Lyft blicken på kvinnodagen!

Den Internationella kvinnodagen ( 8 mars) behövs. Strävan efter jämställdhet i vårt eget land är viktig - samma lön ska betalas för samma insatser, oavsett könet på den som gör jobbet. Och ännu återstår mycket när det gäller att ge kvinnorna deras berättigade inflytande i politik och näringsliv. Orättvisorna har minskat, men är långt ifrån utplånade.

Men det är viktigt att kvinnodagen verkligen får vara internationell och att vi lyfter blicken högre än till den nationella horisonten. Globalt sett pågår det nämligen en förfärande ödeläggelse av kvinnligt liv som bottnar i en tudelad människosyn.

Ledaren i senaste numret av The Economist (6-12 mars) har rubriken "Gendercide". Sedan medicinsk teknik har gjort det möjligt att avslöja könet på foster har begreppet familjeplanering fått ett nytt innehåll. Abort av flickfoster har blivit ett nytt och effektivt verktyg i den redan pågående utsorteringen av flickor.   "Det är ingen överdrift att kalla detta för könsmassmord. Miljontals kvinnor är försvunna - aborterade, dödade, försummade till döds", skriver The Economist.

Det tidskriften kallar könsmassmord är kanske mest iögonenfallande i Kina, där ettbarnspolitiken - två barn är ok om det första är en flicka - styr . I början av 2000-talet gick det 124 kinesiska pojkar på 100 flickor, och det gapet ökar successivt. Den här könsgallringen kan inte bara kopplas till fattigdom. Pojköverskottet är störst i områden där rikare, mer välutbildade människor bor. Också i andra östasiatiska länder finns en växande obalans i populationen. Även i rikare länder som Taiwan och Singapore.

Följderna av överskottet på pojkar är på sikt förödande, socialt och ekonomiskt. När antalet unga män som inte kan bilda familjer växer, så växer också rotlöshet, kriminalitet och sociala oro.  Det som från början är resultat av en önskan om bättre ekonomiska villkor leder till motsatsen.

I Afrika är bilden en annan, men bristen på en sammanhållen människosyn där kvinnor och män tillmäts samma värde är på sina håll lika förödande. I östra DR Kongo, där de senaste 12-13 årens pågående konflikt krävt över 5 miljoner människoliv, brukas sexuellt våld mot kvinnor som ett militärt massförstörelsevapen.

På Panzisjukhuset i Bukavu, där de svenska pingstförsamlingarnas biståndsorganisation PMU InterLife med ekonomiskt stöd från Sida och EU rehabiliterar kvinnor som våldtagits av olika rebellgrupper, har man på senare år behandlat 24 000 mycket svåra fall.  Arbetet leds av sjukhusets grundare och chefsläkare Denis Mukwege, som 2009 fick Olof Palmes pris för sin heroiska insats.

När jag hösten 2008 i Bukavu intervjuade våldtagna kongolesiska kvinnor för min bok "De glömda kvinnornas röst" (Libris) så blev jag nästan förstummad av all den gränslösa brutalitet som deras historier rymde. De hade våldtagits av milisgrupper inför ögonen på sina familjer, deras vaginor var söndertrasade, de var för all framtid stigmatiserade. Allt i det strategiska syftet att söndra och härska.

Hur är detta möjligt? Orsaksbilden är komplex. Ekonomiska krafter spelar en centrall roll - genom att hålla kriget igång och med av förnedringstaktik kontrollera viktiga områden kan regionens enorma resurser av mineraler stjälas och föras ut ur landet. Men i botten av det sexuella våldet ligger den tudelade människosyn som säger, att en kvinna kan behandlas hur som helst.

Sverige behöver bli ett ännu mer jämställt land. Men Sverige har också en viktig internationell roll att spela, när det gäller att lyfta kvinnans värde och ge henne chansen till ett bättre liv. Svenskt bistånd måste fokusera ännu mer på utbildning av flickor, och på att påverka attityder och rättssystem som idag diskriminerar kvinnor och hindrar deras delaktighet i samhällslivet.

