Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (34) Skriv

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (34) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Armenien och Turkiet

Foto: Scanpix. En armenisk minneshögtid för massmordens offer.
Esref Okumus om Armenien och Turkiet

Om detta må vi för Moderaterna berätta

För de moderater som fortfarande tvivlar på att armenier utsatts för ett folkmord vilja rekommendera en förstahands källa, nämligen den nämnde Talat Paschas memoarer, "Talat Pasha's Black Book". Han har fört statistik över den armeniska befolkningens storlek i 3o områden i dagens Turkiet strax före och efter den så kallade "tvångsdeportationen" som folkmordet officiellt heter. Sammanlagt "försvann" 972 000 armenier. I en rad städer med en stor armenisk befolkning reducerades antalet armenier till noll, slår han fast. Det skriver journalisten ESREF OKUMUS.


Om författaren

Esref Okumus är journalist.

Som vore det en VM-match satt miljoner turkar fastklistrade i sina tv-soffor för att följa den direktsända omröstningen i utrikesutskottet i USA häromdagen. När det stod klart att de förlorat med 22 röster mot 23 gav sig många ut på gatorna för att protestera mot resolutionen som erkänner folkmordet på armenier och andra kristna under det ottomanska rikets sista år.

Den turkiske författaren och journalisten Ahmet Altan beskriver maktspelet bakom den nationella masspsykosen som lika simpelt som genialiskt. Simpelt, därför att den bygger på föreställningen att alla länder känner sig hotade av Turkiet, eftersom det är världens starkaste nation, vilket också innebär att turkarna känner sig förföljda av hela världen.

Vi turkar är helt enkelt rädda, skriver Altan. Och som alla rädda människor behöver vi en beskyddare, en stark nationalistisk stat, som mörkar och förnekar landets sanna historia till varje pris.
Staten vet att sanningen är farlig, den kan skapa orädda medborgare som inte länge behöver en stark nationalistisk beskyddare. Den kan också leda till att Turkiet utvecklas till ett trovärdigt folkstyre som en dag får sin plats inom den Europeiska unionen.

"Vi kan inte längre låta rädslorna styra vårt land", brukar premiärminister Tayyip Erdogan argumentera med jämna mellanrum mot nationalisterna, det vill säga militären, domarkåren och det socialdemokratiska oppositionspartiet CHP, vilka tillsammans agerar som en självutnämnd skuggregering.

Erdogan har rätt, även om också han tillhör förnekarna av folkmordet. I grunden är det rädslan (för armenier, kurder, EU-anhängare, liberaler, homosexuella och kvinnor i huvudduk) som skiljer demokrater från nationalister i dagens Turkiet. Och i brist på bättre ledare får landets demokrater nöja sig med den ständigt hotade premiärministern och hans muslimska regeringsparti AKP.

I dag röstar Sveriges riksdag om folkmordet på armenierna ska kallas för just var det var - ett folkmord. Visst är det ett absurt förfarande. Man kan fråga sig varför svenska politiker ska behöva rösta om historien, om ett folkmord i ett rike som inte längre finns? Borde inte det turkiska parlamentet göra det istället? Borde inte det åtminstone utreda en så allvarlig anklagelse som mord på över en miljon egna medborgare?

Världen har väntat i 95 år på ett besked som är omöjligt, därför att förnekelsen inte är bara en lögn, det är också en av nationaliststatens grundpelare. Ett tjugotal länder har fått nog och erkänt folkmordet och nu är det hög tid att Sverige gör detsamma. Det handlar inte bara om ett erkännande av det armeniska folkets lidande, det är också ett starkt stöd för många turkiska historiker, författare och journalister som trots förföljelserna fortsätter gräva i det förflutna.

Sverige är enda landet i Europa där samtliga riksdagspartier stödjer ett turkiskt EU-medlemskap, vilket ger Sveriges röst en särskild tyngd i turkisk politik.

Raphael Lemkin, mannen som myntade begreppet folkmord, blev inspirerad av en ung armenier som mördade Talat Pascha på en gata i Berlin 1921. Talat Pascha var nationalistregeringens inrikesminister och hjärnan bakom regeringsbeslutet att "en gång för alla göra slut på den armeniska frågan".

När förbipasserande ville gripa in vände sig den unge mannen till dem och sade: "Det här angår inte er". Lemkins arbete ledde så småningom till folkmordskonventionen som fastslår att det faktiskt angår oss alla, även svenska moderater, som verkar vara enda motståndare till ett uttalande i riksdagen.

För de moderater som fortfarande tvivlar på att armenier utsatts för ett folkmord vilja rekommendera en förstahands källa, nämligen den nämnde Talat Paschas memoarer, "Talat Pasha's Black Book".

Han har fört statistik över den armeniska befolkningens storlek i 3o områden i dagens Turkiet strax före och efter den så kallade "tvångsdeportationen" som folkmordet officiellt heter. Sammanlagt "försvann" 972 000 armenier. I en rad städer med en stor armenisk befolkning reducerades antalet armenier till noll, slår han fast.






Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19548

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Gäsp.

Jag är mer intresserad av att höra hur sk nysvenskar skall bidra till vårt välfärdssamhälle.

Permalänk | Anmäl #1 Moderat, 2010-03-11, 09:27

Det är viktigt att lyfta fram och bekräfta folkmordet på armenier m fl år 1915.

Det går bara att spekulera om varför moderaterna inte verkar vilja göra det nu:

Dålig timing med de politiska spänningar som finns i dagens Turkiet? Moderaterna vill hålla sig väl med Turkiets regering och stödja landets demokratiska krafter?

Dold agenda?

