Svenskheten

Christer Bolin om Svenskheten

Vem är egentligen svensk?

Att vara svensk framhålls av somliga som någonting positivt och exklusivt, någonting att vara mäkta stolt över. Men hela resonemanget om svenskhet, bygger - liksom precis all annan nationalism - på tankefelet att alla människor födda inom ett visst geografiskt område skulle vara likadana, känna, tycka och göra på samma sätt, och dessutom ha identiska drömmar och behov. 


Om författaren

Jag är politiskt engagerad i Moderata Samlingspartiet och kandiderar till landsting och kommunfullmäktige för partiet i min hemkommun. Jag har ett mångårigt intresse för psykolgi och samhällsfrågor, speciellt extremism och odemokratiska rörelser. Jag har också bedrivit studier i psykolgi. Jag arbetar som frilansjournalist.

Det går att hitta rötägg och otäcka personer inom precis alla folk och alla undergrupper vi kan tänka oss. Norrmän, sjuksköterskor, golfare, irakier, högstadieelever, snickare, svenskar, popstjärnor, romer, veganer etc etc. Det säger absolut ingenting om varesig dessa folk, eller dessa undergrupper. Det enda det säger är att somliga individer tyvärr inte är som de borde vara i etiskt och empatiskt hänseende. Men att ta dessa negativa undantag och använda dem som förevändning för att döma ut hela folk och undergrupper, är förstås helt galet. Alla överviktiga, svenskfödda lastbilschafförer mördar inte småflickor, lika lite som alla frikyrkopastorer uppviglar till mord. Alla kristna är inte mördare, bara för att ett fåtal förvirrade själar ur den mångmiljonhövdade gruppen mördar abortläkare, eller spränger engelska pubar och varuhus i luften. Alla muslimer är inte terrorister, bara för att några i den mångmiljongruppen tyvärr är det.

Att vara svensk framhålls av somliga som någonting positivt och exklusivt, någonting att vara mäkta stolt över. Men hela resonemanget om svenskhet, bygger - liksom precis all annan nationalism - på tankefelet att alla människor födda inom ett visst geografiskt område skulle vara likadana, känna, tycka och göra på samma sätt, och dessutom ha identiska drömmar och behov. Utifrån detta resonemang klumpar man sedan ihop människor i behändiga små kategorier. Den egna gruppen döper man till Vi, medan den andra gruppen får etiketten De andra. Etiketterna kan sedan med förfärande enkelhet snabbt bli synonyma med De goda, respektive De onda. Den egna gruppen upplevs alltid som rättrådig, god och i besittande av Sanningen, medan de utanför stående enligt mallen för klassisk projektion demoniseras, svartmålas och görs till bärare av allt det man inte vill se hos sig själv och den egna gruppen.

 Om vi istället kunde lära oss att se bortom hudfärg, nationalitet, ålder, kön, sexuell läggning, eventuell religiös tillhörighet, socioekonomisk grupp, yrkesmässig titel, politisk tillhörighet och vad det nu kan vara som skymmer sikten för oss, skulle vi se människor precis som vi själva. Svenskar är ingen homogen grupp. Lesbiska är ingen homogen grupp. Direktörer, jordbrukare och transor är det inte heller. Lika lite som muslimer, bögar och sadomasochister är det. Alla är de människor och individer. Alla behöver de mat och vatten, tak över huvudet och kärlek. Alla har de drömmar och visioner, och bär på unika talanger och egenskaper. Varför skall vi människor ha så svårt för att se detta? Varför stirrar vi oss blinda på det som i yttre mening skiljer oss, istället för att se till det som förenar? Det är när vi förlorar vår förmåga att se, som vi riskerar att bli ledda på avvägar. Avvägar som förr eller senare leder till massutrotningar och krig.

 Ju mer vi isolerar oss, desto räddare blir vi. Detta gäller för enskilda individer och för länder. Slutna, självgoda länder ser på omvärlden med misstro. Mångårig politisk indoktrinering kan förleda stora delar av en befolkning, och man behöver inte ta ett så drastiskt exempel som Nordkorea som exempel. Sverige räcker bra.

