Förmynderi hindrade mig från att ta mitt eget liv

Nej, det vill jag inte. En som vill ta livet av sig får klara det själv. En läkare är till att rädda inte för att mörda. Som mor till en läkare vill jag inte ställa frågan: tog du livet av någon idag?

Till elina #1: Givetvis måste varje enskild läkare ha rätten att vägra att ge hjälp till självmord. Av samma skäl som jag är motståndare till obligatorisk värnplikt, och obligatoriska skatter, är jag motståndare till att någon läkare skall *tvingas* att hjälpa någon begå självmord.

Ok, min ovanstående kommentar var för hård. Henrik Unné har ju rätt i att folk tar livet av sig på allmänfarligt vis. När man blir så förtvivlad att man tar livet av sig så är det lätt att se världen som hård och hjärtlös. Att då ta livet av sig på ett sätt som visar världen vad dess hjärtlöshet gjort är ganska naturligt.
Men, jag vidhåller att det är något som staten inte kan göra något åt. Och för den mer diskret lagde så finns som sagt var redan idag mycket bra alternativ.

Helt rätt Henrik, bra skrivet!

Tänk hur många för livet skärrade tågchaufförer som hade kunnat skonats om lagliga institutioner för självmord hade funnits.

Alla möjliga typer av missförstånd kan ske om det kommer in patienter som är ledsna och läkarna sätter detta i system. Patienten kanske inte vet vad denne vill och läkaren sitter på dubbla stolar. Läkarens roll skulle bli konstig. Det mest naturliga vore kanske om servicen sköttes av djurkliniker, som håller på med detta inom djur och har kontakter med någon kremeringsanläggning. En centralt belägen djurklinik kan räcka. Djurägarna kanske störs om det kommer tvåbeningar imellan. Frågan är till slut hur många som skulle åka till en djurklinik. Det är förmodligen få, av skäl som Martin A har varit inne på, vilket leder tanken till att staten inte kan göra så mycket och att det i praktiken inte finns något större förmynderi.

Ett mycket större problem inom förmynderi finns på narkotikaområdet. Moraliserande och förbud kostar samhälle och välstånd enorma pengar. Sverige är här ett av världens mest fundamentalistiska länder.

Henrik Linné glömmer den skada som ett självmord gör närstående som tvingas leva med alla ofta ouppklarade känslor, och som ofta kan innebära ett svek mot t ex barn som överges. Ett självmord påverkar efterlevande anhöriga för livet och han vara en ganska egoistisk och aggresiv handling.

Så, hellre fri och död än levande och förhindrad av förmynderi. Det är inte lätt att leva.

#7 Dottern, Unné tycker att egoistiska handlingar är bra handlingar.

Unne är en typiskt,störd,självupptagen ,narcissistisk människa.
det är bara vad Du vill som gäller.Det är gnäll och gnäll från morgon till kväll!Sluta lägg Din ynklighets alla fel och brister på din omgivning.
Om du verkligen hade velat dö hade Du varit det för länge sedan.
du vill gnälla och ynka Dig fram genom livet och plåga din omgivning,för att få sekundärvinster. tro mig ,världen hade blivit en bättre plats utan dig och Din självpåtagna ynkedom.

Man är inte psykiskt frisk om man överväger/försöker begå, självmord.Undantaget är terminalpatienter, där självmordet skulle förhindra en smärtsam, utdragen, dödsprocess. Så redan där faller ditt resonemang Henrik. Det bevisas ju dessutom av att du fortfarande är i livet idag. Psykiatern som du hatar "mer än någon annan människa i världen" lyckade tydligen bota din tillfälliga "sinnessjukdom" (Depression?) med framgång.

Inför publika "självmordskiosker" som de har i serien Futurama! Då slipper läkare ta ställning och göra saker de inte vill (och bör inte vilja göra).

är det verkligen psykiskt sett helt friskt att vilja ta livet av sig?
psyke - det inre av männsikan.
läran om det : psykologi
vad anser psykologin om ämnet ? friskförklaras självmord där ?

jag håller med #7 Dottern...

