Norberg gör det för enkelt för sig

Utmärkt artikel igen, och så skönt med en motvikt mot nyliberalismens utopiska resonemang. "ekonomi i den verkliga världen" Ja, tack för att någon pratar om detta!

Lars Pålsson tycks inte ha läst Norbergs debattinlägg särskilt bra. Norberg menar att för KONSUMENTERNAS skull bör vi inte subventionera olönsamma företag med skattepengar. Dessa skattepengar skulle ju kunna användas till någonting betydligt bättre annars. Låt konsumenterna själva få välja var de vill satsa sina pengar. Tvinga dem inte att stödja olönsamma företag.
Om vårt lands olönsamma företag sedan får konkurrens från andra länders olönsamma företag som är subventionerade så är det i första hand inte vårt problem utan andra länders problem.
Om våra företag går i konkurs därför att utländska företag får subventioner så är det ingen nackdel för oss eftersom vi kan köpa utländska subventionerade varor och tjänster för vrakpriser tack vare de subventioner dessa utländska företag får. Detta i sin tur gör att de svenska konsumenterna får mycket pengar över. Dessa pengar kan konsumenterna i sin tur investera i nya projekt som småföretag eller annat. Dessa nya projekt blir med alla sannolikhet betydligt mer lönsam affärsverksamhet än de olönsamma företag som överlever genom konstjord subventionerad andning.

"Men om bara det ena landet avskaffar stödåtgärderna skulle främst dess egen ekonomi ta skada."

Detta gäller bara om landets invånare har problem att jobba med andra segment istället. Ett land som Sverige kan mycket väl ta del av tex flygresor som subventioneras av Italien, samtidigt som Sveriges ekonomi blomstrar inom andra sektorer.

"Om alla länder utom Sverige ägnar sig åt strategiskt stöd av sin industri, handel och forskningsverksamhet har jag svårt att se annat än att Sverige skulle spela rollen av "sucker" i Fångarnas Dilemma."

Varför inte? Inget hindrar mig från att resa med subventionerat Italienskt flyg och köra subventionerad Amerikansk bil samtidigt som jag säljer mina högteknoligiska tjänster till ngt annat land.

Norberg bjuds in till soffa efter soffa på TV för att gång på gång upprepa de nyliberala trossatserna. Är man trött på den killen eller?

Sedan har nationalekonomerna tyvärr fastnat i matematiska resonemang som har lite med verkligheten att göra. Syll snuddar vid den tanken och det är bra.

Nationalekonomerna tror att samhället är en matematisk ekvation som de ska lösa men värdeingångarna i deras arbeten undertrycks. Bara nationalekonomen Myrdal "values in social theory" är ett lysande undantag. Nationalekonomen borde arbeta mera som en sociolog. Då skulle vi få mycket bättre forskning.

Och när du blivit arbetslös från ditt konkursande företag har du bara 'råd' med det livsnödvändiga-mat,husrum,hygien-alltså inga pengar över!! Ej ngn ekonomisk 'modell' fakta för många idag!
Ja men, privat försäkring för tusan!! Tja med 50% av befolkningen kring 200'/år så är det inte privat försäkring man prio. Och dessa privata försäkringar haglar ju numera över oss. Och klyftorna exploderar, likt USA

Dr Pangloss kan inte ha rätt jämt och hur är det då att satsa en miljard på fläskbyråkraten? Nackdelen med att diskutera så här öppet att motståndarna kan se korten. Tyvärr kan vi inte hoppa av. EU har bestämt reglerna. Kanske vi bör slå undan benen på bordet och få korten att åka i golvet. Finns det någon annan ideologi? Vad säger Norberg?

Skjuter inte de subventionerande länderna sig själva i foten? Visst kan ett land subventionera en eller flera grenar i sin industri. Ett land utan subventioner kommer då undvika denna grenen, köpa de billiga subventionerade produkterna och med sina lägre skatter producera billigare produkter i det övriga fältet. Det första landet kan inte subventionera allt eller ens en stor del! Varje subvention är en nackdel för övrig industri. Summan blir dock negativ eftersom politiker inte kan så mycket om industri.
Rent teoretiskt alltså.