Permalänk | Anmäl #3 Stina, 2010-03-11, 10:14

Turkiet bildades 1922, varför förväntas de ta ansvar för något som hände innan landet ens fanns?

Permalänk | Anmäl #5 vadeva, 2010-03-11, 13:16

Oärlig premiss i artikeln, enligt min åsikt. Moderaterna ifrågasätter huruvida det är rätt att rösta i riksdagen, inte huruvida ett folkmord ägt rum.

Permalänk | Anmäl #6 Martin A, 2010-03-11, 20:57

Men seriöst, tror du på fullt allvar att Moderaterna förnekar folkmord? Snarare är väl fråga om det här är nåt jag ska betala skatt för att de i riksdagen ska jobba med, är det ens en fråga ett svenskt parlament ska rösta om? Det är ren lögn samt förtal redan i din överskrift på artikeln.

Permalänk | Anmäl #7 Herr S, 2010-03-11, 21:02

#5, det handlar inte om att ta ansvar. Det handlar om faktumet att Turkiet förnekar händelsen. Två helt separata saker.

Permalänk | Anmäl #11 dasdar, 2010-03-12, 14:06

"För de moderater som fortfarande tvivlar på att armenier utsatts för ett folkmord "

Menar du att det finns moderater som tvivlar på att folkmord ägde rum?

Men du har rätt i att det är absurt att Riksdagen ska ta beslut.

Det är och har varit möjligt för svenska och europeiska politiker, journalister, medborgare och forskare att beskriva händelserna som folkmord UTAN beslut i parlamenten.

Det är och har varit möjligt att kritisera Turkiets fängslanden av folk som beskriver händelserna som folkmord UTAN riksdagsbeslut.

Detta är något som vi bör vara glada för och bejaka. Vore det inte hemskt om historieskrivningen stod och föll med riksdagsbeslut!?

Permalänk | Anmäl #12 Niclas Kuoppa, 2010-03-13, 17:15

"Sammanlagt "försvann" 972 000 armenier."

Esref Okumus häver ur sig kommentarer som är mycket vaga och försöker få till det att se ut som att det är ett bevisat folkmord och erkänt av självaste Talat pascha. Att kalla det för "försvann" är nog avsiktligt. Det som står är faktiskt hur många som fanns innan, - och efter deportationen. Inget om hur många som dött, konverterat, flytt eller helt enkelt inte återvänt. Är detta bevis på ett eventuellt begånget folkmord? Nej.

Problemet här är just att det inte står något om dessa perosner

Permalänk | Anmäl #13 Rachid Ferenay, 2010-03-14, 00:22

Att det var ett grymt krig och att Turkarna mördade hundratusentals Armenier kan ingen betvivla. Men det är inte det diskussionen handlar om. 1915 var inte Sverige en väl fungerande demokrati. Framför oss har vi övergreppen under kriget med allt från baltutlämning till tyskarnas järnvägstransporter. Sveriges riksdag borde dock fokusera på beslut om hur Sverige skall se ut i framtiden och inte agera historiska aktörer. Frågan hör inte hemma i en riksdag så enkelt är det.

Permalänk | Anmäl #14 Dan Persson, 2010-03-14, 13:33

Jag undrar om PKK-sympatisören Esref Okumus (liksom Gulan Avci, Sakine Madon och Dilsa Demirbag) skulle säga ngt annat i ämnet!?

Skulle dessa kurder någonsin nämna att kurder var delaktiga i dessa eventuella olyclikgheter med tanke på att i det nämndaområdet bor många kurder? Svar nej!!! De håller på med sin dolda agenda...nämligen att svärta ned Turkiet så mycket som möjligt. Passa på nu PKK-kurder!!!

I slutändan är det bara Sveriges utrikespolitik som tar skada av dessa lobbygrupper.

Permalänk | Anmäl #15 lobbying, 2010-03-18, 19:40

Är det inte möjligen snart dags här i Sverige, även av invandrade turkar och armenier, erkänna att det vidlyftiga diskuterandet av Turkiets behandling av sina invånare är ett fall för den turkiska regeringen och för turkar och armenier att diskutera på plats i Turkiet, i turkiska medier? Eller förs den vildsinta diskussionen här i Sverige endast därför att vi i Sverige har en fullständig yttrandefrihet och frihet att framföra och frihet att framföra saklig kritik av vad slag det vara må, mot missgrepp, mot missförhållanden, mot övergrepp men för pressfrihet och ordets frihet? Finns den friheten i Turkiet i dag, finns det utrymme för en regimkritiker i Turkiet i dag, eller måste en eventuell sådan kritik föras genom ombud i andra länder i Europa, i Sverige t ex?

Permalänk | Anmäl #16 Ebbe Cederblad, 2010-03-20, 18:56


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  3. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  4. Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
  5. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  6. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  7. Den svenska schlagern är död
  8. Jag är också politiskt deprimerad
  9. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  10. Klädkedjorna vägrar släppa sjukt kvinnoideal
  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  3. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  4. Kärnkraften är osäker och oekonomisk
  5. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  6. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  7. Reinfeldt har rätt för en gångs skull - men ingen förstår honom
  8. Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
  9. Reinfeldt borde främja kreativitet i stället för att gissa om framtiden
  10. Svensk narkotikapolitik är galenskap
  1. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  2. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  3. Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
  4. Annie Lööf bör ta avstånd från Thatcher
  5. För kvinnorna är islam själva grundproblemet
  6. Palmes stöd till diktatorer värre än Thatchers
  7. SD: Kriminaliteten i Malmö visar att vi måste lämna Schengen
  8. Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
  9. Dags att legalisera cannabis!
  10. Hatiska feminister objektifierar och hånar mig

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.