Det är så uppenbart att hälsan har blivit vår nya Gud. Är man frisk om man vill ta livet av sig? Att "ofriskförklara" sina meningsmotståndare är en ofta använd taktik, i alla typer av frihetsfrågor. "bara knarkare vill knarka", "prostituerade kvinnor är emotionellt skadade", osv. Förr i tiden var det Guds vilja som styrde vad vi kunde och inte kunde göra. Nu har himmelriket gett vika för den friska människan. Tänk om folk som svettas på gym insåg att de i själva verket utövade en religion (med sina egna dogmer och budord) så skulle illusionen om det sekulära samhället gå i kras.
Låt folk begå självmord, äta fel mat, röka, knarka och knulla. Människan är inte ofelbar, och att vi som nu accepterar att andra människor ska få gissa sig till vilken som är den bästa vägen till *din* lycka är något som framtida generationer kommer håna oss för...

Hej Henrik.
Tur att du misslyckades. Jag uppskattar våra meningsutbyten här på NM.
Men spåren går verkligen igen. Du verkar helt sakna känsla för proportioner. Antingen är man psykiskt sjuk eller frisk. Antingen är man fri eller förslavad. Svart eller vitt.
Livet är ju faktiskt tvärtom alla nyanser av grått utom just svart eller vitt.
Jag förstår din besatthet av objektivismen och Ayn Rand bättre nu. Där saknas också nyanser helt. Svart eller vitt. Klart att du faller för sånt.
Men vi har alla våra demoner att slåss emot. Du är inte ensam om att pendla mellan hopp och förtvivlan, det är människans natur. Vi behöver alla räddas från oss själva emellanåt. Skäms inte för att vara en svag människa. Ayn Rand bluffar.

"Och jag hatar psykiatern som behandlade mig efter mitt andra självmordsförsök mer än jag hatar någon annan människa i världen"

Men det är delvis tack vare, eller pga, den psykiatern som du lever idag!? isåfall kan dina anhöriga skicka denne ett kort som tack.

Ayn Rand förstod inte att människor är relationella varelser som för sitt välbefinnande är beroende av relationerna till andra människor.

Eftersom livet är i grunden meningslöst och mest består av lidande eller substanslös glädje är det helt rimligt även för helt friska människor att ta livet av sig. Självklart ska vi ordna detta så att de om insett detta kan ta livet av sig utan att behöva lida eller skada samhället.

Inlägget är en enda stor paradox - Du ville ta livet av dig, men räddades tillbaka till livet av vården. När den fria rätten att ta livet av dig förvägrades dig på grund av överförmynderi, ledde det till att du idag upplever lycka igen och kan skriva artiklar här på Newsmill som argumenterar för att andra inte ska råka ut för samma överförmynderi som en gång räddade din framtida lycka, något du inte kunnat göra om du inte råkat ut för just detta överförmynderi. Och dessutom hatar du den psykiater som i förlängningen gjorde din artikel här möjlig. Är du inte tacksam över det han/hon åstadkom finns väl egentligen ingen anledning att glädja dig över den lycka du känner idag, eftersom den endast är möjlig på grund av ett övergrepp du anser inte borde ha inträffat?

Det hela blir ytterligt förvirrat, något du kanske kan elaborera lite kring?

Det finns en sak du missar i din argumentation när du skriver följande:

"Det finns ett par problem med självmord. Ett är att människan som begår självmord kan skada andra när hon gör det. T.ex. om en människa hoppar ur ett fönster, kanske hon råkar falla på någon som går på gatan under fönstret, och skadar den oskyldiga personen. Eller om en människa dödar sig själv med elektricitet, kanske hon startar en brand, och någon oskyldig kommer till skada."

Du bortser helt från att ett självmord i de allra flesta fallen innebär ett oerhört lidande för nära och kära. Ingen människa är en monolit, och även om självmordet är berättigat för individen sårar och skadar det alla individer den personen har en relation till. Alla skador man kan åsamka andra är inte fysiska.

Klarar man inte av att ta sitt eget liv, förutsatt att man inte är fysiskt handikappad, då håller jag med om att staten bör hjälpa till...

Det finns gränser för hur misslyckad en människa får vara, anser jag. Att misslyckas med ett självmord är det ultimata misslyckandet, helt klart bortom patetiskt.