Johan Norberg är helt irrelevant i en debatt om viktiga ekonomiska frågor. Han sitter i sitt elfenbenstorn och snickrar på sina föråldrade teoretiska modeller, totalt i avsaknad historiska kunskaper och empirisk erfarenhet. Att han den vägen funnit sin försörjningsnisch må så vara, men Gud bevare oss andra från sådana frasmakare. Han är en god illustration till hur det kan gå som följd av att kunskapsteori/vetenskapshistoria saknas i den grundläggande svenska universitetsutbildningen.

Undrar som Hedvig och får en lång näsa, frågar Bertåke Vargs Kloka ugglan vem som egentligen vill lägga skattepengar på byråkrater? Kanske EU kan visa vägen för de svenskar som tycks tro att byråkrater bara är till för att lura eller grundlura genom antingen politisk idé som enklast kan implementeras i myndighetströtta godtrogna enkla dumma folket. De som själva kan tillskansa sig eget försörjningskapital behöver självfallet ingen byråkrati som hejdar dem. Men det behövs också en internationell trovärdighet till den svenska byråkratin, den börjar dala nu, här kanske svaret finns för industrins såväl som sent uppvaknade politikerkadern, att vi inte längre duger som förhandlingspart med en alltför liten offentlig sektor. Var har alla högskoleutbildade tagit vägen? När det inte finns någon byråkrati finns det inte någon arbetsmarknad för akademiker, men den politikerstyrda allmänheten tror på fullt allvar att det är antingen industrin eller politikerna som styr och fördelar pengar här. Ajajaj. Näsan växer tillbaka. Där var svaret Hedvig.

Ekonomiska teorier och principer är ingen nackdel att studera verkligheten genom. Det är dock alltid den ekonomiska verkligheten vi har att ta ställning till i varje ögonblick och då måste teorier och principer eventuellt anpassas för bästa resultat. Fri och rättvis handel är en god princip.

Det kan finnas goda skäl för statliga insatser inom utbildning, forskning, stora infrastruktur- och industrisatsningar. Principen är dock att statens politiker och byråkrater inte skall syssla med affärsverksamhet och riskera andras (skattebetalarnas) pengar, utom när det är nödvändigt och goda argument kan presteras.

Frågan måste ju alltid vara varför skall staten satsa riskkapital när inte entreprenören är villig att göra det? Politiskt kapital söker politisk avkastning och privat kapital söker ekonomisk avkastning.

Inga subventioner är en god princip, eftersom det ökar utbud, sänker priser och ökar skatter. Här finns möjlighet att införa skyddstullar eller egna subventioner.

Vi kan också välja att låta andra länder subventionera varuproduktion och köpa dem och avveckla eller minimera vår egen verksamhet. Det beror på många faktorer, som om branschen är mindre viktig för landet vad gäller sysselsättning, ej nödvändiga varor eller tjänster (mat, energi, etc), teknikutveckling (framtidsbransch), en verksamhet som vi kan vara utan och relativt lätt starta upp igen vid behov, ex flyg.

Kina är ett bra exempel där en kommunistkapitalistisk diktatur konkurrerar med låga löner som fastställs av statliga fackföreningar som konkurrerar ut fabriker i USA, Europa och Sverige. Skall vi här överväga att införa importtullar på 1-10% för att finansiera upprustningen av vårt försvar och riskera exporttullar på vår egen export dit? Det tål att resonera om, för någon fri och fair trade är det inte.

Staten har genomfört stora projekt när det gäller utbyggnad av vattenkraft, järnvägar, vägar, skolor, sjukhus, etc som har varit Sverige till stor nytta.

Sverige måste ha några varor och tjänster att sälja på världsmarknaden för att kunna köpa någonting därifrån.
Sverige behöver massor av företag och riktiga jobb i den konkurrensutsatta sektorn inte mer politiker, byråkrat, offentlighetsanställda jobb. Vi behöver minska den ofantliga sektorns konsumtion av resurser och öka den privata sektorns resurser, från 50/50 till 25/75 för att ge en siffra.

Betydligt lägre skatter på arbete och maximal flexibilitet på arbetsmarknaden är viktiga åtgärder för att öka efterfrågan på arbete. Genomtänkta statliga satsningar på utbildning, forskning och innovation samt exportfrämjande för rimliga belopp är bra för Sverige.