Stjärnkrögare: De nya manliga kändiskockarna har spårat ur

Hur är man funtad om man orkar intressera sig för något så här obetydligt? Det är ju värre än en 14-åring som shoppar kläder och försöker uttrycka sin personlighet via neo-grungefärgade secondhandplagg.

Det bästa matprogramet är nog Daily cooks challeng på BBC Lifestyle, om man vill lära sig någonting.

Det här gillar jag!Mat är det viktigaste som finns - frpga min man som börjar middagsplaneringen i samma sekund som han öppnar ögonen., sen ägnas tanke och verksamhet till att införskaffa de absolut bästa råvarorna som finns att uppbringa i Stockholm. På kvällen kommer så höjdpunkten på dagen, vi två över en vacker, underbart god och hälsosam måltid.
Vad kan vara viktigare i vardagen?
Har missat Plura och Mauro, kommer att leta tills jag hittar.
Medan Per Morberg är den största skitiga nolla jag sett i kök.

http://soldatmamma.blogspot.com

Intressant ämne, men riktigt usel artikel. Att kritisera skribenter kräver verbal och saklig kapacitet, annars skjuter man sig i foten, så att säga. Jag ifrågasätter inte Videgårds sakkunskap, men att han kan laga mat innebär inte att han kan skriva artiklar.

Erik Videgårds artikel är lika rörig som hans kritik, Plura och Mauro spårar ur men är ändå jättebra! Vad betyder det?

Problemet är den matsnobbism som råder i Sverige, allt ska vara trendigt men ingen lär ut grundhantverket. Ytligt och underhållande men föga matnyttigt.

Den enda som verkar ha insett det här är just Alexander Nilsson som förstår att först måste kocken lära sig göra en omelett och tycka om den innan tillknullad mat à la Melker kan lagas.

Bra artikel. Personligen är jag lite less på program och texter som faller under temat: matlagning för dig som inte gillar att stå i köket.

Heston Blumethal har gjort två program i linje med Eriks 2.0 tanke: "kitchen chemistry" och "In search of perfection", dessa rekommenderas varmt.

minns ditt program på SVT, det var en katastrof...

Nigellas höfter, fylliga barm och chokladtårta! *slurp*

Men de flesta program Per Mobergs, Pablo Robertos, Jamie Oliver, och framförallt en fet halvnaken Plura får mig att köra porslinstruck, hellre än att vilja äta något.

Solens Mat är inte främst ett matlagningsprogram, det är kulturhistoria och etnografi och det är alldeles enastående.

Annars handlar väl reklamkanalernas matprogram om att det är ett utmärkt tillfälle att sälja reklam om just mat och matprodukter. Vad själva programmet handlar om är inte så förtvivlat viktigt.

Jag är också inne på det spåret att matprogram är förbannat tråkiga, förutom ett och det är Gordon Ramsays hells kitchen (och Top Chef kanske). Förutom att det är komiskt och se vad människor kan utsätta sig för så är det fantastiskt att se passionerade människor som verkligen älskar det de gör.
Gordon gör så att en som jag, som lever på färdigrätter, finner nöje i matlagning.

Men det har nog som sagt mer med hans uppenbara passion att göra. Andra är bara bleka kopior, som denna Niklas i SVT.

Vad gäller det nya programmet med Plura och Mauro så verkar det vara lika slafsigt som Per Myrberg (hette han väl) "vad blir det för mat?" eller den med Lennart Jäkel, så tillgjort..Maten blir nån slags bisak, man ska få nån slags känsla att mat är till för gemenskap och puttinutt.

Hmm...för att vara en som tycker att matprogram är meningslösa så har jag kollat på riktigt många...märkligt.

Har rubriksättaren läst artikeln? Eller är han/hon specialrekryterad från kvällspressen?

På senare tid har handservetten, den serverandes oumbärliga ”redskap” tyvärr försvunnit på många restauranger. Är det så, att det hänger ihop med tallrikens och matens lägre temperatur och servetten därmed anses överflödig? Man kan filosofera över hur det annars kan komma sig; handservetten borde vara lika självklar som kockens ”släng” och kockmössan också för den delen. Aptiten gynnas om smaklökarna får sitt, så glöm inte luktens sinne. Varm mat ska vara varm och rykande varm mat kan dofta härligt!
Utan tvivel har många av landets restauratörer ypperliga kökskunskaper, men tyvärr har matsalsarbetet åsidosatts och gästens välbefinnande därmed naggats i kanten.
Ett alltjämt härskande mode är ”avskalat” vad inredningen beträffar. Ofta saknar borden duk, blommor, tandpetare, ja till och med brödassiett, ibland även salt och peppar! Men kära restauratörer, tänk på att akustiken i ett kalt rum utan textilier gör det svårt att konversera. Vart tog ”varma goa krogen” vägen?
Härförleden besökte jag och en vän Stockholms Hotell- och Restaurangskola i Johanneshov. Där fanns den ”varma goa krogen” – Restaurang Terrassen, komplett uppdukad med brutna servetter och blommor på borden. Till min glädje hade också de unga, artiga och välvårdade eleverna (iklädda vita skjortor med fluga), utrustats med handservett. Service och mat var förträfflig, dessutom till självkostnadspris! Och märk väl, handservetten behövdes, eftersom tallriken var rykande het.