Annars håller jag med Henrik Unné, varje människa måste få rätt att bestämma över sitt eget liv. Ett gäng politiskt korrekta idioter (både generellt och när det gäller självmord) ska ge blanka fan i att berätta för andra hur de ska leva (eller inte) sina liv.

Visste inte att det var förbjudet att ta sitt eget liv? men oavsett är det ingen som kan hindra det om man verkligen vill dö.

Men när ens självmordförsök går ut över andras liv så har man ju sig själv att skylla.
Vet inte på vilket sätt du utsattes för förmynderi och varför men jag kan förstå att man vill försäkra sig om att en person som försökt ta sitt liv inte kommer skada andra innan man släpper ut den personen på gatan igen.

Med det sagt så tycker jag att allt runt ämnet självmord behöver belysas och inte ska tystas ner för jag tror trots allt att de flesta inte vill dö. Självmordet som handling är en handling för att undvika lidande och det är det som vi borde bli bättre på att förhindra.

Man kommer nog ingenstans med den här typen av tankelekar. Om det inte går att finna någon bättre lösning inom självmord så kan man rimligen inte påstå att det finns ett förmynderi. Om någon ändå gör detta så måste denna kunna redogöra för hur det nya är tänkt att fungera i verkligheten. Att bara påstå att det torde vara enkelt att ordna räcker inte. Lämpligen börjar man med en bakgrund och beskriver problemet. Sen kommer lösningen med de detaljer som en kritisk granskare kan vara intresserad av. Lämpligen håller man egna erfarenheter utanför.

Om man exempelvis anser att förbudet att som berusad köra bil är förmynderi så bör man ge ett förslag till en ändring och nämna något om sådant som förväntat resultat inom olyckor, förolyckade och ekonomi, friställda polisresurser, eventuella högre fyllerigränser, effekter på taxinäringen med mera. Om man bara rent ut tycker att det är förmynderi och berättar en historia om någon som körde i diket och förstörde bilen men att detta hade hänt även om personen var nykter därför att denne var en så dålig förare så är detta mindre intressant. Möjligen kan det ge läsaren en bakgrund om hur man intresserade sig för saken.

Så nu är det bara att redogöra för hur det ska gå till.

Stopp,,,Tänk lite på Gud ,,,Läs om Gud ...Älska Gud starkt..Du får lust till livet och till kärlek till livet..Tänk och tänk och du bör tänka på Gud..

När man talar, skriver ,tänkar,känner och leva med Gud då behöver man ser och ser till allt i livet ...kan inte de se hur Djur och alla träd lever ??..Kan inte de se hur allt arbetar och funkar??.. Kan inte de tänka och Gud har gett de en hjärna att tänka på..??
Tro eller inte tro, domedagen finns och Jesus ska komma till jorden -till Palestina - med Mohammeds barnbarn-almehdi--..
Livet är en strid mellan de goda och de onda..Mellan rätt och fel..Mellan rättvist och orättvist.Mellan Gud och Satan..Mellan ljus och mörket.....
livet har Guds vilja..Allt har mening..Titta på vatten, luft och jord med sol...Tänk om en av de försvinner ,vad ska bil det på jorden..??..
Gud finns och Gud har talat och visat allt med bevis till människor ...Och människan är fri att bestämma..Många tror inte men efter döden finns ett liv hos Gud.
Var är Jesus Nu????Var är Jesus mamma Maria??..Tänk och tänk och du bör tänka..

