Därför ska staten inte stödja enskilda företag

Kan inte låta bli att applicera denna artikel på upphovsrättsindustrin.

Även i det fallet hålls industrin uppe av politikerunderstödd lobbyverksamhet.

Scaber Nestor, för att inte nämna presstödet (om du inte inkluderade det i ditt uttalande).

Utan presstöd så hade Sverige kanske haft objektiv media. Jämför man norsk medias nyhetsrapportering med svensk...propaganda, så märker man rätt snabbt hur det står till i Sverige.

Jag är smartare än antagligen samtliga politiker i Sverige och har bättre utbildning än de flesta av dem, men sådana som Mona Sahlin och Maud Olofsson (som varken har utbildning eller intelligens) anser att de ska styra (indirekt eller direkt) vad jag tycker och tänker genom att styra media med en PK-pinne? Tror inte det, va? Tur att internet finns, så mycket lättare att få tag på fakta numera. Fria Nyheter och Politiskt Inkorrekt slår svensk regimkontrollerad media med hästlängder när det gäller fakta. T.o.m Nationell Idag är mer objektiv och ger mer fakta än de flesta svenska tidningar, TT och SVT.

Jag lever hellre i en stat som är pragmatisk än en stat som är ideologiskt renlärig och fundamentalistisk.

#1 Scaber Nestor, 2010-03-10, 23:37

Antar att motargumentet är att det är skillnad på att stödja industrier och företag. Dock inte sagt att det är ett bra argument. Hur göra i de fallen när ett företag i praktiken är hela industrin? Eller om industrin består av två till fyra företag? Eller om industrin står mot en eller flera andra industrier?

Svenska forskare anser ju att tyska statens stöd till solcellsindustrin varit en stor succé.

"Det bästa sättet att stödja grön teknik är med generella incitament, som skatter som ökar priset för nedsmutsning så att alla alternativ gynnas lika mycket. Sedan får den fria forskningen och den fria konkurrensen vaska fram det alternativ som är bäst."

Det är inte bäst eftersom det gör att alternativ som är sämre på lång sikt men som för tillfället ligger bättre till för enkelt kan vinna över alternativen som är bättre på lång sikt. Bland annat genom lock-in-effekter och positiva feed-back-mekanismer. Ett bra exempel är ju när förbränningsmotorn blev så kallad dominant design i bilindustrin på el-motorns bekostnad i början av 1900-talet.

Sen att el-motorn förlorade bland annat på grund av att den ansågs vara något som passade kvinnor men inte män är stor komik.

FRANSK FRUSTRATION

Volvo Areos produkter och tjänster är sådana att personalen ligger högt inom kompetens och löner. Den svenska centralstyrda lönebildningen och jämlikhetstankarna i allmänhet jämnar ut lönerna och ger företaget en stor ekonomisk fördel jämfört med konkurrenterna. Ungdomarna är på liknande sätt högt betalda och blir arbetslösa. Kanske fenomenet bör kallas LO- och Wallenbergsubventionen. Volvo Areo har konkurrenter i exempelvis Frankrike som kanske störs av den svenska orättvisa konkurrensen. Om någon sådan skulle läsa detta och känna till lönenivåerna i detalj, vilket inte jag gör, så får de gärna göra en kommentar.

Några som har vana att dra i spakar, inte har en besvärlig opinion att ta hänsyn till och har förhållandevis fria företag är kineserna. Förmodligen misslyckas de inte lika grundligt som Maud Olofsson, Jöran Hägglund och Centerpartiet i driften av appraten. Man kan ju inte, som många tror och Norberg tydligt visar, äta kakan och ha den kvar. Politiken och störningarna ger verksamheten ett svinn.

Hoppas skattesubventioneringen av städ- och politikerbranchen stoppas.

Mycket bra skriven och som vanligt välformulerad artikel. Sammanfattar precis det jag försökte skriva i kommentatorsfältet på Staffan Z artikel om att de ville ha högre veckopeng av staten för att grannbarnen minsann får det.

