Kvinnor som skyddar sina barn kastas i fängelse och medierna hjälper till

Det är givetvis inte ok för en pappa att hänga ut sitt ex som en galning om det inte finns belägg för det. Lika lite som det är ok för de kvinnor som du stöder att peka ut sina ex som sexförbrytare utan belägg. Problemet är nog snarare att media under allt för många år ensidigt stött kvinnor som tagit till incestkortet i vårdnadstvister. Givetvis går sekten runt dessa kvinnor i dag i taket när media börjar ta sitt ansvar och granska dessa fall åtminstone lite objektivare än vad som har varit fallet tidigare. Det är inte bra för barn att manipuleras till att tro att deras ena förälder begått brott mot det om det inte finns bevis för att så är fallet. Om man sedan kallar detta fenomen för PAS, manipulation, otillbörlig påverkan eller något annat spelar faktiskt ingen roll. Det allvarliga är att denna psykiska misshandel av barn förekommer.

Vårdnadstvister är inte enkla saker att döma i och det faktum du "glömmer" är att i över 90% av de fall där föräldrarna är oense så får mamman boende och vårdnad. Det är mycket ovanligt att, som i de tre fall du nämner, pappan får vårdnaden. När han fått det så är det ett brott enligt svensk lag att bortföra barnen - även om man är en mamma som tror sig "skydda" barnen. Kritiken riktas alltså mot fel instanser här. Om du tror att dessa är feldömda så är det domstolsbeslutet som ska kritiseras- inte de medier och myndigheter som trots allt hjälper till att avbryta nya brott mot barnen.

En snabb googling på "våld mot kvinnor och barn" ger 777000 träffar hos mig idag. Jag har inte undersökt saken så noga, men har en stark magkänsla av att det som skrivs i medier om kvinnors utsatthet är betydligt större än den som skrivs om mäns utsatthet.

I min logik ter det sig helt naturligt att det finns ungefär lika stor andel destruktiva kvinnor som det finns män och att vårdnadstvisterna därför borde falla ut på ett helt annat sätt om man verkligen avslöjade rätt "förövare" och verkligen såg till barnens bästa. Att argumentera som du gör i din artikel blir därmed kontraproduktivt om man ser till barnperspektivet. En mamma har inte rätt att begå brott - lika lite som en pappa.

Men lycka till i debatten ikväll. Jag hoppas du får starkt mothugg.

Tja då är vi snart tillbaka till att bara mamma säger så ska pappa dömmas, bevis rättsäkerhet opartiskhet objektivitet ut genom fönstret. Tycker att frun däruppe kanske skulle tänka ett varv till för statestiken är tydlig när det gäller barnmisshandel mammorna är värst sen styvpapporna/ mammas nya sist kommer biopapporna och de är dessutom ganska långt efter...

Så dessa stackars mammor som du refererar till är alltså de mest troliga förövarna....men det är klart att tänka fritt är stort att tänka rätt är större eller hur var det nu....

Det jag kommer minnas av denna artikeln är uttrycket "eventuella förövare". Det stämmer in på varenda kvinna jag har träffat. Och man också, förresten.

Kanske lika bra vi hindrar barnen från att träffa vuxna över huvud taget, så de slipper komma i kontakt med "eventuella förövare".

Men vänta nu, andra barn kan ju också vara "eventuella förövare".

Herre min je, bäst jag skickar mitt stackars barn till en öde ö, för att eliminera alla "eventuella" risker.

Nej, den här Sundbaum-Melins åsikter ger jag inte mycket för. Jag har följt båda sidorna i dessa fall i bloggosfären och det är uppenbart fastslaget i utredningar och andra officiella dokument att det finns goda skäl att dessa kvinnor har fråntagits vårdnaden.

Men Sundbaum-Melin är ingen förkämpe för varken jämställdhet eller barnens rättigheter. Hon håller på kvinnorna, punkt. I vått och torrt, oavsett omständigheter, ungefär som en fanatisk fotbollssupporter.

Finns det en lag som påbjuder att kvinnor gömmer sina barn för barnens pappor om papporna har fått ensam vårdnad efter långa uppslitande vårdnadstvister????????

Nu får du väl ändå ta och ge dig Annica Sundbaum Melin!!