Jesus har talat och bevisat..Jesus kom och som bäbis talade till folkt: Jag kom från Gud , sa Islam ..Jesus och Maria har en hel sidor i Islam..Marias familj och araber är släkt-Mariam Bent Aumran -heter maria i Islam..
I Kristendom står så här att Jesus Talar om de som vill ändra Guds ord -Satan och Satans barn-
Så här står det i Matteusevangeliet, 27:e kapitlet, verserna 22 till 25 - och jag citerar:
"Då frågade Pilatus dem: - Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias? De judiska översteprästerna och de äldste svarade alla: - Låt korsfästa honom. Men Pilatus frågade: - Vad ont har han då gjort? Då skriade hela den judiska folkförsamlingen ännu ivrigare: - Låt korsfästa honom. När Pilatus såg att han ingenting kunde uträtta, utan att larmet blev ännu starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade:
- Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva bära ansvaret för detta. Och allt folket svarade och sade: Hans blod kommer över oss och över våra efterkommande."
Alltså, enligt kristendomens heligaste text, evangeliet, var det de styrande judarna och det judiska folket som krävde att Jesus skulle dödas genom korsfästelse och att judarna själva tog på sig ansvaret för hans död också för sina efterkommande. Det är här som den kristna så kallade judefientligheten har sitt upphov!
De tål inte att höra sanningen, när den går dem emot. Åtminstone Krister Stendahl, såsom varande biskop, borde veta vad Jesus säger till judarna i Johannesevangeliet, 8 kapitlet, vers 44:
"Ni har djävulen till eder fader och vad eder fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början, och i sanning står han icke, ty sanning finns icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader."
Var är Jesus nu???..Tänk,tänk och du bör tänka

Till Dottern #4: Det är sant att anhöriga kan bli ledsna om man begår självmord. Men man kränker ju inte deras rättigheter om man tar sitt eget liv.

Och ett självmord är väldigt ofta en rättvisehandling. Man "straffar" t.ex. föräldrar som har gjort ens liv till en pina. Om föräldrar gör sitt barns liv till ett h-te, då är det bara rätt åt dem, om barnet begår självmord, och föräldrarna sedan får lida.

Jag hoppas innerligt att mina egna föräldrar verkligen fick lida, som en följd av mina 2 självmordsförsök. De förtjänade det!

Till Darkside #10: Nej, man är inte *nödvändigtvis* psykisk sjuk, bara för att man försöker ta sitt eget .liv. Du skriver själv att en terminalsjuk människa inte är det, om hon försöker förkorta sin tid av fysisk smärta. Nå, det finns *psykisk* smärta också, att vara "levande död". Om man befinner sig i ett sådant tillstånd kan det vara rationellt att begå självmord. Att jag lever idag beror på att, när jag försökte begå självmord, var jag rädd för döden. Men en rädsla för döden, är inte samma sak som en vilja att leva. Och psykiatern "botade" mig ingalunda. Han bara gjorde mig så passiv, att jag inte orkade göra ett försök till. Jag kommer aldrig att förlåta honom för att han försökte betvinga mitt medvetande (han försökte att "force my consciousness" som man säger på engelska, och som filosofen Ayn Rand påpekade, ambitionen att "force another man´s consciousness" är essensen av maktbegär, d.v.s. "power lust").

Till Svammelsurium #16: Angående pykiatriker som räddar livet på människor som begår självmord. Det är inget fel med att med våld hindra en annan, vuxen människa från att begå självmord *om* hon verkligen är psykotisk. Men man har ingen rätt att förfoga över andra människors liv, och utöva fysiskt tvång mot dem, om de är vuxna och icke-psykotiska. Apropå psykiatriker. och alla andra, som anser sig ha en rätt att med våld hindra vuxna, icke-psykotiska människor från att ta aina egna liv - det måste vara något fel med psykologin hos en människa som vill ägna sitt liv åt att lägga andra människors liv till rätta. Jag tror därför att många psykiatriker har sjuka psykologier.

Till Olof Lindberg #15: Jag förnekar inte att det finns olika grader av psykologiska problem. Jag har en del psykologiska problem idag, fast jag är psyksikt frisk i meningen att jag inte är en psykotiker. Jag hävdar bestämt att man antingen är psykotiskt, och saknar fri vilja, eller så är man icke-psykotisk, och har fri vilja. Det är p.g.a. att det finns en klar skiljelinje mellan psykos och icke-psykos, som det är befogat att skriva in psykotiker på institutioner, och att frita psykotiker som begår brott från att straffas med fängelse. Jodå, verkligheten *är* svart och vitt, i grund och botten. Men det måste man nog vara objektivist, eller åtminstone rationell, vilket du inte är, för att verkligen förstå.