Jag tror de flesta i näringslivet helst ser en öppen marknad. Problemet uppstår väl framför allt i de branscher som står längst ifrån en sådan, t.ex. min egen (flygindustrin). Dels för att länder i omvärlden ser dem som strategiskt viktiga och satsar därefter, dels eftersom vi inte har tillgång till en fungerande kreditmarknad. Jag tycker Staffan Z lyfter det viktigaste när han i sin artikel frågar sig hur vägen från dagens situation till likvärdiga villkor med omvärlden ser ut och om Sverige ska lämna högteknologiska, strategiska industrier för att inte marknadsekonomin fungerar perfekt? Tycker Norberg det? Ja uppenbarligen.

Det finns ett glapp här, mellan dagens situation och den önskvärda framtiden. Hur hanterar vi detta glapp på ett ansvarsfullt och konstruktivt sätt?

Som vanligt är Johan helt lysande i sin argumentation och med sina slutsatser.
Det är bara tragiskt att den vänstervridna svenska debatten inte tar till sig allt det kloka han säger för då skulle vi kunna börja en klättring mot att åter bli ett rikt land med lyckliga människor...

"Ett minimikrav på de politiker som säger att de vet säkert vilka företag som har potential är att de först satsar sina egna besparingar i projektet. "

Om detta ens är lagligt, bör sådana politikerinvesteringar i vart fall annonseras på insiderlistan så att vi övriga får en chans att haka på. Kanske hinner man köpa aktien innan den sticker iväg pga en så tydlig vink om förestående statsstöd.

"Ett minimikrav på de politiker som säger att de vet säkert vilka företag som har potential är att de först satsar sina egna besparingar i projektet. "

Vad ska i så fall gälla de politiker som inte har några besparingar? Får inte de vara med och bestämma? Är det bara rika som ska kunna vara politiker?

Och om man som politiker nu har lite besparingar... betyder det att denna måste välja bort den länge planerade jorden-runt-resan som hela famlijen så länge längtat efter? Ska det verkligen krävas att man som politiker ska välja bort sin egen familjs nöjes- och rekreationsliv för att få tillräckligt med förtroende att bestämma över samhällets gemensamma resurser?

Och om man skrivit över sina besparingar på sin livspartner, betyder det då att man får eller inte får vara med och bestämma utan att sattsa dessa slantar?

Johan Norberg har rätt i princip, i alla fall i globala ekonomier som är normala. Men det finns undantagstillstånd, t ex finanskrisen. Uslagningsmekanismer som under normala ekonomiska tillstånd inte finns, kan aktivt börja selektera bort företag i en finanskris. Om andra länder av dessa skäl, dvs onaturliga (för hårda) selektionsmekanismer, börjar stödja utvalda industrier (som man tror har framgång i en normal ekonomi) så är det förståeligt att även Sverige (som t ex i fallet SAAB) gör likaledes. Man kan chansa på att vara garant för lån på 5 miljarder särskilt som kostnaden för en (onödig) nedläggning av SAAB är oerhört stora. Om det visar sig att den bilindustri i andra länder som pga finanskrisen hamnat på stupstocken men räddats med statligt stöd och sedan fått ny kraft och överlevt ja då står de politiker som valt en benhård marknadsliberal njetlinje a la Norberg där med lång näsa. Men hur ska politiker kunna bedöma vilka projekt som är värda att stödja i kris och vilka som inte är det? Mitt svar är att det är detta som skiljer agnarna från vetet, dåliga politiker från bra sådana.

"Vad ska i så fall gälla de politiker som inte har några besparingar? Får inte de vara med och bestämma? Är det bara rika som ska kunna vara politiker?"

De politiker som inte har egna besparingar att satsa i ett företag som inte vanliga investerare tror på kan bara få trovärdighet i frågan om de lånar pengar och satsar dem. Det borde ju inte vara ngt problem att få ett sådant lån om politikern kan visa att företaget har potential.

#15 David Olofsson, 2010-03-11, 20:59

Men då blir det ju bankerna som får den slutgiltiga rösten för hur Sveriges näringspolitik ska genomföras? Samma banker som behöver hjälp från skattebetalarna varje gång det krisar sig i ekonomin? Blir det inte lite väl krångligt om det är bankerna som ska finansier politikernas verksamhet och politikerna som finanserar bankerna? Snart vet man ju inte vems pengar som är vems.