Nu måste hästarna ha rymt väldigt långt bort!
Stackars barn vars mammor påverkas av sånt skitsnack istället för att de tar ett vuxet ansvar för sitt handlande.

Endast papparättsaktivister och deras fans tycks skriva här idag. Mysko.
Själv tycker jag att Annikas artikel är mycket bra!

Ja Kiremaj, det finns tyvärr en hel del av dessa papparättsaktivister.

Håller med dig Annikas artikel är väldigt bra och debatten som var i kväll var suverän!
Tack Annika!

Jag är glad för att på ett så tydligt sätt få bekräftat det faktum Annika S Melin talar i egen sak och ur ett extremistiskt perspektiv.

Alla barn vill ha båda sina föräldrar och det ASM gör är att ensidigt och utan samvete empati talar i egen sak nämligen förtalar sina egna och andras barns fäder,
hon har inte förmått förstå vad som är bäst för barnen.

En otroligt ensidig artikel, det känns så uppenbart utan substans, endast den elaka eller korttänkta går på sådant svammel, tack för att du uppvisar en så tydlig extremism och tur att mina barn aldrig hamnar inom ditt omdöme.
Har du själv hindrat dina barn från sin självklara rätt till sin andra hälft?

En otroligt ensidig artikel, det känns så uppenbart utan substans, endast den elaka eller korttänkta går på sådant svammel, tack för att du uppvisar en så tydlig extremism och tur att mina barn aldrig hamnar inom ditt omdöme.
Har du själv hindrat dina barn från sin självklara rätt till sin andra hälft?

En otroligt ensidig artikel, det känns så uppenbart utan substans, endast den elaka eller korttänkta går på sådant svammel, tack för att du uppvisar en så tydlig extremism och tur att mina barn aldrig hamnar inom ditt omdöme.
Har du själv hindrat dina barn från sin självklara rätt till sin andra hälft?

En otroligt ensidig artikel, det känns så uppenbart utan substans, endast den elaka eller korttänkta går på sådant svammel, tack för att du uppvisar en så tydlig extremism och tur att mina barn aldrig hamnar inom ditt omdöme.
Har du själv hindrat dina barn från sin självklara rätt till sin andra hälft?

En otroligt ensidig artikel, det känns så uppenbart utan substans, endast den elaka eller korttänkta går på sådant svammel, tack för att du uppvisar en så tydlig extremism och tur att mina barn aldrig hamnar inom ditt omdöme.
Har du själv hindrat dina barn från sin självklara rätt till sin andra hälft?

Annika Sundbaum-Melin,

1. Det är inte alltid män som begår övergrepp emot barn. Du verkar. som många andra, förutsätta att kvinnor inte kan begå övergrepp emot barn. En nyligen publicerad undersökning från USA visar att 95% av alla övergrepp, inklusive sexuella sådana, på vårdinstutitioner begås av kvinnor. Men naturligtvis är de flesta mödrar goda sådana liksom att de flesta pappor är bra pappor.

2. Vinden har vänt då det gäller nyfeminismens trovärdighet. Förr kunde ROKS och en mamma som ville ha enskild vårdnad dikta ihop vilka historier som helst, begå lagbrott och komma undan med det. Jag tror att något hände bland annat i samband med Liza Marklund-affären. För vissa journalister, åklagare och domare gick det upp att man inte kan tro på vilka uppdiktade historier som helst. Att ingen ännu vaknat på SvD förvånar mig inte. Där går man fortfarande omkring i en genusfeministisk dimma och har glömt bort vad en tidning är bra för.

3. Är det bra att vi byggt upp ett rättssystem som ska ta åratal på sig för att avgöra frågor i samband med en skilsmässa? En allt mer krånglig lagreglering gör att det kan ta åratal innan äktenskapliga tvister kan lösas, särskilt om det också görs brottmålsanmälningar. Nyfeministerna har skapat den här situationen dels genom att driva på riksdagen att stifta allt fler lagar, dels genom att kvinnojourernas ROKS öppet motverkar en eventuell återförening/uppgörelse i godo mellan mamma och pappa.

Till sist är alla, män, kvinnor och barn förlorare i den här rättsliga cirkusen som vi sedan åttiotalet byggt upp i genuspardis-landet Upp och ner. Vi kanske ska börja om från början och fråga vad som är bra för barnen? Och för jämställdheten?