Till Steppo #18: Vad består paradoxen i? Jag lever idag, därför att jag har värden som gör mig lycklig. När jag försökte begå självmord, gjorde jag ett kunskapsmisstag. Jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna erhålla värden och bli lycklig. Men alla människor har en *rätt* att göra misstag. Förhållandet att människor gör misstag utgör *inte*, som diktaturkramare påstår, en ursäkt för att beröva människor deras frihet.

Och jag tror inte att jag skulle ha blivit psykiskt frisk igen, och lycklig, om jag *inte* hade gjort de där 2 självmordsförsöken. Mina 2 självmordsförsök var "självständighetshandlingar", vilka möjliggjorde för mig att efteråt uppnå självaktning och lycka. Jag bevisade för mig själv, att jag var självständig, när jag på eget bevåg försökte ta mitt liv, trots att mina föräldrar ingalunda ville att jag skulle göra det. Om jag inte hade försökt begå självmord, hade jag förblivit psyksiskt sjuk och olycklig.

Apropå att ett självmordsförsök kan göra andra människor ledsna. Att göra en annan människa ledsen, är inte detsamma som att kränka hennes rättigheter. Så det skall vara tillåtet att göra andra människor ledsna. Jag tycker att det var rätt åt mina föräldrar att de blev ledsna av mina självmordsförsök. De hade gjort livet till en pina för mig. MIna självmordsförsök var därför ett rättvist straff mot dem.

Till Urban Persson #21: Att förhindra en människa från att fysiskt skada oskyldiga andra, t.ex. genom att hindra henne att köra bil när hon är berusad, är alltid rätt. Men att hindra en psyksikt frisk, vuxen människa från att skada *sig själv* är förmynderi, och är alltid moraliskt förkastligt. Att vara fri innebär att man har rätt att skada sig själv. Om man är satt i en tvångströja, så att man inte skall kunna skada sig själv, t.ex. genom att knarka eller genom att begå självmord, då är man inte fri. Ofta (men inte alltid) är det så att man gör ett misstag när man skadar sig själv. Men faktumet att människor är felbara, och därför kan göra misstag, är ett argument *för* frihet, inte *mot* frihet. Om människor är felbara, då kan ju inte politikerna och byråkraterna i staten veta säkert vad som är bäst för alla andra - eller hur?

"Life is a rollercoaster"= livet är en bergochdalbana. Ibland går det upp och ibland går det ned. Jag är också för mycket frihet men jag tycker inte att man ska få någon officiell hjälp till självmord. Det kan tyvärr alltid missbrukas.

Att överleva är en plikt! En av människans uppgifter! Vid självmordstankar man ser livet meningslöst och smärtsamt. Smärtan lindras om man inser att det finns förväntningar och förpliktelser med livet! Jag har försökt att formulera det:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11789842

Fyllerigränsen vid framförande av en bil i trafik borde kanske helt tas bort. Säg att bilens funktioner, prestanda och möjlig hastighet stängs av ju mer berusad föraren är och dennes förmåga minskar inom koncentration och motorik. När föraren är i så dåligt skick att denna ligger på ratten så stoppas allt. Elektroniska och mekaniska system utanför bilen förhindrar olyckor. Bilen görs så att den tål mer och de i bilen skyddas bättre. Fördelar fås bland annat inom polisen, som får mer tid över till annat. Taxinäringen får en jämnare beläggning. Man behöver inte vänta så länge på en taxi ibland, även om man är nykter. Kanske sekundära effekter leder till att industrin kan vara mer i drift på helgerna och att hela landets BNP ökar. Oavsett vad nykterhetsrörelsen anser så kan då vad som finns ses som ett förmynderi.

Min poäng är att om Unne tycker ett det finns ett förmynderi i att dödhjälp inte tillhandahålls åt det stora flertalet så måste han presentera hur det är tänkt att fungera. Det räcker inte att bara påstå att det torde vara enkelt att ordna. Om man påstår detta så blir det meningslösa ord rakt ut i luften.

Man kan förstås inte lägga ut någon tjockare avhandling på Newsmill. Men något om det mest kritiska och viktiga borde presenteras.