Och om nu det är politikerna som finansierar bankernas verksamhet och bankerna som finansierar politikernas verksamhet så tänker åtminstånde jag på risken för jäv.

"De politiker som inte har egna besparingar att satsa i ett företag som inte vanliga investerare tror på kan bara få trovärdighet i frågan om de lånar pengar och satsar dem. Det borde ju inte vara ngt problem att få ett sådant lån om politikern kan visa att företaget har potential."

Sen undrar jag hur du tänker när du kommer fram till ett scenario där "vanliga investerare" inte vill sattsa pengar men där bankerna gärna lånar ut till samma ändamål. Bankernas utlåningsverksamhet tillhör ju den mest riskaverta finansiella verksamheten. Om politikern kunde övertala bankerna till ett lån skulle ju det i princip innebära att de ovan nämnda investerarna skulle kunna vara ännu mer intresserade och då kan ju lika gärna dessa ta över helt och hållet.

"Det är inte bäst eftersom det gör att alternativ som är sämre på lång sikt men som för tillfället ligger bättre till för enkelt kan vinna över alternativen som är bättre på lång sikt. " (Johan Nilsson Svensson)

Vilka kan bästa avgöra vad som är bäst på lång sikt? Du har ganska höga tankar om politker? Vilken branch skall få mycket stöd? Vilken branch skall inte få stöd? Vilka företag? Hur länge? Vilka villkor? Det är mycket som måste stämma. Effekten blir att politiker (ett fåtal personer och experter med begränsad kunskap) omfördelar resurser från företag som de inte tycker skall ha stöd till företag som skall ha stöd.

Johan Norberg bidrar förtjänstfullt till debatten om konkurrens på lika villkor. Problemet är att Norbergs vision om en fri och fungerande global marknad utan politisk inblandning inte bara är fjärran, utan i rådande läge mer och mer avlägsen. Det kan vi beklaga eller glädja oss åt efter tycke och smak, men det faktum att det just nu sker mycket offensiva flygsatsningar i länder som Kina, Japan, Ryssland och Brasilien är dagens verklighet som vi måste förhålla oss till när vi diskuterar framtiden för svensk högteknologisk exportindustri i flygbranschen. Detta sätter scenen. Detta är den miljö vi spelar i.

Sverige kan naturligtvis manifestera att den fria konkurrensen bör råda genom att ensidigt rycka bort delfinansierade forskningsprojekt och villkorslån för företag verksamma i Sverige. Och sedan betalar vi priset för det i innovationer, teknikutveckling, arbetstillfällen och exportintäkter. För den största svagheten i Norbergs resonemang är att kostnaden för Sverige - om man vill vara mer renlärlig än pragmatisk och avvisa de stödformer som exempelvis WTO tillåter - den får skattebetalarna betala, men på ett annat sätt än att en del av statens budget under en period låses i lån till företag som investerar i forskning.

Alla som bidrar till debatten här på Newsmill ska ha tack - genom att belysa frågan om statens ansvar och konkurrensneutralitet m.m. ur olika perspektiv och i offentligheten, är det min övertygelse att kunskapen växer och att nya insikter och idéer slår rot.

#19 RU, 2010-03-12, 06:46

Jag har stor förståelse för att det är mycket svårt att förutspå framtiden. Och jag har inte hög tilltro till politiker överhuvutaget. Men det går ändå att göra kvalitativa bedömningar av vad som lämpar sig bättre på lång sikt. Tex. eldrivna bilar som får el från solenergi förefaller bättre på lång sikt än bilar som går på etanol.

Oavsett av vad du och jag tycker om politiker så visar ändå forskningen att om staten är teknikneutral är det de alternativen som för tillfället är mest välutvecklade som gynnas av detta POLITISKA beslut. INTE de alternativ som är bäst på lång sikt. De svenska så kallade "teknikneutrala" elcertifikaten gynnar tex relativt välutvecklad och mogen vindkraft på bekostnad av andra alternativ som av olika anledningar ännu inte hunnit komma så långt i utvecklingen.