/TS

PS Jag kan säga detta med väldigt stor trovärdighet då jag varit med om fler än 20 olika rättegångar i samband med en skilsmässa och vet hur illa detta system fungerar idag, så illa att jag betraktar det som ett brott emot de mänskliga rättigheterna om att var och en har rätt att få sin sak prövad utan dröjsmål i en domstol. Europadomstolen har också uttalat att just frågor om äktenskapsskillnad ska prövas snabbt.

Ni och era ROKS-kompisar kan lägga ner nu. Era lögner är avslöjande och många män och barn inväntar att rättvisa äntligen ska skipas.

Det var bland det dummaste jag läst på länge.

Sverige är en rättstat och det innebär väl åndå att man ska följa svensk lag? Om en förälder får vårdnaden har den andra föräldern inte rätt att föra bort barnen. Punkt. Inte ens om det är mamman som väljer att kidnappa barnen är det rätt.

Och till Kiremaj och Vågen får jag väl bara säga att det är tur att det finns personer som står upp för pappornas rätt i de här frågorna. För rättssystemet gör det tyvärr inte och när det väl gör det så ska det ju tydligen vara ok för mamman att ändå kidnappa barnen från pappan. I alla fall enligt sådana som du Sundbaum-Melin.

Att du får vara nämndeman med din bakgrund är skrämmande och i sig även det ett underbetyg för rättstaten Sverige.

Det som faktiskt är mest tragikomiskt med ditt inlägg är att du skriver "eventuella", det ska alltså inte ens bevisas först. Osannolikt.

Och du, det är faktiskt helt rätt att kvinnor som kidnappar sina barn från pappan kastas i fängelse.

Damned if you do, damned if you don't.
Skydda ditt barn mot fara. Men om faran utgörs av barnets egen pappa så rikerar du att straffas.
Vad händer om du ger fan i att skydda barnet mot den fara som pappan utgör? Du straffas även då.

Med tanke på att de pappor som har svårt att hantera de orättvisor de anser sig utsatta för är en liten minoritet, så är de ovanligt höljudda!
Vid varje fråga till papparätts-aktivister om antalet drabbade får man ytterst svävande svar. De gör lösa antaganden och har ingen som helst koll på problemets omfattning. Kanske det räcker att just DE som enskilda individer är drabbade för att det ska klassas som det samhällsproblem de vill göra gällande att det är.
Nu fick vi äntligen veta hur stor del av separationerna som leder till vårdnadsvister och hur många som klarar av sina egna separationer själva. Det är en ytterst liten del som är inkapabla som tur är.
Inte desto mindre drabbas deras barn alldeles i onödan.

Något måste naturligtvis göras för barnens skull. Att ändra lagar för att ett litet fåtal personer inte klarar av att följa de lagar som finns är ingen lösning. Det som behövs, och där jag tror det brister en del, är rätt kompetens inom de utredande instanserna som är kapabla att avgöra var i familjen problemet egentligen ligger.
Mammor är inte psykfall bara för att pappor tycker att de är det, pappors eller journalisters åsikter om mammors mentala hälsa har ingen betydelse alls.

Riktiga psykopater bryter ner sina offer och får dem ur balans och att framstå som instabila vrak. Denna effekt använder sedan psykopaten som argument mot sitt offer.
Detta ska man vara oändligt väl medveten om innan man dömer ut någon alls, mamma eller pappa! Därför ska man inte tro på papparätts-rörelsen bara "för att de säger så". Att tänka kritiskt är nödvändigt för barnens skull i de här fallen.
Alla normala människor vill skydda sina barn mot individer som är psykopater. Man ska inte straffas för det skyddet och framför allt inte av journalister och en omedveten omvärld!

@Trött:

Självklart ska man inte tro på pappor "bara för att de säger så." Frågan är väl snarare varför ASM vill att vi ska tro på mammor av just den anledningen. Till skillnad från de pappor du tycker "svävar på svaren" när man vill veta hur vanligt det är med "orättvisor" (vilka nu det är), så hittar ASM på siffran 98%. Mycket specifikt och helt fiktivt. Att domstolar skulle ställa sig på mannens sida i 98% av vårdnadstvister är inte bara lösryckt utan referens, det är helt befängt. Kanske är det bättre att erkänna att man inte vet hur vanligt det är med något än att bara fabulera?