På tävlingar erövrar landets kockar det ena fina priset efter det andra. Apropå det, sa en känd och aktad branschprofil: ”Kocken har makten”, är det så? I så fall kanske den borde delas med de som jobbar i matsalen. Vi har nått toppen, är vi på väg att tappa bredden? Är branschens arvtagare lyhörda för gästernas önskemål? Hur är det med utbildning, professionalism och återväxt i ett av världens roligaste och förnämsta yrken – restaurangyrket?
Vi har över hundrasextio gymnasier med restaurangutbildning spridda över landet. Här borde finnas tillräckligt med adepter att engagera i återställandet av servitrisens/servitörens status, minst lika värdefull som kockens. Stockholms Hotell- & Restaurangskola (treårig gymnasieskola) och en del andra skolor har ett frivilligt praktiskt avslutningsprov för elever inom kök och servering i form av projektarbete, som ger 100 poäng, där godkänd elev erhåller fackdiplom. Varför inte införa fackprov med yrkesdiplom i alla restaurangskolor?
Trots lärarbrist är många skolor bra och möjligheter till vidareutbildning finns. Exempelvis håller Restaurangakademien i Stockholm kurser där kockar – servitörer och sommelierer vidareutbildas. Det finns ett antal KY (Kvalificerad Yrkesutbildning) 1 el. 2 år, samt Yrkeshögskoleutbildningar för branschen. Vid universiteten i Örebro/Grythyttan och Umeå (enbart kockar) utbildas varje år omkring 40 – 60 kockar och servitörer, som avlägger kandidatexamen efter tredje årskursen. De flesta utbildade är kockar. Ämnet serveringsteknik innehåller bland annat fatservering, mat-, vinkunskap och matsalshantverket. Det gesällbrev² inom kock- serveringsyrket som sedan 1996 tillämpas av UHR (Utbildningsrådet för Hotell och Restauranger), är enligt rådet inte längre efterfrågat inom serveringsyrket (på grund av kårens ringa intresse).
År 2004 ägde Sveriges första disputation i ämnet måltidskunskap rum vid Örebro universitet, institutionen för restaurang- och måltidskunskap i Grythyttan (numera Restaurang- och hotellhögskolan, Grythytte Akademi). Som framgått erbjuds många möjligheter till förkovran, man kan fråga sig om de tillvaratas på rätt sätt.
När det gäller serviskåren får man inte glömma att serveringsavgiften slopades 1993 och ersattes med fast lön och flexibelt arbete. Kan den förändringen ha bidragit och påverkat den serverandes roll? Samtidigt bör framhållas att serveringspersonalen i allmänhet utvecklat sina mat- och vinkunskaper.

Jag ska bli RESTAURANG-PROFIL när jag blir stor !

Oj, oj, det verkar som många tar åt sig av kritiken!
Förmodligen många matjournalister...för ni tål inte att någon kritiserar er. Erik har rätt, Jens Linder står för undantaget. Han är en av de bästa matjournalisterna och besitter en kompetens som få verkar ha!

Where's the beef?
Maken till långdraget och babbligt matprogram har jag sättan sett. Det blir inte svårt att framgent avstå från M&Pt.
Då slipper jag platt snack, krystade musikinslag och ointressanta gäster.
Ska det vara så svårt att göra matprogram med genomarbetade recept på god mat?
Och snälla någon: Skänk Plura en t-tröja! Eller fly mig adressen så skickar jag ett paket.

Jag vill ha tillbaks Aspegren och Nilsson i mat-tv igen, det absolut bästa matprogrammet. Det var lagom seriöst och ändå underhållande, och hade inte ansatsen att tittaren är idiot som så många andra program nuförtiden.

I övrigt så borde det debatteras nånstans varför vi har så många mat-program, mat-kändisar, mat-allting, men inget händer på köksfronten. Lika trista kök i alla nya hem. Vakna arkitekter!

Att Videgård sågar Solens Mat säger allt om honom, att han egentligen inte förstått någonting om mat.
Solens Mat har aldrig gett sken av att vara ett matlagningsprogram utan något mycket större än så, men det har inte Videgård förstått.
Programmet visar på ett allomfattande förhållningssätt till mat, ursprunget, stoltheten, sensualiteten som finns i Italien.
I Sverige finns inte detta förhållningssätt, annat än hos några få där kärleken till mat är kärnan, inte ett intellektuellt förhållningssätt.
Matkulturellt sett är Sverige ett U-land, vilket man får klart för sig när man följer programmen Solens Mat. Titta bara hur matordningen ser ut på de svenska vägkrogarna. Bedrövligt.
Vi får tacka Anders Nilsson att åtminstone han gör ett försök att ändra på den ordningen.
Solens mat skulle aldrig kunna produceras i Sverige. För ett sådant program räcker inte vår matkultur till.

"Solens mat" är UNDERBART! Sen älskar jag de två "tjocka tanterna" som åker omkring på en motorcykel med sidovagn. Den ena Rosemary Shragert håller kocktävling som jag också älskar.

Men denna Plura med sin feta mage i maten är ju bara så äckligt. Det är väldigt mycket mat nu i alla kanaler.

hmm, solen mat är ju ett väldigt bra program, jag förstår inte riktigt herr videgårds resonemang