 Och det var länge den bild och det budskap som makthavarna i det här landet sände nedåt till folklagren. Det räckte med Sverige. Sverige var alltings centrum. Det var här man tänkte rätt och var god och snäll. Om hela världen bara gjorde som lilla snälla Sverige sade, så skulle allt bli bra, hävdade man. Somliga har än i dag inte slutat sprida dessa självgoda och isolationistiska budskap. Är det då så underligt att debatten om svenskheten till slut blossar upp? Att nationalismen och dess maligna kumpan rasismen blottar sina fula, brunfläckiga trynen, och vädrar unken morgonluft?

Ingalunda! Manegen är tvärtom synnerligen välkrattad, och det är därför de politiska clownerna nu gjort entré. De bjuder in alla riktiga svenskar till sitt blågula gycklartält. Vilka nu det är. Är t.ex Kronprinsessan välkommen, kvartslatina som hon faktiskt är? Får Alexandra Pascalidou komma dit? Och hur är det med Jonas och Mark?

De utlänningar och flyktingar som alls tillåts stanna i landet, måste anpassa sig, heter det. Självklart är det bra att något så när väl kunna tala och förstå språket i det land man bor, och man måste givetvis i stort känna till vilka lagar och regler som gäller där, vilka rättigheter och skyldigheter man har, och så vidare. Detta tror jag få i grunden är oense om. Det är när man börjar gå längre i kraven på anpassning, som problemen uppstår. Grundfrågan blir till vad dessa människor skall anpassa sig. Måste de börja äta blodpudding, dricka kopiösa mängder brännvin och lyssna på dansbandsmusik iförda säckig mysdress, för att bättre falla somliga i smaken?

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19455

10 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Självklart finns vi Svenskar.

Vi har dessutom en mycket stark egen kultur som uppfattas som exotisk av andra kulturer. Vi har vårt sätt att ordna vårt samhälle och vi gör våra val om vad som är viktigt i livet. Det känns konstigt att behöva påpeka detta men andra kulturer lever sina liv och gör val som är mycket olika våra.

Jag har bland andra en vän från Californien som bodde i Sverige några år på 80-talet. Han är oerhört fascinerad av hur enhetlig och stark den Svenska kulturen är. Här gör alla samma sak samtidigt, till exempel firar jul, påsk och midsommar, och vi gör det på nästan samma sätt. Det är en fantastisk styrka för ett samhälle att ha denna enhetlighet i befolkningen. I en sådan kultur finns ingen grogrund för starka motsättningar eller konflikter. Vi är överens och vi går vår väg. Vi är till och med överens vad vi är oense om. Detta skapar stabilitet och trygghet och är kärnan i den starka Svenska modellen. Kärnan i vårt folkhem.

Permalänk | Anmäl #1 Ronja Rövardotter, 2010-03-09, 15:22

Ja, och vem är egentligen moderat?

Finns det moderater?

Och i så fall: vilka hållningar och åsikter kan gagna en karriär inom det partiet?

Permalänk | Anmäl #2 Jan Milld, 2010-03-09, 16:31

sjävklart finns svenskar. Att vara svensk är inget man ska skämmas för precis.
Men det är ju också så att om man fått lite inblick i andra kulturer på ett djupare plan så märker man att det är vi i Sverige som mst skiljer sig åt. Typ det är vi som inte är det normala utan det exotiska här uppe i det kalla nord.
Vårt sätt att vara och leva kan te sig mycket underligt för en som inte är van, men inget fel i det

Permalänk | Anmäl #3 Kalle, 2010-03-09, 19:40

Henrik Berggren och Lars Trägårdhs "Är svensken människa?"

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/storst-av-allt-ar-oberoendet_334...

Permalänk | Anmäl #4 Niclas Kuoppa, 2010-03-09, 20:17

Svenskar är en etniskt homogen, nordgermansk folkgrupp bebodda i landet Sverige, belägna på den östra delen av den skandinaviska halvön.