Till Laszlo Donath #30: En *plikt* är något som man måste göra "bara därför". En plikt är m.a.o. ett *godtyckligt* påbud, som att man inte får äta både mjölk och kött vid samma måltid. Varför skall människor göra saker bara för att det godtyckligt påstås att de skall göra det? Varför skulle det m.a.o. överhuvudtaget finnas några plikter? Kan du förklara det för mig?

Till Urban Persson #31: I huvuddrag skulle det gå till så här. Läkare tillåts att förvara giftiga ämnen, som ger ett smärtfritt somnande vid oralt intag. En människa som vill begå självmord, får anmäla sig hos en läkare som i förväg har förklarat att han är villig att hjälpa psyksikt friska vuxna med att begå självmord. Ingen läkare skall vara *tvungen* att åta sig att hjälpa människor med att begå självmord. Läkare som tycker att det är oetiskt skall få avstå.

När en människa anmäler sig hos en läkare för att begå självmord, remitteras hon till en domstol. Domstolen får sedan, med hjälp av psykiatriker som expertvittnen, bedöma om vederbörande är icke-psykotisk. Om vederbörande förklaras vara icke-psykotisk, får hon sedan gå till läkaren, underteckna en försäkran, med vittnen som intygar försäkrans äkthet, om att hon vill begå självmord. När det är gjort, får läkaren överlämna en dödsdos av det giftiga ämnet till självmordskandidaten. Hon får själv göra jobbet att stoppa ämnet i munnen och svälja det. Sedan får naturen ha sin gång.

Paradoxen är rätt solklar - din nuvarande lycka är endast ett resultat av att ha varit utsatt för överfömynderi, och vikt dig för det. Och hade samhället inte begått det du kallar för övergrepp i att förhindra ditt misstag hade du aldrig kunnat argumentera för din tes här. Genom att acceptera din lycka idag har du retroaktivt även sanktionerat överförmynderiet och godkänt händelseförloppet. Du säger dig hata den psykiater som möjliggjort din nuvarande lycka. Antingen betyder inte lyckan idag något, eller så är hatet tomma ord. Du argumenterar synligen för en tom sak.

Visst har alla rätt att begå misstag. Vissa misstag är bara så fatalt dumma att begå att vi inte gärna kan hata omvärlden när den hjälper oss att undvika dom.

Henrik#26
Sorry. Tydliga skiljelinjer är just vad som inte finns när det gäller människan och hennes beteende.
Utopister, religiösa och mystiker har alltid fascinerat mig. Din artikel här har förklarat mer för mig om det än alla våra skriftväxlingar om ekonomi och samhälle. Jag tror till och med att jag börjar förstå den där skriftlärde Kaj Grüssner lite bättre.
Den som söker den absoluta sanningen kommer aldrig att förstå världen eller sig själv. Och inte lyckas förlåta sig själv för att vara ofullkomlig. Det är förstås tragiskt eftersom ofullkomlighet är det enda vi alla har gemensamt.
Släpp taget. Vi är alla lagom knäppa nördar.

Förmynderi är ett jävla skit och visst har alla moralisk rätt att ta sitt eget liv.

Dock är i alla fall jag glad över att du "misslyckades" med dina självmordsförsök, eftersom du har roliga, intressanta och insiktfulla idéer som du oblygt delar med dig av.

Kul om du hade lust att hänga kvar en stund till, till slut lyckas vi alla dö varken vi vill eller ej.

O.Lindberg

Skulle uppskatta om du inte inkluderade mig i dina barnsliga repliker. Med tanke på hur många gånger jag har skolat dig i nationalekonomi så känns det ganska patetiskt att du i en kritisk kommentar till Unné riktar ett personangrepp mot mig.

Väx upp och håll mig utanför dina diskussioner med andra. Om du har något att säga om mig eller åt mig, så rikta kommantaren till mig och inte någon annan.

Till Steppo #34: Jag håller inte med dig att psykiaterna möjligjorde min lycka. Mitt självmordsförsök möjliggjorde min lycka (fast jag hade inte upplevt lycka om självmordsförsöket hade lyckats). Psykiaterns behandling av mig har endast orsakat mig ändlöst frustration och hat. Jag kommer aldrig att helt återhämta mig, psykologiskt, från den maktträngtande (d.v.s. "powerlusting") psykiaterns försök att med våld betvinga mitt medvetande (psykiatern försökte "force my consciousness" som Ayn Rand uttryckte det på engelska).

