"Olyckan": Carl Gustaf och jag ska inte längre vara kungar i baren

När jag ska igenom kontroller på flygplatser tjuter instrumenten trots att jag tagit av allt man ska ta av, juveler, skärp, klocka, telefon o.s.v.

Jag har nämligen lösknän. Hemskt va? Närå. Två titanknän inopererade. Anledning: artos. Benskörhet är vanligt bland män i min ålder, 60-årsåldern.

Ibland måste jag in i specialrum för grundlig översyn, med instrument som surrar och blinkar. Artos är ärftligt. Mamma hade det också och opererades vid 70. Men eftersom jag sedan 30-årsåldern är en hängiven maratonlöpare med 13 lopp bakom mig och ca 300 mil om året i träningsdos, blev slitaget så pisstort att jag redan vid 60 var tvungen att göra operationen. Benen blev raka och jag blev ca 7 cm längre. Nu kan jag gå, inte springa tyvärr, men att kunna gå snabbt utan smärta är en gudomlig lättnad.

Ja just det, 60. Snart är jag pensionär. I brevlådan får jag erbjudanden om att gå med i olika pensionärsföreningar, träff med dans på Finlandsbåtar o.s.v. Det känns overkligt. Jag förstår inte att jag blivit pensionär. Jag känner mig inte som någon gubbe med keps och stor mage. För att precisera vad jag menar ska jag citera en sång som jag skrivit, och som ingår i en samling med ett 50 tal texter som jag under ca 10 år författat. Sången heter "Bilden av mig själv".

"Nånstans för länge sen när jag va mycket ung, det var nånstans på 50-talet och jag hade en bild, en vision: hur jag skulle se ut och va på min 60-årsdag. En gubbe med som var tjock i keps å överrock å med tunt grått hår. Bilden av mig själv. När jag va 60 år - galoscher å portfölj det skulle jag nog ha, å herrgårdsvagn å hus på landet.

Jag va nog ganska rik och gillade dragspelsmusik. Gick det riktigt illa fanns det en chans jag gilla vals å gammaldans. Längst ut på bildens ena kant va min fru en gammal tant. Lika ful och tjock som jag på min 60-årsdag.

Och åren gick förbi jag hann ikapp min bild. Det har nu blivit år 2010 och det blev inte särskilt likt. Inte är jag rik och inte har jag hus på landet. Och hon är ingen tant, nej, hon är en rätt ung och galant. Inte många rätt jag får på bilden av mig själv när jag var 13 år. Man är väl den man var, fast lite äldre för var da. Inte så känslig å nonchalant, lite klokare och tolerantare."

På något sätt är det ok att bli gammal. Det är väl den största utmaningen för oss alla att se fram emot pensionen. Vad då framåt? Det finns ju inte så mycket framåt kvar, men som Oscar Wilde sa: En man kring 60 är farlig för han har ingen framtid. Det vill säga, man är inte så rädd för att hela tiden passa in och bli accepterad.

Man vågar stå för vem man är, vara stolt över sina åsikter och tycka om det man har presterat. I mitt fall blev jag OLYCKAN för 30 år sedan. Jag medverkade i Trazan & Banarne och gjorde en skräckinjagande figur, Olyckan, som jag gestaltade för att visa barn att man måste se sig för vi övergångsställena, bära cykelhjälm och inte skjutsa kompisar. Sedan 80-talets början har jag blivit kallad Ted Olyckan Åström.

Men nu är jag stolt över den här delen av mitt liv. Folk kommer ihåg att jag gjort något. Det ska man väl vara stolt över?

Kung Carl Gustav och jag är ungefär lika gamla. Jag har träffat honom några gånger, första gången på Operaterassen där jag förgäves försökte ragga på Titti Wachtmeister. Plötsligt kom kronprinsen upp och tog Titti under armen och gav mig en blick som sa: Jag vet att hon är det sötaste du sett. Tyvärr åkte de iväg i hans Porsche.

Vi har mycket gemensamt, kung Carl Gustaf och jag. Jag inbillar mig att kungen också är fåfäng och vill hålla sig vältränad. Idrottsintresset har vi gemensamt och han är väl inte helt främmande för att stå i baren med polarna och ta ett järn.

När jag blev 55 tänkte jag att "jag ska bli Sveriges snyggaste 60-åring". Nu vid 64 tänker jag att snyggaste 70-åringen är ett bra mål. Mål och strukturer är nödvändigt för mig och mitt åldrande. - Liksom för kung Carl Gustaf, inbillar jag mig.

Så heja kung Carl Gustaf, du ser helt ok ut vid 63!