Alla - inte enbart kvinnorna - kommer att tjäna på en sammanhållen människosyn, där män och kvinnor har samma värde.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19331

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är hemskt hur många kvinnor behandlas runt om i världen. Kvinnodagen är ett bra fenomen, då vi kan påminnas om världens många hemskheter som vi är så avskärmade från här i Sverige.

Samtidigt ska vi inte glömma männen. Deras problem hamnar ofta i gömundan till fördel för kvinnans. Det finns en internationell mansdag också, men den får inte i närheten av samma uppmärksamhet. Ville bara skriva detta för att uppmärksamma alla män som tvingas ut i krig, killarna som i tidig ålder värvas till kampgrupper och miliser och pojkarna som sliter som djur ute på fälten för att dra in mat till familjen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_mansdagen

Permalänk | Anmäl #1 juilz, 2010-03-07, 12:19

# 1 vill göra oss medvetna om mäns och pojkars umbäranden då de får gå ut i krig, eller slita på åkrarna i syfte att försörja familjen.

Javisst, men varför skall män alltid strida och varför försöker de inte behärska sina begär så att familjen inte blir omåttligt stor till antalet med för många munnar att mätta? Och hur slitsamt är det inte för en kvinnokropp att evigt och ständigt vara befruktad?

Det är hög tid att vi uppmärksammar den afrikanska kvinnans olägenhet och understöder hennes kampvija, för den finns!

Rätten till månggifte ställer till mycket ofog där kvinnorna får slita på åkrarna medan mannen njuter av frukten av sin maktfullkomlighet.
Det är dessa män vi skall koncentrera oss på och inte den fattige bonden med den ,tillika fattiga, hustrun, vilka tillsammans sliter i sina anletens svett, för det är en annnan historia.

När jag såg tv- programmen "Afrikas ryggrad" blev jag på samma gång förfärad och imponerad.
De kvinnor som framträdde var så förnuftiga och starka och jag fick den uppfattningen att de, naturligtvis, själva, bäst visste vad det krävdes för att förbättra deras liv, men att det behövdes en uppbackning utifrån.

Symboliskt ser man en kvinna, mödosamt, försöka plantera en halvvissen planta i en uttorkad jord . Citatet som följer är; "man måste börja med det lilla"
En annan imponerande uppfattning jag fick av dessa kvinnor var att de inte ville slösa sin energi på gammalt groll,eller hat ,utan de drivs av framtidstron , om de möjligheter som den ger.

Det är just så allt börjar; med ett frö, eller en liten planta.
Jag undrar hur man bäst kan stötta dessa kvinnor så att de kan förbättra levnadsvillkoren i deras regioner, och på ett sånt sätt att det inte orsakar konflikter.
Det är nämligen så att utan kvinnorna kommer man inget vart i Afrika och det kan är nog en av orsakerna till att Afrika halkar efter i utvecklingen, eftersom kvinnorna sitter inne med en betydelsefull del av förnuftet.
En del av de väpnade konflikterna beror på ovilja till att införa demokrati, eller ge kvinnor individuell, frihet så detta är ingen lätt uppgift det här.
Men, man får börja med det lilla!

Permalänk | Anmäl #2 Audur Armannsdottir, 2010-03-07, 14:18

Jag hatar mina kommafel!
Det är inte så lätt att skriva i en ruta och när man väl har skickat iväg kommentaren är det för sent att rätta till felen.

Permalänk | Anmäl #3 Audur Armannsdottir, 2010-03-07, 14:26

Du har rätt, vi värderas inte lika.
Män är en förbrukningsvara, vi tar dom farligaste jobben, vi tvingas rycka ut i krig och vi förväntas offra livet för kvinnor, du kanske har hört "kvinnor och barn först".
Så du har rätt, det är dags att lyfta blicken och se att män blir systematiskt förtryckta i såväl Sverige som resten av världen. Det är dags för kvinnor att lyfta blicken och se alla dom fördelar dom får enbart för att dom är kvinnor.
När samhället börjar erkänna dessa saker kan vi börja arbeta mot äkta jämställdhet fri från feminism och kvinnokamp, en jämställdhet där båda könen har samma friheter, rättigheter och framför allt skyldigheter mot samhället och varandra.

Permalänk | Anmäl #4 Joel Bergqvist, 2010-03-08, 07:47