill sänka de lägsta lönerna till en lägre nivå än vad någon i Sverige idag är beredd att sälja sina arbetsinsatser för. (Se länken) Med logik kommer man då fram till att sådan arbetskraft måste tas in utifrån. Att det sedan blir mer kostsamt för samhället (och även för företagen) i slutändan, eftersom skatter och kostnader för arbetslöshet, kriminalitet m.m. tillkommer, det tycks inte svenska liberaler begripa.

Vad som gjort att de rödgröna inte haft lika stort intresse av att förneka det här folkmordet beror, förutom det moraliska, på att ett EU-medlemskap bättre gynnar moderaternas syfte med massinvandringen. Ty även om det nästan fördubblar antalet muslimer i Europa, och många kommer att dra sig in i de västra delarna, så kommer få av dem att bli svenska medborgare och därmed få svensk rösträtt några år senare. Däremot kan turkarna sälja sina arbetsinsatser på den svenska marknaden och fortfarande vara turkar enligt EU-lagarna om Turkiet blir ett EU-land.

Och visst vill både sossar och moderater ha med Turkiet. Anna Lind sa det rakt ut, och Reinfeldt har sagt det. Men i den här frågan hade moderaterna ett starkare motiv att kliva över moralen. Och det enda en förnuftig svensk kan hoppas på är att förnuftigare politiker från andra EU-länder ser till att stoppa svenska rikspolitikers idiotier.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1701097/hemliga-planen-sank-lonerna

Permalänk | Anmäl #20 Lund, 2010-03-14, 20:13

Läs gärna professor Samuel A. Weems bok " Armenia: Secrets of a Christian terrorist state" där han berättar om Armeniska terroristorganisationer som ASALA och Tashnak. Han redogör också hur armeniska diasporans direkt lobbying från USA och Frankrike har gjort seklets största lögn till en miljondollar industri:

http://www.amazon.com/Armenia-Secrets-Christian-Terrorist-State/dp/09719...

Permalänk | Anmäl #23 jde, 2010-03-19, 15:27

Obama och Hillary Clinton gör allt för att det så kallade armeniska folkmordet INTE ska godkännas av USA även om det var ett vallöfte:):) till armenier boende i USA efter alla påtryckningar från armeniska lobbyn...

"The Obama administration had urged the House Foreign Affairs Committee NOT to pass the resolution, warning it could damage U.S.-Turkish relations and jeopardize efforts to normalize relations between Turkey and its neighbor Armenia. The two do not share formal diplomatic relations.

Secretary of State Hillary Clinton told reporters Friday that "the Obama administration strongly opposes the resolution that was passed by only ONE VOTE (23-22) in the House committee, and we'll work very hard to make sure it does NOT go to the House floor."

Mer om den:
http://www.cnn.com/2010/POLITICS/03/06/us.turkey.genocide.debate/index.html

P.S. Armeniska fanatiker/extrema fraktioner/armeniska lobbygrupper borde satsa sina pengar, tid och energi på sitt hemland Armenien i stället. De armenier som bor i armenien går tandlösa pga fattigdom och 60% är utan arbete.

Permalänk | Anmäl #26 April, 2010-03-30, 20:28

Armenien och Turkiet

47 artiklar 37 bloggar

Skriv i ämnet! Länka till blogg

På torsdag ska riksdagen rösta om Sverige ska fördöma det stora folkmordet på armenier 1915, men många partier tvekar. Varför är denna fråga så laddad?