Lägg Nobels fredspris på is

Den 9 oktober 2009 tillkännagavs Barack Obama som årets fredspritagare för att ha "skapat ett nytt klimat i internationell politik". Kandidatnomineringarna skulle ha varit inne senast den 1 februari 2009. Det intressanta är att Obama tillträdde som USA:s president den 20 januari samma år, det vill säga 12 dagar innan deadline nomineringarna. Antingen blev han nominerad och senare tilldelad priset för vad han hade hunnit uträtta under sina tolv dagar som president, eller så var det för de många och välskrivna tal (som för övrigt till stor del var författade av 27-årige Jon Favreau) som han höll under sin presidentvalskampanj som han fick priset. Båda scenarierna ger goda skäl att ifrågasätta den norska Nobelkommitténs kompetens.

Man skulle kunna frestas att tänka att Obamas fredspris kan förstås i ljuset av företrädaren George W. Bush och densammes politik; att det skulle vara något slags anti-fredspris till Bush. Men då måste man titta på vad det är för "nytt klimat" Obama skapat "i internationell politik". Kan det vara icke-militära lösningar på de krig som Bush startade? Eller diplomatiska samtal med framgångsrika resultat? Icke! Obama har under sin tid som president mer än fördubblat trupperna i Afghanistan. Det kanske ur ett långsiktigt fredsperspektiv är försvarbart att USA:s militära närvaro i Afghanistan utökas just nu. Det kommer i så fall endast framtiden att utvisa. Men att bland de 205 nominerade välja just Barack Obama som fredspristagare framstår som ett hån mot Alfred Nobels testamente där han med all önskvärd tydlighet ger de riktlinjer enligt vilka fredspritagaren ska utses. Det ska vara den person som under året "verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser".

Den andra kontroversiella fredspristagaren under 2000-talet är Al Gore. Han delade 2007 fredspriset med FN:s klimatpanel IPCC för att ha "skapat och spridit kunskap om människoskapad klimatpåverkan". Al Gore är en amerikansk före detta politiker som i början av 2000-talet misslyckades med sin ambition att bli USA:s president. Några år senare utgav han en bok och en film, båda med titeln "En obekväm sanning". I dessa sina verk "avhandlar" Gore de faror och hot som västvärldens levnadsvanor utgör mot klimatet. Det är i sammanhanget viktigt att nämna att Gore inte har någon som helst akademisk utbildning i något vetenskapligt ämne. Istället har många av hans teser och påståenden gång på gång motbevisats av seriösa vetenskapsmän och avfärdats som nonsens. Ändå flyger Al Gore jorden runt i sitt privata jetflygplan ­- som släpper ut enorma mängder koldioxid - för att upplysa världen om vikten av att leva ett miljövänligt och "klimatneutralt" liv. Gore är alltså en mycket skicklig affärsman som lyckats få stora delar av världens politiska etablissemang att tro på domedagsbudskapet som många seriösa forskare är skeptiska till - och på kuppen tjänar han storkovan.

I en tid som denna, då den militära kapprustningen eskalerar i världen, blir det tämligen svårt att hitta ledare som på avgörande sätt bidragit till "afskaffande eller minskning af stående arméer". Då ligger det nära till hands att ge fredspriset till populistiska språkrör för den rådande politiska korrektheten. I samband med både första och andra världskriget beslöt den norska Nobelkommittén att lägga fredspriset på is under några år. Man bedömde att det politiska läget i världen var så instabilt att vilken fredspristagare som helst snart skulle kunna bli en pinsam historia för den norska Nobelkommittén. Samma sak bör göras nu. Lägg fredspriset på is! Under tiden bör den norska Nobelkommittén utvärdera sin policy och följaktligen ta fram en ny. Nedan följer ett förslag på tre punkter:

• Pristagaren har genom exempelvis diplomatiska samtal varit en betydande part i en lösning av eller förhindrandet av militära konflikter.
• Pristagaren har under sin livstid aktivt och framgångsrikt engagerat sig i kampen mot rasism och etniska motsättningar.
• Pristagarens kvalitativa och kvantitativa livsverk i fredsvärnande syfte, på annat sätt än punkterna ovan, står bortom allt tvivel och är allmänt erkänt i den demokratiska världen.

Arash Asadi (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19234

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det borde framför allt ha lagts på is efter att Yasser Arafat fick priset, inget i fredsprisets historia har varit så paradoxalt.

Permalänk | Anmäl #1 Joel Bergqvist, 2010-03-05, 13:00