Paul Mc Cartney, David Bowie och Bruce Springsteen. Det är inga trötta gamla gubbar. Fortfarande vitala och ser bra ut. Så det går att hålla stilen efter 60. Om man är lite smart.

Träna. Och dricka mindre alkohol. Det är faktiskt inte så jävla kul att kröka längre för att ragga brudar har man slutat med. I mitt fall hörde grejorna ihop lite. I Stockholm finns det numera massor av bra restauranger och barer som vi äldre kan gå till utan att skämmas. Om man tar det lite lugnare med festandet är det många gånger roligare, nu när man är iakttagare och lite lugnt kan betrakta stressiga och prestigeladdade hannar med desperata ögon, som söker efter en partner för kvällen. Jag vet precis hur det känns - och det är så skönt att slippa den där känslan: Jag måste, jag måste träffa någon.

En sång jag skrivit handlar lite om det där: Sånger från ett vardagsrum, sista versen:

"Om ett liv vore ett år har jag snart passerat höst å fast minnena från sommaren en höstdag kan ge tröst kan jag tycka att Oktobergrå melankoli e skönare än Sommarens jakt på Sol och Somrig harmoni."

Ted Åström (1 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Ted Åström, Sånger från ett vardagsrum [...] Blogg:om ett liv vore ett år har jag snart passerat vår «, 2010-03-02, 12:39

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/19079

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Grattis Ted, till ett liv du verkar nöjd med. För mig är du mest "Olyckan" då jag inte sett så mycket annat av dig.

Men en sak är jag säker på och det är att jag inte är övertygad att livet vid 60+ är bättre än vid 35+, så den olyckan duckar jag för..

Permalänk | Anmäl #1 Peter-mörkret, 2010-03-01, 16:19

Kanske ni inte har så mycket mer gemensamt än att ni är män i era bästa år.
Men det är inte illa det.

http://soldatmamma.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #2 Carina Nordén Åkerlund, 2010-03-01, 16:58

Jaha. Och vad ville du säga?

Permalänk | Anmäl #3 Karl, 2010-03-01, 20:10

Tomt.

Permalänk | Anmäl #4 Elisabeth , 2010-03-01, 22:38

Man skall allstå inte motionera överdrivet och springa maraton. Då får man metallknän. I övrigt förstår jag inte varför den här skoluppsatsen publicerades.

Permalänk | Anmäl #5 Per Wallin, 2010-03-02, 08:40

Nu när Carl börjar bli till åren så blir det väl det mest naturliga tillfället att istället börja arbetet med att införa republik och avskaffa monarkin?

Jag hyllar Republikanska Föreningen, Åsa Linderborg, Magnus Betnér och några till som ganska ensamma driver republikfrågan.

Permalänk | Anmäl #6 Willy Viitala, 2010-03-02, 11:17

Vem är Ted Åström och varför har han så konstiga kläder?

Permalänk | Anmäl #8 Observatör, 2010-03-02, 17:09

Hej Ted! Ja, åren de går, och som Martin Ljung sa, gammal är det inte så roligt att bli men å andra sidan behöver man inte vara det så länge. Jag blir förvånad över att höra att du är lika gammal som kungen, och raggade på samma bar och kvinna, men jag minns dig bäst, inte som Oledolyckan utan som The King på Fattighuset!!
Kram/men varför har du nu en galant ung dam istället för mig, jag är ful och tjock!

Permalänk | Anmäl #9 Loka, 2010-03-08, 09:49

Apropå MARTIN LJUNG - så är han 92 år och lever. Inte som "Fingal Olsson", som är död. Man ska nog inte ta ut allt i förskott sa pensionären. Regenten i en monarki, kan han avsätta sig själv då han vill gå i pension? I så fall skulle alltså Viktoria bli Drottning och överta tronen då.? Ja, idag den 8 mars så känns det helt rätt.

Permalänk | Anmäl #10 Birgitta Måhl, 2010-03-08, 10:07

Hej Ted! Jag tycker att du har gjort många bra roller osv, men för mig är din prestation som Olyckan helt fantastisk :) Ingen kunde ha gjort den rollen bättre än du, och Johnny cash hyllningen var ju en succe' (iallafall för mig, o jag tror nästan ingen annan blev besviken heller)! Saknar dig i tv osv :/
Kram Linda
P.S. Hoppas att du tyckte om Johnny Cash flaggan du fick av mig vid Jössefors Folkets hus :)

Permalänk | Anmäl #11 Linda Andersson, 2010-03-17, 20:57

Länge leve Konungen :)

Permalänk | Anmäl #12 Martin A, 2010-12-29, 19:32