Vi har ju inte qwerty-systemet för att det är bäst. Vi har systemet pga "path-dependent trajectories" och för att det är så jobbigt att byta till något bättre. Det kan ju ses som ett stort misslyckande från marknadens sida.

Fossila bränslen är ju ändå det bästa exemplet givet att IPCC har rätt. På lång sikt var inte den här tekniken bäst, men eftersom att den slog igenom av olika anledningar har det gjort att bättre alternativ som tex. solenergiteknologi med mera inte fått tillräckligt med resurser för att kunna utvecklas till att bli den långsiktiga energikälla vi behöver.

Antagligen så missade Norberg och hans kompisar delen "elementär prisbildningsteori" i nationalekonomi A:

Där får man lära sig en hel del om varför stora infrastruktursatsningar, dit bl a flyg (såväl civilt som - inte minst - militärt) hör, inte kan hanteras med enbart privat finansiering och deras krav på snabb avkastning och/eller låg risk.

Jag tror att denna information fastnade i det ultraliberala filtret.

Men Norberg är ju fundamentalist så vad har då motargument för betydelse?

Johan Nilsson Svensson:
Att marknaden inte investerat i dina förslag är för att investeringarna har ansetts för riskabla eller för stora jämnfört med vinsten.
Varför investerar inte alla sitt arbete i att hitta en ny planet istället?, för att då skulle vi inte överleva,behålla vår levnadsstandard på kort sikt. Om då en politiker får för sig att satsa på detta med andras pengar såsom tex nordkorea bygger kärnvapen istället för att lägga investeringar i föda , så blir resulteten förödande. Ingen bör ha så mycket makt att förstöra andras liv. En privat investerare riskerar endast sin egen levnadsstandard.

#23 EW, 2010-03-12,

Såvida du inte försöker raljera förstår jag inte varför du pratar om mina förslag.
Och jag förstår inte din poäng heller. Det är ju när marknaden inte kan hantera viktiga utmaningar/problem och nödvändiga lösningar som staten bör göra detta - om den kan göra detta tillräckligt effektivt. Tex. för att marknaden inte finner riskerna och vinsterna tillräckligt attraktiva, eller helt enkelt är oförmögen pga hur marknaden fungerar.

Enda skillnaden mellan marknaden och staten är att staten spenderar andras pengar vilket snarare gör den slösaktig.
Vad en politiker anser vara en viktig utmaning är inte nödvändigt så.
Sen har jag inte en så pessimistisk syn på människor som du, jag tror det finns tillräckligt många långsiktiga investerare bara det att de vant sig vid att staten tar det ansvaret,(vilket de aldrig klarar pga okunskap,val vart 4e år mm.) och eftersom den tar 65% av deras inkomster varje månad.
Myten att politiker är godare än oss andra agerande på marknaden är en seglivad en.

#25 EW, 2010-03-14,

Fast där har du fel. Inom finansiell teori finns en stor diskussion och teoribildning kring problemet med att företagsledningar spenderar andras pengar - dvs ägarnas och långivarnas pengar. Googla tex på "principal-agent problem". Att spendera lånade pengar får nog också betraktas som att spendera andras pengar för den delen.

Och när du skriver om människosyn och huruvida det finns tillräckligt med långsiktiga investerare förefaller du säga emot dig själv. Dina tidigare inlägg hävdar snarare att det inte är människans förtjänst utan marknadens förtjänst att det sker långsiktiga investeringar, i den meningen att det är marknaden som tillhandahåller en tillräckligt attraktiv kombination av risk och avkastning - vilket inte har något att göra med om människan är god eller ej.

Johan:
Ägarna och långivarna har dock gett bort sina pengar i förtroende frivilligt , speciellt när det gäller långsiktiga investeringar så tenderar dem att vara mer ideologiska.
Staten å andra sidan behöver inte ha ägarnas/skattebetalarnas förtroende om det bara blandas ut med tillräckligt mycket populism/propaganda inför folkflertalet.
Det andra stora problemet med centralisering är att du tappar konkurrens och mångfald och får korporatism på köpet.