#19 Trött,

Män är psykopater och kvinnor .... ? Faktum är att den grupp som ställer till mest besvär inom samhällets insititutioner är de med boarderline personlighetsstörning typ I eller II (PBS). I den gruppen finns dubbelt så många kvinnor som män. PBS är en riktigt folksjukdom bland kvinnor; omkring 4 procent av den vuxna kvinnliga befolkningen tros ha det. Internationella undersökningar visar att de är kraftigt överrepresenterade i olika rättstvister som är genus- och familjerelaterade. Så att män hävdar att det inte står riktigt rätt till hos motparten kan ibland vara mer än välgrundat. Det vet jag av egna erfarenheter.

PS Egentligen är inte PBS någon sjukdom, det är en störning. Jag säger det bara innan någon annan hinner påpeka det.

Tommy Sandström du menar troligen BPS pch inte PBS.
Bra iaf att du läst på om den diagnosen även om du inte minns vad den heter.
Personer med borderline brukar ofta må väldigt dåligt och söker därför vård. Har en person fått den diagnosen så vet både den och de närmaste hur landet ligger. Har personen fått sin diagnos ställd av läkare får personen behandling.
Så är inte läget för de personer som blivit diagnostiserade av sin partner. Eller av journalister för den delen.

Som jag skrev tidigare är det inte svårt för en psykopat att framkalla symptom av olika slag hos sitt offer. Att få offret att framstå som den som har psykisk störning, t ex bordelinesymptom, är rena barnleken för psykopaten.

”Fadersrättsaktivisterna” debatterar som veritabla vilddjur. De kastar sig över var och en som vågar framhålla ett barnperspektiv. Med hjälp av lite pseudostatistik, påpekanden att kvinnor minsann också slår män (och helt bortser från att i 99 fall av hundra är män starkare!), och våldsamma verbala utfall bemöter de alla sakliga synpunkter. Vi är många som börjar tröttna. Debatten igår på SVT var klargörande och konstruktiv. .

Äntligen någon som törs skriva om hur verkligheten ser ut för mammor och barn.
Mamman ammar, byter blöjer, vaggar sina barn. Mamman städar, lagar mat till maken. Mamman tröstar barnet som ramlat och gjort sig illa. Mamman torkar tårarna från hennes makes kinder när han blev mobbad på jobbet. Mamman ser till att alla räkningar betalas. Pappan ligger i köksoffan med kvällstidningen.

Mamman uppdagar sexuella övergrepp på barnen. Pappan flyr, pappan slår mamman, pappan slår och manipulerar barnen. Pappan tömmer lägenheten på värdesaker och flyr med barnen. Pappan kräver mamman på underhåll. Pappan anmäler mamman. Pappan slår knytnäven i ansiktet på mamman. Pappan får ensammen vårdnaden om barnen.

Vill du ha vårdnaden om dina barn i Sverige?
* Slå nästan ihjäl mamman, likt spöstraff i Iran.
' Misshandla barnen.

Vill du förlora vårndaden i Sverige?
* Laga god mat till nära och kära.
* Vårda barnen ömt och ge av dina intellektuella kunskaper.

Rättsväsendet i Sverige och Iran är lika.
Vårdnaden går till mannen i huset.

Vill vill se mer av journalisten Annika Sundbaum Melin

En journalist som vågar stå upp och försvara mammor och barn.

Tina

Berit Pettersson skrev:

"Har du själv hindrat dina barn från sin självklara rätt till sin andra hälft?"

En del av svaret om A S-M:s agerande mot sina barns far finner du här:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article14606.ab

Kiremajs, alias Erik Rodenborgs, motivation till sitt principiella ställningstagande finner du här:

http://kiremaj70.blogspot.com/2007/09/vill-inte-vara-man.html

Men snälla anonyma "Sarazza". Min "motivation" till mitt "principiella ställningstagande" finer man då inte i den av dig länkade artikeln. Det är en ad hominen-fantasi värdig en anonym fegis som dig!

Och ursäkta stavfelet!

