Kristen teve

ulla gabay om Kristen teve

Dags att separera religion och tro

Publicerad: 2010-03-02 19:03, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Religiösa dogmer har alltid utnyttjas av människan i egna syften. Många har också hävdat den sanna tron i kraft av sin religion. Kanske är det därför en trosuppfattning inte längre ryms innanför religionens ramar.

131 millningar
7 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Journalist med fokus på samhälle och människan. Var under 90-talet mycket aktiv i kyrkans värld och den kristna debatten. Gav 1995 ut boken "Prismärkt - Om andlig kommers och mänsklig konkurs".

Så var den igång igen, frågan om vem som äger tolkningsföreträde vad det gäller Gud. Kyrkans företrädare, Gardell och Öholm slås just nu om utrymmet för att få sin bild förklarad som den rätta. Så ynkligt mänskligt, i all sin storslagna övertygelse.

Att detta blandas ihop med debatten om kristen undervisning i skolan gör det hela än mer förvirrande för både troende och otrogna. Vad håller egentligen Guds får på med?

Frågan som i stället borde lyftas är hur mycket tron egentligen har med religion att göra idag. Hur mycket som är rester av en 2000-årig kultur, om vi håller oss till kristendomen, och hur mycket som har med en äkta trosövertygelse att göra.

Vad som aldrig lyfts fram i sammanhanget är hur många översättningar av bibelns ursprungstexter som anpassats till nya tidevarv. För att kunna tolka texterna till fullo bör man dessutom vara ordentligt insatt i den judiska kulturens seder och bruk, då Toran ligger till grund för de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet och kristendomen växte fram mitt i det judiska samhället.

Människan behöver ett sammanhang att sätta in sitt liv i för att göra det någorlunda begripligt. Att förneka ett kulturarv som det kristna i Sverige är det samma som att ta ifrån oss både rötter och historia. Att de olika världsreligionerna präglat sina respektive samhällen på gott och ont går inte att bortse ifrån.

Det märkligaste är hur mycket damm vårt kristna arv fortfarande kan röra upp i vårt sekulariserade samhälle. Det säger något om hur svårt det är det här med tro och religion. Kanske säger det också en del om hur många som i tysthet går och brottas med de här frågorna, oavsett på vilken sida av trons taggtrådsstängsel man står.

Själv kom jag fram till ett beslut att tro för snart sjutton år sedan. Det var inget lätt beslut, men det var mitt högst personliga. Och jag tog det efter många års längtan och sökande efter en andlig dimension i mitt liv. Jag såg det absolut inte som att jag satt inne med det sanna svaret. Jag hade bara beslutat mig för att tro på en Gud som inte gick att bevisa.

Människan har alltid haft en strävan att kunna förklara tillvaron. Säkert är det en av orsakerna till att den som är troende, också tror sig sitta inne på det slutgiltiga svaret. Men eftersom en tro bygger en högst personlig upplevelse, kommer också underlaget att tolkas på samma sätt.

Troende hänvisar ofta till bibeltexterna som stöd för sin övertygelse. Den som läst bibeln utan skygglappar, eller utan att vara förblindad av någon stark ledargestalt, finner snabbt att världens mest sålda bok är full av motsägelsefulla texter. Förmodligen för att de är nedtecknade vid olika tidpunkter och av olika människor. Detta hindrar dock inte att bibelläsning kan vara både lärorikt, intressant och inspirerande.

Vad det gäller vårt kristna arv finns det betydligt större anledning att oroas över kyrkans famlande i det sekulära träsket för att bättra på besöksstatistiken, än att SVT släpper loss Jonas Gardell på plattskärmen. Att som Öholm uppröras över detta säger mer om hans egen förtröstan på en allsmäktig Gud och hans tro på människans förmåga att tänka och ta ställning.

Ju mer vi känner till om varandras kulturella olikheter, desto lättare har vi för att känna igen det som förenar oss som människor. Fanatism åt vilket håll den än tippar bygger bara murar.

Den första januari 2000 skiljdes kyrkan från staten. Kanske har tiden kommit då vi också måste skilja på tro och religion. Låta religionen få stå för ett kulturarv som erbjuder ett historiskt perspektiv och sammanhållande traditioner. Och låta tron få utvecklas hos varje enskild människa. Kanske skulle det göra oss mindre fördömande mot omvärlden och oliktänkande.

Tron ryms inte inom några givna ramar, vilken kulturyttring den än hämtas ifrån. En levande tro förutsätter att man vill fortsätta att både förändras och utvecklas. En tro bjuder heller inte på en resa i första klass här på jorden. Däremot har den i alla tider fungerat som tröst och kraftkälla för många människor.

Det starkaste vittnesbörd jag hittat om trons väsen är en inskription funnen i en källare i Köln efter andra världskriget. Den säger mer om människans inre förtröstan än någon religion kan förklara:

Jag tror på solen – även om den inte lyser

Jag tror på kärleken – även om jag inte finner den

Jag tror på Gud – även om han förblir tyst

ulla gabay (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19154

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Förtröstan....så känner jag inför dina ord, Ulla.
Och med de orden lämnar vi de bigotta, högröstade till sig själva.