Människan agerar på marknaden med enda regeln att utbytena sker frivilligt,alltså är det ingen människa som sett det tillräckligt värt att sattsa uppskjuten konsumtion på dina förslag. Detta kan förstås bero på bristande information,organisation,opinion etc. som leder till att man ser marknaden som kortsiktig.
Det kan även vara dagens skattetryck,penningpolitik och regleringar som hämmar de långsiktiga investeringarna du saknar.
Det kan även vara så att du inte besitter fullständing kunskap om huruvida dina förslag faktiskt är givna att vara bättre investeringar,tex så är solpaneler oerhört energikrävande att producera idag och batterilagringskapacitetsutvecklingen(!) står och stampar. Även underhåll är kostsamt. Detta gör att jag förstår att det prioriteras bort av de flesta idag.
Alltså _kanske_ marknaden redan har rätt och letar nästa teknik.

Vad som verkligen inte visat sig fungera långsiktigt är att tvinga folk mot sin vilja i en viss riktning,eftersom när dom som tvingar har fel så blir det helt enkelt katastrofalt.

ps. förlåt att jag använda ordet pessimist, men vad jag menade med det var att jag inte tror folk måste bli tvingade till långsiktiga investeringar via staten.

#27 EW, 2010-03-16, 02:54

För mycket centralisering är lika dåligt som för mycket decentralisering. Vad som är den rätta graden av decentralisering varierar från fall till fall och beror bland annat på företagskulturen, vilka marknader man beffinner sig på och vilka produkter man säljer och vilka teknologier man utnyttjar.

Jag kan inte föreställa mig en stat utan varken förtroende eller legitimitet som under demokratiska förutsättningar inte skulle falla samman.

Sen är det ju så att även marknaden genom dess olika aktörer också bedriver propaganda, populism med mera.

På högskolan har jag studerat mängder av kurser som rör teknisk utveckling och förändring, skapande av innovationer med mera men också företagsinvesteringar. Och det är inte så att bästa alternativet per automatik väljs ut av marknaden. Tangentbord av QWERTY-standard är det enklaste exemplet. Om man vill skriva snabbt och enkelt är andra typer av tangentbord bättre. Dock har marknaden valt QWERTY-standarden eftersom den var bäst förr i tiden när skrivmaskiner var mekaniska och denna standard gjorde att skrivmaskinerna inte hakade upp sig lika lätt. Enda anledning till att vi fortfarande har denna standarden är att det är bra att alla tangentbord är lika dana och att det är jobbigt att byta nu när alla lärt sig qwerty-standarden. Trots att den är ineffektiv jämfört med andra alternativ (eftersom standarden innebär att de bokstäver som används mest ska ligga långt ifrån varandra för att på så vis minska risken för att maskinen hakar upp sig).

Detta är bara ett litet exempel på att marknaden inte alltid väljer det som är bäst. Vad marknaden väljer beror bland annat på historiska förutsättningar som fortfarande spelar roll.

Om vi ville öka Sveriges produktivitet på lång sikt är det möjligt att ett alternativ vore att staten faktiskt bestämde att alla qwerty-tangentbord byttes ut. Men det är väl något för en nationalekonom att räkna på.

Människor väljer i prioriteringar,de flesta förstår att det är en bra investering men eftersom dagens qwerty-system åtminstonde fungerar så prioriterar man andra investeringar.
Detta kan man inte tolka som att staten kan lösa eftersom statens finansiering bygger på att den finansierar sig genom att ta från något annat produktivt utan motprestation. Det kan som bäst bli kreativ förstörelse som alltså ökar den totala produktiviteten i samhället,eller som värst att staten tar från viktigare investeringar.
I båda fallen är den inledande finansieringen omoralisk/destruktiv eftersom den demokratiska processen bortser från alla viljor som inte är flest till antalet, ingen valfrihet alltså. I praktiken är det ju dessutom politiker och byråkrater som med besluten kränker andras vilja.
Jag ser liknelser till Bastiats Parable of the broken window,så min kommentar blir: don fix what isn't broken,fix something that is instead :).