Mina mer "principiella" invändningar mot faderrättslobyn återfinns snarare på http://www2.hemsida.net/kiremaj70/nyheter/meddel.asp?medid=804&kategori=3 och
http://www2.hemsida.net/kiremaj70/nyheter/meddel.asp?medid=678&kategori=3

Ja jag vet, det heter "lobby" och inte "loby"...

Sarazza vad tyckte du att du tillförde diskussionen genom din kommentar? Rättning i ledet, det är ämnet som diskuteras här.
Inte personen som skrivit artikeln eller kommentatorer som går att identifiera.
Försök hålla isär sak och person.

Kiremaj skrev:

"Med hjälp av lite pseudostatistik, påpekanden att kvinnor minsann också slår män (och helt bortser från att i 99 fall av hundra är män starkare!)"

I minst 99 fall av hundra är både mammorna och papporna starkare än barnen. Vem som är den våldsamma i familjen är synnerligen relevant, oavsett våldsverkarens könstillhörighet.

Det är inte mammornas rätt som vårdnadstvister bör handla om, utan barnens.

Sarazza
Ja, visst, är båda vuxna starkare än barnen. Vad jag menade var att man inte kan jämställa att kvinnor slår män med att män slår kvinnor, vilket somliga gör. Däremot är det givetvis lilla illa att vuxna, oavsett kön, slår eller begår andra övergrepp, mot barnen.

Alltså: det är lika illa att mammor misshandlar barn som att pappor gör det. Det är också lika illa med mammor som begår sexuella övergrepp mot barn som att pappor gör det. Vad gäller den andra punkten visar dock all seriös statistik att män begår den övervälldigande majoriteten av sexuella övergrepp mot barn. Mödrar som våldtar sina barn finns - men det är oerhört myclet mer sällsynt än att fäder gör det.

Och det var alltså mammor som försöker skydda barnen från dessa pappor som artikeln handlar om.
Så nu har diskussionen gått runt ett varv precis som den brukar göra i de här frågorna.

Trött: "Och det var alltså mammor som försöker skydda barnen från dessa pappor som artikeln handlar om".

Nej, artikeln handlar om tre mammor som ska kastas i fängelse för att de har gjort sig skyldiga till grov egenmäktighet med barn. De har begått brotten under förespegling att de skyddar barnen trots att rätten med goda skäl har funnit att barnen istället bör skyddas från sina mödrars vidriga övergrepp.

LGL använder ord som "under förespegling" och "med goda skäl" om fall han knappast vet något om, utan några som helst belägg. Annika, som känner till fallen, och som vågar framträda under sitt riktiga namn, har tusen gånger större auktoritet i frågan än LGL eller något annat anonymt intenettroll.

Suck - att ni aldrig lär er! Kvinnor är goda, förtryckta offer som aldrig ljuger. Alla kvinnor, alltid, utan undantag. Män är onda, förtryckande förövare som ljuger och manipulerar. Hur svårt ska det vara att fatta det?

Annika Sundbaum-Melin,

Om du har något att säga om rättvisa för kvinnor, barn och kanske män så borde du, som jag ser det koncentrera dig på detta.

Återigen, som jag ser det, så håller det inte med att gnälla och spy ut galla åt alla håll.
Det gör bara saken värre.

Att hela massmedia samt rättsväsendet i Sverige skulle stå på "pappornas" sida, vilka de nu kan vara, tror jag inte ett spår på. Detta anser jag kan bevisas, bland annat, med det faktum att "ensam vårdnad" (en mycket grym och ledsam dom mot barnen), i stort alltid tilldelas kvinnor i Sverige.

De "pappor", som enligt dig, ger ut böcker och, enligt dig,har en sådan tillgänglighet till medierna i Sverige i vårdnadstvister tror jag helt enkelt knappast existerar och detta, anser jag, är något som du fantiserat ihop. Alternativt kan det ju vara så det fungerar i din lilla värld. Så fungerar det definitivt inte i stort, i Sverige.

En sådan "spya", som du skriver "I Sverige i dag existerar vare sig heder, moral eller omsorg om kvinnor och barn!", tycker jag är riktigt illa och det får du allt stå för själv. Det får mig helt klart att fundera på om det inte skulle vara bäst för alla, speciellt de inblandade barnen, att du tog itu med dig själv. Som jag ser det, din paranoia och cynism. De absolut flesta vuxna mammor och pappor och människor i övrigt, i Sverige, är, enligt min uppfattning, både ansvarstagande och kärleksfulla.

