Därför var protesterna mot Davis Cup-matchen lyckade

Kampanjen tog sin början under Israels anfall mot en av världens världens mest tätbefolkade områden, Gazaremsan och präglades av den upprördhet och frustration som anfallet skapade. I vissheten om att vi förde vidare ett stolt arv av motstånd och protester mot förtryckarstater förde vi ut vårt budskap om att vi, vanliga medborgare. måste våga ta ställning. Inte för någon annans skull utan för vår egen. För att bevittna förtrycket, ockupationen och avhumaniseringen utan att höja rösten och sätta ner foten är ett svek mot oss själva som människor. Medvetandet gör oss ansvariga.

Ett år har alltså gått och det är nu möjligt att göra en tillbakablick och analysera vad som har hänt, de politiska konsekvenserna, i svallvågorna av Stoppa matchenkampanjen. Jag hade tänkt lyfta fram tre utvecklingslinjer som är angelägna och intressanta att titta närmare på.

1) Frågan om idrott och politik blev ordentligt genomlyst. Påståendet om att "idrott och politik inte hör ihop" som användes flitigt i början av debatten blev detroniserat tämligen omgående. Mot slutet accepterade i princip samtliga (med undantag av Riksidrottsförbundet) premissen att "idrott och politik hör ihop, men...". En bidragande orsak till detta var den rapporten "Idrott under ockupation" som Stoppa matchenkampanjen tog fram i samarbete med Palestinagrupperna, där vi svart på vitt visade hur den israeliska millitären straffat civilbefolkningen genom riktade attacker mot idrottsanläggningar. Vi visade också vilka umbäranden den palestiska idrotten tvingades utstå och hur ett flertal utövare har dödats när de ut praktiserat sin idrott. Detta "men...." är en stor framgång då debatten om idrottens roll i samhället fördjupas då anhängare såväl som motståndare tvingas argumentera för sin sak.

2) Den relativa goodwill som Israel besuttit i västvärlden försvann i och med Gazaattacken. Detta har resulterat i en tilltagande desperation hos ockupationens tillskyndare som kunnat bevittna under det senaste året. Motstånd mot ockupationen och krav på Israel att leva upp till folkrätten och FN-resolutioner möts nu regelmässigt med beskyllningar om antisemitism. Tydligast har denna taktik använts i det pågående drevet mot Ilmar Reepalu, en man som med ett uppriktigt engagemang, rättvisepatos och mod har utsatts för en kampanj av smutskastning och svartmålning. Jag är övertygad om att denna oherderliga taktik att stämpla ockupationsmotståndare som antisemiter kommer att slå tillbaka, då man i denna handling förringar begreppet antisemitism. Det är allvarligt eftersom de verkliga fall av antisemitism och angrepp mot judar som har skett, bland annat i Malmö, måste fördömas och motarbetas. Det är lätt att bli uppgiven av att se att den politiska debatten har sjunkit så lågt att sakfrågor och faktiska förhållanden i Israel/Palestinafrågan inte längre kan diskuteras utan att antisemitstämpeln hänger över den som ett damoklessvärd.

3) Den tredje och viktigaste konsekvensen som Stoppa matchenkampanjen bidragit till är att frågan om en internationell bojkott har fått sitt genomslag i Sverige. Detta svenska uppvaknande går hand i hand med den framväxande internationell rörelse för bojkott, avinvesteringar och sanktioner (BDS) mot Israel. Bakom BDS-uppmaningen står över 170 palestinska organisationer, partier, sociala rörelser och fackföreningar, den största samlingen sedan PLO bildades 1964. Vi har under året sett konkreta resultat av denna mobilisering. Det svenska företaget Assa Abloy har avinvesterat och lagt ner en fabrik som var belägen på den ockuperade Västbanken, Veolia har förlorat en stor upphandling på grund av affärer på ockuperad mark, norska och danska pensionsfonder har sålt av innehavet i företag med kopplingar till den israeliska vapenindustrin icg den rödgröna oppositionen har gjort utfästelser om att avbryta allt militärt samarbete med Israel och stoppa vapenexporten till landet i händelse av ett maktskifte efter höstens val. Det verkar som att kopplingen mellan det apartheidstyrda Sydafrika och Israels behandling av palestinierna har blivit alltmer tydlig för den svenske medborgaren, konsumenten och pensionsspararen.

Ett år har nu gått sedan matchen mellan Sverige och Israel och arbetet för att hitta en lösning på Israel/Palestinakonflikten fortsätter. Historien verkar upprepa sig, skillnaden denna gång är att vi skriver Tel Aviv istället för Pretoria på våra plakat, "Isolera Israel" istället för "Isolera Sydafrika". Genom att fortsätta ta ställning, genom att fortsätta sätta ner foten för en rättvis fred kan vi Malmöbor bli en del av lösningen.

Olof Holmgren (5 artiklar)
http://isoleraisrael.nu/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19404

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om det var lyckat eller inte beror nog på vem du frågar. Dom judar som tvingas fly Malmö för att dom är rädda för muslimerna och vänsterns judehat är nog inte så nöjda med kampanjen som innehöll ramsor som hyllade Muhammeds rensning av den judiska befolkningen i en specifik by och hakors. Men att ni är nöjda över att resultatet, ett större hat mot judarna må så vara.

Kan du verkligen stå för att du deltog i dessa protester som fick alla oss vettiga personer att tänka på judeförföljelserna i Tyskland på 40talet? Må så vara att ni döljer hatet mot judarna i att säga att det är Israel ni protesterar mot, men tyvärr så ser vi igenom det.

Permalänk | Anmäl #1 Joel Bergqvist, 2010-03-08, 18:12

Vad yrar du om? Vilken ockupation? Av vad? Gaza?
Vem ockuperar Gaza? Det gör väl Hamas! Protestera mot dem i stället! Men det kanske du inte vågar, eller så passar det inte dina värderingar. De är ju inte judar - synd!

Permalänk | Anmäl #2 artuditu, 2010-03-08, 23:08

Ser ganska mörk ut när nu Israel utökar sin bosättningar med 1600 nya, med planer på 50 000 i östra Jerusalem. Fred känns väldigt långt borta.

Permalänk | Anmäl #3 Patric P, 2010-03-11, 15:23