Tack

Permalänk | Anmäl #1 Frank, 2010-03-02, 23:01

"Jag tror på solen – även om den inte lyser"
Vi har ju sett den tusentals gånger under våra liv

"Jag tror på kärleken – även om jag inte finner den"
En själv kan finna kärlek. Folk runt en blir kära, det går att fysiskt påvisa att kärlek är kemikalier i våra huvuden.

"Jag tror på Gud – även om han förblir tyst"
Detta är bara idiotiskt då INGET bevis finns ALLS för att han/hon/den/det finns. Vi har bara en massa motsägande fantasier från förvirrat folk.

Permalänk | Anmäl #2 Danne, 2010-03-03, 00:43

Religion ser jag som ett verktyg eller en metod för att förstå meningen med livet och universum och ge anvisningar om hur jag bör leva. Religionen är inte ett verktyg för att undersöka och förstå hur universum fungerar. Som alla verktyg och metoder kan religionen missbrukas. En hammare kan användas till att bygga en kyrka eller till att slå in pannbenet på din motståndare. Det går inte att använda religion som vetenskapligt instrument eller vetenskaplig metod.

Bevis hör hemma inom vetenskap, inom religion använder man uppenbarade sanningar. Ett svårt uttryck, jag tolkar det som intuition. Den där tanken/känslan/förnimelsen att detta är helt sant och rätt, den sanna aha-upplevelsen.

Tron fungerar som hjälp, tröst och stöd för människor. Den är till stor hjälp för den som är svag, nere, utanför, deprimerad, sjuk, döende eller förkrossad. I det läget har vetenskapen inget att komma med förutom psykofarmaka som bara tillfälligt lindrar symtom. Tron är också mycket bra till vardags för att känna meningsfullhet och livsglädje och när det går riktigt bra i livet så har man någon att tacka!

Att tro innebär att fatta ett beslut och att sedan handla efter det beslutet.

@Danne #2: Du sover fortfarande och är i drömmens rike.

Permalänk | Anmäl #3 Lars Hellman, 2010-03-03, 06:16

Jag har nog knepiga kemikalier, för jag uppfattar mig som mitt emellan bevis-neurotiker och bok-nördar. Jag tycker att religion verkar handla om att diskutera sådant som har hänt andra människor, som varit döda väldigt länge och alltså inte kan vara med. Jag har aldrig fått ut någonting av att diskutera med någon som "tror" på en bok, utan för mig är det mer meningsfullt med mera närliggande upplevelser. Och att knäppa händerna vid en trästaty en en korsfäst europé och sjunga om gröna ängar i himlen, kan ju inte rimligtvis ha någonting med Gud att göra.

Permalänk | Anmäl #4 Jonas Nilsson, 2010-03-03, 10:06

Till Ulla Gabay: Varför sätter du inte din tilltro till förnuftet - människans medel att skaffa sig kunskap om verkligheten som hon lever i? Vad för nytta gör det att bara *tro* på något?

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Unné, 2010-03-03, 10:34

"Jag tror på solen – även om den inte lyser
Jag tror på kärleken – även om jag inte finner den
Jag tror på Gud – även om han förblir tyst"

det där var ju inte logiskt för en sekund. solen har de flesta människor sett många gånger i sina liv, kärleken är en känsla som många har känt. därför är det logiskt att tro på solen och kärleken. "gud" är en tolkning av en slags andlig känsla och tolkningen beror troligtvis på att människor vill ha förtröstan om något högre - det ska finnas en högre mening med allting för annars är världen och livet väldigt skrämmande. men måste det vara så att känslan är gud och meningen ska vara högre än livet självt? kan inte känslan få vara psykologisk - som den är - och meningen finnas i det vi gör med våra liv? (inte vad någon påhittad gud "gör" med våra liv)

ja, jag säger att gud är påhittad, trots att jag aldrig kan bli _säker_ på om han finns eller inte. men fram tills han är bevisad så är han påhittad, precis som shiva är påhittad och bamse och romeo och julia och allah... även om de kanske också finns på riktigt? det kan vi inte veta säkert!

får folk tro på vad de vill?
ja, precis som folk får rösta på vilket parti de vill. men det vore bra om folk kunde skilja mellan fantasi och verklighet lite mer.

Permalänk | Anmäl #6 Anna Axfors, 2010-03-05, 15:14

"Jag tror på solen – även om den inte lyser
Jag tror på kärleken – även om jag inte finner den
Jag tror på Gud – även om han förblir tyst"

får folk tro på vad de vill?
ja, precis som folk får rösta på vilket parti de vill. men det vore bra om folk kunde skilja mellan fantasi och verklighet lite mer.

Permalänk | Anmäl #7 Anna Axfors, 2010-03-05, 15:15