Du verkar ju, som jag uppfattar det, inte höra till denna kategori av, vad jag skulle kalla, "normalt tänkande och fungerande" vuxna.

Angående barn och ungdomar i Sverige, i dag, kan jag gärna hålla med om att det är illa ställt ibland.
Detta hänger, enligt mig, ihop med den så gott som världsunika lagstiftning vi har i Sverige som heter "Lagen om vård av unga", som stadgar att vart och ett barn eller ungdom i Sverige kan "omhändertas" med tvång till den dagen de fyller 21 år.

Att det skulle vara på det viset att kvinnor i stort blir illa behandlade i Sverige, i svenskt rättsväsende eller specifikt i vårdnadstvister, tror jag inte på ett ögonblick är sant.

Jag anser för övrigt att "kvinnor och barn" inte alls kan vara ett begrepp, i stort, i dessa sammanhang. Vilket ju naturligtvis då exkluderar pappan till barnen.

Barnen och ungdomarna och deras väl och ve är en helt annan sak än de vuxnas.

Som jag ser det så har väl varje normal, vuxen, mamma eller pappa någon en urskiljning när det gäller att prioritera sina egna barns väl framför sitt eget väl.

Att det skulle vara, så som du skriver, alltså att det är kvinnor och barn som är utsatta och förfördelade i Sverige, tycker jag är trams.

Barnen och ungdomarna är utan tvekan utsatta. Vuxna kvinnor är på inget vis, som jag kan se det, varken i media eller inom rättsväsendet diskriminerade eller utsatta.

Tycker allvarligt talat att du skulle ägna dig åt att ta hand om dina barn eller komma med något konkret i stället för att slänga så allvarliga och grova beskyllningar på, som det verkar, allt och alla.

Det är förstås inte lätt för en domstol att bedöma om mamman eller pappan är mest lämplig att vara vårdnadshavare, men trots allt baserar de sitt domslut på en utredning där socialsekreterare och andra talat med dagispersonal och andra personer barnet kommit i kontakt med. I många fall får dessa också komma till domstolen och berätta hur de upplevt olika episoder.

Av de fall jag sett i domstol där det varit vårdnadstvister mellan föräldrar har det varit vanligt med anklagelser mot mannen om övergrepp, utan att det funnits något annat tecken på dessa än mammans berättelse. Jag gissar att det fanns sådana påståenden i en femtedel av fallen, och i de flesta av fallen framstod det som att det var mammans vilja att träffa sina barn som var drivkraften bakom anklagelserna. (De fall där det fanns bevis mot mannen i någon form går sällan till domstol, så fallen i domstol jag sett är inte representativa på något sätt.) I ett par av dessa fall var den troligaste orsaken till anklagelserna mammans psykiska sjukdom.

Både socialsekreterare och polisen tar mycket allvarligt på anklagelser om övergrepp och finns det bara något att gå på kommer detta fram. De som ofta har bäst insikt i relationen föräldrar-barn är dagis- och fritispersonal. Deras bedömning av relationen pappa-barn eller mamma-barn är tror jag en relativt god bedömning av föräldraskapet.

Av naturliga skäl är både pappor och mammor inte alls särskilt objektiva när det gäller sina egna barn. Mina barn och andra ungar, ni vet.

ASMs väcker frågan om det finns fall där domstolen tar fel. Och visst finns det sådana. Jag tar dock hennes artikel mer som ett exempel på hur onyanserade föräldrar blir när en fråga rör deras älskade barn än hur det verkligen är. Att det finns fall där domstolen dömer fel förkommer förstås, men inte alls i den omfattning som ASM antyder.

Om jag får bedöma hur framtiden blir i dessa fall tror jag att pappor kommer att få något mer ensam vårdnad i framtiden än idag. Jag tror att pappor får ensamvårdnad i ca 10% av fallen och det är nog för att det finns en sådan ojämställd tradition. Kanske vore 15% eller 20% en mer rimlig siffra.

Björn Svensson,

Förstår att det inte kan vara lätt att bedöma vem som är mest lämpad av föräldrarna när det kommer till en sådan frågeställning.