#29 EW, 2010-03-16, 21:49

Självfallet har man valt att prioritera något annat, med eller utan kunskap om ineffektiviteten hos qwerty-systemet. Poängen är dock att marknanden inte alltid gör de bästa prioriteringarna. Vad som är bra och dåligt är förstås högst subjektivt och värdebaserat. Detonerade atombomber kan betraktas som positiva händelser utifrån ett visst värdesystem och verklighetsuppfattning. Men jag käner mig rätt säker på att det fortfarande finns eller fanns en tidpunkt då beslutet att ersätta qwerty-standarden skulle haft en positiv inverkan på världens BNP. Och uppenbarligen misslyckades marknaden med att ta detta beslut som hade gynnat BNP.

Sen är det inte alls så att kreativ förstörelse per automatik ökar produktiviteten. Den nya innovationen kan vara så bra att produktiviteten minskar, eftersom det potentiellt kan krävas mindre produktion. Ett piller som tas en gång om dagen istället för mat och dryck är ett exempel på en innovation som skulle kunna minska produktionen.

Visst finns det argument för att demokrati är en omoralisk styrelseform. Dock tycker jag inte att det här perspektivet är relevant just nu. Min hypotes är att marknaden inte alltid tar de besluten som maximerar BNP-tillväxt, eller gynnar BNP-tillväxten och samtidigt bidrar till en tillräckligt godtagbar hållbar utveckling. Samt att politiska beslut och investeringar är ett möjligt sätt att komma till rätta med detta. Huruvida detta är omoraliskt eller inte påverkar inte mina hypoteseras giltighet som jag ser det.

Så vitt jag vet finns det inga belägg för att en fri marknad utan statliga investeringar skulle maximera BNP-tillväxten. Den enda ytterliggare anledningen till att använda detta system jag kommer på vore att systemet vore mer moraliskt men är inte min åsikt.

En fri marknad maximerar inte produktionen nej, folk för en kamp för fritid samtidigt som de vill behålla en viss levnadsstandard, många väljer att gå ned i arbetstid när de har råd. Dock så finns förstås alla incitament för producera effektivt när man är konkurrensutsatt och får behålla större delen av produktionen.
Är inte övertygad om din subjektiva åsikt om qwerty-standarden.. men verkar som det finns en potentiell affärsidé du kan knåpa på där.
BNP är väldigt trubbigt och kan få just kreativ förstörelse att verka lockande, tex ökade orkanen Katrina BNP-tillväxten i USA.
Huruvida utvecklingen är godtagbar eller ej ser inte jag som ett motiv för att införa tvång,snarare får du och alla andra som tycker att det produceras för lite organisera er för det ni tror på.
Till skillnad från dig ser jag fler misslyckade statsprojekt för ökat välstånd än lyckade och BNP är inte ett självändamål.
Rent teoretiskt kan vi förstås alla höja vår produktionskapacitet,men vad sker med vår hälsa och lycka då?.
Långsiktigt kanske vi förlorar produktionskapacitet på det, jag ser paralleller till 90-talet i Sverige och ohälsan från den tiden får vi betala idag.

Självfallet är inte BNP allt. Personligen är jag för att den allmänna arbetsveckan sänks till 30 timmar. Mer saker är det sista som det svenska folket behöver. Jag använder begreppet BNP främst för att visa en poäng och för att de flesta andra tycker att det är viktigt med hög BNP.

Och när det kommer till nöjdhet och lycka så är ju det amerikanska folket (som de svarar i snitt) lika nöjda i dag som de var för 50 år sedan trots allt som deras relativt fria marknad gett dem under den omfattande utvecklingen och förändringen som skett för dem de senaste 50 åren.

Jag tror inte att den fria marknaden är ett lämpligt alternativ eftersom det ligger i den fria marknadens intresse att människor ska leva sitt liv så som det passar den fria marknaden. Marknaden vill att människor ska jobba mycket till en liten lön och konsumera mycket. För marknaden spelar det ingen roll om det är 5 miljarder människor som jobbar lite och lever ett långt hälsosamt liv eller om det är 10 miljarder människor som jobbar mycket och lever ett kort ohälsosamt liv. Marknaden väljer det alternativet som maximerar aktiekurserna.