De viktigaste jämställdhetsreformerna på flera decennier

Kanske är det inte särskilt överraskande. Sex av de tio vanligaste yrkena för kvinnor återfinns inom den klassiska offentliga sektorn, som till exempel undersköterska, sjuksköterska, förskollärare och vårdbiträde. Långt fler kvinnor än män har monopolsarbetsgivare. Därför är också en vanlig lösning hos många politiker, främst bland de rödgröna, att satsa på offentlig sektor. Därigenom anses man per automatik också satsa på kvinnor, och de frågor som kvinnor värdesätter mest. Statliga insatser och offentlig sektor är enkla att reglera och förhoppningen är förstås att komma åt jämställdhetsproblem. Men det är inom den offentliga sektorn som kvinnor värdesätts minst. Bland offentliganställda kvinnor är lönespridningen lägst, och medianlönerna de lägsta.

Vi behöver i stället fokusera på att skapa en marknad för kvinnor att kunna variera sig, vara egen eller byta arbetsgivare. Varför? Jo, bland annat för att det finns tecken på en koppling mellan de offentliga monopolarbetsplatserna och ohälsa. Kvinnor är i större utsträckning än män sjukskrivna. Woman's Business Research Institute (Wombri) studerade sjukskrivningarna 2005. I studien uppges inlåsning i yrke och arbetsplats med få upplevda möjligheter att byta som en, i kombination med andra, av de bidragande orsakerna till ohälsan. Att ifrågasätta monopolarbetsgivare borde därför vara en självklarhet i diskussioner kring både makt, pengar och hälsa. Vi kan också konstatera att valfrihetsreformerna som inleddes under nittiotalet, i och med skolpengen, har bidragit till att kvinnors makt har ökat. Det skulle till och med kunna kallas för den viktigaste jämställdhetsreformen på flera årtionden. Möjligheten att byta arbetsplats, eller att starta sin egen verksamhet bidrar helt enkelt till ökad jämställdhet. Det är inom sjukvård, hälsovård och friskvård som de flesta kvinnor med eget företag går att hitta. De senaste tio åren har utbildnings- och barnomsorgssektorns andel av privata utförare ökat med femtio procent och utgör nu en fjärdedel av sektorn. Äldre- och familjeomsorgen har i dag cirka tretton procent privata utförare.

Från årsskiftet 2010 ska vårdvalsmodeller vara införda över hela Sverige. Valfriheten ökar för patienterna, men även för de människor som arbetar inom vården. I en undersökning bland Vårdförbundets medlemmar uppger de som arbetar i privata vårdföretag i större utsträckning att de känner uppskattning, har frihet att bestämma hur arbetet ska utföras och får gehör för sina idéer. Bland dessa finns också en mindre andel som inte känner makt över besluten om vad som ska göras.

Men att starta ett eget företag inom det som klassiskt hör till den offentliga sektorn kan stöta på stort motstånd. I rapporten Välfärdens hjältar, som släpptes på Timbro 18 februari, intervjuar jag ett antal kvinnliga företagare inom just skola, vård och omsorg. En av de intervjuade berättar om en mässa där två förbipasserande mumlar "där är en sådant där kapitalistsvin. Hon bjöd då in dem till sin monter och frågade vad de menade. "Ja, det är hemskt att tjäna pengar på vård!" Hon frågade dem vad de själva arbetade med, och fick svaret att de arbetade som sjuksköterskor. "Och vad får ni betalt i? Får ni betalt i pengar? Då tjänar ni väl också pengar på vård?" Ett typiskt exempel på fördomar som möter företagarna. I en avhandling från Umeå Universitet intervjuas egenföretagare med bakgrund inom offentlig sektor. Flera av de intervjuade upplever att de i tidigare anställningar inte kunna genomföra de förbättringar de velat. Men motståndet fortsätter även när företagaren startat eget. Inom den offentliga sektorn finns negativa attityder mot privata verksamheter, attityder som även återfinns hos politiker och allmänhet. Det tycks finnas både ett ekonomiskt och ideologiskt motstånd. Åsikter om att privatägda företag tar pengar från kommunerna, att det är fel att tjäna pengar inom dessa områden och att vård, skola och omsorg endast ska utföras den offentliga sektorn sprids flitigt.

De här attityderna sätter krokben för kvinnor. I stället måste vi våga fortsätta en utveckling av välfärden i Sverige. Skolan hade sin stora valfrihetsreform redan på 90-talet då skolpengen infördes, vilket har gett en positiv kvalitetsutveckling även på kommunala skolor. Men det finns fortfarande mycket att göra för att underlätta för de människor som vågar tro på sina idéer. Inom vårdområdet kommer förhoppningsvis vårdvalsreformen, om den införs på rätt sätt, innebära en fantastisk chans för hugade vårdentreprenörer och få ännu fler att blomstra, Lagen om valfrihet inom äldreomsorgen är ett ytterligare viktigt steg. För att välfärden ska fortsätta utvecklas måste det finnas stabila överenskommelser mellan partierna, då hotet om "återställare" inom valfriheten skapar rädsla hos intresserade företagare. För vem vågar starta en ny vårdmottagning när de lokala politikerna idogt hävdar att vid ett maktskifte valet 2010 rivs vårdvalsreformen upp?

Kvinnor i Sverige anser att vård och skola är de viktigaste frågorna, följt av arbetsmarknad och äldreomsorg. En lösning för förbättrad välfärd i Sverige stavas nya och växande företag. Nya företag inom vård, skola och omsorg skapar inte bara fler jobb och ger genom konkurrens en ökad kvalitet för medborgarna. Kvinnor är i dag i majoritet i den offentliga sektorn medan män dominerar i det privata näringslivet där utvecklings- och lönemöjligheterna ofta är större. Genom att öppna upp marknaden ges alla de människor som arbetar inom dessa viktiga funktioner också ökad makt över sin vardag.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19414

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Debatten i Sverige blir lätt klaustrofobisk. Den existerar enbart i en liten bubbla där samma ramsor upprepas: mer till offentlig verksamhet! Mer företag! Valfrihet! Nyliberalism!

Sen börjar argumenten blir lite mer gutturala:
Kommunist! Chockdoktrin! Stalinist! Von Oben!

Låt oss erkänna. Även om Alliansregeringen byter ut sina partiledare men behåller makten i tjugo år så kommer Sverige ändå vara långt, långt till vänster i ett internationellt genomsnitt då som nu. Politiken handlar idag om att justera välfärdens decimaler. Men för all del, understimulerade människor som Eva måste få utlopp någonstans innan hon inser att hon är fast i ett nästintill stillaåkande skepp.

Permalänk | Anmäl #1 Adam, 2010-03-08, 19:07