Naturligtvis så borde det ju aldrig komma till ett sådant läge, alltså att detta skall avgöras i domstol.

Vad domstolar, socialtjänst och andra myndigheter borde, som jag ser det, ta fasta på, är helt enkelt vanligt s.k. "folkvett" och erfarenhet som förälder och medmänniska.

Det håller ju inte i längden att var och varannan pappa skall behöva bli anklagad för incest och för den delen, nu när det verkar svänga över, varje mamma skall vara en tänkbar knivmördare eller terrorist.

Hur långt skall detta eskalera i samhället och mellan, så som det då till slut blir, mamman och pappan?

Skall föräldrarna sitta i domstolen och beskylla varandra för folkmord till slut?

Som jag ser det så är det en fråga om att alla inblandade i dylika fall, alltså skolpersonal, socialtjänst, polis och domstol skall ha tillräcklig kompetens, integritet och livserfarenhet.

Om man går ut på vägen "de mot oss", alltså män mot kvinnor i sammanhang som handlar om de barn vi har ihop, så traskar man, enligt min mening, på helt fel väg.

Alla får helt enkelt stadga upp sig och fråga sig själva "Är jag erfaren så det räcker för att ta del i detta och anser jag att jag kan ställa mig på barnens sida, oavsett vilket kön jag har eller vilka eventuella ideologier eller övertygelser jag har? Kan jag ställa mig själv åt sidan och med integritet utföra mitt arbete för barnens bästa, oavsett mina egna erfarenheter i livet vid varje enskilt tillfälle? Och inte låta mig själv och mitt omdöme grumlas av mina känslor och fördomar?"

Att människor lägger sig till med ett språkbruk som innefattar påhittade ord som "papparättsaktivister" tycker jag är riktigt ruskigt.

Detta påhittade ord tycker jag är riktigt vidrigt så som det används här, av, dessa, som jag ser det, mycket tveksamma människor.

De flesta människor som har, som jag ser det, sitt sinne något så när i behåll, har väl inga problem med varken orden "pappa" eller "mamma".

Man får väl förmoda att de flesta människor, om de nu har en åsikt eller känsla kring dessa ord, har en positiv åsikt eller känsla i sammanhanget.

De människor som agiterar här, som jag anser, mindre vetande och känslomässigt underutvecklade, har lagt sig till med ordet "papparättsaktivister" som ett, som jag förstår det, skällsord.

Bara jag läser detta påhittade propagandaord får jag ont i magen.

Ett så, som jag ser det kränkande, kärlekslöst och förklenande ord mot alla oss som är pappor är svårt att förstå att någon människa kan komma på.

Som jag ser det så kan ett sådant ord bara ha kommit till i medvetandet hos någon som är så genomsyrad av hat och bitterhet så att denna inte längre har någon som helst anständighet som människa.

Så bryta mot lagen är OK om man känner för det?
Kvinnor får kidnappa barn men inte män?

Jag har full sympati för att kvinnorna skyddat sina barn (om det nu verkligen behövdes) men de ska också sättas i fängelse för sina brott.

Om de verkligen bryr sig om sina barn är det ett lågt pris att betala.

#8 Vågen,

Borde inte ni två ta en funderare varför så många skriver som de gör. Nä då, vi har rätt, alla andra har fel.

Annika, du ger ett ganska obalanserat intryck i den här artikeln, till den grad att det knappt känns som värt besväret att besvara dig. Känslan blir snarast att du är en "Män är djur"-typ som vill att pappor ska vara rättslösa. Nu kanske jag är orättvis men det är det intryck artikeln ger.

Tro mig, din artikel blir mycket mer trovärdig om du avhåller dig från lösa påståenden som t.ex. att papporna ser barnen som sina ägodelar eller från att plocka siffror ur luften som t.ex. "i 98% av fallen". Sådant uppskattas möjligen av dem som redan delar din åsikt men varför skriva en artikel till dem? Det är inte dem du behöver övertyga.

När du hänvisar till vad andra skrivit är det också bra om du tydligt talar om vem det är. "En välkänd barnpsykiatriker" duger inte riktigt. Vem sa det? I vilket sammanhang? Har du en länk?

Ett tips är att låta någon som inte redan från början delar din åsikt läsa den och ge synpunkter först, innan du publicerar.