Till Olof Lindberg #35: Jag håller med dig att du är "knäpp" (eller rättare sagt *irrationell*). Den läsare här som tar på allvar en filur som själv säger att han är "knäpp", och inte känner till några "absoluta" (d.v.s. objektiva) sanningar, får skylla sig själv.

Till Johnny #36: Tack för de snälla orden. Även om jag är glad för att jag bevisade min självständighet, och ovilja att kuva mig, genom att försöka begå självmord, är även jag också glad för att försöket misslyckades,så att jag finns till idag.

Hej Kaj#37
Jaså, magistern läxar upp mig som vanligt. Var försiktig så inte rottingen går av.
Men lika lite som du kan bestämma vad som är sant i nationalekonomi kan du bestämma vad andra debattörer ska skriva.
Jag förstår om du blir irriterad över att bli benämnd i tredje person som ett barn i sällskap med obetänksamma vuxna.
Det skulle jag aldrig göra mot en person som behandlar andra med respekt.

Det är lugnt Henrik.
Men du övertolkar mig. Jag erkänner visst objektiva sanningar, men inte när det gäller människans reaktioner och sånt som är funktioner av vår psykologi och våra relationer. Som nationalekonomi och politik.

Det finns olika sätt att se saker på, men jag har svårt att se hur du kan argumentera emot att du nu i efterhand har sanktionerat övergreppet på din fria vilja, som i förlängningen räddade dig tillbaka till livet och nuvarande lycka. (Retrospektivt var kanske till och med överförmynderiet det bästa som kunde hända dig?).

Slutsatsen kvarstår oavsett hur du väljer att se på psykiaterns insats, om du inte vill påstå dig vara en monolit som kunde ta dig upp ur psykisk sjukdom och självmordsförsök helt utan hjälp utifrån.

Hur kan du förresten vara säker på att ditt möte med psykiatern inte var avgörande i att skapa tillräckligt mycket frustration och ilska över situationen för att ge dig vilja framåt istället för att återfalla till ännu ett självmordsförsök? Ibland spelar medmänniskor avgörande roller, fast på ett sätt som inte är uppenbart en själv. Han/hon kanske till och med medvetet hittade precis rätt punkter att trycka på hos dig för att skapa motivation till tillfriskning?

Det är ju alltid lätt att rationalisera i efterhand, men bakom hatet och avsmaken finns alltid lärdomar och erfarenhet att dra nytta av för framtiden som vi inte hade haft annars. Och ibland leder våra negativa erfarenheter till något jäkligt bra i framtiden, som vi aldrig kunde anat då.

#32 Henrik Unné, 2010-03-08, 14:25
Plikten att överleva inte är ett "godtycklig påbud" av människan! Alla levande organismer har "plikten" att överleva! Det är inte jämförbart med plikter som samhället och religionen lägger på oss! Det är snarare en naturlag, livets grundläggande, liksom födseln och döden!
Självklart jag kan ha fel! Likt många andra!

Till Olof Lindberg #42: Så du erkänner existensen av objektiva sanningar, bara inte när det gäller människors psykologier och mänskliga relationer? OK, vad betyder det - rent konkret? Om jag började tycka att du var en tönt, p.g.a. dina irrationella åsikter - då skulle det inte vara en objektiv sanning att jag såg ner på dig - därför att det vore ju en psykologisk fråga vad jag tyckte om dig och kände för dig? Det skulle kunna vara lika sant att jag respekterade dig, trots att jag i själva verket såg ner på dig? Eller det skulle vara så att jag inte hade någon åsikt alls om dig?

Och om jag verkligen älskade min hustru - det skulle inte vare en objektiv sanning att jag älskade min hustru - det skulle inte vara en objektiv sanning att jag älskade henne därför att det gällde en mänsklig relation? Det skulle kunna vara lika sant att jag hatade min hustru, trots att jag hatade henne? Eller kanske jag inte tyckte vare sig BU eller BÄ om min hustru? Jag kanske vore likgiltig inför min hustru - eftersom det inte fanns några objektiva sanningar om vad jag kände för min hustru?