Svensk är något man föds till, inget man blir. Ingen utomeuropeisk icke-vit person kan överhuvudtaget, under inga omständigheter bli svensk.

Att kolla på personers individuella beteenden är faktiskt ganska ointressant. Det vet nämligen varje normal människa att man fungerar olika. Om man däremot tar och tittar på olika folkgrupper ser vi så markanta skillnader (även via folkgrupper som genetiskt sett ligger väldigt nära varandra), exempelvis svenskar och somalier är nog inte lika i någon aspekt. Men även svenskar och fransmän är nog olika på många olika fronter.

Sverige har en rik historia och vår kultur baseras på just den, våra gamla traditioner och vår status som en högt utvecklad och teknologiskt avancerat välfärdsstat.

Permalänk | Anmäl #5 Gunnar Melander, 2010-03-10, 14:33

Vi och dom-tänkandet är inprogrammerat i människans gener sedan tidernas begynnelse. Ligger och lurar under den välpoliterade ytan, tro inte annat. När de rätta (orätta) förutsättningarna uppstår, då kastas "människor lika värde" och dylika nu för tiden oantastliga sanningar på skräphögen. Har inte historien visat detta med all oönskvärd tydlighet? Men kanske denne moderat har lösningen? Hur vore det att med genteknik förändra det gamla svenska folket, och därmed underlätta massinvandringen?

Permalänk | Anmäl #6 "Kalle", 2010-03-12, 11:24

Kan han lika bestämt ställa samma mot en norrman, finsk, Irakier, Grek eller amerikan? Antagligen skulle han inte det. Vederbörande hade nog blivit förbannad. Författaren skulle inte våga heller, men mot svensken är det fritt fram. I sverige är det normalt att ifrågasätta sitt eget folks existens. Varför är det så viktigt att hela tiden ifrågasätta vad som är svenkst? Svensken borde bli förbannad, men svensken finner sig i det mesta.

Permalänk | Anmäl #7 Tomas_Nilsson, 2011-03-30, 06:31

Det stora problemet i dagens debatt är egentligen inte invandringen utan alla svenskar som ser ner på sitt eget arv och som föringar det. Varenda gång en s.k. svensk tradition diskuteras tas den genast ner genom att man försöker hitta dess rötter som ligger ett antal hundra år tillbaka i tiden och inte alls är svensk. Med denna teknik kan man bevisa att ingenting är svenskt men å andra sidan är det inget annat heller. Men däremot satsas det stora summor på att invandrare skall kunna bevara sin "kultur och sedvänja". Det anses viktigt för deras självkänsla att bejaka den egna kulturen. När det gäller den svenska skall den förringas och utraderas - först då har vi en fungerande integration. Lite grann som vid cancerbehandling - först förintas immunförsvaret för att sedan byggas upp igen.

Permalänk | Anmäl #8 oscar andersson, 2012-02-03, 14:09

Tycker att hela resonemanget faller på fördomen att de som anser att det finns en "svenskhet" på samma sätt som det finns t.ex. en "palestinskhet" (vilket ju är vad palestinier kämpar för) skulle ha identiska drömmar.

Alla dessa frihetskamper som finns runtom i världen, och som inte sällan stöds av likasinnade till artikelförfattaren, bygger ju på en sorts nationalism. Det kanske inte alltid är pennstreck på papper som är det viktiga utan gruppens "identitet" Är det inte då hyckleri att begränsa sig till just svensk eller västerländsk sådan?

Permalänk | Anmäl #9 u_8976, 2012-05-22, 10:10

Christer, då utgår jag ifrån att Du kommer att verka mot de föreningsstöd som många invandrarföreningar uppbär, vars tillkomst till största del bygger just geografisk och etnisk härkomst.

Nationalism behöver inte vara något farligt, man känner starkare för sitt land på samma sätt som vi föräldrar känner starkare för våra egna barn, Det betyder ju inte att man ser ner på allt utanför den egna sfären.

Permalänk | Anmäl #10 frank sundberg, 2012-06-06, 21:20

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.