Så om jag sade till min hustru - "Jag älskar dig!" - skulle hon göra bäst i att inte lyssna på mig?

Nejdu Lindberg - du gör ett klassiskt filosofiskt fel. Du förväxlar förhållandet att du inte vet något om en viss fråga, med förhållandet att inget är objektivt sant eller falskt om förhållandet. Det är sant att det kan vara svårt för dig att veta säkert vad som är sant om innehållet i en annan människas medvetande. Om jag t.ex. säger till min hustru - "Jag älskar dig!" - är det ju teoretiskt möjligt att jag ljuger. Så du kanske inte vet om jag älskar min hustru eller inte. Men du måste väl erkänna att det måste vara antingen sant att jag älskar henne, eller så måste det vara falskt? (OK, det kan ibland finnas en svår gränsdragningsproblem, om jag gillar henne, men inte är riktigt störtförälskad i henne, men ändå).

Du gör m.a.o. samma fel som den som säger att månen inte hade någon backsida förrän ryssarna skickade upp en satellit i slutet av 1950-talet som plåtade den, så att vi såg den för första gången. Eller samma fel som min hustru skulle begå, om hon resonerade att jag måste älska henne, även om jag sov med andra kvinnor, så länge inte hon själv *såg* mig när jag sov med andra kvinnor.

Nej

Till Laszlo Donath #44: På vilket sätt ålägger naturlagar plikter på oss? Gravitationslagen innebär visserligen att jag "måste" falla till marken om jag hoppar ur mitt fönster. Men det innebär väl inte att gravitationslagen utsätter mig för en *plikt* att begå självmord genom att hoppa ur mitt fönster? Och på samma sätt utsätter mig inte heller naturlagen att jag fortsätter att leva så länge jag inte råkar ut för något som dödar mig, att naturen utsätter mig för en *plikt* att fortsätta att leva.

"Naturen" har ingen egen vilja. Den bara är vad den är. Den ålägger mig därför inga plikter.

Till Steppo #41: Jaja, och kanske Adolf Hitler i själva verket gjorde judarna en tjänst, fast judarna själva inte insåg det, och därför var så j-a otacksamma mot Hitler?

O.Lindberg

Ja Olof, jag läxar upp dig igen, för inte bara har du bristande ekonomikunskaper, du har också bristande hyfs. Det är ingen som bestämmer vad som är sant i nationalekonomi, det bestäms av sakernas natur. Men det är ju klart att någon som tror att vetenskap avgörs genom omröstning har förstås svårt att greppa det.

Jag blir irriterad över att då du inte längre förmår att rikta dina kommentarer till mig, så gör du det i en kritik av andra. Vilken vettig människa som helst skulle bli irriterad av det, eftersom det är både fegt och ohövligt. Vad gäller att behandla folk med respekt så har du med det här visat att respekt är något du inte fäster något värde vid.

@#46 Henrik Unné, 2010-03-10, 10:53
Ju tänk efter bara, alla levande organismer försvarar sig på det ena eller andra sättet om deras liv hotas!

Jag tror tyvärr Unné, att du inte förstår vad Olof menar. Om du uttrycker det på det sätt som du gör så kan du precis allting till objektiva sanningar. Det är klart att det kan ses som objektivt sant att du tycker på ett visst sätt, men detta är ju - precis som Olof säger - funktioner av subjektiva tolkningar som vi (i detta fallet du) gör. Det här gäller likväl moralen (som är en funktion av våra känslor) och alla institutioner och modeller som vi människor har skapat; mode, psykoanalys, nationalekonomi, språk osv. Alla de här sakerna är saker som inte bara går att utföra på ett sätt, utan vi kan bestämma hur de skall gå till. Därför existerar inga objektiva saker i dessa sammanhang (förutsatt att du inte är en anhängare av en idealistisk världsbild där objektivitet och subjektivitet har konvergerat).

objektiva SANNINGAR skall det givetvis stå. inte objektiva Saker